Text & Foto: Jane Morén
Claes Fredelius tror på kärlek och uppror. I femton år har han arrangerat Gatans Poeters Parlament, öppen för alla som vill läsa sin poesi under bar himmel. Att han har tre romaner utgivna på Bonniers, målar tavlor och en gång i tiden ville bli psykolog kanske inte alla vet.
Ner under jord
När sovstadens tystnad har växt sig för stor
och desperationen är nära
då rusar jag trappan igång ner under jord
till färden mot centrum
Du darrande nattåg flyr som från mord
Men sjung skenornas längtande sång
Och låt de hemlösas hopp gå ombord
från perrongens grå väntrum
Två människor som andats tillsammans
jag minns hur ögon har sökt och försvunnit
Tänk ändå så mycket av kärlek det finns
i tysthet i tysthet
Det stävar ett nattåg från mörker till ljus
Som älvar tycks tunnlarna rinna
Jag känner den hackande tinningens kval
försvinna försvinna
(Ur Från en station vid seklets slut.)
Claes en lycklig dag 25 april 2008.
Det är en solig aprildag på Gatans Poeters Parlament mitt på Slussen. Klockan är ett och det är hett. Claes Fredelius sitter på en medhavd stol, har en mikrofon och en liten förstärkare med sig och läser ur sin senaste bok "Från en station vid seklets slut". Solen gassar, en renhållningsarbetare stannar till med sin vagn och ett förälskat par har stått en bra stund och lyssnat, när en finsk man med en ölburk i handen ber om att få låna mikrofonen för att få läsa några rader ur en dikt. Vid Claes fötter ligger några nummer av tidningen Vänsterpress som han delar ut gratis. Det är viktigt med politik.
- Just nu är det absolut viktigaste att få till en nyval så snabbt så möjligt. Vi måste få bort den här borgerliga regeringen, säger Claes.
Poesi är kärlek och uppror för Claes och skriver gör han nästan jämnt, dagbokspoesi som blivit både romaner och poesisamlingar genom åren. Sin första roman fick han publicerad 1968 på Bonniers, men sin allra första publicerade text finns i Grupp 66, Wahlström & Widstrands årliga antologi. Novellen hette Sex om sex, och handlade om relationer och sex.
Ungefär samtidigt som Clas blev publicerad i Grupp 66 hade han skickat in manuskript för en hel bok och 1967 blev den antagen av Bonniers. Den hette Monolog för tre och var ett filosofiskt, psykologiskt triangeldrama med två killar och en tjej. Året därefter publicerades nästa bok på Bonniers, Leva objektivt, som bäst samanfattas som ett politiskt uppvaknande; att man inte är bara individ utan lever i ett samhälle man faktiskt kan förändra.
"Vi trodde verkligen på en revolution,
att hela världen skulle förändras"
1970 kom boken den mest politiska boken, Det är rätt att göra uppror. Den var skriven i en tid då Claes verkligen trodde det skulle bli revolution.
- Vi trodde hela världen skulle förändras. Naivt, men vi hade stora drömmar, säger Claes.
På den här tiden var Claes plan att bli psykolog men det politiska uppvakandet fick honom att överge den planen, psykologer bara var till för att anpassa folk till samhället. Istället läste han pedagogik och arbetade ett tag som förlagsredaktör på förlaget Barrikaden. Men mest har Claes arbetat som folkhögskolelärare, undervisat i svenska och hållit skrivarkurser i 25 år.
Poesi började Claes skriva i samband med att Förbundet Kommunist, där han var aktiv, lades ner 1981.
- Jag försökte i komprimerad versform reflektera över åren i vänstern sedan 1967, säger Claes.
Claes växte upp i Abrahamsberg och Vällingby. Hans pappa var köpman och cyklade runt bland butiker och sålde karbonpapper, kulspetspenner och annat kontorsmaterial. Claes mamma var hemmafru och hjälpte till med företaget och Claes har en tre år yngre syster.
- Pappa tyckte det var viktigt att jag läste och såg till att jag fick ett lånekort till biblioteket direkt jag började skolan, säger Claes.
Därifrån bar Claes hem lass efter lass med böcker. Först djurböcker och sedan indianböcker och böcker om upptäcksresande. Pappan köpte även en skrivmaskin åt Claes.
- Det var en svart Remington och den knattrade bra. Jag satt också mycket ute på caféer och bibliotek runt Hornstull och Odenplan och skrev för hand. Bland annat på Café Corso vid Stadsbiblioteket, säger Claes.
