Dikter

Om:

Bengt O Björklund

Hon sitter vid duken

Bor:

Stockholm

Han sitter försjunken vid duken.

Uppväxt:

Gryningen förbereder återkomst.

Stockholm

Fiol och harpsikord

Född:

vidgar rummet

15-aug-49

och lustens gyllene apelsin

Familj:

upphäver tyngdkraftens

Fru, tre barn hemma, hund och katter.

vedertagna norm

Yrke:

där den hänger,

Journalist, konstnär, fotograf, layoutare, textredigerare, poet

omöjligt skön i sin tyngd,

Motto:

redo för dina röda läppar.

Bättre zen än aldrig

Beskriv dig själv kortfattat:

Bilderna bearbetas konstant

Kämpar som så många andra med att överleva på mina olika kreativa sidor.

i en tidlös rörelse.

Jobbar sedan några år tillbaka på É Romani Glinda, Sveriges enda romska tidning,

Olika lager beskriver

av och främst för romer.

både konflikt och födelse.

Intressen:

När kontrollen blir ointressant

Intressanta människor.

ökar den, metaforiskt,

Förebilder i konsten:

med sin befriande nyckel

Paul Gaugain, Botticelli, Raphael och Chagall t ex.

till utökad sfärisk omfattning.

Litterära favoriter:

Dylan Thomas, Joyce, Harry Martinsson, Tranströmer etc

Han sitter där vid duken

Vad skriver du?:

med en strimma coelinblått

Just nu håller jag på med en biografi på vers och ett haikumanus, men jag

under ena ögat,

har även noveller liggande och andra prosastycken samt mängder av dikter

viridian nära sitt hjärta.

som ligger och skvalpar. Som journalist skriver jag givetvis mycket om andra

Tiden blir en blå fågel,

människor och händelser i världen, både lokalt och globalt.

redlöst cirklande.

Mina första dikter skrev jag 1970 i en cell i Istanbul och på den vägen är det.

Rummet är avståndet

Jag har gett ut två egna diktsamlingar och medverkat i ett flertal antologier

till närvarons radie,

under årens lopp.

både perifert och i nacken.

Vad tycker du är en bra text?

En bra text måste givetvis engagera läsaren, men den måste givetvis

Närvaro

upprätthålla vissa tekniska kriterier också. Ett bra sätt att se om en text

fungerar är att läsa den högt. Det är som att, för att tala med Dylan Thomas or, släppa katten ur säcken.

Ordlösa föresatser förvånar

Publicerat/representerad:

med sitt synbart menlösa uttryck,

Böcker:

föresatser som bara glider undan

Det genombrutna fönstret, Inferi 1975

vad den andre verbaliserar

Nådsökarna, Inferi 1978

utifrån sitt eget behov.

Medverkar i:

Unga Poeter, Inferi -76, -77, -78 och -79

Den mörka vinternattens fallenhet

Lära för livet, Författarhuset 2002

behöver inga slutgiltiga ord

Då tystnaden upphör, Sockerdricka 2004

för att artikulera sin varaktighet,

Allt som ingen vet, Sockerdricka 2004

ändå står vi där vid uppgörelsen,

Inte utan att det känns, Sockerdricka 2004

fragmentiserande upplevelsen.

Poem inifrån II, Fountainhouse 2004

Min novell I, Serum 2004, (e-bok)

Bland änglar och knivslipare, Utposter 2004

Nattens bottenlösa sarkofag

Haiku - Förvandlingar, Ostasieninstitutet 2004

tilltalar vandrarens slutpunkt.

CD-rom:

Barockens alla virtuosa lutor

Staden, En interaktiv diktsvit med egna foton och med musik av

sluter snön som faller där ute

Peder Tannemyr, egen produktion 2004

i en hopplös värme utan återvändo.

Nya äventyr:

Romantiska förbundets tidskrift Aurora har från och med i år

Tribalismens dilemma reduceras

Bengt O Björklund som layoutansvarig och ansvarig utgivare.

vid det egna fönstrets panorama.

Resan börjar utan mål, en biografi på vers, ligger klar för publicering

Influenserna dagen tvingat i dig

bleknar långsamt in mot din ovikt.

Jag har också, tillsammans med musikern Frankt Thomson och

Du är allt du kan ansvara för.

skådespelaren Torsten Wahlund, gjort en cd-skiva där Torsten läser mina

dikter till speciellt komponerad musik av den nu avlidne musikern Frank

Thomson. Den ligger fortfarande på hyllan och väntar på engagemang.

Intentioner vrider sig långsamt

ur omgivningens ständiga påverkan.

Övrigt:

Inget blir som det var tänkt

Ett annat ställe är där min poesi publiceras Olas Utpost:

och ändå vilar ursprunget

http://w1.463.telia.com/~u46312620/index.html

i den omdanade slutprodukten.

Jag är också en av medarbetarna på www.argus.nu där många av mina dikter finns

Natten är visionernas blå källa

samt en del artiklar.

under ordens tafatta broar.

På www.utposter.org håller jag och föreningen Utposter till.

Forsandet tillhör oss inte,

men i bruset mellan stenarna anar vi

Finns även på www.skrivarklubben.se

en ny upprinnelse.

Hemsida:

www.andrasidan.nu

Tids nog sluter sig ögat

och rummet återtar din plats.

Lockelser

Underjordens okända förgreningar

andas en pockande polaritet

du inte kan motstå.

Färgerna mörknar in mot umbran

och ditt brända territorium

dunstar långsamt på din tunga.

