Adolf Jahr började som kabaretsångare och döptes i Norrland till de små stationssamhällenas Ernst Rolf. 1919-1920 sjöng han på Hjortens varieté i Trondheim och efter ett par säsonger i Finland kom han 1922 till Storan i Göteborg som Edvin i Csárdásfurstinnan. 1923-1929 var han en ledande aktör hos Oscar Winge på Hipp i Malmö. Han sjöng och dansade sig genom operettrepertoaren, oftast i de komiska rollerna, som Calicot i Madame Pompador år 1924 och Boni i Csárdásfurstinnan år 1925, men också i klassiska charmörroller som Danilo i Glada änkan år 1925. När han kom till Stockholm år 1929 fortsatte han i samma genre på Folkan, Odéon och Oscars, exempelvis Benjamin Kidd i Ökensången år 1932 och Aramis i De tre musketörerna år 1933. Adolf Jahr övergick under 1930-talet alltmera till film, där han kunde dra nytta av det humör, den ledighet och friska spelglädje han tillägnat sig under operettåren. Redan under Malmötiden filmade han, då tillsammans med kamraten på Hipp, Edvard Persson. Första filmen var den Den gamla herrgården år 1925. Sedan spelade han den humörfriske Richard Kvick i tre filmer mot Edvard Persson som den flegmatiske Blixten. Adolf Jahrs stora filmgenombrott kom när han spelade Pettersson i Pettersson och Bendel år 1933, en blond storsvensk med icke föraktlig charm. Förnamnet Adolf ingick ofta i rollnamnen från Adolf Armstarke år 1937. Han spelade läraren som Alice Babs sjöng för i Swing it, magistern år 1940. Senare gick han över i äldre roller, var inte helt lyckad som onkel Theodor i Dunungen år 1941, men överraskade med en utomordentlig mustig Karlsson i Hemsöborna år 1941. Rustika lustspelsroller klarade han utomordentligt med plirig blick och säker replikföring. Dialekten kändes aldrig påklistrad i lustspel som Bröderna Östermans huskors år 1945, Bröllopet på Solö år 1946 och Vilhelm Mobergs Marknadsafton år 1948. Hampe Faustmans film Lars Hård år 1948 betydde en ny inriktning för Adolf Jahr liksom samme regissörs Främmande Hamn år 1948, båda fjärran från bygderomantiken. Under några år, 1948 - 1955, identifierades Jahr med den sluge Janne Vängman i fyra filmer. Han var frodig som den matglade Karl Ludvig i Kvartetten som sprängdes år 1950 och släppte sig lös som Löpar-Nisse i Göran Genteles Värmlänningarna år 1957. Sammanlagt medverkade han i 66 filmer. Efter att ha spelat alla glada filmgubbar väckte det närmast förvåning när Dramaten engagerade Adolf Jahr som den gamle industriarbetaren i Stig Dagermans Streber år 1949, förvåningen var nästan ännu större när han på ett lysande sätt genomförde rollen. Adolf Jahr var från början vissångare och sång var något som han aldrig försummade. Bekanta är visor som Det borde vara förbjudet med så vackra ögon ur Adolf klarar skivan år 1938, Blonda John år 1938 och Uti Rio, Rio de Janerio, båda ur På kryss med Albertina år 1938. 1938 sjöng han den officiella visan i samband med den proklamerade vindsröjningen. Adolf Jahr berättade sin minnen i TV år 1959 och spelade i TV-teaterns Dödens arlekin år 1962. Han var gift sedan år 1937 med den finländska dansösen Margit Tirkkonen, född 1914. (Bild ovan och text från Bra Böckers Nöjeslexikon)