Vikens by, Hammerdals socken, Jämtland

Några äldre noteringar om Viken:
Bebyggelse vid viken av Fyrsjön. Enligt gammal berättelse skulle Viken tidigare hetat Risvik. Olof i Risvik förekom i handlingar år 1347. Sigurd i Wiik sålde fiske och älggravar år 1410. Byns äldsta stuga, Hattmakarstugan, står nu på Hammerdals hembygsgård. Stor-Per i Viken var omkring 1530 ett av 9 vittnen från Hammerdal, som lämnade uppgifter om vilka egendomar, som hörde till Hammerdals kyrka och Prästbordet (Hk).
Min forskning om Viken stämmer delvis inte med uppgifterna på minnesstenen i Viken. Per Eriksson, första namnet på minnesstenen, hade inga egna barn med hustrun Cecilia Hansdotter, som dock hade flera barn med första maken Per Christensson, som var född i Viken 1. Erik Jonsson, andra namnet på minnesstenen, hade som hustru Cecilia Hansdotter, vars far Hans Persson var son till nämnde Per Christensson i Viken 1. Hemmanet Viken 2 finns inte med alls på minnesstenen !
Viken 1:
Per Olofsson, 1580-1641 (Br), fanns år 1607 på hemmanet (Ti). Han kunde så 2 ½ tunna på den köpta gården år 1613 (Rmj). Per Persson och Per Olofsson i Viken var år 1620 instämda till Hammerdalstinget av länsman Anders Christensson (Dmb). Vid tinget i Hammerdal den 23 november 1621 klagade Per i Viken på sin byalagsman Olof Andersson i Solberg, för Olof hade tagit fisk från hans nät och rivit sönder näten; Olof kunde inte förneka att han tagit någon småfisk, men några nät hade han inte rivit sönder; rätten dömde honom att böta 3 mark silver för detta (Dmb). Den 26 februari 1622 hölls ett skatteting i Hammerdal. Per Olofsson i Viken anklagade då sina byalagsmän Mårten Henriksson och Olof Andersson i Solberg för att de skulle ha huggit sönder hans bäverhus så att han inte hade någon nytta av dem längre. Fyrås- och Solbergsmännen erkände då att de hade varit vid bäverhusen ute på ån och där huggit hål på isen för att skölja en älghud; bävern var tidigare ett eftersökt jaktbyte och bävergäll användes nästan till alla former av medicinering; målet sköts upp till hösttinget (HG). År 1628 var Per Olofsson nämndeman på Frösön tillsammans med Per Persson i Viken 2 (Dmb). År 1633 kunde Per Olofsson bärga 20 lass hö, hade 6 kor, 10 småfän och 1 häst (Jb), och år 1645 var hemmanet på 3 1/12 tl (Jb).
Christen Persson, 1613-1697 (Tp), son till företrädaren, var bonde och nämndeman i Viken 1. Christen bygslade år 1641 3 tunnland efter föräldrarna (Byg). År 1645 fanns i Viken bonden Christen Persson och hustrun Karin Persdotter, 1620-1700 (C 1); inga barn då; som tjänstefolk fanns: Märet Mårtensdotter, Ingrid Mårtensdotter, Berit Hemmingsdotter; inget husfolk (Mtl). År 1645 befriades Christen Persson och Per Persson, båda i Viken, från contribution, då de underhållit det dansk-norska krigsfolket med proviant (Con). Kristian Persson var en av de tolv nämndemän från Hammerdals tingslag, som bekräftade freden i Brömsebro år 1645; hans bomärke ser du till höger (JF). Vid en avradsrannsakning i Hammerdals sockenstuga 1666-09-06 utfärdades nya avradsbrev, där gränser, innehavare och årlig avgäld fastställdes för 2 bönder i Viken: Christen Persson och Per Larsson (Hk). Mellan ht 1647 och vt 1678, alltså 31 år, var Christen Persson i Viken nämndeman vid Hammerdals tingslag (Dmb). År 1674 fick Christen Persson och Jon Eriksson i Viken böta för att vintervägen mellan Häggenås och Lorås ej var uthuggen och utvidgad samt att sommarvägen ej var byggd trots varning vid förra årets ting (Dmb). Chrestier Persson i Viken och Peder Christiansson i Solberg besvärade sig 1687 över Anders Jonsson och Lars Jonsson i Solberg för det de förlidna år hade uppbyggt ett nytt kvarnhus i Halån, som är allas deras urminnes kvarnställe, i det de hava satt ett hus närmare dammen än det förra och huggit en ny ränna eller ho till deras nya hus, som de fyra och Sven Göransson i Viken och Sven Olofsson i Solberg äga; havandes Anders och Lars, Sven Olofsson i lag med sig i det nya (Dmb).
