| Tvåltillverkning Ingredienser
500 g ister (bakfett) Lutlösningen Mät upp vatten. Fettblandningen Väg upp fetterna i kastrull och smält samman dem, på
låg till medium värme, under omrörning. Tillverka tvålen
När du har gjort i ordning lut och
fett gör du följande. Häll försiktigt ned luten (i en tunn stråle) i fettblandningen, under omrörning. Se till att all lut absorberas. Om luten flyter på ytan av fettet - vänta med att hälla i mer lut tills allt har löst sig. Fortsätt att röra försiktigt tills det tjocknar så mycket att det blir tydliga spår om man lyfter sleven och låter tvålen droppa ned på ytan. Det kan bli grynigt till en början, men det försvinner när man fortsätter att röra. Häll försiktigt den varma tvålen i plastlåda. Sätt snabbt på ett lock och låt stå, ostört i 24 timmar, på ett varmt ställe. Var försiktig när du stjälper upp tvålen, så att du får fina bitar. Undersök tvålen efter 24 timmar (ev. 48 timmar), använd handskar. Om olöst lut finns, är det bästa att kasta bort tvålen. Tvålen är färdig att stjälpas upp när man kan lämna fingeravtryck på ytan. Om ytan på tvålen fortfarande är mjuk, får den stå utan lock i någon dag så att den torkar. Låt tvålen torka i några dagar, tills den går att skära. Ska du göra del 2 av tvåltillverkningen, genomför du den nu. Om inte, skär du upp bitar (använd varm kniv), och låter dem torka på nätet tills ytan är hård. Det tar ungefär två veckor och först då är den ej frätande. Färgning och parfymering Minst 340 g tvål 255 ml vatten Rivjärn Tvålformar Välj en av följande tvålvarianter: Jägartvål: 5 ml lavendel olja 15 ml citron olja Fiskartvål: 15 ml anisolja ev. blå färg Luktborttagande tvål: 20 g nymalet kaffe 2 g benzoin i pulverform Frukt- och grönsakstvålar: Ett av följande alternativ: 1 gurka, 1 morot, 4-8 mörkgröna salladsblad eller 12-15 jordgubbar 4,5 g benzoinpulver
Under början av 1800 - talet uppstod ett spirande intresse för hygien och hygienprodukter i västvärlden. Krämer, rakvatten, luktsalter, hårvatten, tandpulver och rosenvatten trängdes med tvålarna, papiljotterna och tandborstarna på toalettborden hos det högre borgerskapet. Färgningen av tvålen För att få en fin och väldoftande tvål måste man färga och parfymera den. De vanligaste färgmedlen att färga tvål med är ljusfärg och tygfärg, men man kan även använda pigment som är naturliga mineraler. Det viktigaste med färgmedlet är att löddret från den färgade tvålen ska vara vitt. Om det inte är det, är det lika bra att kasta tvålen, annars får man färg överallt. Ljusfärg finns som små vaxblock på färghandeln. Man smälter försiktigt ihop ett block och två teskedar vegetarisk olja. Just innan den rivna och återsmälta tvålen är klar att hälla i formarna, rör man ner färgen efter behag. Det är viktigt att röra så att all färg löser sig. överbliven färg kan man spara i en burk. Tygfärger finns att köpa i matvaruaffärer och finns i fler färger, än ljusfärgerna. Köp helst flytande färg, för färgen i pulverform måste blandas ut i kokande vatten innan det används. Man färgar precis som man gör med ljusfärgen. Det man ska tänka på är att använda färgen sparsamt. För mycket färg kan medföra att tvålen "skär sig". Ungefär 2,5 ml räcker till 340 g tvål. Tygfärgerna är Na-baserade, vilket kan irritera huden om man är känslig. För att se om man tål färgen kan man prova med lite tvål på övre delen av armen och se om huden blir irriterad. Pigment finns att köpa på färghandeln. Färgens intensitet varierar kraftigt, så det är omöjligt att rekommendera hur mycket man behöver. Man blandar ut pigmentet med just så mycket vatten att det blir en tunn vätska, sen är det bara att röra ner färgen i den återsmälta tvålen. Parfymeringen Parfym är en väldoftande vätska för kosmetiskt bruk. Under antiken framställdes parfym genom att blanda doftämnen med oljor. Idag löser man dofterna i ren alkohol. Det är endast de mest koncentrerade doftprodukterna (eteriska oljor) till olika kosmetiska produkter. Det finns både naturliga och syntetiska doftämnen. De naturliga kommer från växter som t ex rosor, lavendel, jasmin och viol, men även mysk och ambra som är animaliska används. Vid mitten av 1900 - talet steg efterfrågan efter dofter mer än tillgången och priserna ökade kraftigt, så kemisterna började att analysera de naturliga dofterna för att kunna tillverka motsvarande syntetiskt. De naturliga dofterna är betydligt mäktigare än de syntetiska, så de håller doften längre och man behöver inte lika mycket av dem för att få en bra doft. Man ska inte heller använda billiga oljor, för de är ofta utspädda. även om de luktar gott i flaskan, så ger de inte tillräckligt med doft. Doftoljor som innehåller alkohol, som parfym, avdunstar fort och kan medföra att tvålen "skär sig". Använd doftämnen sparsamt, eftersom de kan irritera huden. För att tvålen ska behålla sin lukt bättre, kan man tillsätta fixeringsmedel, som fixerar dofter. Benzoin är ett sånt fixeringsmedel och finns att köpa i hälsokostaffärer eller att beställa genom postorder.
Doftoljor:
Används som arom. Finns att köpa bl a på Body Shop och matvaruaffärer. Källa: Umeå universitet
|