|
..........
En god vän
till Carl Jularbo var Fritz Christiansson. Vid ett besök
hos honom på Västerlånggatan i Gamla stan, så
ringde det på dörren. Nu kommer Calle Gylling säger
Jularbo, han skulle komma upp idag. När han öppnade
dörren så stod istället en hel skara med barn
som var på skolresa till Sthlm och som helt självklart
ville hälsa på Carl Jularbo. Inför denna överraskande
situation så bad han barnen att återkomma om en timme,
för han ville så gärna bjuda dom på någonting.
Det går bra hade lärarinnan svarat, vi kan under tiden
gå till slottet och titta hur vår kung bor, för
vi har kommit till Sthlm i första hand för att hälsa
på Carl Jularbo och kungen.Vid återbesöket så
fanns det saft och bullar framdukat till denna skolklass.
Hasse Tellemar
gjorde en intervju med Helge Roundqvist.
Vid intervjun framkom att H. Roundqvist var Jularbos inspelningschef
under ca 25 år.Det var aldrig några problem att ha
Jularbo i inspelningsstudion, han höll alltid sin klara
linje som den gehörsspelare han var utav stora mått.
Han hade spelmansglädjen inom sig och kunde förmedla
den till mikrofon och förstärkare och ut till den stora
allmänheten.Jularbo ville aldrig ha med några stora
orkestrar och det ville inte den stora allmänheten heller
ha. Det skulle vara Jularbo och därmed basta. Det var nog
så att den starka rytmkänslan i hans spelstil utgjorde
den så kallade Jularbostilen. På ett utav sina dragspel
hade Jularbo både svenska och norska flaggan som dekor,
vilket vittnar om hans popularitet även i Norge.Det är
väl känt att det har stormat en del kring ”dragspelet”,
Jularbo var mycket mån om att kalla det för ”instrumentet”
Författarinnan Moa Martinsson blandade sig i kulturdebatten
och drog en lans för Carl Jularbo som en motpol till Bethoven.Slutligen
avslutas intervjun med att Helge Roundqvist anser att den särpräglade
och kunnige Jularbo icke får förbigås när
vårt århundrades svenska musikliv skall skildras.
.....
Min kusin Eberhardt,
kallad Ebbe deltog i en radiointervju 1966.
Den första frågan från Tord Karlsson gällde
när Ebbe började att spela tillsammans med sin far
Carl Jularbo. Svaret blev, att Ebbe var 15 år och då
gällde det en dragspels gala på Auditorium där
Olle Jonny och Ebbe fick vara med som unga dragspelare.Inte förrän
1933 så ingick Ebbe i Jularbotrion, som fiolspelare fanns
Fiol-Pelle. Ernst Rolf gav fiolinisten Helge Eriksson som han
egentligen hette, namnet Fiol-Pelle då han ansåg
att det skulle klinga lite illa att det på konvoluten skulle
stå Jularbo-Kalle och Helge Eriksson.Detta samspelande
fortgick fram till 1945. Under tiden hade trion utökats
till kvartett, den utökades då med dragspelaren Kalle
Gylling.Ebbe var mer lagd åt det så kallade moderna,
men detta löstes mellan far och son på ett galant
sätt. Ebbe spelade det mer moderna med sina musiker, men
spelade den mer tradionella musiken tillsammans med sin far.
1953 på Svenska flaggans dag fyllde Carl Jularbo 60 år.
Ett uppträdande gick av stapeln i Kungsträdgården
och ett större uppbåd av människor har sällan
skådats, antalet uppgick till mellan 60-70000 personer.
Vid avfärden efter avslutat uppträdande sprang tusentals
människor efter bilen med Jularbo och det hurrades och ropades.
En avfärd som skulle hedrat en konung.Fritz Christiansson
anordnade en 60-årsgala på Medborgarpalatset. Framstående
dragspelare från Norge, Finland och Danmark deltog.Fritz
Christiansson tyckte att det var synd att bara stockholmare skulle
få avnjuta detta arrangemang, så han såg till
att det blev en veckas segertåg. Vid ett tillfälle
under denna vecka kom dom till Uddevalla. Publiken var entusiastisk.
Men när det var dags för Carl Jularbo att träda
fram på scenen med sina ”instrument” en-två-
och treradiga, då var kulmen nådd. En person ur publiken
klev helt resolut upp på scenen och och framhöll de
duktiga dragspelare som hade framfört så fina nummer,
men han visste att publiken hade väntat på Carl Jularbo
och därför bad han att det skulle utbringas ett 4-faldigt
leve för Jularbo.
Calle och Ebbe spelar Gammal
Bröllopsvals,en inspelning från Klockarnäs.Tacka
Terje för denna möjlighet att höra denna unika
inspelning.
|