- Sonen Per Christensson, född 1644 i Viken - 1724 (C 1, 80 år), var bonde och länsman i Solberg 2 och Fyrås 2.
- Sonen Per Christensson, 1652-1699 (Tp), var bonde och kyrkvärd i Grenås 3 och Viken 1.
- Dottern Karin, 1657-1733 (C 1), blev bondhustru i Fagerdal 1.
- Dottern Elin, 1650-1699 (Tp), blev bondhustru i Solberg 3.
- Dottern Lisbet, 1662-1719 (Tp), blev bondhustru i Åsen 6.
- Dottern Marin, 1657-1736 (C 1), blev gift med fänrik Ivar Ryss, 1660-1718.
År 1698 överlät Christen Persson Viken om 3 1/12 tl till sonen Per Christenssons, 1652-1699, änka Cecilia Hansdotter (Blix), 1662-1715 (Tp), från Grenås 2, och barn (Lfr).
Det tunna källmaterialet visar - vilket kanske kan förvåna - att Christen Persson faktiskt hade två söner, som båda hette Per.
Den ovan nämnde Cecilia Hansdotter gifte om sig år 1703 med Per Eriksson, 1660-1715 (Tp), från Fyrås, son till Erik Olofsson (Dmb 1715). Per var sexman, nämndeman och kyrkvärd, och år 1713 övertog han hemmanet Solberg 2 (Dmb).
År 1713 hade Hans Persson, 1685-1715 (C 1) i Viken, löst ut sin syskon med 180 daler silvermynt för hemmanet i Viken efter Per Christensson (Dmb). Hans Persson i Viken stod som rotebonde för Nils Persson Orre, som deltog med Armfelt vid fjällkatastrofen 1718/1719 och överlevde (Hk). Hans Perssons änka Märet Svensdotter, 1680-1754 (Br), var dotter till bonden och gästgivaren Sven Persson och Anna Hemmingsdotter i Lorås 1 (Hfl och Com).
Änkan Märet Svensdotter gifte om sig år 1716 med sergeanten och rustmästaren Erik Gudmundsson Örn, 1683-1754 (Br), från Åsen 3, som år 1716 övertog hemmanet (Dmb). Avskedade sergeanten Erik Örn upplät år 1735 till drängen Christen Matsson ifrån Fagerdal sitt hemman i Viken om 3 ½ tunnland skattejord, och Christen skulle ingå äktenskap med Örns styvdotter pigan Cecilia Hansdotter, hennes börd- och arvejord; Örn och Cecilias moder skulle få hjälp till födoråd (Dmb). Christen Matsson blev dock år 1746 bonde på fadershemmanet Fagerdal 1 (Lfr).
1770-12-11 övl Erik Jonsson Breman, 1708-1784 (C 2), från Brevåg, Lit, Viken 1 till sonen Jonas Eriksson, 1743-1808, (Lfr). Erik Jonsson Breman var gift 1737 med Cecilia Hansdotter, 1714-1755 (Br), som var dotter till Hans Persson och Märet Svensdotter ovan (Hfl). Erik Bremans föräldrar var Jon Jonsson, 1668-1717, och Märta Arvidsdotter, 1681-1718, i Brevåg, Lit.

