Per Henrik Rosenström

- Här har Du Ditt liv? Så kan man sammanfatta min eftermiddag med Per Henrik Rosenström, museiman och kulturskapare från Alingsås. Det är en fröjd att lyssna till Per Henriks (så kallar vännerna honom) levnadsglada berättelser om sitt liv. ”Kan Du få någon ordning på det här?” säger hustrun Gudrun, när hon samtidigt  frågar om vi vill ha kaffe. En fråga som inte krävde något  svar. Per Henrik är inte bara en god berättare; han är även lyhörd för vad lyssnaren vill veta. 

”Jag är Söderkis, men föddes i Södertälje 1924. När jag var fyra år flyttade vi till Åsögatan 200 på Söder i Stockholm. När jag träffade Ingegerd Lövkvist,  kommunalråd i Alingsås, så visade det sig att hon var söderböna med adressen Åsögatan 204. Världen är liten ibland.

- Din utbildning?

- Jag tog en fil. kand i Uppsala i ämnena konsthistoria, nordisk folklivsforskning och sociologi. Jag var från början inriktad på att bli museiman. Min mor var duktig på antikviteter och jag fick följa hennes besök hos de antikhandlare, som passade hennes smak.

       Så vidtog ett antal anställningar på statliga länsmuséer: Halmstad, Linköping, Härnösand och Sundsvall samt ett par år på Riksantikvarieämbetet. I Linköping deltog jag i en bebyggelseinventering i Kisa och i  Härnösand var jag med om att bygga upp verksamheten i länsmuseets nya byggnad på Murberget.

       Åren 1956 – 196l blev det Falun och deras nya länsmuseum. Jag hade ansvar för basutställningen om koppar, ett viktigt projekt för kopparstaden.

Så blev jag alingsåsare
”På Riksantikvarieämbetet visste mina kamrater att jag ville bli ’min egen, börja från noll. Jag blev tipsad om en ledig tjänst i Alingsås, som jag sökte och fick. Men jag började med utgrävningar i Gamla Lödöse 1961-62. Jag minns ett möte med en grupp amerikaner. Jag sade att Lödöse var stad långt före det Amerika fanns som stat. Det utlöste lite sura miner hos mina åhörare. Utgrävningen kom till stånd bl a genom bidrag från tidningskungen Harry Hjörne i Göteborg.

- Du kom att arbeta i Alingsås från 1962 till 1989. Vad är det som gjort att Du blivit staden trogen?

- Första gången när vi kom Vänersborgsvägen in mot Nolby blev vi förälskade i staden. Utsikten med bebyggelsen, grönområdena och sjön Gerdsken i bakgrunden var hänförande. Men också att småstaden är lätt att arbeta i, det är nära till andra förvaltningar, nära till politikerna och inte minst till folket.

Så föddes ”Trivsamma trästa’n”
- Du har särskilt intresserat dig för bebyggelsen i centrum!

- Vi gjorde en bebyggelseinventering i mitten av 1970-talet.  Vi var en grupp bestående av stadsarkitekten, kanslichefen, fastighetschefen och jag själv. Länsmuseiföreningen i Vänersborg gjorde jobbet. Under ett par års tid inventerades 350 fastigheter som låg mellan Ringgatorna i centrala staden. Underlaget bidrog till  att kommunfullmäktige l980 kunde fatta  ett beslut om att så långt som möjligt bevara den småskaliga bebyggelse som kännetecknar Alingsås. Man fastställde en områdesplan för stadskärnan. Ur detta föddes epitetet ’Trivsamma trästa’n.’ Inventeringen ledde också till att nio byggnader blev kulturminnesförklarade.

       För detta långsiktiga beslut fick kommunen Europa Nostra-diplomet 1984. Det delas ut av en kommitté med representanter för länder inom Europa till kommuner eller städer som värnar kultur och miljö i sitt arbete. Prisutdelningen ägde rum i Brunnshuset och förrättades av friherrinnan Désirée Silfverschiöld. Inget pris har gjort mig gladare än detta.

Alingsås museum
- Museet då. Vad gjorde du för insatser där?

