Min "djupa" sida!
Här har jag samlat lite av mina och andras tankar..
Det är inte alla dagar som är uppåt.....
 
Ett hjärta som slår...

Ingen tycks veta
ingen tycks förstå
Att inuti mej finns ett
hjärta som slår

Ni älskar att såra
ni älskar att slå
Men snälla ni
försök att förstå

Jag har också ett
hjärta som slår...
Mina ögon kan glittra min mun kan le
men sorgen i mitt hjärta är det ingen som kan se...
Jag försöker blåsa liv i vår kärlek
den som nästan slocknat, men du bara blundar för
mina försök och tårar...

Varför gör du så här?
ser du inte hur jag lider...
Du bara leker med mej
men snart är mitt tålamod slut
För jag vill ha äkta kärlek...

Så om du inte kan ge mej den
så var så snäll och lämna mej ifred..!
Dagen idag är en märklig dag
Den är din
Gårdagen föll ur dina händer
Den kan inte få mer innehåll,
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om..

Men dagen idag den har du
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa någon.
Dagen idag är en märklig dag
den är din..!
Det finns drömmar där allt är bra
Det finns sagor där allt är bra
Det finns en verklighet långt ifrån
drömmar och sagor...
Tänk att få vingar att flyga på egen hand
Ingen som tvingar, inga knutna band..
Inga mönster att följa, bara ut i det blå
en egen värld att lita på....
Ensam är hårt
ensam är svårt
men-ensam är stark!?

Ensam är att skiljas från nära och kära
Ensam är att vänjas vid det tunga att bära
Ensam är att lyckas förlora allt
Ensam-varken känna varmt eller kallt

Ensam-inget mer att förlora eller mista
Ensam-hjärtat av sorg ej kan brista
Ensam-kanske en stråle av hopp?..
Ensam-jag äger ialla fall min kropp

Ensam-jag har ju mitt eget liv
Ensam-vid denna tanke förbliv
Det är stort att ensamhet bära
men det finns mycket i ensamhet att lära..

Ty vet att det enda säkra jag har kvar
är mej själv att leva med i alla dar...
Jag är den ni kommer till
Jag är den som får höra allas problem
Jag är den som tröstar

Men var är ni?
När jag behöver prata?
När jag behöver tröst?
Ni kanske undrar varför jag gömmer
mej undan, i min ensamhet, samtidigt som
jag lider och gråter
Förstår ni inte, att er gemenskap
är som ett hån mot mej...
Ensamheten förföljer mej
genom dagar och nätter
Tomheten slår emot mej varhelst jag går
Till vem skall jag anförtro den ångest jag
känner inför livets alla skiften och
människors krav?

Jag har ingen-ingen har mej
Det tar tid att vinna en vän
men bara ett ögonblick att förlora en..
Tungan är som en sylvass kniv
den kan döda utan att blod strömmar...
Jag hoppas att jag aldrig vänjer mej
med ensamheten så totalt,
att jag inte märker om någon
kommer för att skingra den..

Jag vill låta ensamheten fortsätta
att plåga mej, så att jag känner
att jag ännu hoppas på vänskapen..

Den dagen jag inte längre lider av
tystnaden och mörkret
Den dagen har jag gett upp allt hopp
om gemenskap och vänlighet..
Lycklig är den som har för mycket
att göra under dagen för att hinna
oroa sig-och är för sömnig på
natten för att oron ska hålla henne vaken...
Jag har eller hade en vän
hon får höra mina hemligheter
Men jag får inte höra hennes
Hon säger att hon litar på mej..
Men jag börjar tro att jag inte kan lita på henne..

Jag talar om mina innersta tankar
som vi alltid har gjort..
Hon håller tyst om sina
Vad har hänt?
Har jag förlorat min vän
eller har hon aldrig varit någon?..
Då jag började tro och hoppas på livet igen
Du smekte mina ärr och brustna förhoppningar..
Jag var lycklig!!
Men så lämnade du mej..
och än fast jag vet att det inte var ditt fel
så rispade du upp nya sår i min själ
som kommer att ta lång, lång tid att läka..
Det känns tomt och ensamt
allt är mycket mörkare nu
Det är tyst och stilla
allt är mycket lugnare nu

Jag har blivit fylld av en massa tankar
Ibland så känns allt oändligt
Ibland så känns allt så kort

Varför känner man sej sårad
Fast man inte är skyldig till nåt...
Tillbaka!
Sidan syns bäst optimerad 1024*768!!!