P-Floyd Weekend 2005
Återigen så har det blivit dags att skriva om årets händelse nummer 1.
Och det är inte en lätt sak att med några ord beskriva vad man upplevde första fredagen i juli i skogen utanför Falun.
Jag menar att det är svårt att komma på något nytt att säga om P-Floyd, det är bara at konstatera att dom
blir bara bättre och bättre för varje år som går. Och då jag för första gången fick uppleva en kväll med dessa
masar och kullor för ett antal år sen så var dom helt suveräna. Men denna afton var som vanligt magisk.
Som jag alltid har sagt och alltid kommer att säga, samma känsla som julaftonen är för ett barn.
Nytt för i år var en mindre lasershow som ingick. Speciellt snyggt blev den tillsammans med
Shine On You Crazy Diamond. Där laserstrålarna skickades ut till två spegelbollar,
en på varje sida, som i sin tur skickade ut strålarna åt flera håll, MÄKTIGT.
När jag anländer till Skog så är campingen nära på fullbelagd. Här finns alla sveriges floydianer samlade.
Gamla och nya bekanskaper görs. Grillarna är tända och ljuv musik sprider sig över området.
Här finns gott om tid för mingling, och diskussion om bl.a. Pink Floyds återförening,
på Live8 galan som blir dagen efter.
P-Floyd har löst problemet med att visa Live8-galan på storduk i pubdelen av ladan.
Klockan 21.30 så låser Fredrik "Sankte Per" Bellskog upp porten till himmelriket,
och alla förväntasfulla floydisar strömmar in i P-Floyds katedralsliknande lada.
Här är som vanligt sparsamt med belysning, så man får treva sig fram i mörkret
till den plats där man alltid brukar stå. Ja, nu stämmer inte detta riktigt,
för jag byter plats några gånger under konsertens gång, allt från bakom mixerbordet till längst fram vid scen.
Hade även förmånen att avnjuta slutet av konserten från en loftgång uppefter ladans vägg.
Så äntligen så drar det hela i gång. En riktigt fläskig bas börjar pulsera (kvällens första ståpäls),
och första låten One Of These Days startar upp. P-Floyd har ett säkert koncept.
Gå ut starkt, för att sedan öka på under kvällen. Sen avnjuter vi gamla godingar såsom
Have A Cigar, Not Now John, High Hopes, Us & Them och avslutningsvis innan paus Dogs.
Akt två startar upp med See Emily Play, en av Pink Floyds första hits från 1967.
Den satt som en smäck. Helt underbar. Passade perfekt i ladan.
Kan alltid hoppas på Arnold Layne nästa gång.
Akt två fortsätter sen med Learning To Fly, Breathe, The Great Gig In The Sky,
The Happiest Days In Our Life, Another Brick In the Wall (part 2), Shine On You Crazy Diamond,
Wish You Were Here och avslutningsvis Comfortably Numb.
När det gäller akt 2 så har jag min största favorit, som jag med glädje återkommer till,
och det är Catharinas framförande av The Great Gig In The Sky. Här snackar vi sångskrik av den högre skolan.
Vid det här laget så får man ståpäls, myrtuttar som varar i månader.
Och som sagt var det hela avslutas traditionsenligt med Comfortably Numb,
gitarrsolot som ger darr i knäna ett bra tag framöver.
Jag ser med största möjliga glädje fram emot nästa spelning, var den nu blir av.
Kanske det blir en turné under hösten, ingenting är klart.
Men det som är bestämt är i alla fall att nästa år blir det konsert i Dalhalla, med Symfoniorkester och kör.
Om ni undrar lite vad halva (nästan) P-Floyd pysslar med för övrigt,
så kan jag rekomendera ett besök på följande sajt.
Köpte en skiva av Tomas "tutlur" Alm,
som jag lyssnade på när jag körde hemåt i sommarnatten (rekomenderas).
Mer bilder från konserten kan ses HÄR.
