|
|
Rasfakta Berner Sennenhund, den i Sverige vanligast förekommande av sennenraserna, är en robust och barnvänlig hund som också väl hänger med i skog och mark. Den anpassar sig lätt till familjens vanor. En vuxen hund kan med fördel dra pulka eller aktiveras med dressyr. Bernern skall vara självsäker, orädd, godmodig och vänlig. Rasen importerades till Sverige i början av 1950-talet och den första svenska valpkullen föddes 1955. Mankhöjd
hanhund: 64-70 cm, tik 58-66 cm. Rasstandard
NKU-klassifikation: Grupp 2 FCI-klassifikation: Grupp II, sektion 3 Bakgrund
och ändamål: Berner sennenhund är en gårdshund
av gammalt ursprung, som hölls som vakt- drag- och boskapsdrivande
hund i alpområdet i trakterna kring Bern. Den erhöll sitt
ursprungliga namn "Dürrbächler" efter värdshuset
Dürrbach vid Riggesberg, där dessa långhåriga,
trefärgade gårdshundar var särskilt vanliga. Berner
sennenhundar visades på hundutställningar under åren
1902,1904 och 1907. Under 1907 samlades uppfödare i området
runt Burgdorf och bestämde att renavla rasen. I november samma
år grundades "Schweizerischen Durrbach-Klub" och man
sammanställde en rasstandard. Redan 1910, vid en hundutställning
i Burgdorf, kunde man visa 107 hundar. Dessa Duhhbächler kom
främst från traktens uppfödare. Sedan dess har rasen
snabbt spritt sig över hela Schweiz och vidare till angränsande
tyska områden. I anslutning till övriga schweiziska sennenhundar
kallas rasen numera berner sennenhund. Helhetsintryck: Helhetsintrycket skall vara en långhårig, trefärgad hund, över medelstorlek. En kraftig och rörlig nyttohund med starka extremiteter, harmonisk och välbalanserad. Viktiga Måttförhållanden: Förhållandet mankhöjd - kroppslängd skall vara som 9-10. Kroppen skall snarare vara kompakt än långsträckt. Uppförande och karaktär: Berner sennen skall vara självsäker, uppmärksam, vaksam och orädd i vardagslivets olika situationer. Den skall vara godmodig och tillgiven mot familjen, självsäker och vänlig mot främlingar, samt ha ett jämnt temperament och god följsamhet. Huvud: Huvudet skall vara kraftigt. Skallparti: Sett framifrån och i profil skall hjässan vara något välvd med svagt markerad pannfåra. Stop: Stopet skall vara tydligt men inte för markerat. Ansikte: Läppar: Läppränderna skall vara svarta, torra och åtliggande. Käkar/tänder: Kraftigt saxbett med fullständigt tandantal. Ögon: Ögonen skall vara mörkbruna och mandelformade med tätt åtliggande ögonlockskanter. Öron: Öronen skall vara medelstora, högt ansatta, trekantiga med avrundad spets och i vila hänga slätt an mot huvudet. Hals: Halsen skall vara kraftig, medellång och muskulös. Kropp:
Kroppen skall vara kraftig och kompakt. Extremiteter: Rörelser: Rörelserna skall vara vägvinnande och regelbundna i alla gångarter med god steglängd och gott påskjut. I trav skall rörelserna vara parallella sedda både fram- och bakifrån. Päls:
Pälsen skall vara lång, rak eller lätt vågig. Storlek: Mankhöjd: Hanhund 64-70 cm. Idealhöjd 66-68 cm. Tik 58-66 cm. Idealhöjd 60-63 cm Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall
bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Teckenfel
och färgfel: - Ängsliga och aggressiva hundar Diskvalificerande
fel: Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt
utvecklade och normalt belägna i pungen.
|