Till Startsidan      
  © Ari Eskelinen      
         
  Dikter   Om: Ari Eskelinen  
      Email:  
  närmande   arie@home.se  
      Namn:  
  närmande    Ari Eskelinen  
  kropp-   Bor:   
  vit    Södermalm, Stockholm  
  belupen isop   Intressen:   
      Inom det konstnärliga, där jag tycker om de uttrycksformer som   
  snö, ben    sorterar under det: Bildkonst, Skulptur, Poesi, Litteratur, Filosofi,   
  och hud   Religion, Foto, Teater, Dans, Musik, Film.   
      Är själv i hög grad verksam inom måleriet samt i mitt skrivande.   
  -nära   Skriver också journalistiskt då jag är redaktör för en tidning och   
      är väldigt intresserad av media största allmänhet.   
  stängel   Är också mycket aktiv inom musiken fast då mest som lyssnare   
  i blom   och lyssnar då mycket på livemusik. Främst då på Blues, Jazz,  
      Klassiskt samt Experimentell samt Worldmusik.  
  åter bli       
      Mina övriga intressen är Livet och vad allt det innefattar;   
  klädd   Människor, Natur och Platser samt andra Sinnliga Njutningar.   
       
  i den    Mediterar också mycket samt orienterar mig mycket inom det   
  jag miste   andliga, religionen och  esoteriska frågor.  
      Familj:  
      Ensamstående med en sextonårig ljuvlig dotter, Felicia, som bor   
  avgränsar tiden   hos mig varannan helg, eftersom hon bor strax utanför Sthlm med   
      sin mamma och går i skola där.  
  elden    Motto:  
  mellan något    Det högsta av allt är kärleken./Älska andra såsom du älskar dig själv.   
  och intet   Favoriter:   
      Henry Moore, Giacometti, Paul Klee, Matisse, Mark Rothko, Henry Miller,   
  avgränsar    James Joyce, Paul Auster, Dostojevkij, John Fowles, Novalis, Paul Celan,   
  tiden   Nelly Sachs, T.S Eliot, Rene Char, Rilke, Rimbaud, Goethe, Ezra Pound,   
      Dante, Fernando Pessoa, Shakespear, Herakleitos, Sokrates, Plotinos,   
  som    Wittgenstein, Barthes, Fransicus av Asissi, Jesus, Maria Magdalena och   
  en slags   Marilyn Manroe m. fl.  
      Varför skriver du:  
  genomskinlig    Ett sätt att finnas till. Verkar som det ändå är av en inre nödvändighet,   
  natur   likväl som jag målar eller gör något annat som är framsprunget ur en inre 
      angelägenhet.  
  djupt    Ditt bästa råd:  
      Att sträva efter att lära känna sig själv samt att göra mot andra såsom du   
  inne   önskar de ska göra mot dig.  
  i mig   Annat om dig själv:  
      Försöker i första hand sträcka mig mot livslusten och försöker se till att jag 
  speglar   inte förlorar denna låga. Tycker mycket om de sociala rummen och månar 
      om att inte ha attityder utan försöker sträva efter en öppen inställning till   
  den våta    livet och människor. Jag tycker att två tillstånd är ytterst intressant i våra  
  flamman   liv: öppenhet - slutenhet och när jag tenderar att gå emot slutenhet så   
    försöker jag så fort som möjligt återbörda mig att gå emot öppenheten,   
    för det är där kärleken finns.  
  sommarnattsvit   Hemsida:  
      Har ingen hemsida ännu, men det kommer inom en viss framtid.   
  skymningsleende brast du    
  i sommarnattens vithet, ingen      
         
  kom du, genom dunkla skuggors       
  blåhet strålar i ursprung      
         
  där bakom drömmens förtätning      
  känner jag mitt ansikte      
         
  ingen, kom du      
       
       
  vit      
         
  vit      
  det yttersta      
  skiktet      
         
  lyfte       
  sin slöja      
         
  naken      
  smekte hon      
         
  salt      
         
  på mina       
  läppar      
         
  vit      
       
       
  midsommarnatt      
         
  midsommarnattens dagg läker dina ögon       
         
  viger månen       
  till din kropp       
         
  gjuter malmklockan i jorden ger      
  rymden sin klang      
         
  dina läppar skimrar i silverglans      
         
         
  nattens svalor       
         
  genomskinliga      
  samtal       
  i skymningsljus      
         
  månen       
  träder fram       
  utandas natt      
         
  är i mörkret,       
  av törst       
         
  svarta skuggor       
  driver       
  mot blått      
         
  det är inte       
  månen, jag      
  besjunger      
         
  utan dess ljus      
  i ditt ansikte      
         
  likt nattens svalor       
  stiger       
  de outtalade       
  orden, av min       
  kropp       
         
  att fatta       
  händer      
         
  till beröring      
         
         
  Jonatecknet      
         
  Jag såg in i nattens smärtsamma genomträngande,      
  förnimmelser som var så vaga men ändå så intensiva.      
  Tre dagar och tre nätter satt jag vid vattnet i stillhet      
  och jag kunde ej skilja mellan vått, torrt, kallt och varmt      
         
  Vill du se det osynliga betrakta då det synliga noga!      
         