Viken 2:
Jon Sjulsson, 1560-1612 (Br), fanns åren 1600 och 1607 på detta hemman (Ti). Lasse Persson köpte år 1588 en jordlott Wollden av Hammerdals kyrka för att det skall kunna byggas en ny kyrka i Hammerdal, den gamla kyrkan hade brunnit; en värderingsnämnd på sex personer: Sifver (Sjul) Persön paa Gisleaas, Lasse Jonsön paa Sigaas, Christoffer paa Aasen, Lasse Jonsön på Hougaas, Erich Suendsön paa Eiedt, Jon Sifversön (Sjulsson) paa Vig med lagmannen Nils Botulfsson i spetsen hade värderat Vallen till 5 ½ daler. Originalhandlingen är från 23 februari 1588 (Hk).
Jon Sjulsson hade nog en dotter, som var gift med Nils Nilsson, som år 1647 klagade efter sin hustrus odelsjord i Viken, som Per Persson besatt (Dmb 1647 och 1650). En Nils Nilsson i Näset, Lit, förekom år 1613, och han hade löst en pantsatt gård, som tillkom hans hustru; i källan stod det översatt från danskan: 'Nils Nilsson, Näset, boendes i Västernäset av Viken i Hammerdal (Rmj)'.
Per Jonsson, 1580-1646 (Dmb), i Solberg ägde år 1613 ett köpegods i Viken i form av en slåttervall (Rmj).
Per Persson, 1580-1644 (Br), bygslade år 1622 1 ½ tu säd i Viken (Byg). Han var nämndeman år 1623 i Hammerdal och år 1628 på Frösön (Dmb). År 1633 kunde Per Persson bärga 14 lass hö, hade 5 kor, 8 småfän och 1 häst och år 1645 var hemmanet på 2 tl (Jb). Per var gift med Barbro Persdotter (Dmb 1650), som var änka 1645 (Mtl); de hade barnen Per och Märet (Dmb 1650).
Det förekom trolldomsmål även vid Hammerdalstinget (texten försvenskad).
1635-12-01 stod inför rätten Per Persson i Viken (hustrun hette Barbro Persdotter i dmb 1650), Lars Fastesson i Solberg (hustrun hette Britta Olofsdotter i mtl 1645), Jon Olofsson i Hallen (hustrun hette Karin Larsdotter i mtl 1645), Per Andersson i Ede (hustrun hette Britta Pålsdotter i mtl 1645). De framförde nu som tidigare på tinget den 1634-12-02, på vad sätt Per Henriksson i deras frånvaro skulle ha varit i Sverige och förvärvat ett brev, som handlade om en beryktad trollpiga vid namn Barbro Pålsdotter, som skulle ha anklagat nämnda mäns kvinnor för trolldomsbedrifter. Sedan hade de fått ytterligare ett brev med samma innehåll. Ingen på tinget kunde bevisa för de nämnda kvinnorna att de begått trolldomsgärningar. Eftersom det var ett ovanligt mål förelades det lagmannen, att han skulle komma till nästa lagting för att förklara förenämnda 'Sigttelsse' och oetiska gärningar, men ingen hade något att tillägga. Lagmannen återförvisade då saken till hemtinget. Inte heller nu kom någon fram som ville göra sak för sådana gärningar, eller ännu mindre överbevisa om sådana. Per i Viken berättade då, att han tagit Lars Svensson i Solberg och Björn Hemmingsson i Fyrås med sig till trollpigan och tillfrågat henne om hon hade använt några trolldomssaker. Hon hade då svarat, att hon inte hade använt någon trolldomssak. Hon tog de bägge männen till ed härpå. Hon hade skrivit till Barbro (Persdotter) i Viken, att hon aldrig hade skyllt henne för någon trolldom. Efter tilltal och gensvar fanns ingen som ville eller kunde erkänna eller överbevisa dem om detta. Barbro i Håxås (hette Barbro Hansdotter i saköreslängden 1635, hustru till Israel Larsson), hade bekänt, att hon hade brukat sådant salt som man läst över. Allmogen gav vittnesbördet, att de inte hade förnummit något trolldomsmedel. Trollpigan hade förklarat för dem, att hon aldrig förnummit någon trolldom mot dem, eller kunde något sådant bevisa. De fyra kvinnorna dömdes att vara fria (Dmb). Barbro Hansdotter i Håxås blev dock sakfälld 1635 för att hon kunde läsa i salt (Sak).
