Tre fjärdedelar av vinnarlaget har sina rötter i skrivarlinjen på Västerberg folkhögskola i Gävle.
Hans Carstensen är lärare på folkhögskolan. Han har inspirerat både Ingela Wall och Oskar Hanska att skriva texter och framföra dem på estraden. Tillsammans med Ingela Wall håller Hans i Gävles slamtävlingar, som detta år för första gången tog ut ett eget lag till SM. Den fjärde medlemmen i laget, Isak Jansson, arrangerar slamtävlingar hemma i Falun.
Första gången Oskar fick kontakt med poetry slam var en kväll på Hultsfredsfestivalen.
– Jag såg en grupp poeter på scenen bland annat Naima Chaboun och Kung Henry, och tänkte det där vill jag göra.
Det var tre år sedan. Sedan två år tillbaka tävlar han.
Strategi
Att det handlar så mycket om strategi i Poetry slam tycker Isak är lite överdrivet.
- Det finns massa teorier om när man kan gå in med en tyngre text, eller när man inte kan det. Men jag tror istället att man när man skriver kan se ifall det är en text som lämpar sig för slam.
–Poetry slam är egentligen som schlager, tycker Isak. Man måste ha en bra inledning, en upptrappning och ett bra slut. Slutet är viktigast. Hittar jag rätt punchline så vet jag att det fungerar.
Isak skriver väldigt mycket. Men av 20-30 texter tycker han att kanske bara en passar som slamtext.
Oskar arbetar helt annorlunda, skriver inte så mycket och vill att allt han skriver ska vara bra från början.
- Att vara strateg när man skriver är omöjligt, jag skriver med så mycket känslor. Strateg får man vara när man väljer texter för den aktuella tävlingen.
Där Isak bygger in mycket dramatik i texten tycker Oskar att han skriver mer statiska texter. Istället arbetar han mycket med rim, verser och takten för att få det att passa slamscenen.
Gemenskap
Oskar och Isak tycker att allt runt Poetry slam är väldigt roligt.
– Det är så mycket kärlek, säger Oskar och menar all den värme som slamfamiljen ger varandra. Som här visar han med en utsträckt arm i luften, när en av slampoeterna går förbi under intervjun och ger honom en snabb kram.
– Vi hade inte setts innan SM och nu är vi vänner. Oskar ler.
Ingela tycker att i år var hon en ovanligt bra strateg.
-Andra år har jag velat fram och tillbaka 100 olika varv och bytt dikt varje kvart. Tid jag kunnat använda till att umgås med andra poeter mellan deltävlingarna har jag lagt på att vela hit och dit istället. I år kände jag bara: ja, men det är de här jag vill läsa. Jag hade en annan trygghet i år, jag vet att jag får mina läsjobb i alla fall.
Ingelas slammande startade med att hon började skriva ner det hon skämtade om med kompisar. Detta ledde till att tankar, som hon tidigare bara delat i stunden med en kompis, fick en större publik.
-Jag tyckte om att jag kunde komma med ett budskap och att publiken nickade och höll med.
2001 gick Ingela skrivarlinjen på folkhögskolan i Gävle och hade även hon Hans Carstensen som lärare.
- Han öppnade upp dörren för estraden och för humorn för mig.
Tre gånger i tre olika lag har Ingela tävlat i SM. Alla gångerna har lagen vunnit. Det här året var hon nära att vinna även individuellt.
-Jag la mig lite i sista läsningen. Jag tänkte, det får bli som det blir. Så jag tror jag inte körde för fullt. Men det gör ingenting.
För framtiden har Ingela många planer.
-Det vore kul att göra något slags estradpoesi- och komedishow. Sedan vill jag att mitt skrivande ska fortsätta att utveckla sig. Jag skriver barn-och ungdomsprosa, dramatik och krönikor också.
Isak vill hålla fler kurser i kreativt skrivande och Oskar vill gärna bli färdig med en estrapoetisk spokenword-föreställning med musik han arbetar med. Han är också aktuell som manusförfattare till en kortfilm som visas på Gävle filmfestival.
Om att vara i händerna på juryn
Ingela: Det som är bra är att man utmanar sig själv att göra något som uppskattas. Dåligt är det om första tanken när det går dåligt är att nu ska jag lägga ner, kasta ut datorn.
Det är viktigt att då kunna sansa sig och tänka: Det här är en liten, liten poäng som en liten, liten person i en jury sätter. Man måste lägga det bakom sig. Men det är hemskt att få låga poäng.
Om risken med att svika sig själv
Oskar: Jag tror inte det är någon risk, inte så länge man är mitt uppe i skrivandet. Kanske om man en dag saknar idéer. Jag ser det mera som att man sätter rätt däck på Rallybilen. Rätt dikter för tillfälle.
Men får man aldrig impulsen att göra tvärtemot vad juryn vill ha? Trotsa tävlingen?
Oskar: Jo, då gör man som Andy Duggan på Borås open. På scenen under tävlingen tar man emot ett samtal från Gud och säger:
-That was Good! He told me to break every fucking rule here.
Text & Bild: Jane Morén
