Till Startsidan
	© Ari Eskelinen
	Dikter		Om: Ari Eskelinen
			Email:
	närmande		arie@home.se
			Namn:
	närmande		Ari Eskelinen
	kropp-		Bor:
	vit		Södermalm, Stockholm
	belupen isop		Intressen:
			Inom det konstnärliga, där jag tycker om de uttrycksformer som
	snö, ben		sorterar under det: Bildkonst, Skulptur, Poesi, Litteratur, Filosofi,
	och hud		Religion, Foto, Teater, Dans, Musik, Film.
			Är själv i hög grad verksam inom måleriet samt i mitt skrivande.
	-nära		Skriver också journalistiskt då jag är redaktör för en tidning och
			är väldigt intresserad av media största allmänhet.
	stängel		Är också mycket aktiv inom musiken fast då mest som lyssnare
	i blom		och lyssnar då mycket på livemusik. Främst då på Blues, Jazz,
			Klassiskt samt Experimentell samt Worldmusik.
	åter bli
			Mina övriga intressen är Livet och vad allt det innefattar;
	klädd		Människor, Natur och Platser samt andra Sinnliga Njutningar.
	i den		Mediterar också mycket samt orienterar mig mycket inom det
	jag miste		andliga, religionen och  esoteriska frågor.
			Familj:
			Ensamstående med en sextonårig ljuvlig dotter, Felicia, som bor
	avgränsar tiden		hos mig varannan helg, eftersom hon bor strax utanför Sthlm med
			sin mamma och går i skola där.
	elden		Motto:
	mellan något		Det högsta av allt är kärleken./Älska andra såsom du älskar dig själv.
	och intet		Favoriter:
			Henry Moore, Giacometti, Paul Klee, Matisse, Mark Rothko, Henry Miller,
	avgränsar		James Joyce, Paul Auster, Dostojevkij, John Fowles, Novalis, Paul Celan,
	tiden		Nelly Sachs, T.S Eliot, Rene Char, Rilke, Rimbaud, Goethe, Ezra Pound,
			Dante, Fernando Pessoa, Shakespear, Herakleitos, Sokrates, Plotinos,
	som		Wittgenstein, Barthes, Fransicus av Asissi, Jesus, Maria Magdalena och
	en slags		Marilyn Manroe m. fl.
			Varför skriver du:
	genomskinlig		Ett sätt att finnas till. Verkar som det ändå är av en inre nödvändighet,
	natur		likväl som jag målar eller gör något annat som är framsprunget ur en inre
			angelägenhet.
	djupt		Ditt bästa råd:
			Att sträva efter att lära känna sig själv samt att göra mot andra såsom du
	inne		önskar de ska göra mot dig.
	i mig		Annat om dig själv:
			Försöker i första hand sträcka mig mot livslusten och försöker se till att jag
	speglar		inte förlorar denna låga. Tycker mycket om de sociala rummen och månar
			om att inte ha attityder utan försöker sträva efter en öppen inställning till
	den våta		livet och människor. Jag tycker att två tillstånd är ytterst intressant i våra
	flamman		liv: öppenhet - slutenhet och när jag tenderar att gå emot slutenhet så
			försöker jag så fort som möjligt återbörda mig att gå emot öppenheten,
			för det är där kärleken finns.
	sommarnattsvit		Hemsida:
			Har ingen hemsida ännu, men det kommer inom en viss framtid.
	skymningsleende brast du
	i sommarnattens vithet, ingen
	kom du, genom dunkla skuggors
	blåhet strålar i ursprung
	där bakom drömmens förtätning
	känner jag mitt ansikte
	ingen, kom du
	vit
	vit
	det yttersta
	skiktet
	lyfte
	sin slöja
	naken
	smekte hon
	salt
	på mina
	läppar
	vit
	midsommarnatt
	midsommarnattens dagg läker dina ögon
	viger månen
	till din kropp
	gjuter malmklockan i jorden ger
	rymden sin klang
	dina läppar skimrar i silverglans
	nattens svalor
	genomskinliga
	samtal
	i skymningsljus
	månen
	träder fram
	utandas natt
	är i mörkret,
	av törst
	svarta skuggor
	driver
	mot blått
	det är inte
	månen, jag
	besjunger
	utan dess ljus
	i ditt ansikte
	likt nattens svalor
	stiger
	de outtalade
	orden, av min
	kropp
	att fatta
	händer
	till beröring
	Jonatecknet
	Jag såg in i nattens smärtsamma genomträngande,
	förnimmelser som var så vaga men ändå så intensiva.
