Tidigare	Till Startsidan
	tillbaka
2006	dit där vägarna bär
Jan.
	när vintermörkret vilar över stugan invid byn
	och norrskenet ses sprida sina slöjor över skyn
	fast själen min är frusen ser jag bilder för min syn
	som lockar mig att vandra långt bortom skogens bryn
	vi samlade i ladorna vi byggde på vår borg
	strävade mot tryggheten men fann den tung av sorg
	jag drömde om att packa en ränsel och en korg
	och bryta upp och vandra bort från månglarnas torg
	men morgondimman lade sig och landskapet låg gömt
	jag glömde hastigt budskapet i drömmen som jag drömt
	jag vände mig mot sysslorna i vardagens rutin
	och lade på mitt ansikte en outgrundlig min
	men någonstans ur dimmorna så tändes det ett ljus
	som lyste upp i mörkret och gav näring åt ett rus
	och längtan gav ett anbud som kom med vindens sus
	om att byta bort min trygghet mot vägens damm och grus
	längs vägarna och dikena där blommor blomma fritt
	vi delade på bördorna och glömde mitt och ditt
	och luffare och tiggare och dårar utan vett
	har lärt mig alla sånger som gjorde vägen lätt
	bryt upp min vän och riv vårt tält ty gryningen är här
	vårt mål vid horisonten kräver möda och besvär
	och om du är den vandrare jag anar att du är
	så fortsätt bara vandra dit vägarna dig bär.
	©Anders Pettersson, Näsåker
Febr	Ljusets hymn
	Luftgnistra eldvinge;
	på din bädd av glödande kol
	dra din blå tunga
	över vinterkalla själar
	sjung, klaraste låga
	ljusets lovsång över
	askan hos det
	utbrända folket;
	högljutt och sprakande
	och stillsamt sjudande
	bryt upp tjälen
	i frusna ådror
	eldfamna gnisterluft;
	ner i väntande lungors vånda
	tänd åter hoppet i alla
	drömmars facklor
	sänd in hovdjurens glädjetrummor
	över frodiga slätter
	samla er, nordsjälar!
	i hjordar av ljus
	och skåda själsfränden
	i din nästas öga
	© Catherine Danell
Mars	En söndag i sol
	bär nio vedträn och en
	Västerbottenskuriren
	gör upp eld
	knastret och doften bekräftar
	min längtan efter ljuset
	den lättsammare perioden
	har redan börjat tina mig
	©Åsa Melander
2006	Mellanvärldar
April-
Maj	I grå dagstoner
	är stegen utslitna
	av ständig kamp
	i rädslans grop
	vilar sanningen
	alltför smärtsam
	att kännas vid
	med ärliga sinnen
	vi tillhör dem
	som beträder mellanlandet
	där rätt och orätt
	ökar skuldkänslan
	döljer oss
	bakom kulisserna
	svävande
	mellan svart och vitt
	apatiska av intigheten
	misstron, tröstlösheten
	i att vara nära
	utan att förstå
	© Karin Dahlin
2006	Det värsta
Juni-
augusti	Det värsta som kan inträffa är inte
	att du bränner dig i solens hetta
	Det värsta som kan inträffa är inte
	att du blir stucken av en insekt
	Det värsta är inte att bli försenad
	Det värsta är inte att drunkna
	Det värsta är inte att älska sig själv för mycket
	Det värsta är att glömma hur det är att älska andra
	©Cletus Nelson Nwadike
2006	Blommig blå syren
Sept-okt
	Vi talade om livet när månen lyste klar
	men ljumma sommarnatten tycktes dölja alla svar
	i en doft av blommig blå syren.
	Då hördes där ett ho från en uggla någonstans
	som en hälsning från en tid då ingen av oss fanns
	– som en doft av blommig blå syren.
	Och du skrattade och sa "Nu ska Näcken gå på dans
	han ska bara sno ihop en blomsterkrans".
	Sedan kommer han och hämtar oss - så ta bästa skjortan på!
	För nu kanske vi får träffa alla knytten små och grå
	i en doft av blommig blå syren".
	Och vi blundade i natten och vi räknade till fem.
	Det var en strimma morgonsol som väckte oss igen
	och en doft av blommig blå syren.
	Och du klev rakt ut i gräset, såg en daggtår på ett blad
	och du sa nåt klokt och viktigt men nu minns jag inte vad
	i en doft av blommig blå syren.
	Men jag minns ett stråk av lättnad då när tiden var ur led.
	Och jag minns din resa på en gul moped!
	Vi talade om livet när månen lyste klar
	och nu har jag nytt att spörja, men då finns du inte kvar
	– blott en doft av blommig blå syren.
	©Göran Samuelsson
2006	Ser livet i en bärnstensdroppe
Nov.
	Som ett bärnstenssmycke
	ser jag livet i en droppe.
	Som ett bärnstenssmycke
	kastat på marken
	där kedjan brustit
	- ser jag livet i en droppe
	övergiven, krossad, otrygg
	runt min hals innan den föll
	© Elin Edlund