Sö320 Stäringe

Den här Ingvarsstenen fanns på 1600-talet vid den närliggande sjön Bågen. Jag har inte hittat sjön på någon karta, men det kanske är Månsjön som åsyftas, vad vet jag? År 1882 stod den enligt uppgift intill ett stall, men det rör sig troligen fortfarande om den ursprunliga platsen. Det året flyttades den hur som helst till parken vid Stäringe, och där ståtar den ännu med sin grinande orm.

Ornamentiken får väl anses vara av det enklare slaget, men den stämmer väl med övriga Ingvarsstenar i sin något ålderdomliga stil. Som vanligt står namnet Ingvar som det första ordet utanför själva slingan, även om det på den här stenen hamnat något längre ner än vad som är fallet på flera av de andra.

Brate ser som vanligt vers i slutet på strofen:

saR uaR austr
með Ingvari,
dræng sniallan,
sun LiføyaR.

: kaiRuatr : auk : anutr : auk : utamr : rita : stain : at : byrstain :
· bruþur : sin : saR uaR : austr · miþ
ikuari : trik : snialan : sun : lifayaR x

"Gervat och Anund och Otam läto resa stenen efter Byrsten, sin broder, som var österut med Ingvar, en rask yngling, son av Livö."

Namnen är ganska ovanliga på den här stenen. Gervat finns till exempel på blott en sörmländsk sten och en närkingsk (Nä31). OtamR hittar man bara här och Byrsten finns bara på Sö347 förutom på denna. Även kvinnonamnet Livö är okänt annorstädes, men många kvinnonamn slutar på -øy, så det är inte ett alldeles konstigt namn på något vis.