Hör Gunde själv sjunga. Klicka här för att ladda hem mp3-filen på 790 kB
Gunde om sin visa:
I byn fanns en skomakare. Rätt som det var fyllde han femtio år. Eftersom han var mycket omtyckt kom hela byn med i uppvaktningen. Joläppel-Olle hade fått epitetet "byns buse", helst det erfordrades på kalas och möten. Så skedde ock hos skomakarn.
Jag var anställd som spelman och deltog inte i slagsmålet. Visan kunde ha blivit längre. Jag minns hur gubbarna kom in med enbart slipsknutarna kvar under hakan. De satt där som knoppiga tulpaner. Jag sålde nämligen färdigknutna slipsar av dålig kvalitet i butiken, vilket borde kunna räknas mig till godo. Hade slipsarna varit av högre kvalitet hade ju misshandeln blivit av grövre art.
(Ur vishäftet "Knotige bröder, Hej å hå och andra visor av Gunde Johansson")
| 1.
Så här borti skogen är långsamt iblann,
men blir dä nånting blir dä rektigt minnsann. Sôm en gång till exempel när dä luta ôt vår å skomakarna i Kallkälla fyllde femti år. Nu vet ni väl hur fôlk är när sôm nôen ska bli äller: Då värer di mä näsa å funderer på puteller. Di skraper hop pengar sôm fôlk här ä van, å går där å glor ôm han tänker ôt stan. |
2. Nu kom väl den väntade
dagen te sist.
En sönda på klockslage sju va dä visst sôm vi skulle samlas i skomakarns tjäll. Å nog kom dä fôlk ifrå alle di ställ. Dä va skogvaktare Agaton å Teofil i Gropa å gamle Otto Annerschsa å Klas å allihopa å e sôm di kaller för TT-Tekla här, å Back-Elsa kom ock mä sin lelle kär. |
| 3. Gubbera va lite tysta
å blyga.
Di sto där i döra å blängde mä yga, för där länger in va otäckt mä fôlk. Men int såg vi te nå mer dreckbart än mjölk. Varsego, stig in, sa skomakern, så går vi strax te saken. Han va litt gla å gick å klappte Alma uppå baken. Vi krusa e stunn, me te slut klev vi in å satt ôss att glo på allt framsatt porslin. |
4. Vi feck väl i kaffe
å börja å röre,
å hadd väl int ann just för stunna te göre. Å int va dä nôen som sa just ett knyst. Vi dôppa å tugga å bare teg å glyst. Men när inga glas kom fram en gång te påtår, blev vi blyga å satt där like långe sôm panelbrär i yga Dä rassla väl lite i kôpper å fat, men int hadd vi lust mä domdering å prat. |
| 5. Men nu kom de tretår
å halsera sträcktes,
för fram ur ett hörnskåp en hel liter kläcktes. Tänk, nu blev dä alldeles högtidligt stämt. Vi andas förstås, men dä va nätt å jämt. Teofil i Gropa tog en näsduk utur rocken å tôrka sej i skael sôm en herrkär eller tocken. Sen sväljde vi supen mä olika min: Salighetsuttryck, grimascher å grin. |
6. Nu dröjd dä
int länge förns stämninga steg.
Te slut va dä ingen sôm egentligen teg. Vi tala Öm starkhet å skratta ôt tok, å Femörings-Johan å Arvid drog krok. Vi vräka ôss på stoöer å skröt å ackordera, å mennas drack vi de vi feck å strax så kom dä mera. Valfrid, sôm ingen förut hört sagt ol, han skröt över grisen han hade i fjol. |
| 7. Joläppel-Olle, sôm
vesst druckit mest,
han tömde en brun grogg strax inom sin väst. Haha, skratta Agaton utan respekt, men Joläppel-Olle flög ôpp som en knekt. Back-Elsa drog näven uti borde så de hôppa, å Agaton feck kaffe rakt i syna när han dôppa. Nu utbröt en otrolig kalabalik meä manfôlk sôm vrôla å fruntimmersskrik. |
8. Di ropa på
orning å lugn i ett kör,
å mennas di skrek blev di mer i humör. Sen kom dä fram gubbar sôm skulle ta fre, men di blev ock osams, hur dä sen geck te, så böka di å bäna di sej ut snart hele högen, tumla ner för trappa, for å färdas uti snögen. Ja, byxera spräcktes å slipsera for, gubbarna dröna å käringarna svor. |
| 9. Månen han sken
på en syn som var grann.