  Jag såg på månen som vore den ett öga      
  och jag förnam något varandes större än mig själv      
  betraktande mig och jag förstummades likt en fisk      
  som förstelnas av ett ljussken som faller på den i natten      
         
  Du skall alltid stå under inflytandet av min kyss,       
  du skall alltid älska det jag älskar och det som       
  älskar mig; havet, natten, molnen och stjärnorna      
         
  Jag såg åter på månen och såg i dess öga tecknet för fisken      
  och jag såg solen bli månens osynliga hälft och jag blev       
  mitt i världen, världens märg      
         
  Jag reste mig från marken och tände en fackla och klev      
  varsamt ut i det grunda vattnet och såg hur fiskarna       
  förstelnades av facklans sken, så att jag nästan kunde      
  nudda vid dem, såsom jag nästan kunde nudda vid mig själv      
         
  copyright © Ari Eskelinen 2004      
         
         
  stilla bladverk      
  Den natten slöt Gud sina ögon, drog undan stjärnorna       
  och lade en avgrund mellan sig och sin skapelse. Jerusalem       
  reste sig tyst, vitkalkad mot Judéens blåskimrande berg.       
  Getsemane vilade i mörkgrön skugga försänkt i en tystnad       
  beströdd av månens silvriga sken i olivträdens stilla bladverk.       
         
  Natten sträckte sig från den ena änden till den andra och       
  jordens dofter av honung och kåda väckte Jesus blåaktiga       
  läppar till liv och kval om evig glädje, om evig sorg. Sju skikt       
  har sanningen och hans själ var samlad i ögonen. Allt vilade       
  i tystnad, hans hjärta dallrade, så och jord.       
         
  - Gud, bitter är den silverkalk du bjuder, låt den undfly mina       
  läppar! Låt mina läppar, min kropp istället omhulda jorden,       
  denna fuktiga mylla av människans svett, tårar och andedräkt.       
  Låt hennes hand istället vidröra min hud!       
         
  Guds tystnad omslöt honom än mer från alla sidor och drev       
  honom allt närmre avgrunden, så svindlande djup, så djup i       
  tystnad och kallsvetten fattade eld på hans panna. Allt var öde.       
  Hans kropp svävande i tyngd och andning över rymdens skred.       
         
  Livet inom honom, stort som döden, skälvande som en       
  hjärtklappning väcktes att blomma då en klar fågelsång      
  plötsligt förkunnade skillnaden mellan himmel och jord, så ljuvt      
  om nåd och synd, så ljuvt om att förbli i det sköte som frambär       
  liv…       
  Näktergalen flög mellan de blommande grenarna drivande       
  silverkalken närmre mot Jesus läppar. I djupet av hans innersta       
  vällde hans kärlek slutligen fram till Gud, han drack kalken och       
  följde fågelsången till seklernas fullbordan medan larmet från       
  människor trängde in i Getsemane.       
         
  Judas slöt Jesus till sig i en kyss vid orden - Rabbi…var hälsad!       
  som ett tecken, och i kyssens centrum var allt stilla. Judas       
  förnam läpparnas orörlighet blandad av bitter kalk och fuktig       
  jord och han öppnade sina ögon in i Jesus ögon där       
  blommande träd och silverblå vatten blänkte daggfriskt och       
  längst in i pupillens ljus reste sig ett kors mot den blå himmeln.       
  Runt Jesus huvud tycktes den nattliga himlen plötsligt skälva till       
  som om luften rördes om av tusende härskaror av blå vingar…      
  sedan var allt stilla.       
         
  Jesus viskade knappt hörbart innan några kraftiga armar       
  ville föra honom från Judas omfamning…       
         
         
  - Det finns inga andra änglar här, än vi! Allt är fullbordat,       
  allt är satt i rörelse!      
         
  copyright © Ari Eskelinen 2004      
         
  Texterna är copyrightskyddade och får ej kopieras eller spridas utan författarens tillstånd