In memory

Sheila ~ In memory..

Jag kan inte riktigt förstå att du är borta.
Verkligen borta.
Du var ju här igår, i förrgår,
alla andra dagar innan dess!
Hur kan du vara död när du var så levande?
Hur kan du inte finnas när ditt skall ringer i mina öron
och dina talande ögon spelas för min inre syn varje gång jag sluter ögonen?
Jag ska aldrig få se dig igen,
aldrig sova tillsammans med dig
och aldrig pussa och krama dig,
och smeka din goa päls.
Och när någon dobermann kommer springande,
så kommer det aldrig vara du.
Jag kan inte förstå det, hur kunde människor skratta
och vara glada den dagen,
hur fan kunde allting verka precis som vanligt,
när ingenting var det?!
Du, vår underbara flicka var borta.
Och nu har det alltså gått en månad.
En sekund, en evighet.
Jag sörjer dig enormt,
jag saknar dig innerligt,
och jag kommer aldrig att glömma dig Sheila.
Tack för att du berikat mitt liv med så mycket kärlek och glädje,
flyg väl på dina änglavingar tills vi ses igen.

~ Matte ~