Jag (Inga) har alltid varit intresserad av djur och framför allt hundar. När jag var 14 år fick jag efter många års tjat en hund. Min drömhund på den tiden var Schäfer men mina föräldrar tyckte att en Finsk spets var mer lagom stor, så det blev en sådan.
Redan då såg jag på hundutställningar Saluki och Afganhundar och tyckte att de var underbart vackra och fascinerande.

När jag var i 20-årsåldern kom jag i kontakt med draghundssporten och började tävla med först en Grönlandshund, Stalos Mitek, en härlig men också mycket tuff och hård hund. Efter några år ville jag ha en snabbare hund. Det blev en Dobermann, SBCH Benzonn. Med Benzonn tävlade jag i både bruks (spår) och drag. Han var en mycket bra draghund och vi vann flera guldmedaljer på draghunds-SM och silver och brons på nordiska mästerskap. Tyvärr så dog Benzonn alldeles för tidigt, han fick cancer vi fyra års ålder. Min andra dobermann, Dobfancier’s Lupus, var ingen stjärna på draghundsbanan men en mycket trevlig hund.

Hans har också ett förflutet inom draghundssporten. Han har tävlat med Vorsteh. Dessutom deltog han i rapporttävlingar med sina hundar.

När vi nu efter flera år utan hund återigen fick möjlighet att ha en hund så tänkte jag att, eftersom det inte var aktuellt att börja med draghundstävlingar igen, så varför inte en saluki. Hans undrade vad det var för hundar jag pratade om. 

Denna ras som jag beundrat så länge blev till slut verklighet. Vi kontaktade Mary-Ann Axelsson som hade en kull och blev ägare till Fonzie, en mycket glad buse. Han tycker att livet leker och ännu roligare har han nu när han har fått sällskap av Gorias.