Beauceronen Morris

Morris och utställningskarriären

Text Anneli Tiainen 2000

Vårvintern 1994 gick jag inte bara en unghundskurs med Morris utan nappade även på ett anslag som hängde på den lokala ICA-affärens anslagstavla. Det var SSD som ordnade utställningsträning inomhus i en lokal inte så långt hemifrån. Jag tror det var 4-6 sammankomster allt som allt.

Lokalen var inte större än ett normalstort svenskt klassrum. Här trängdes bearded collies, cavalierer, yorkshireterriers etc tillsammans med den något större old english sheepdogen också "utbölingen" beauceronen Morris. Morris skötte sig ypperligt men så hade vi ju tränat "STÅÅÅ" och att springa snyggt där hemma.

.... jag promenerar 10 km varannan dag och 5 km dagarna där emellan .... unquote

Efter allt tränande var det så dags att ge sig ut på en "riktig" officiell utställning. Vi hade ju deltagit på 2 inofficiella dittills men det räknas ju inte riktigt. Jag anmälde honom till Österbybruk den 22 maj, helt otroligt, hela 9 beauceroner var anmälda för Marlo Hjernquist.

Dagen innan utställningen åkte jag ner till Morris uppfödare. Morris och systern Jolie busade av hjärtans lust. På söndagen åkte vi i separata bilar till utställningen. Jag skulle ju hem till Sundsvall sen.

När jag kom fram till Österbybruk Herrgård visade det sig att man fick gå igenom hela parken innan man nådde beauceronringen. Wow, vad kul att se så många beauceroner tänkte jag. Det var ungefär då Morris blev mer eller mindre rabiat när han också fick syn på ansamlingen av rasfränder. Jag blev fullständigt chockad! Jag hade aldrig sett min hund bete sig så här. Jag försöker nå fram till honom men det går inte. Jag ger upp och går iväg ett stycke. Uppfödaren har sett det hela och vi tycker båda att det är en bra idé om Morris får hälsa på systern Jolie(om jag minns rätt så var det hon). Det var ingen bra idé, Morris flyger på henne.

Jag retirerar ännu längre bort och lyckas nå honom så pass att vi kan kliva in i ringen tillsammans med brodern Charlie utan intermezzon. Varken förr eller senare har Morris betett sig på detta sätt, senare samma sommar deltar vi på den inofficiella beauceronutställningen utan denna reaktion. Än idag vet jag inte riktigt VAD som utlöste och VARFÖR.

Några år senare, 1996, bestämde jag mig för att jag skulle ut och jaga cert. Jag ställer ut honom den 4 maj i Härnösand och han får en 2:a. I kritiken står: "önskar mer kraft och substans i förhållande till storleken". Väl hemma tittar jag på kritiklappen igen och sen på Morris. Ta mig tusan om inte domaren hade rätt!

Jag ger mig in i projekte med liv och lust. Jag låter honom lägga på sig lite övervikt men motionerar honom samtidigt relativt hårt. Bästa resultatet visar sig då jag promenerar 10 km varannan dag och 5 km dagarna där emellan. Wow, han ser rent av ståtlig ut.

Morris hade vågig päls från nackknölen ner längs ryggen ända till svansroten vilket naturligtvis måste åtgärdas. Jag badade honom kvällen innan utställningen och sen fick han torka med kläder(slimmade t-shirts)/handdukar virade runt kroppen. Resultatet blev rak päls i åtminstone en dag. Wow, han såg rent av SNYGG ut!

Den hund som senare presenterades i Enköping den 17 augusti och vann cert var inte alls samma som "öket" i Härnösand 3 månader tidigare. Dessutom var jag själv så imponerad av min hund förvandling att jag själv, trots fjärilar i magen, seglade in i ringen med en vinnarmin.

Vi slutade där, med flaggan i topp, cert och BIR. Och ska sanningen fram, VILKET JOBB!!! Jag orkade inte mer och att presentera en hund på botten av sin potential var inte längre ett alternativ. Vi hade ju dessutom andra aktiviteter som pockade på tid och uppmärksamhet.

WWW.BEAUCERON.NU

Mer...

Morris och utställningskarriären

Morris

Mina Krypin