| Till Startsidan | ||
| ©Maria Silvia | ||
| Sommarnatt | ||
| I ljusa sommarnatten månens bleka skära | ||
| tyst inte en vindil blåser molnen isär | ||
| snart skall daggen glittra i spindelvävens mönster | ||
| Himlens ocean omsluter där världen tar slut | ||
| lyss till rösters oändlighet ensam i natten | ||
| naturen fångad i stillhetens melodi | ||
| Majkväll | ||
| Regntunga skyar, rosa kvällsmoln | ||
| fåglar går till ro | ||
| Doft av gräs som girigt | ||
| dricker droppar från gren | ||
| Träden sträcker krona mot skyn | ||
| lågmälda fågelröster | ||
| Blandas med ugglors hoho | ||
| I den sammetsmjuka skymningen | ||
| Sång till ljuset | ||
| Känn doften av saltstänkt hav | ||
| när lätta vindar drar förbi | ||
| och snäckan sjunger havets sång | ||
| Känn doften från sprakande eld | ||
| när mörkrets krafter fördrivs | ||
| och jublande körer hälsar ljuset | ||
| Vid Stadshuskajen | ||
| Isen krakelerar när vågorna | ||
| befrias av blanka lansar | ||
| Rullande dyningar leker tafatt | ||
| på Riddarfjärden och strandkajens | ||
| isflak kämpar förgäves | ||
| …och det börjar om | ||
| Träden knoppas allt är hopp | ||
| våren som nu äntligt kom | ||
| Blad och blommor i sin dräkt | ||
| …och det börjar om | ||
| Sommaren i blomsterprakt | ||
| gula fält och mjuka ängar | ||
| Doft av hö i slåttertid | ||
| när det slås i strängar | ||
| Mild och mulen hösten nalkas | ||
| löven färgas röda | ||
| I den trygghet trädet ger | ||
| solens strimmor glöda | ||
| Vill ej lämna trygga fästet | ||
| löven vissnar bort | ||
| Daggen täcker likt en slöja | ||
| gräsets tid blir kort | ||
| Sträng och kall du känner vintern | ||
| träden kala grenar bär | ||
| Stel och frusen jorden vilar | ||
| här i egen sfär | ||
| Bleka vårsol slutligt randas | ||
| efter kyla hård | ||
| Smälter snö och tinar | ||
| marken i din vård | ||
| …och det börjar om | ||
| Vinterkväll | ||
| Mörkblå himmel, myriader av stjärnor | ||
| vinden rister i eken | ||
| en elementens rasande kamp | ||
| där kylan binder vatten i bojor | ||
| Och när den spröda klockan klingar | ||
| i snödränkt landskap | ||
| lyser höstbär röda | ||
| från snötyngda grenen | ||
| Isfärd | ||
| Isbelagd blånande fjärd | ||
| Fjärran holmar och skär | ||
| I bojor den snötäckta bryggan | ||
| En kvarglömd badboll lyser röd i aftonsolen | ||
| när vi glider på blankis mot främmande strand | ||
| Blå skymning | ||
| Lätta fjun mot din kind, snödis i fjärran | ||
| solen väver blå skymningsslöjor | ||
| under mörknande himlen, snötyngda grenar | ||
| Och den spröda klockan ringer | ||
| när snön dämpar mina steg | ||
| Första snön | ||
| Träden nyss i roströd glans | ||
| står nu här i vinterskrud | ||
| mot persikohorisont | ||
| snöflingor dalar mjuka | ||
| i en gnistrande kaskad | ||
| - En ängel vid min väg | ||
| Oktobermorgon i skärgården | ||
| Oktobersol i kylig morgon | ||
| strålar strandrågen skimrande | ||
| när vattenytan krusas | ||
| Och schackpjäserna står i givakt | ||
| Oktobersol i kylig morgon | ||
| grårosa hällar i motljus | ||
| räfflade av tidens tecken | ||
| Och schackpjäserna står i givakt | ||
| Höstens klara färger | ||
| Solen målar landskap upp, höstens klara färger | ||
| marken väntar tyst oh stum, sig mot kyla värjer | ||
| Tallen sträcker krona grön viskar, till sin vän bredvid | ||
| gröna löven kommer åter, bida du din tid | ||
| Krispig luft i kinden biter, gräset prasslar sprött | ||
| luften fylls av brasors doft, som vi alla mött | ||
| Stiger av pendeltåget | ||
| Eftermiddagen har övergått i kväll och nattmörkret sänker sig | ||
| Som i en målning av Hill höljs landskapet i dimma | ||
| Vägbelysningen glimmar svagt och jag följer stockvedsbrasors doft | ||
| Prasslande löv och avstånd den varma flämtande lågan från ett fönster | ||
| Så plötsligt släpper dimman sitt grepp och vägen strålar i ljus | ||
| Grannens hus skymtar vid vägens slut | ||