Claes läser mycket poesi och det mesta poesi han skriver idag bygger mycket på dagboksanteckningar.
- Vi läser ofta högt för varandra, min fru Annika och jag. Jag älskar att läsa och hon att lyssna så vi passar ihop perfekt. Kärlek handlar om att finna sin själsfrände, säger Claes.
Gatupoesi, krogpoesi och badpoesi
Claes älskar solsken. Vi sitter i solen vid vattnet i Gamla Stan. När det är så här fint väder så finns det inget bättre att göra än att läsa poesi för varandra, tycker Clas. Scenpoesin har kvaliéer som inte bokpoesin har menar han. Den kan vara mycket mer expressiv och väcker ibland mycket starka känslor hos både publik och läsande poet. Därför har han i 15 år tillsammans med olika kompanjoner hållt öppna scener både utomhus och på olika krogar som Gar du sud, Trollflöjten, Jonathan´s Place och Fyrfatet på Södermalm. I många år har han också anordnat Badpoesi en gång om året på Liljeholmsbadet. Öppna scener dit alla är välkomna.
Claes har haft två verkliga höjdpunkter av scenisk poesi.
-En gång var på 80-talet på Moderna museet när Eric Fylkeson för fullsatt salong om och om igen sa "Jag står här kom och rör vid mig". Det tog tre minuter innan någon sprang upp och rörde honom.
Den andra gången var på Ekbacken en öppen psykiatrisk klinik i Björkhagen.
- Henric Grapengiesser och jag hade en poesicirkel där och hade bjudit in Eric Fylkeson och Thomas Tidholm till uppläsning. När Eric läste "Jag står här naken i köket", då en kvinna i cirkeln kommer inrusande helnaken. "Och du ska snacka om naken", utbrister hon.
En gång på Jonathan´s Place gjorde Claes en poetisk strip-tease inspirerad av Per Oscarsson. Situation Stockholm var där och gjorde reportage den gången.
- Men jag behöll kalsongerna på, skrattar Claes.
Ett annat minnesvärt tillfälle för Claes var när en svartklädd, tunn tjej läste fyra rader ur Ebba Lindqvist. Jag vill ge dig en gåva/ som jag gett till ingen förut/ så ger jag dig min ensamhet/ den varar till livets slut.
"En gång på restaurang Fyrfatet
kom polisen med påslagna lysen"
Sedan flera år tillbaka är Claes sjukskriven då han ofta drabbasav depressioner. Det är inte alltid han därför orkar hålla i öppna scener. Men när han mår bra tycker han att det är väldigt roligt.
- Jag lyssnar mycket på de andra poeterna och lär mig och får inspiration. Det blir lite fest något annat än vardagen.
Det kan även bli slagsmål. En gång på resturang Fyrfatet kom polisen med påslagna lysen. Slagsmålet gällde bissarrt nog en lös hund utanför restaurangen som en förbipasserande med lydigt kopplad hund hade blivit bindgalen på. Den lösa hunden tillhörde en av poeterna i källaren som läste på scenen och det blev stort tumult innan bråket kunde avstyras.
Claes har två favoritplatser som han gärna reser till. Det är Irland för att han tycker om den rebelliska kulturen och att irländare sjunger och spelar så mycket. Den andra platsen är Gambia.
- Jag älskar musik och Gambianer är väldigt roliga och lekfulla. Jag har varit i Gambia fem gånger, de två sista åren med Annika. Senast vi var där spelade Gambias bästa orkestrar varje kväll och vi dansade, det var helt underbart, s'äger Claes.
Förutom litteratur så ägnar sig Claes åt måleri och har haft ett femtonatal utställningar.
- Min konst är terapi och ett sätt för mig att umgås med mina nära. Främst har jag målat mina barn och min fru Annika. Jag vill fördjupa mitt förhållande till min fru och mina barn och kan jag samtidigt skriva någon bra diktsamling så vore det också roligt, säger Claes.
- Men jag är nöjd med livet. Jättenöjd. Jag har gjort allt jag velat. Titta, det är soligt och varmt här, vi sitter vid vattnet och vi pratar poesi, kan man ha det bättre?
Intervjun gjord av Jane Morén 25 april 2008 i Gamla Stan, Stockholm, Sverige, Europe, World, Universe.
www.janemoren.net