I vårvinternatten snart alla fösvann. Di skiljdes men käringar ropa i skog om vem sôm börja å vilken sôm slog. Å månen sken på slipsar å manschetter å en kragknapp, å på en mustasch sôm låg där stilla strödd liksom en hötapp. De talas i byn båd ôm krig å ôm fest men ôm kalabaliken i Kallkälla mest. |
Text
och musiksidans innehållsförteckning
Första
sidans innehållsförteckning
| Du Klara, som dånande
flyr mellan fjällen
och vilar så stilla i sommarljus dal, där skällorna ringer så fridfullt om kvällen och vinden går varm genom lundernas sal. Du sett alla gångna, som bor i Guds gårdar, de böjdes av livet i armodets tid. Du speglar på färden de järnsmidda vårdar och sjunger de slumrande vila och frid. Du Klara, ur tysta och mäktiga
skogar,
Du Klara, som sjungit oss
tröst genom åren,
|
Ur Gundes bygdespel "Älvdalssagan", som fortfarande spelas varje sommar på hembygdsgården Kärnåsen i Norra Råda utanför Hagfors. Om Älvdalssagan.. ........Foto på Gunde som Gullfallingen.
| Sjungen i höjden, små
knotige bröder,
och prisen den fröjden som flyr, och plocken i Saron små liljor, o bröder, ty snart kommer Karon och styr, långt bort, långt bort på fjärran hav, men knotige bröder,
stå upp, ty det glöder
Ej brusar väl Libanons
cedrar i sången,
Så lysen, o stjärnor,
små knotige bröder,
långt bort, långt bort på fjärran hav, ty snart skall de sitta,
små knotige bröder,
|
| 1. Kom min jänta, kom
i sommarglansen,
kom bland klöver och kovall i dansen. Varm är jorden, varm är skyn och vinden, kom i lunden under linden! Här är allt som lever nu och blommar, här är vi och här är ljuvlig sommar, kom lilla vän, nog sjunger du än om sommaren och våran hambo! Nu är det sommardagar,
Tral-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la,
|
2. Kom min jänta, hör
de enkla orden,
kom min jänta, ännu blommar jorden, inga dödens vindar bränner kinden., kom i lunden, under linden! Ännu kan jag knäppa på fiolen, ännu lever vi en tid i solen, kom lilla vän, nog älskar du än sommaren och våran hambo! Nu är det sommardagar,
Tral-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la,
|
| 1. Ja ä en gammal speleman,
snart ja knappt nå viser kan, en stelner te mä åra se, å kan int spele så som i de gamle glae dar, men strunt i sån't, för dä en har, stjärnera som lyser grant när natta faller på. 3. Se åren for å
flög så fort,
|
2. Ja sett så månge
vårer gå
mä gök å gäck å jänter små. Ja spelte ja bå natt å da å spelte lätt ändå. Nu fjärran om bå skratt å gråt, ja bocker mej för fôgglalåt, å stjärnera som lyser grant när natta faller på. 4. Ja ä en gammal speleman,
|
| 1. Tocka orning dä
ä uti väla nu
dä grunnar ja mycke på, för di slôss å se'n jobbar di värre än sju, dä dära ä svårt te förstå. Men en a'en har fôll
bra lite vett
För ja ä tôrpare
ja,
Hå hå ja ja,
hå hå ja ja
|
2. Å flyger i lufta
dä gör di sôm skam,
förskräcklit å fort ändå. Dä ä skillna' dä när a'en ska fram, en får klar sej mä te å gå. Men en ä fôll
bra bakôm emellerti
För ja ä tôrpare
ja,
Hå hå ja ja,
hå hå ja ja
|
3. Här har en dä
rätt så skapli't bra,
fast en får lite ont där bak, men bevärli'heter dä får en Fôll ha, en ä alla fall unner tak. Te ge sej åt ôt
skogen ä ingen idé,
För ja ä tôrpare
ja,
Hå hå ja ja,
hå hå ja ja
|