Kyrkoherden reglar upp vapenhusdörren. Strax innanför dörren står en likbår och några grävredskap. På väggen hänger ett "gammalt beläte" som kyrkoherden uttrycker det - men som egentligen är en gammal, kvinnlig [2] helgonbild från den katolska tiden. Så kommer vi till den egentliga kyrkdörren som leder in i själva kyrkan. Den är särdeles märklig - smal och hög och har fint järnsmide. När kyrkoherden öppnar dörren, ser vi först de nya bänkarna från år 1662 [3] och ovanför dem till vänster läktaren. Vi tar några steg framåt till mittgången och vänder oss andaktsfullt fram mot altaret i högkoret. Det har åstadkommits genom att man för en tid sedan, på 1630-talet, för att få mer utrymme, byggde till kyrkan mot öster med ett timrat kor.
Kyrkan är mörk och det svaga ljuset silar in från två små fönster i södra långhusväggen. Framme till höger i kyrkan hänger predikstolen som införskaffades 1648. På predikstolen står en ljusstake av järn, som har en skeppsliknande form, påminnande om ett vikingaskepp.
Vi skrider framåt och in i det timrade högkoret. Till vänster en brudstol och dörren in till sakristian, till höger fyra andra stolar och en gammal kista med kraftiga beslag. Ovanför den, på väggen, hänger en bonad ungefär 2 x 2 meter stor, med vackert vävda motiv från gammal tid. Så rakt fram altaret med den målade, släta altartavlan, som egentligen är ett stängt altarskåp [4] . På altaret står en stor ljusstake, också den skeppsformad. Där ligger även några mässböcker och biblar. Till vänster om altaret hänger tre "beläten", som kyrkoherden envisas med att kalla dessa träfigurer från katolska tiden. Vi fortsätter in i sakristian. Den tillbyggdes 1672. Också den, liksom koret, av timmer.
Sakristidörren är utan lås, varför det är bara att stiga in. På högra, östra väggen är ett litet fönster. Under fönstret ett litet bord och en stol. På väggen rakt fram hänger mässkrudarna, där särskilt märks en mässhake i grönt blommerat tyg med ett rött kors på ryggsidan, inköpt 1662. Till vänster hänger ett gammalt rökelsekar och en liten mässklocka, båda från katolska tiden.
Nu när vi sett hela kyrkan vänder vi för att gå ut. På utvägen noterar vi att det är 10 bänkrader på norra sidan i långhuset, medan det är 9 på den södra till följd av att utgången tar en bänkrad.
Väl ute bländar det starka solljuset och vi kastar en hastig blick tillbaka på kyrkans yttre innan vi för alltid lämnar Aspås medeltidskyrka.
© Bo Oscarsson
1) Beskrivningen följer 1691 års inventarieförteckning, som i tur och ordning räknar upp inventarierna med början inne i sakristian, koret, långhuset, vapenhuset och klockstapeln. Här uppräknat i omvänd ordning. Några mindre tillägg har gjorts efter Fale Burmans anteckningar.
2) Salomon Hofverbergs far hette Jöns Sjulson, men efter akademiska studier i Köpenhamn och prästvigning tog han namnet Janus Sigvardi. Han blev sedan kyrkoherde i Berg och bodde i Hoverberg, därav tog sonen bynamnet som sitt efternamn.
Salomon Hofverberg besökte tydligen släkten i Aspås ofta, för han har justerat räkenskaperna för Aspås kyrka under åren 1690-93.
3) Fale Burman anger 1794: "En Helgon Qvinnobild i Vapenhuset"
4) Fale Burman a a
Källor:
Visitationsprotokoll Aspås kyrka1691, Landsarkivet Östersund
Fale Burmans dagboksanteckningar, bl a om besöket i Aspås 1794
Läs även 1831 års inventarieförteckning
Till den historiska beskrivningen av Aspås gamla kyrka
Tillbaka till Aspås
Till Hülphers jämtländska kyrkobeskrivningar 1775
© Bo Oscarsson