”Billie”
HISTORIK
Billie kom till oss sommaren –98. En lugn och följsam valp, som fortsatte att vara så även upp i vuxen ålder. Han är en kille med en stor portion ”will to please”. En underbar hund! Tack, Ragnhild!
En sån hund får vi aldrig mer. Vi får glädjas åt honom så länge vi får ha honom. Och det är ingen självklarhet skall ni veta. Det blev vi varse våren 2004, då han fick magomvridning. Det var det absolut värsta vi varit med om! Jag önskar inte ens min värsta ovän att behöva gå igenom nåt liknande. Oj, så nära det var att vi mist honom! Skulle jag åkt direkt till Strömsholm, som jag blev tillsagd att göra hade han inte levt idag. Tog en rövare och svängde förbi Djurkliniken i Sundsvall och turligt nog fanns där två veterinärer kvar fast det var stängt. Dom tog hand om Billie och gav honom första hjälpen med dropp och tömning av gas, vilket räddade livet på honom! Tack för att Ni finns Åse och Trond!
Nåja, det gick ju till slut vägen och idag är han pigg och alert igen, men det tog ju lite tid.
Vi är så lyckliga att det gick vägen! Tänk att vi fick behålla denna underbara hund ett tag till! Må han få vara frisk i återstoden av sitt liv!
Man vill ju inte tänka på den dag han är borta, så nu gör vi allt vi vill göra tillsammans medan vi kan. Han älskar verkligen sitt husfolk, men kanske matte allra mest. Och vi älskar honom också!
Nåja, nu talar vi om annat!
Vi kan ju alltid tala om hans vackra och duktiga barn. Fantastiskt vad dom har visat framfötterna både på utställning, jaktprov och lydnadsplan. Vi önskar Er alla lycka till i fortsättningen!
Så kom då den dag vi bävat för. Billie vår älskade vän, somnade in i mattes famn den 15/10 2009. Efter att ha haft problem med hälta på höger fram sedan i april och smärtstillande medel så hjälpte medicinen inte längre.
Han har alltid ställt upp för sin matte, så nu var det dags att göra detsamma för honom, trots att det smärtar oss nåt fruktansvärt. Det absolut svåraste beslutet i mitt liv!
Men man får inte vara självisk utan måste tänka på att våra älskade djur får ett värdigt avslut på sitt långa liv.
Billie fick ju trots allt nästan 6 "bonusår" efter sin magomvridning. Han fick ett långt och härligt(tror jag) liv och fick syssla med det han älskade mest, apportering och utställning. Egentligen gillade han allt han fick göra bara matte var med.
Sov gott älskade Billie, vi saknar dig redan nåt alldeles förskräckligt.
Det blev ett stort hål i våra hjärtan som nog aldrig kommer att fyllas igen.
Älskar dig för evigt!
Matte