Allan Edwall, svensk skådespelare, regissör och författare, är till utseendet knagglig nog att övertygande kunna agera de flesta krumelurer i litteratur och dramatik. Han gjorde Carlsson i TV:s Hemsöborna år 1966, vrålade sitt hotfulla Eeeeemiil ! i Emil i Lönneberga år 1971 och följde upp sin strävsamme smålänning i Nya hyss av Emil i Lönneberga år 1972 och Emil och griseknoen år 1977. Men redan dessförinnan hade han mer eller mindre dokumenterat sig som vår Riksluffare genom alla de luffare-tiggare-krumelurer han gestaltat på film med flottaren August i Jan Troells Här har du ditt liv år 1966 som topp. Trots alla förklädnader på film och i TV blev han snart igenkänd, och hans röst blev snabbt en av landets mest kända, inte minst genom alla de uppläsningar han gjort i radio och till delar även på skiva.
Edwall genomgick Dramatens elevskola 1949-1952. Han har sedan under olika tider - ryktet har berättat att han sagt upp sig sju gånger från Dramaten för att som frilansare pröva andra teatrar eller medier - återkommit till fadershuset. På Dramaten spelade han den lyssnande portieren i O'Neills Hughie år 1958, en lysande Svejk i andra världskriget år 1963, advokaten i Drömspelet år 1970 och Arnolphe i Hustruskolan (regi: Alf Sjöberg-Edwall var med och avslutade detta regiarbete efter Sjöbergs bortgång år 1980). 1965-1967 var han konstnärlig ledare för Scalateatern, där han inledde med den egna tidsrevyn med det fräcka namnet Utsålt år 1965, icke minst värd för visan Billy Boy, där han framställde en amerikansk fader som sjunger om sonen och Vietnamkriget. Han skrev ytterligare ett revyliknande spel, t.ex. år 1967 och spelade samma år Peter Weiss Sången om skråpuken i urpremiär. Han gästspelade på Folkteatern i Göteborg som clownen i Pavel Kohouts August, August, August år 1972.
Men framförallt har Allan Edwall synts i otaliga film- och TV-roller, inte bara som Carlsson och Emils pappa. Han var den förföljde, frireligiöse bonden i Utvandrarna år 1971 och Nybyggarna år 1972, spelade Nilsson i Madicken-filmerna år 1979 och 1980 och framställde sin egen förfallne privatdeckare i Engeln år 1974 och 1976, en TV-serie som han var misslynt över när han tyckte att TV drog ut avsnitten tidsmässigt. Berättelserna om Engeln kom ut i pocketbokform år 1975.
Allan Edwall debuterade som författare redan år 1954 med Protokoll och har sedan givit ut skissartade romaner men framför allt sysslat med dramatik. Han skrev radiopjäser som Kompisen år 1963 och Hjälparen år 1965 - den senare förvandlades till filmen Eriksson år 1969 som han skrev, regisserade och spelade huvudrollen i. Han skrev pjäsen Välkommen, som hade premiär på Dramaten år 1972. Dessförinnan kom Tjena Gary på Riksteatern år 1972, en pjäs som sedan spelades flitigt på landsortsteatrarna. I Norrköping gavs Snus är snus år 1971.
Att Edwall hade sinne för visa och kuplett har han visat i Utsålt. Men ändå var det lite av en överraskning när han år 1979 gav ut LP-n Grovdoppa, där han sjöng egna visor med tema från vardagens Sverige. Han återkom med skivor som Färdknäpp och Gnällspik, båda år 1981, och några till - och fann sig plötsligt inbjuden till visfestivaler. Skivorna sålde bra, dock inte i samma upplagor som Emil i Lönneberga-skivorna.
Naturligtvis var Edwall med i filmer som Bröderna Lejonhjärta år 1977, Elvis ! Elvis ! år 1977, Rasmus på luffen år 1981, Fanny och Alexander år 1982 och Ronja Rövardotter år 1984. Han skrev manus till och spelade i filmen Limpan år 1983 och skrev, regisserade och spelade i Åke och hans värld år 1984. Men mitt i sin flitiga arbetstakt har Edwall alltid varit en sökare. År 1986 överraskade han med att starta en egen miniteater i Stockholm, som han efter adressen kallade Brunnsgatan 4. Han inledde med att spela Doktor Glas alldeles ensam, spelade Paria med Björn Gustafsson år 1986, sammanställde texter ur Oidipus år 1987, där han växlade antika masker roll för roll. För Anita Wall skrev och regisserade han Edit, Tummelisas mamma år 1988. Som motto för sin teater angav Allan Edwall: Bra teater för alla, utan att det kostar skjortan vare sig för teatern eller dess besökare.