Inom Västra regionen finns det 18 livaktiga föreningar som är anslutna till Koloniträdgårdsförbundet. Jag är medlem i en av de 18 föreningarna sedan mer än 25 år. Är också aktiv i Västra Regionen av Koloniträdgårdsförbundet.
Under två år har regionen utfört en omfattande inventering inom ansvarsområdet för att följa upp var det finns föreningar som inte är anslutna till Förbundet.
Inventeringen har visat att det finns 22 föreningar med 1.700 kolonister i Västra regionen som därmed står utanför den gemenskap som 1.300 kolonister i 18 föreningar i regionen finner värdefullt. Var finner vi anledningen till detta utanförskap från 22 föreningar?
Genom de personliga och skriftliga kontakter regionen haft med samtliga 22 föreningar finner vi tydligt att man satsar på låga avgifter i stället för utveckling. Man sluter sig utan kontakter med andra föreningar och står utanför medlemskap i Koloniträdgårdsförbundet och får därmed inte tidningen Koloniträdgården som ger stimulans och väcker nya tankar.
Man har svårt att lyfta sina blickar över den egna kolonilotten. Detta är att göra sin förening en otjänst. Som jag ser det kommer många av de inventerade föreningarna inte att finnas kvar inom fem år på grund av sin inskränkthet.
Vid personliga besök i de aktuella föreningarna är också många koloniområden skräpiga med många lotter igenväxta. I varje fall påtagligt i de koloniområden som endast har odlingslotter. Detta ser ansvariga i de kommuner som upplåter kolonimarken och kommer säkerligen inte att förnya kontrakten. Personligt stödjer jag också en sådan åtgärd.
Då kolonirörelsen allmänt vill se ett koloniområde som en del av kommunala parker är det också negativt för denna idé när det finns många koloniområden som inte sköts på ett sätt som stödjer dessa tankar. Vi ser också att kommunerna allt mer värderar den utlagda kolonimarken och kräver högre arrenden. Är då inte ett koloniområde välskött och utvecklat har föreningen svårt att hävda sina intressen.
Även vid de personliga besöken hos föreningar kommer oftast fram att man bekymrar sig för att unga inte blir kolonister. Man har då inte förstått att det för många i dag inte handlar om att bara odla för sitt uppehälle utan det handlar också om att man vill uppleva en fritidsaktivitet. De flesta av de inventerade föreningarna har då dåliga eller obefintliga sanitära anordningar.
Vilka yngre vill då komma till ett sådant koloniområde när man sedan barn är uppväxt i varma och sanitärt utvecklade bostäder? Om framförallt stugföreningarna inte satsar på moderna sanitära anläggningar i sina koloniområden framöver kommer detta ganska snart att visa sig i att det inte tillkommer nya kolonister och stugorna allmänt minskar i värde och man går en avveckling tillmötes.
Man måste satsa och ständigt utveckla och arbeta på ett sätt för att motverka föreningens avveckling. Förtroendevalda i koloniföreningen har här ett särskilt ansvar. Tyvärr kommer många koloniföreningar som står utanför Förbundet att gå en avveckling tillmötes. Detta har vår inventering inom Västra Regionen gett signaler om.

Den idé som kolonirörelsen står för är värd ett annat öde.