Relativitetsteorin
Text Anneli Tiainen 2002
Tillhör du dom där som mer än gärna skulle vilja tävla men inte har mycket till tävlingshund?
Då ska du verkligen läsa följande text mycket noga för dina problem kommer snart att vara av arten lyx och du kommer inom loppet av några få minuter att äga en presumtiv klubbmästare. När det gäller tävlingshundar så tror jag nämligen på relativitetsteorin … Här nedan följer ett test som du och din hund kan göra tillsammans. Sätt ett kryss i rutan om svaret på frågan är Ja.
Behövs planering när du ser domarnamnen på tävlingspm:et?
.... Det är bara att ta seden dit man kommer, till hundlandet .... Neenah och jag har tävlat en gång, i appellklass. Det var den tredje september år 2000 uppe på klubben. Planeringen inför tävlingen började redan då pm:et kom. Domare var fröken A och herr K. Jag slog mig för pannan, herr K. Stackars Neenah skulle ju få skrämselhicka bara av att se denne store man och mycket riktigt så sa hon ”muff” när domarna dök upp.
Jag såg till att gå före fram till spåret så att vi inte skulle behöva passera herr K. Satte på henne selen men precis då Neenah tagit upp spåret så harklade sig den store domaren. Neenah hoppade till, avbröt och tittade till faran. Jag höll andan och försökte se cool ut. Världen stod stilla i hela 2 sekunder innan Neenah fortsatte ut på spåret. Vi tog oss runt men hon plockade inga apporter men vad gjorde det. Hon hade klarat av att spåra trots ”hotet” herr K. Träningen hade gett resultat!
Tycker din hund att det är obehagligt med tävlande och publik på tävlingsplatsen?
Jag lät mig inte nedslås av en nolla på spåret utan fortsatte tävlingsprogrammet som nu hade kommit fram till platsliggandet. Neenah tyckte det var lite väl mycket folk och började hoppa på mig men jag försökte lugna henne. Jag trodde nämligen att jag visste vad som skulle komma – men ack! Tävlingsledaren gjorde något jag inte räknat med. Han valde att lägga hundarna närmast publiken.
Vi hade startnummer ett av nio tävlande och hamnade precis nedanför publiken som brukar sitta på ”kullen”. Neenah visade oro genom att studsa upp efter första plats-kommandot. Hon låg kvar på andra försöket då hon parerat genom att lägga sig lite på snedden för att kunna hålla ett getöga bakåt. Jag trodde att hon skulle knata efter mig när vi gick ut så förvåningen var stor när jag vände mig om och hon låg kvar. Hon låg stadigt kvar trots oro men så stelnade hon plötsligt till. Jag förstod att dom två tjejerna bakom henne pratade. Nu började Neenah fundera … och så blev hennes hals lång som en svanhals. Jag följde blicken – en bil var på väg upp, den passerade klubbhuset och försvann ur sikte. Neenah som redan tyckte att det var tillräckligt med folk bestämde sig. Nu fick det vara nog. Ändå tvekade hon innan hon gjorde det årets snyggaste vallhundssmygning över appellplanen. Hon rätade inte upp sig förrän halva planen låg bakom henne men hon hade legat halva tiden. Helt otroligt!
Då jag, som jag tidigare nämnt, hade startnummer ett fick jag inte mycket betänketid. Jag vet inte riktigt vad som for genom huvudet när jag bestämde mig för att fortsätta tävlingen men det kan ha varit något liknande:
Neenah är tre och ett halvt år. Hon mentaltestades vid drygt två års ålder utan problem, ok, visst undrade den ene domaren redan vid första momentet om hon någon gång bitit en människa men det hade hon ju inte. Och visst var det skralt med poäng, om sanningen ska fram blev hon skyldig 4 men runt kom hon utan större problem trots konstaterad reservation och något nervösa nerver men hon var ju i alla fall inte skakis. Inte då. Lite mer än tre var hon när hon mentalbeskrevs, det var lite svårare. På sina ställen ganska jobbigt och men hon klarade det. Genomfört och godkänt skott. Nä, inte hade vi tränat nå’t moment, man vill ju inte fuska, men däremot hade jag tränat och planerat min coola attityd utifall att … det lönade sig. Då. Men nu då. Jag bestämde mig för att löpa linan ut så vi klev in på planen för lydnad med noll poäng i bagaget.
Blir din hund skakis av domare?
Neenah var aningen besvärad över att vara på planen. Där fanns ju hela fem människor redan. Vi hade tränat ganska mycket men det syntes knappt. Neenah gick lite hipp som happ för att hålla koll på alla faror som lurade där ute och där emellan försökte hon övertala mig om att vi befann oss på fel ställe just i den sekunden. Men hon höll ihop till fria följet. Då bytte hon sida för att få mig mellan sig och publiken, den planen fick hastigt ändras då vi svängde och gick rakt mot den ena domarkuren. Faran framifrån löstes genom att hon gick in bakom mig. Då bröt jag tävlingen och konstaterade att Neenah inte var någon tävlingshund, snarare tvärtom. Det här var inte någon aktivitet som kunde rekommenderas med en Neenah. Jag tog henne en sväng upp i skogen för att hon skulle slappna av, så fick hon sitta i bilen medan jag följde tävlingen till slut och var med på prisutdelning. Det är rent av dumt att visa nerver med en hund i släptåg och med en Neenah lär man sig att det är direkt olönsamt. Det är bara att ta seden dit man kommer... till hundlandet.
Så är det då dags för en summering av dina kryss. Jag tippar på att du inte lyckats skrapa ihop ett enda och då återstår bara en fråga: Vem har inbillat dig att du inte har en tävlingshund?
Den uppmärksamme noterar naturligtvis att tävlingen inte var över riktigt ännu. Ett moment återstår. Offentligheten ska tilldelas resultatet genom att tävlingsresultaten publiceras i klubbtidningen. Jag slog upp nr 5/2000 av BA och bläddrade med snabba fingrar fram till slutet. Där på sidan 56 finns vi med, Punasukan Neenah, Anneli Tiainen, Sundsvall. Brutit står det. Tänk att Neenah fick vara med i en tävlingsresultatlista åtminstone en gång i sitt liv. Visst är det fantastiskt!
Mer info om...
Länkarna öppnas i nytt fönter och går utanför min egen hemsida.
Neenah
Punasukan Neenah
S18716/2000
född 970220
e. Icône Bleu de la Noe du Jardin
u. Punasukan Inka
färg: harlekin
63 cm
34 kg
MH
Ej gk mentaltest
Appellklass ej gk
Ökl 2
Mina Krypin