Hon är bara 17 år

infall

gatlopp

våt asfalt

speglar

naken hud

plats

tillstånd

riktning

stormstoder

skuggor

svarta vingar

faller

oro

ångest

kval

konsekvenserna

blommar

oönskade

mor är

är inte

en orm

gryningen

släcker natten

solkig

tillfälligt mållös

tills dagen

åter sätter fart

på dynamon

pengarna

är slut

valen begränsas

det definitiva

vilar alltid

nära dig

inget är

utan dig

du kan

inte ringa

inte än

Natt

Jag skyndar fram i mörka nätter,

tänder mina ljus i gränder.

Släpper tanken på vida slätter

och tar blott en natt i sänder.

Till stjärnornas frestande förslag

har jag inget genomtänkt svar.

Tids nog måste jag ändå en dag

lämna alla dem som här blir kvar.

Vår

Viskar någon ur buskarnas hägn,

någon tecknar åt mig ur marken.

Allt som förlist vaknar upp till regn,

så även skeletten i parken.

Av flög rocken och tiden fick fart,

blir inte äldre, men yngre snart

och kryper på alla fyra från krogen.

Bättre ung på nytt än brådmogen.

Festen

Sedan var det förstås, som det alltid var,

dags för den sedvanliga gestpresentationen

och efter den gestaltningen av förväntningar.

Det dröjde inte länge förrän fullständigt haveri

hängde som ett tydligt hot ibland kristallerna

och ljuset tycktes genomborra varje ansats.

Det är tungt att alltid leva upp till bilder

innan sammanhanget har sagt sitt

och förutsättningarna satts ur spel.

Mot midnatt rubbades cirklarna

och gränsöverskridandet drunknade

bland bubblorna i champagneglasen.

Den egna rösten hördes bäst av alla

och alla väntade på sin tur under armaturen.

Sedan var det dags att släcka ner.

Pojken och våren

Dagen släcker sina porlande drag

och pojken kryper in under mörkret.

Stråken sträcker ut sig vid fiolen;

strängarna vibrerar under täcket.

Varje morgon söker pojken tecken

på att ännu en vinter har passerat;

han ser buskarnas och trädens knoppar

och de tidiga lökarnas återkomst.

Titta Pappa! Säger han och pekar.

Snön har i det närmaste försvunnit.

Luftens bitterljuva sorg viskar ljumt

och trädens klockor ringer in våren.

Närvaro

Vem ser tankarnas flyktiga framfart

och jagets medvetna begränsningar

mer än du som går där tyst och total?

Våt sand samtalar med dig i dofter.

Uppfattningen svindlar i dagarnas

ständiga strandhugg bland tång och krabbor.

Jordens alla organiska orglar

ljuder ur vassens pinade pipor.

Fragment av ett flyende sammanhang

lyfter dig oväntat över vattnet.

Saknad

En vanvettig saknad

fyller ekot av de steg

som ännu inte tagits

men som ändå till slut

klingar ut.

Konstnärens dilemma

När färgen rämnat

och lasyren inte längre

tillhör dig

kallar staden till möte

på öde gator.

Utan destination

bleknar penseldragen,

dina aspirationer

blir till utmätt tid.

Ingen kan ta dagen med sig

Dagarna ligger som grafiska blad,

vårnattens himmel är kall.

Björkens blottade knotor reser sig

ur askans mörka läger.

Med ögonen fulla av blå duvor

framför den gamle sin sång.

Nattens linoleum tror på nålen,

hällarnas smärta är grå.

Förefintlighetens dansande sår

faller in mot sitt ursprung.

Likformighetens imitatörer

förlorar helt kontrollen.

Bakgården

Solens heta andedräkt

fyller skuggorna

med obruten tid.

På en dammig bakgård

framkallar sazspelarens sång

skimrande bubblor.

Bubblor som brister

mot mättade fönster.

Himlen stannar,

eftermiddagen fylls

av djupa klunkar förbjudet vin.

Den älskade har sedan länge

krupit ur sitt varma skal.

Dina klockor

Stränderna kryper närmare nu

och klockorna från det första uppvaknandet

tar sig upp på stranden

som maneter du har väntat på.

Vattenkammen brister och vågen

som redan bär på ditt namn

rullar dina konsonanter med blåstång

och brustna snäckskal.

Ännu en dag

Tillit är en sommardag utan referenser,

en porlande spårvagn utan mål,

en sysslolös tanke på väg hem.

Vädret måste ha något med lusten att göra.

Orden längtar efter andra verkligheter.

Själv kliver jag av här.

Hunden

Jorden tömmer sitt sommarskall

och uppfattningen yr allt längre bort

från avstannad dags virvlande

i trastars bigarråblodiga näbbar,

där vid det långa gräset,

utan förgänglig erforderlighet.

Fåglarnas halssenor

spänns som av Krishna

vid det stora slaget;

pilar som bara drömmer om havet

innan de flyger in i skymningen

och störtar med solen.

Det regnar

Dagen störtar plötsligt

på sin väg mot havet.

I skuggan av en dykande fiskgjuse

bryts gatans sigill.

Efter regnet rinner all skönhet

ur de våta tallarna,

speglar sig i pölarna,

studsar på droppars vis

över pölarnas ytor,

gnistrande i ljuset en kort stund.

Himlen söker sin bild

när det regnar.

Ateljén

Skatans dammiga hjärta

lyser bland benpipor,

och gula kranier.

Dukarna tillhör honom

och bilderna

som blekt svävar

över ett sprucket sängbord.

Sent om natten

lyser guldet

och allt som fräter tystnar.

En somatisk respit

stoppar sanden

till ljudet av radio.

och allt som fräter tystnar.

En somatisk respit

stoppar sanden

till ljudet av radio.

Texterna är copyrightskyddade och får ej kopieras eller spridas utan författarens tillstånd