Om Lisa

Lisa har gjort många saker i livet; spelat basket och volleyboll, fött tre barn, startat ett föräldra-
kooperativt dagis, varit politiskt aktiv, arbetat med ekonomi och juridik, forskat om kundrelationer
i energibranschen och skrivit en licentiatavhandling i ämnet. Musicerandet kom sent i livet men
det spelar nu en desto större roll.

Om vi tar det från början så föddes hon 1963 och växte upp i Mariestad. Efter gymnasiet flyttade hon till Skövde där hon träffade sin blivande man Lars. Det blev några år i Uppsala med jobb på revisionsbyrå och juridikstudier innan flyttlasset i slutet av 80-talet gick till Värmland. Lisa bor i Kil, 2 mil utanför Karlstad. Hon har tre barn, varav två är i livet. Hon var doktorand i företagsekonomi vid Karlstads universitet när hon i slutet av 2001 fick diagnos på SLE, en reumatisk systemsjukdom. Beskedet var omvälvande och det var ett tungt beslut att efter sin licentiatavhandling avbryta den pågående forskningen, men hon hade knappast skrivit egen musik och sannolikt aldrig spelat in en skiva om hon inte blivit sjuk!   Musicerandet har kommit gradvis i Lisas liv. Det började med lite piano- spelande i början av 1990-talet, mest för att sjunga och spela med barnen som då var små. Sedan gick det några år innan hon började en kompa-på- gitarr-kurs i studiecirkelsform med den fenomenale truba­duren Eilert Karlsson. Vilken glädje när fingrarna hamnade på ungefär rätt ställe och det började låta ”musik”. Det blev några gitarrkurser där hon och de övriga i gruppen skrattade, kämpade, spelade och sjöng.

Under 2004 tog sjungandet mer form. Det började med att Lisa gick en sångkurs via jobbet. En av 
ledarna lockade henne att börja ta sånglektioner, men det blev inte så många p.g.a. sjukdomen, men 
nu hade intresset för sång väckts. Hon prövade att sjunga i kör, men sjukdomen satte stopp för det 
också, så sjungandet som precis påbörjats lades på hyllan igen.

Efter ett tufft besked från hennes läkare i maj 2005 var det något som släppte för Lisa och text och 
musik till fyra låtar blev till. Lisa som aldrig varit någon flitig dikt- eller ens dagboksskrivare blev
minst sagt för­vånad. Hon framförde tre av låtarna på Kils Visfestival ett par månader senare till-
sammans med vännerna Björg och Eilert Karlsson. Därefter blev det ett par framträdanden till
innan olika tillfälligheter gjorde att hon i januari 2006 bestämde sig för att spela in sina låtar. Hon
tog kontakt med musikproducent Fredrik Hult i Karlstad som i sin tur pratade med kollegan Per
Jacobsson, som nu är den som producerar Lisas skiva.

”Det fanns mycket spontanitet och glädje i mig, men även sorg, rädsla och smärtsamma upplevelser.
Låtskrivandet och sjungandet har varit helande då det har fungerat både som en livboj på ett stormigt
livshav och som ett kitt som fogat samman mina splittrade delar till en ny helhet. Kanske kan även 
någon annan finna glädje eller tröst i min musik, om så bara en enda låt hos en enda lyssnare…” 


Tillbaka