
Beauceronen har funnits i över tiotalet olika färger och det sägs att det är just av den anledningen man tror att dobermannrasen har beauceron i sig. För färgvariationerna i den rasen. Bland annat är fawn och grått tidigare färger på beauceron.
Dagens beauceron finns i två olika konstellationer. Den tvåfärgade som är svart med röda/bruna tecken så kallade tantecken och trefärgade som är grå och svart med röd/bruna tecken. Den harlekinfärgade beauceronen har vanligtvis blekare färg på sina tantecken och många blir redan i relativt ung ålder, två år, svarta i dom grå tecknen. Vid fem års ålder måste man oftast gå väldigt nära för att upptäcka om en beauceron är harlekin eller svart. Ta gärna en titt i Neenahs bildgalleri.
Varför man har föredragit den svarta så pass att nästan alla övriga färger försvunnit från rasen är okänt men det har fått kritik från flera håll. Bland annat har Chaterine Dauvergne konstaterat i sin bok om beauceronen att en vallhund vallar lika bra oavsett färg på pälsen.
Den trefärgade som även kallas harlekin lär ha räddats i sista stund efter andra världskriget. Den harlekinfärgade beauceronen kan ha ett eller två blå ögon. På bilden syns Saphir de la Ruee Sauvage som har ett blått öga.
Pälsen ska vara vädertålig men med tanke på att den kan variera från nästan dobermannkort till mycket riklig är det en sanningen med viss modifikation. Även beauceroner med en mycket kort päls har det rasspecifika att pälsen är kort på huvudet och benen och längre på övriga kroppen.
Underullen ska helst vara musgrå men får aldrig synas genom täckhåren som ska ligga an mot kroppen. Också en sanning med viss modifikation då en beauceronpäls ibland kan vara vågig och ibland till och med nästan lockig. Det sistnämnda är inte att föredra men en viss vågighet är ok även om dagens hundar blir allt rakare i pälsen. Den musgrå färgen på underullen finns heller inte alltid på dagens beauceroner.
En beauceron ska dessutom ha fana, eller som det står i standarden, vara lätt befransade på svansen undersida och lårens baksidor.
Dom röda tecken som fransmännen kallar "eld" ska finnas
- över ögonen som två runda fläckar
- på nospartiets sidor och gradvis avta på kinderna
- på bringan föredras tanteckningen som två fläckar
- på strupen
- under svansen
- på benen från tassarna och uppåt cirka en tredjedel av benet; på benens insida sträcker sig tanteckningen lite högre upp.