Startade med Keeshond 1986, då det in i huset kom den allra sötaste lilla tikvalp man kunde tänka sig, sedermera CH Teuton's Babette. Jag hade tidigare erfarenhet av både dvärgtax och labrador, men denna lilla ulltutt tog sig genast in i mitt hjärta. Inte bara pga att hon var vacker utan att det fanns i hennes ögon en intelligens av sällan skådat slag. Dessutom var hon en pajas.
Ninnie som hon kallades var en "humör" hund, oftast älskade hon utställningar och att få visa upp sig men hon kunde också tycka det var botten och hade hon en sådan dag ja, då kunde vad som helst hända. Ett flertal gånger hände det att när vi gick i ringen så plötsligt fick hon för sig att det här är tråkigt nu skall vi leka, tog ett stadigt tag i slagen på mina byxor och drog av full kraft, om jag då sa till henne så slängde hon sig på marken eller golvet med alla fyra benen upp i luften precis som om hon ville säga slå mig inte slå mig inte och skrattade åt mig.
För se skratta det kan en Keeshond, det är inte för inte den kallas "the laughing dog".

En Keeshond är lätt att äga då den är följsam och lättlärd och älskar sin familj om den blir behandlad som den familjemedlem den är. Det är också lätt att det blir fler keesar, så blev det här.  Efter 2 år köpte jag tiken Teuton's Eardrops, och 1989 födde Ninnie en kull där det fanns en hane som vi bara måste behålla, sedermera Svensk Norsk Internationell Champion Teuton's Good-Will.

1990 var det så dags, vi började planera för vår första kull som föddes 21/12 samma år. Då jag bedriver en mycket sparsam uppfödning har här sedan dess endast fötts 9 kullar till.
Vad jag planerar kan du se på sidan med Nyheter. Har endast en tik i avel för närvarande (+ 2 på tillväxt), Legun's Give-Me-Luck, vars linjer går tillbaka till min första tik Babette genom hennes morfar Good-Will. Hennes mormor är Stiibergs Otrichia en tik vars underbara temperament har nedärvts till alla hennes barn och numera också barnbarn och barnbarnsbarn.
Min tiklinje härstammar från de allra första keesarna som importerades till Sverige i början av 50-talet.

Samma år jag startade med uppfödning gick flytten till det nuvarande huset i Västerlanda. Västerlanda är beläget ca 5 mil norr om Göteborg och ca 2 ½ mil söder om Trollhättan, här finns inga hundgårdar men däremot är nästan hela tomten inhägnad där hundarna kan röra sig fritt.

Sedan starten har jag så gott som varje år en träff med alla som köpt valp här. Den brukar inträffa sista helgen i augusti eller första i september. Då släpps alla keesar fritt och vi dukar långbord och äter något gott, leker tillsammans eller bara snackar, ni vet, när hundfolk träffas då är det aldrig tyst.

Vill Ni veta mer? Slå gärna en signal och prata "kees".