Islandshästens historia är inte lik någon annans. När vikingarna kom till Island på 800-talet, hade de med sig sina hästar. De upptäckte ganska snart hästens otroliga förmåga att tåla väder och vind, och att den var väl anpassad till Islands natur. Inga vägar fanns, så det gick inte att köra med vagn. Det hästen användes till var att rida på för att förflytta sig. Därför beslöt alltinget att ingen import fick förekomma av andra hästraser till Island. Detta skedde redan under 900-talet! Inte heller fick en häst som lämnat Island återvända. Allt för att garantera rasens renhet. Det gör den unik, de flesta andra raser har påverkats av andra raser och dessutom avlats för speciella egenskaper. Islandshästen är till exempel en av de få hästraser som har alla fem ursprungliga gångarterna kvar: skritt, trav, galopp, tölt och passgång. På Island har aldrig järnvägen varit aktuell, så hästens betydelse var stor långt in på 1900-talet. Trots att bilarna gjorde sitt intåg på Island har ändå Islandshästen fortsatt att vara en viktig del för islänningarna. Idag är ridningen en nationalsport, och även utanför Island är rasen mycket populär. Till exempel har islandshästarna sitt eget VM vartannat år. Islandshäst är den ras som ökat mest i Sverige under 90-talet. SIF, Svenska Islandshästföreningen, bildades 1975. 

Trots sin litenhet, mankhöjden är ca 125-145 cm, bär islandshästen lätt en fullvuxen man. Karakteristiskt är den yviga manen, de starka hovarna och hästens kompakta format. På Island går hästarna i flock upp till 4-5 års ålder, innan de sedan tränas upp. Inte förrän vid ca 8 års ålder anses hästarna vara utbildade. Temperamentet är lugnt, men med en god portion egen vilja. Alla färger förekommer.

Källa: Svenska hästavelsförbundet

Tillbaka