Om katten

För omkring tretusen år sedan kände man till katter i Egypten. Katter älskades högt, dyrkades i templen, skyddades under sin livstid och balsamerades efter sin död. även som värdefulla råttfångare i sädesmagasinen uppskattades katterna av egyptierna.
I Indien fanns katter för över 2.000 år sedan. Konfutse som levde 500 år f.Kr ska ha haft en favoritkatt.
Tamkatter i Europa tros stamma från Etrurien. Kattskelett har hittats där. Freja hade en vagn som drogs av 2 katter. Mohammed sägs ha hållit en katt i sina armar när han bad. I Japan vakade katter över heliga skrifter.
Under medeltidens mörker med vidskepelse och häxprocesser växte en förvänd syn på katten fram. Den högt prisade katten blev föremål för förakt och utsattes för allehanda grymheter. Katter pinades och brändes tillsammans med sina olyckliga ägare. Svarta katter ansågs vara djävulen personifierad. Efter häxprocesserna vände det mot ljusare tider för både katter och dess ägare. Katten kom åter att uppskattas och höll råttor och andra skadedjur på avstånd. Den fick flytta in i stugvärmen och hade en given plats vid spisen. Trots den ljusare framtid kunde det inte jämföras med den egyptiska epoken.
Katten har inte glömt att människan inte är att lita på. Den håller sig avvaktande tills den är på det klara med vad som är att vänta. Ofta, märkligt nog, är det just sådana som inte tycker om katter som anser det negativt med denna reservation från kattens sida medan en kattvän förstår tillfullo.

Tillbaka