Per Persson, död e 1650 (Dmb), var en son till företrädaren (Mtl). År 1645 befriades Christen Persson och Per Persson, båda i Viken, från contribution, då de hade underhållit det dansk-norska krigsfolket med proviant (Con). Per Persson förekom år 1647 som oskyld på hemmanet och dömdes av gården (Dmb). Per fanns dock kvar år 1649 på hemmanet (Ti). År 1650 klagade Per Persson i Viken - fullmäktig å sin moder Barbro Persdotters - vägnar på Nils Nilsson i Viken om en skuld; sex gode män skulle värdera hur mycket Nils skulle betala (Dmb).
Per Larsson, 1634-1680 (Br), ersatte år 1660 Per Persson som bonde i Viken (Jb). Han var med vid avradsrannsakningen i Hammerdals sockenstuga år 1666 (Dmb), och fanns även år 1677 på hemmanet om 2 tl (Jb). År 1681 var han ersatt av Sven Göransson nedan (Rö).
År 1673 uppbjöd en Jon Eriksson ett hemman i Viken första gången (Dmb). År 1674 fick en Jon Eriksson i Viken böta för eftersatt vägunderhåll (Dmb). År 1679 hade Erik Hansson (Blix), 1646-1733 (C 1), bonde i Gåxsjö 1 och Grenås 2, köpt ett hemman i Viken av släktingen Jon Eriksson, 1645-1698 (Tp), i Sikås 9 (Dmb), och år 1703 övl Erik Hansson ett hemman i Viken till Sven Göransson (Lfr).
Sven Göransson, 1649-1715 (Tp), från Tullingsås, Ström, gift med Karin Hansdotter, 1651-1715 (Tp), fanns år 1681 som bonde i Viken (Rö). Hustrun Karin Hansdotter var en syster till nämnde Erik Hansson ovan.
Sonen Hans Svensson Wikberg, 1676-1715 (C 1), gift cirka 1711 med Barbro Larsdotter, 1688-1715 (Tp) från Solberg 6, blev näste bonde på hemmanet från år 1714 (Jb). Sonen Sven Rönqwist, 1712-1742, dog som dragon under Jämtlands dragonregementes garnisontjänst i Stockholms skärgård (Rul).
Hans Svensson efterträddes av brodern Sven Svensson Wikman, 1687-1768 (Br), gift med Anna Hansdotter, 1693-1754 (Br), och Sven stod för hemmanet år 1725 (Jb). I mars 1719 fick Sven Svensson som bonde på hemmanet gå in som dragon för hemmanet, enär dragonen för hemmanet Anders Jönsson Lindbom omkom i den stora fjällkatastrofen i januari 1719 (Rul). Till förmyndare för avlidna Hans Svenssons i Viken omyndiga barn, förordnades brodern Sven Svensson och morbrodern Olof Larsson med svågern Måns Olofsson i Lorås (Dmb 1715). 1767-04-27 var det avvittring (avskiljning av egendom) för nämndeman Sven Svensson, gift med Anna Hansdotter, i Viken (Tp).
1767-11-21 övl Sven Svensson med syskon Viken 2 om 2 tl till Göran Svensson, 1733-1810, (Lfr), gift med Gunilla Hemmingsdotter, 1740-1816, från Sikås (Öla). Göran var nämndeman under 44 år vid Hammerdalstinget (Dmb). Brodern Sven Svensson Rönqwist, f 1719, var soldat mellan 1744 och 1761, och blev sedan nybyggare i Skyttmon, Borgvattnet, gift med Elin Persdotter från Görvik.