|
Alldeles intill den gamla landsvägen uppe på åsen
söder om Kjula står denna sten som ett stumt vittne för
att minnas en fallen son i Särkland. Mitt emot, på andra sidan
vägen, står en bautasten rest, men idag hotar den att sväljas
av det allt större grustaget, vars sand och grus har använts till
motorvägsbygget. Det är en ganska sliten sten, men det viktigaste namnet är helt och fullt läsbart tack vare att det står på sidan av stenen - Ingvar. Se även övriga Ingvarsstenar. Det här är således en av Ingvarsstenarna, och om man tittar på vissa detaljer i ornamentiken kan man förmoda att det är den ristare som gjort flera av dessa stenar, nämligen Äskil. Säker kan man dock aldrig vara, eftersom runristarna inspirerades av varandra, och signaturer inte är alltför vanliga. |
|
: hulmuiþr : -þi(-s) ...(R) ...ur(bi)r(n) su(n) han : uaR : fa(r) in : (miþ) Kantsidan: : ikuari x + "Holmvid (reste denna sten efter) Torbärn(?), (sin) son. Han var faren med Ingvar." Ristningen är som sagt nedsliten, och flera runor går bara att skönja som grunda fördjupningar i dag. Äldre avbildningar bekräftar dock flera av de antaganden man annars skulle kunna ha gjort, eftersom inskriften följer resarformeln. Det som är mest svårt att urskilja är det kors som ska finnas i toppen, men tack vare färgen ser man konturerna i alla fall. Men känner man efter med fingret så är det väldigt svårt att avgöra var ristningslinjerna går. Här intill ser man en bild på stenens högra sida och "ikuari" tydligt. |
|