Till Startsidan
	© Margareth Osju
	Dikter		Om: Margareth Osju
	Leken		Email:
			realaniara@hotmail.com
	Under mitt vänstra ögonlock		Namn:
	finns ett minnesmärke		Margareth Osju
	av ett fall.		Bor:
			Västra Götaland
	Det högra ögonlocket		Intressen:
	såg suddiga konturer runt omkring		Mina nära och kära, fotografering, litteratur, musik, trädgård, naturen,
	som ristade ett ärr mitt i fallet.		historia, resor, och mycket annat.
			Motto:
	Ett ärr mitt i fallet		Hellre en enkel bergskristall än en slipad diamant.
	en rädsla mitt i leken.		Annat om mig själv:
			Har gett ut böckerna "Hellre en enkel bergskristall, än en slipad diamant"
	© Margareth Osju		och "Uppbrända dikter och svartvita rosor" Recitoförlag.
	****
	Jag drack sommaren blå		Varför skriver du:
			Mycket i det jag skriver/illustrerar är till för att påverka, men det är
	Jag gick i blåbärskogen och drack sommarens blåa sol.		också spännande att se hur mina tankar i ord och bild bemöts. Ena dagen skriver jag om mansmisshandel och nästa dag om sambadans.
	Tunna och spetsiga mjuka blad med sina sågade kanter,		När jag inte skriver, fotograferar jag. Min digitalkamera och en
	lyckades inte gömma de små blanksvarta sommarsolarna		gammal, trilskande, irriterande dator med egen vilja som ger mig gråa i förtid genom att den kraschar till och från, är mina ständiga
	från mina sökande ögon.		följeslagare i ordets och bildernas värld.
	I skuggan av den osynlighetsklädde Näcken		Hemsida:
	vissnar använda midsommarkransar av stundens magi		www.margarethosju.com
	och fåglarnas kvitter demaskerade de smaksensationer
	av förklädnader som doldes i min blåbärsfärgade tunga.
	Blåbärsfärgade fingrar viftade bort de knott
	som begärligt kysste mina bara ben.
	Ljuset i mina ögon följde spåret av brutna blåbärsris.
	En jagad älg försvann djupare in i skogen
	för att vara ifred i sina tankar om skogssjöns begärliga svalka.
	Huggormar med solglansiga ryggar,
	till synes oberörda av sin omvärld,
	iakttog vaksamt mina bara ben.
	Blåbärskogens förklaringar överskrider ibland
	blåögda sommardagar
	som flätas samman till daggdränkta spindelnät.
	© Margareth Osju
	****
	Näktergalen tävlade inte
	och Afrodite, hon log
	Till det yttre är du sminkad som drottning av Saba
	I spegelns öga, Sköna Helena.
	Var är kungasonen som till festens ära,
	är klädd till en enkel herde?
	I kroppens inre rike, i själens blodrika hamnkvarter
	kan inget smink täcka över skönheten som seglar där.
	Paris, blir ej förblindat..
	Ge det gyllene äpplet till den rätte.
	© Margareth Osju
	****
	Sorgen behöver tid att sörja
	Jag svär framför min egen grav
	i högsta grad levande.
	Jag har blivit levande begravd
	i sorgens tomma kista,
	obegravd av jordens mull,
	utan att lämna efter mig,
	memoarer av liv.
	Jag vill och behöver inte bekräfta min egen person.
	Jag behöver inte ett intyg över mitt hälsotillstånd.
	Jag behöver inget friskhetsintyg, ID-kort eller pass.
	Jag vägrar att sluta sörja, oavsett vad du än säger,
	för jag har lagt min hand på kistans slutna sfär
	och stängt locket till livet.
	Jag ber dig,
	låt min död tala,
	låt mig sörja ifred,
	tills jag återuppstår från de döda.
	© Margareth Osju
	****
	Slaget
	Ser du
	dig själv i hennes rädsla?
	Ser du…
	hur hårt du håller i hennes armar?
	Vad tänker du på i just det ögonblicket?
	Vad ser du i hennes ansiktsuttryck precis innan slaget.?
	Ser du
	på vilket sätt du slår henne?
	Hur känns det när hennes ben knäckts?
	Hur ser hon ut ögonblicket efter att slaget träffade henne?
	Spegla in i hennes vidgade pupiller
	ditt eget förvridna
	ansikte av hat.
	Se dig själv
	i hennes mörka ögon av rädsla.
	Flackar din blick när dina ögon möter dig?
	© Margareth Osju
	****
	Regndroppsfylld vagga
	Vårregnets ljumma droppar vaggade mig
	där jag satt fastspänd mellan två regnbågsträngar.
	Jag gungade med benen över regnbågskanten
	utan minsta rädsla för att falla.
	Vagga mig
	Vagga mig
	till ro.
	Ett konstverk i färger i en regndroppsfylld himmel
	En regnbågsstege av ljusets spektrum
	som fick mitt pulserande hjärta att klättra upp
	utan minsta rädsla för att falla.
	Vagga mig
	Vagga mig
	till liv.
	Med huvudet på sned
	halvliggande på de regndroppstyngda molnen
	iakttog jag världen som fylldes av regn.
	© Margareth Osju
	Dikterna jag precenterar här är tagna från boken "Uppbrända dikter och Svartvita rosor", utgiven av Recitoförlaget.
	Texterna är copyrightskyddade och får ej kopieras eller spridas utan författarens tillstånd