Medan Lill-Acke skördar lagrar som dragspelare i Värmland,knåpar hans pappa o mamma ihop nya spel på S:T Paulsgatan.På söndagen hade Lill-Acke en större framgång än vanligt i en Värmlandsstad.Han uppträdde på en riktig scen och fick beröm i tidningarna.Hans äldre bror var också med,men publiken blev mest förtjust i den 14-årige Stockholmspojken,som skötte sitt spel med minst lika stor färdighet som de äldre.I en intervju efter föreställningen frågade man Lill-Acke vad han helst begagnade för dragspel.Svaret kom utan ett ögonblicks tvekan:Pappas förstås!Pappa gjorde ett dragspel åt mig,då jag var fem år.Pappa gör förresten världens bästa dragspel.Det tycker åtminstone jag och fastän jag bara är 14 år nu,så har jag i alla fall prövat åtskilliga.Och jag vet att de flesta dragspelarna i landet tycker detsamma,för både Erik Gustafsson, Birger Nilsson och Erik Gylling - han som for till Amerika sedan - alla har dom spel som pappa har gjort hemma på S:t Paulsgatan.
Lill-Ackes pappa o mamma heter Axel och Anna Eleonora Jacobsson.Mera kända äro de förstås under namnen Acke o Nora,men det är bara dragspelarna själva som riktigt veta var de kunna söka upp landets skickligaste dragspelsfabrikanter.De bor två trappor upp i ett gammalt hus,där hyran är billig,och där man kan hyra ut ett par av rummen åt andra.Ty som många konstnärer lever hr Jacobsson enkelt.Enkelt men gott skulle man kunna säga,ty full sysselsättning har han nästan alltid,och någon nöd behöver han inte lida,så länge han kan fortsätta med sitt egenartade hantverk.I hela Stockholm finns det ytterligare endast en dragspelsmakare,och det är en lärjunge till Axel Jacobsson.Yrkesmässigt började jag att tillverka dragspel först 1910,berättat herr Jacobsson för ST.T.D:s medarbetare.Tidigare hade jag varit intresserad av dragspel,spelade själv,och tyckte framförallt att det var roligt med ett musikinstrument med en sådan invecklad mekanism.Mekaniska grejor har alltid legat mig varmt om hjärtat,nästan lika varmt som musiken...Så jag började att göra dragspel.De första blev det inte så mycket med,men jag lärde mig snart en hel del finesser,och det blev bättre o bättre.Min hustru började redan då att hjälpa mig göra bälgar,och nu är hon min enda hjälpreda och verkliga expert på bälgar.Ja,se Acke har den principen att varje gång göra ett spel bättre,inskjuter tant Nora,som herr Jacobssons maka endast får kallas av stamkunderna.Och därför blir spelen alltid olika;ger kunderna det yppersta som står att få.-Nåja,säger Acke man gör ju sitt bästa förstås och ser man att det finns någonting som går att rätta till,så gör man ju gärna det.Och området ger fritt spelrum för många uppfinningar än.Dragspelet av idag är inte fulländat - tro mig!
Herr Jacobssons verkstad är inrymt i köket,i farstun har han en del borrar och stansar och på spiseln kokas lim och utföres fasningar.Materialet är svenskt i största möjliga utsträckning och endast råmaterialet köpes.Allt arbete,även det rent mekaniska utföres på verkstaden.
Att bygga dragspel är inte heller gjort i en handvändning,minst tar det 6 veckor,men om man som herr Jacobsson har en hel del detaljer klara på förhand,så kan man förstås pressa ned leveranstiden till ungefär en månad.Och då kan man få sitt dragspel precis som man vill - det finns inga gränser för variationsmöjligheter.Vill man ha sitt namn eller något särskilt ornament på spelet så går det också för sig.Tant Nora berättar emellertid helst om Lill-Acke,familjens verklige skyddsling.Han har fyra syskon och det finns inte en i hela familjen som inte behärskar dragspel.Flera äro utbildade musiker,en av döttrarna ger pianolektioner och en av sönerna ger konserter på Folkparkerna och vid festligheter.
- Men se Lill-Acke! Han utmärkte sig redan då han var fem år.Han fick komma med Stockholms-Tidningen med Vårt barn till Rådmansö,och där väckte han förstås sensation.Man trodde knappast att det var möjligt att det var den lille knatten som knappt orkade lyfta dragspelet,som spelade så bra.Det gamla tvåradiga blev i sinom tid utbytt mot ett bättre,och nu har Lill-Acke ett fin fint Superior spel - det är Jacobssons eget märke.
Jacobssons spel är som sagt allmänt erkända som särdeles fina spel:en märklig prestation av en man,som inom dragspelshantverket hade ingen praktisk eller teoretisk kunskap.Sedan han arbetat i 24 år med att tillverka dragspel finns det inte längre någon som helst finess som är för konstifik för att bli föremål för Jacobssons intresse.Är det någonting gott - då gör han det bättre,är det någonting dåligt,då slopar han det.
Under tiden gör Lill-Acke succé.Och Jakobsson och hans fru äro ensamma i verkstaden i köket på S.T Paulsgatan. - Men när pojkarna bli äldre få de övertaga firman!

.....................................................................................................sign Quez

Tillbaka