	Tre dagar och tre nätter satt jag vid vattnet i stillhet
	och jag kunde ej skilja mellan vått, torrt, kallt och varmt
	Vill du se det osynliga betrakta då det synliga noga!
	Jag såg på månen som vore den ett öga
	och jag förnam något varandes större än mig själv
	betraktande mig och jag förstummades likt en fisk
	som förstelnas av ett ljussken som faller på den i natten
	Du skall alltid stå under inflytandet av min kyss,
	du skall alltid älska det jag älskar och det som
	älskar mig; havet, natten, molnen och stjärnorna
	Jag såg åter på månen och såg i dess öga tecknet för fisken
	och jag såg solen bli månens osynliga hälft och jag blev
	mitt i världen, världens märg
	Jag reste mig från marken och tände en fackla och klev
	varsamt ut i det grunda vattnet och såg hur fiskarna
	förstelnades av facklans sken, så att jag nästan kunde
	nudda vid dem, såsom jag nästan kunde nudda vid mig själv
	copyright © Ari Eskelinen 2004
	stilla bladverk
	Den natten slöt Gud sina ögon, drog undan stjärnorna
	och lade en avgrund mellan sig och sin skapelse. Jerusalem
	reste sig tyst, vitkalkad mot Judéens blåskimrande berg.
	Getsemane vilade i mörkgrön skugga försänkt i en tystnad
	beströdd av månens silvriga sken i olivträdens stilla bladverk.
	Natten sträckte sig från den ena änden till den andra och
	jordens dofter av honung och kåda väckte Jesus blåaktiga
	läppar till liv och kval om evig glädje, om evig sorg. Sju skikt
	har sanningen och hans själ var samlad i ögonen. Allt vilade
	i tystnad, hans hjärta dallrade, så och jord.
	- Gud, bitter är den silverkalk du bjuder, låt den undfly mina
	läppar! Låt mina läppar, min kropp istället omhulda jorden,
	denna fuktiga mylla av människans svett, tårar och andedräkt.
	Låt hennes hand istället vidröra min hud!
	Guds tystnad omslöt honom än mer från alla sidor och drev
	honom allt närmre avgrunden, så svindlande djup, så djup i
	tystnad och kallsvetten fattade eld på hans panna. Allt var öde.
	Hans kropp svävande i tyngd och andning över rymdens skred.
	Livet inom honom, stort som döden, skälvande som en
	hjärtklappning väcktes att blomma då en klar fågelsång
	plötsligt förkunnade skillnaden mellan himmel och jord, så ljuvt
	om nåd och synd, så ljuvt om att förbli i det sköte som frambär
	liv…
	Näktergalen flög mellan de blommande grenarna drivande
	silverkalken närmre mot Jesus läppar. I djupet av hans innersta
	vällde hans kärlek slutligen fram till Gud, han drack kalken och
	följde fågelsången till seklernas fullbordan medan larmet från
	människor trängde in i Getsemane.
	Judas slöt Jesus till sig i en kyss vid orden - Rabbi…var hälsad!
	som ett tecken, och i kyssens centrum var allt stilla. Judas
	förnam läpparnas orörlighet blandad av bitter kalk och fuktig
	jord och han öppnade sina ögon in i Jesus ögon där
	blommande träd och silverblå vatten blänkte daggfriskt och
	längst in i pupillens ljus reste sig ett kors mot den blå himmeln.
	Runt Jesus huvud tycktes den nattliga himlen plötsligt skälva till
	som om luften rördes om av tusende härskaror av blå vingar…
	sedan var allt stilla.
	Jesus viskade knappt hörbart innan några kraftiga armar
	ville föra honom från Judas omfamning…
	- Det finns inga andra änglar här, än vi! Allt är fullbordat,
	allt är satt i rörelse!
	copyright © Ari Eskelinen 2004
	Texterna är copyrightskyddade och får ej kopieras eller spridas utan författarens tillstånd