Om mig

Jag heter Katarina Wolffram och har haft raskatter sedan 1988. Då kom ryssen Emil in i mitt liv.

Den allra första katten var dock Robin, en blåvit huskatt. Hon hade en del egenheter för sig och ville absolut inte vara innekatt. Man fick inte heller lyfta henne under magen, vilket givetvis var ett stort problem.

Trots detta sörjde jag stort när hon försvann. Jag såg henne en gång och lyckades locka in henne till min lägenhet på nedre botten. Hon åt som en häst, men backade ut när jag försökte ta mig runt henne för att stänga dörren. Halva svansen var borta, förmodligen klämd i en soprumsdörr ...

Av detta lärde jag mig att katter i stadsmiljö ska vara innekatter från födseln. Katter från seriösa uppfödare är inte inavlade och drabbas sällan av svåra psykiska problem.

Några år senare ville jag försöka med en ny katt. Jag läste i kattböcker om olika raser och deras speciella karaktärer. Besökte några kattutställningar för att se katterna i verkligheten och pratade med några uppfödare för att få goda råd.

Emil följdes av några ryssar till. Nuförtiden finns det bara abessinier och somali i mitt hus, men ryssarna har fortfarande en stor plats i mitt hjärta.

Vill du veta mer om mig och mitt kattintresse är du välkommen till Katarinas värld! Där finns bland annat en webbdagbok, som många gånger handlar om mina katter.
-> KATARINAS VÄRLD!