- 1979 fick kommunen ett arv, som bland annat bestod av 700.000 kronor i aktier. Vi fick inte hela summan till Museet, men tillräckligt för att genomföra ett ordentlig upprustning. Fyra basutställningar skapades, trappor mellan de olika våningarna byggdes och toaletter och andra biutrymmen renoverades. Anders Claeson från Statens Kulturråd förrättade återinvigningen. Vi blev jämte två andra svenska muséer nominerade till Europeiska museipriset och jag fick åka till Milano och övervara priscermonien. Något pris blev det inte, men det var ärofullt nog att bli nominerad.

Allt annat
- Annat på din meritlista?

- Det är en del. Vi skapade en konsthall 1964. Den låg vid Stora Torget, hörnet Kungsgatan – Torggatan. Den var vi tvungna att släppa 1987 för att få överta biografen Palladium på Nygatan. Där fick vi lokaler för kontor och arkiv på andra våning. I biografen  fick Alingsås filmstudio och Alingsås Teaterförening lokaler för sin verksamhet. Drivande kraft var Carl Edvard Nattsén, som hade goda kontakter med teatervärlden.

       Redan 197l hade vi engagerat Thomas Tranströmer, Sonja Åkesson och ett par andra diktare att läsa lyrik på lektionstimmar på Alströmerskolan. Christian Stannow gjorde tevereportage om detta. Genom Carl Edvards goda kontakter fick vi besök av Stadsteatern i Göteborg, då vi invigde Alströmerskolan 1969. Man spelade Tartuffe med Kent Andersson i huvudrollen.

       Inga Tidblad kom till ett jubileum vi hade 1968. Det var högtidsstunder.

       År 1969 fick musei- och arkivnämnden, vilken var min arbetsgivare, ta över ansvaret för Nolhaga. Frågan hade ställts av den vidsynte politikern Gösta Bokeby och jag blev till mig av förtjusning. Vi fick ett kulturhus som vi kunde fylla med utställningar, teater, musik och andra arrangemang. Vi hade också restaurang och café. Vi hade en högtidlig invigning 1974. Samtidigt firade staden att det var 250 år sedan Jonas Alströmer, nyss hemkommen från England, började odla potatis på Nolhaga.

- Du har författat en del!

- Fem böcker och säkert ett hundratal artiklar i tidningar och skrifter, mest i Alingsås Tidning. De fem böckerna är:

- Koppar, utgiven av ICA-förlaget

- Alingsås, småstad med bilder ur Museets bildarkiv

- Hus och gårdar i Alingsås med teckningar av Ingvor Berg

- Alingsås i gamla vykort

- Alingsås Idyll och industri, som kom 2005.

. Du har guidat grupper runt om i sta’n?

- Det är nog flera hundra stadsvandringar. Vid ett tillfälle var vi runt 200 personer samlade framför Rådhuset. Det kom en polisbil körande och jag började fundera på om jag borde sökt demonstrationsstillstånd. Men det hände inget.

- Du har också varit ordförande i Hembygdsföreningen!

- Under åtta år.  Föreningens viktigaste uppgift är att vårda Stampens kvarn. Den är i kommunens ägo, men den invändiga skötseln åvilar hembygdsföreningen. Sommarutställningar med Alingsås Fotoklubb, konstnärer och eget material har blivit en fin tradition. Stampens kvarn är en pärla som inte får förändras eller förstöras.

- Det viktigaste en museiman bör tänka på!

- Vara ute och möta människor; inte sitta i sin källare och vända på stenar. För egen del  naturligtvis intresset för kultur och för svenska trästäder.

- Hur har du lyckats med att få igenom alla dina idéer?

- Det går att övertyga med sakliga argument och att ständigt föra en dialog om vad som är kultur och hur den kan utvecklas.

Per Henrik Rosenström är den breda kultursynen och det varma människointresset personifierad. Att bevara det genuina och utveckla en mångsidig kultur är hans ledord. Alingsåsarna och alla dem som besöker den ”trivsamma trästa’n” ska vara mycket glada över att Per Henrik getts utrymme att  genomföra så många av sina idéer i den miljö han förstår och älskar.

Roland Antehag