Historia
  Ragdollens historia börjar 1962 i Kalifornien hos Mrs Ann Baker. Hennes granne Mrs Pennel ägde en vit långhårig katt av “angoratyp” som kallades för Josephine. Ann Baker bad att få para den med en Birma hane och ville då behålla ungarna. I kullen fanns bland annat två hanar, Daddy Warbucks och Geuber, som blev de första ragdoll katterna. Bägge hanarna var mitted.

Mrs Baker parade Daddy Warbucks tillbaka på Josephine eftersom hon ansåg att det var något speciellt med de här två hanarna. Resultatet blev Fugianna som var en brun bicolourhona. Från henne härstammar den linje som kallas “lightside”.

För att inte få mer inavel beslutade man att blanda in en annan ras i aveln och Ann Baker och några genetiker hon hade tagit kontakt med bestämde sig för brun burma. Ann Baker gav många av katterna på den linjen asiatiska namn som Kyoto, Tiki, Woo Wong osv. att jämföra med burmans förfäder som hade liknande namn.

Burman parades med Daddy Warbucks och man fick en brun colourpointhona, Buckwhet. Hon parades tillbaka på sin far och de fick Kyoto, en brun mittedhane, och Tiki, en brun colourpointhona. Tiki är urmodern på det man kallar “darkside”. Alla dessa katter finns registrerade under stamnamnet Raggedy Ann.

Ann Baker började sälja sina katter som hon kallade ragdolls, men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick “licens”, som innebar att man strikt följde hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Danny Dayton- Blossom Time cattery, delade inte mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas, så han bröt sig ut och började avla på det sätt man gör med andra raser och härifrån har ragdolls spridits över världen. Ragdollen godkändes i NCFA år 1969 och CFA år 1993, som en egen ras.

1991 kom de första ragdollkatterna till Sverige.


 

Rasstandard
 

Generell Beskrivning


Ragdollen är en massiv, stor katt med medelkraftig benstomme och muskulös kropp, som finns i tre mönstervarianter, colourpoint, mitted och bi-colour och fyra godkända färgvarianter, brun blå, choklad och lila. Totalt tolv varianter.
Helhetsintrycket skall vara en kraftig katt.

Huvud
Medelstort huvud, bred modifierad kilform med ett till utseendet platt parti mellan öronen. Nosen skall ha en lätt böj på den översta tredjedelen. Väl utvecklade kinder, som avsmalnar mot en rundad välutvecklad medellång nos och välutvecklad haka.
Fel: Smalt huvud, nos-stop, romersk nos.

Öron
Medelstora, breda vid basen, med rundad topp. Sitter långt ifrån varandra med en lätt framåtlutning.
Fel: Spetsiga, stora eller små öron. För högt ansatta.

Ögon
Stora och ovala. Yttersta delen av ögat ska vara i nivå med basen på örat.
Färgen, blå, ju intensivare desto bättre, i relation till kroppsfärgen.
Fel: Mandelformade ögon.
Diskvalifikation: Annan ögonfärg än blå.

Kropp
Nacken skall vara kort och kraftig. Bröstet brett och utvecklat. Kroppen lång och muskulös med medium benstomme. Muskulösare och tyngre i bakkroppen. Den full utväxta katten ska vara lika bred över skuldrorna som över bakkroppen. Medellånga ben, bakbenen något högre än frambenen vilket gör att rygglinjen verkar slutta något från bakkropp mot huvudet.
Tassarna skall vara stora och stadiga med hårtofsar mellan tårna.
Fel: Lång och smal nacke. Smalt bröst och cobby kropp. Korta ben, spretande tår, avsaknad av hårtofsar mellan tårna.

Svans
Svansen skall vara lång välpälsad och proportionerlig mot kroppen. Medeltjock vid roten, smalnar av något mot toppen.

Päls
Medellång. Pälsen skall vara tät, mjuk och silkeaktig. Ligger intill kroppen och skiktar sig när katten rör sig. Pälsen skall vara längst vid ansiktets yttersta kant och runt halsen så att den ger intryck av att ha krage. Pälsen i ansiktet är kort och blir längre från hjässan och över ryggen, medellång på sidorna, buken och bakhasorna.
Fel: Kort päls (Säsongvariation tillåts)

Övrigt
Honkatten är avsevärt mindre än hankatten.
Hänsyn skall tas till hankattens kraftigare käkparti. Kattens utveckling är långsam.

 

Temperament
  Ragdollen är en perfekt innekatt med sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarna och det i med både barn och djur. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå.

Ett drag som skiljer dem från andra raser är att de, om de vill, kan slappna av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den blir lika lealös som den “trasdocka” därav som den fått sitt namn Ragdoll=trasdocka

Gångstilen är säregen för ragdollen går inte så smäckert som andra katter. De har istället en vaggande gångstil vilket kan bero på att de går brett isär med bakbenen. En annan egenskap hos ragdollen är deras sätt att lägga sig, den börjar med att lägga ned skuldran först, därefter lägger den ned resten av kroppen. Ragdollen sover ofta på rygg med både bak- och framben brett isär.

Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen “prydnadskatt”. Den är mycket nyfiken och vill vara med överallt, många liknar den vid en hund. Till skillnad från andra raser ligger inte en ragdoll högt och observerar utan är gärna mitt på golvet eller vid sidan av husses/mattes fötter så den inte missar något. Om man vill gå ut med katten så behöver den egentligen inget koppel, då den på okänt territorium gärna håller sig i närheten av sin ägare. På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver mycket kärlek och uppmärksamhet av sin ägare, den kan bli väldigt olycklig om den måste vara mycket ensam utan sällskap av någon annan, så den trivs bäst om det finns andra katter i huset när husse/matte arbetar.

Som alla “maskade-katter” föds ragdollen helt vit. Fullt utmaskad och färdig i färg är inte ragdollen förrän i treårsåldern,  Ragdollen växer länge och ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt så växer den några centimetrar på längden och blir smal i kropp och ansikte. Ett par veckor senare kan den se bra ut igen, för att åter igen dra iväg. Ibland verkar det som om den så kallade slyngelåldern aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt. Fullvuxen är den dock sällan före den fyller tre. På slutet är det mest huvud och nacke som blir bredare, speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt så väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kanske