Hejsan jag heter Anneli
Denna hemsidan har jag tänkt ska handla om Tourettes Syndrom.Jag vill göra denna sidan så den ska kunna vara till hjälp för andra föräldrar, som liksom jag har ett barn med denna diagnos. Jag hoppas även att den ska kunna vara till hjälp för att komma i kontakt med andra familjer, som befinner sig i samma familjesituation som min familj. Att vi på så vis kan byta erfarenheter med varandra. Jag är absolut inte något proffs inom ämnet, utan utgår helt ifrån mina egna erfarenheter och från den information jag fått under tidens gång.
Min familj består av mig själv, jag är 32 år och studerar just nu kärnämnen på heltid på komvux. Jag är sambo med Micke, som är 37 år. Vi bor i hus i Forshaga, som jag måste få tala om är en mycket bra kommun att bo i, när det gäller att ta hand om sådana här funktionshinder.Tillsammans med oss bor min son Kim som är 11 år, och har TS + ADHD, och Mickes son Jonte 7 år. Min dotter Sandra som snart blir 10 år, bor hos sin pappa, men kommer till oss varannan helg.
Under Kims uppväxt fick man ofta höra från släkt och vänner, att han kan ju inte vara riktigt klok. Han fick ofta fruktansvärda utbrott, men han var som jobbigast hemma. Han lyckades hålla det utanför skolan ända tills min dåvarande man och jag beslutade oss för att skiljas. Då blev skolsituationen ohållbar. Skolsköterska och läkare kopplades in, och remiss skickades för utredning. 1997 fick han diagnosen TS+ ADHD. Jag har alltid fått sagt till mig att man ska akta sig för att blanda sig i myndigheter osv, så därför vågade man inte gå iväg tidigare, man liksom övertalade sig själv att det nog var normalt, även om man hade sina misstankar. Jag minns såväl att min mamma alltid sa till mig: det går över när han blir äldre, vänta till nästa år du, så får du se. Men det blev aldrig bättre.När man till slut fick diagnosen kändes det som en lättnad, då fick man en slags bekräftelse på att man hade haft rätt i sina misstankar.
I dagsläget känns det som om vi i alla fall är på rätt väg. Kim går i en vanlig klass utan assistent och han äter inte några mediciner. Visst krävs det en hel del som förälder att hålla på regler och att vara konsekvent. Man märker med en gång om man varit otydlig i sina handlingar.Nu oroar man sig mycket för den stundande tonårstiden, eftersom dessa barn är så lättstyrda, kan de lätt hamna i fel sällskap.
Har ni synpunkter på min sida både positiva och negativa - maila mig gärna eller lämna synpunkter i min gästbok. Som jag även nämnt tidigare vill jag gärna komma i kontakt med andra familjer i samma situation, så alla som känner för det är välkomna att ta kontakt med mig genom min mail.
 |
Denna sida i Bokstavsfolkets Ring tillhör Anneli. |