"Snubbarna i mina kvarter skiter i Eiffel och hans torn/ Och i kommunen ger dom fan i om gazellerna har horn/ Filtercigaretter och coca cola"
-Les lascars d’mon quartier se tapent d’la tour eiffel
Comme ceux des township s’foutent des troupeaux de gazelles/Fument des cigarettes blondes boivent du coca cola
Scengolvet skakar när Pilote le Hot, Rinkeby Poetry slams franska gästpoet i januari kaskaderar franska ord så man (läs jag) vill skrika i kanon på franska: Encore, japanese E, maintenant.
Pilot le Hot är ett med publiken på en gång, ett gemensamt utbyte uppstår genom hans generositet och vilja till kommunikation. Det spelar ingen roll att han läser på snabb franska för en svensktalande publik.
Pilot le Hot är tävlingspoet. Alltså han tävlar ofta i Poetry slam. Men för honom betyder det inte att söka framgång.
-Gemenskapen, familjen, det är det enda som betyder något. Ibland vinner du, ibland förlorar du. Pilot le Hot ler lyckligt. Hans lockiga hår svänger när han slänger med huvudet. Hans ögon är allvarliga, betraktande.
Pilote le Hot vet vad han pratar om, han har tävlat i Poetry slam över tusen gånger och rest över hela världen för att läsa och lyssna på poesi.
-Det handlar inte om att vinna, det handlar om att vara med. De som bara är ute efter framgång stannar aldrig i slamfamiljen. Tre månader, kanske ett år; vinner de inte, så slutar de. Det finns även de som vinner ett mästerskap som aldrig tävlar mer. Vinna var deras enda mål.
Pilote le Hot har sitt svar på vad som gör att en viss poets dikt går hem hos kvällens jury. Och det är inte för samma anledning som poeten skrev dikten. Absolut inte. Heller inte vilken dikt eller poet som är bäst.
-Det handlar om tur, inget annat, säger Pilote le Hot, som själv år 2004 vann de franska mästerskapen i Poetry slam.
- Men 2005 vann jag inte. Och åren innan inte heller. Men det spelar ingen roll: Det handlar om att ha roligt, gemenskap och inspiration. Säger han och ler.
Heltidsartisten Pilote le Hot, lyssnar inte till sitt egentliga födelsenamn, det ger honom kallar kårar av polisstationsminnen och rektorsexpeditioner. Tidigt tog han sig ett artistnamn. Han slutade skolan som sextonåring och har aldrig återvänt.
- Nej, man behöver inte studera en massa för att bli poet, man kan bli det ändå.
Pilote le Hot, som fyller 40 år i år, har i 24 år försörjt sig som artist. Han har alltid arbetat ihop med olika band, men han är inte musiker, så därför har han inte gjort någon sångkarriär.
-Alla mina projekt med musiker har kraschat. Någon har fått ett jobb, en har träffat en tjej, en annan åkt in i fängelse och någon har dött, säger Pilot le Hot allvarligt.
Första gången Pilote le Hot läste poesi på en riktig scen utan musiker var för tolv år sedan på en Poetry slam tävling i Pigalle. Men innan dess hade han försörjt sig på gatupoesi i många år.
- Jag skrev en dikt en dag om tiggare. Gick ner i tunnelbanan och läste den. Folk stannade till och gav mig pengar. Mycket pengar! Tusentals och tusentals euro tjänade jag på en enda dikt i sex år! Jag gick bara ner dit varje gång jag behövde pengar, som en bonde som går ut på åkern och hämtar hem potatis. Pilote le Hot skrattar åt minnena.
Pendlarna i tunnelbanan började kalla honom Le Poet och det hade han aldrig själv känt sig som.
- Folket gav mig ett yrke. Folket gav mig ett jobb. Mitt jobb som artist är mer än ett heltidsjobb, det är ett sätt att leva. Jag kan inget annat än uppträda och skriva poesi. Det är det här jag måste göra.
Pilote le Hot har rest väldigt mycket över världen för att läsa och lyssna på poesi. Om en vecka reser han till USA för att tävla i de individuella öppna internationella mästerskap-en i Poetry Slam.
- Jag tycker det är fantastiskt att jag har kunnat sätta mig på plan, flyga någonstans, bo på hotell eller hos vänner och få uppleva så mycket roligt. Jag har till och med läst i Zimbabwe, på ett bokkafé, skrattar han.
- Je t´aime je t´aime je t´aime je t´aime je t´aime je t´aime c´est typique/ Et j´te veux comme cliente unique!
I creschendo avslutar Pilote le Hot sitt passionerade framträdande; rytmen och tonen guppar snärtigt om och om igen upp i fransk falsett.
- Jag vill höra er andra poeter nu! ropar han från scenen när han slutat.
- Det är därför jag är här!
Text & Foto: Jane Morén
Bilderna är copyrightskyddade -behöver du bilder? jane.moren@telia.com
