Välkommen till Hjulsjö socken och Ekebergs Rote
En bild av vad vi skall berätta från 1688 tecknad av Gabriel Toringh
Du som missade vandringen den 31 maj - 1 juni kan läsa om hur det gick till på följande länk. Samtidigt med dessa kulturvandringar pågår räfst och rättarting med skogsbolagen, som bär sig sällsynt drulligt åt i vår bygd.
Det blir alltså ett möte i Bredsjö för att samla de goda krafter som finns att bevara Finnstigen och belysa de skador som bolagen åstadkommit. Dessvärre är dagens ägares beteenden en upprepning av vad som timades på 1700 och 1800 talet, då bolagen lurade till sig skog av bergsmännen i Grönhult och Jönshyttan.
En planerad vandring i augusti väntar vi med att diskutera och tar den troligen i våren 2009, när löften från kommunen är infriade.
Visst är vår hembygd värd att beundra. Men hoten mot miljön är många. Bergvik skövlar våra skogar och det måste vi kunna hindra även om kolarna och skogs- och järnhanteringen förr gick hårt åt skogarna.
På denna sida kommer vi att berätta om de rotar, som gränsar till Grönhult, vars namn du finner på menyraden ovan med Grönhult, Jönshyttan, Sirsjön och Ekebergshyttan och Gränsjö med omgivningar. Det kommer att handla om finnar, bergsmän, hyttor, gårdar och torp i detta jernbärarland. Vi skall berätta om de människor som bott i dessa de västra delarna av Hjulsjö socken och de Östra delarna av Hällefors socken. Som bonus kommer vi att berätta om Elfsbacka socken i Värmland. Dessa sidor hänger vi upp på två personligheter här uppe. Jansa, som var grufägare vid Haggrufvorna vid Grönhult och hans hustru Greta Ersdotter, som kommer från N Ekeberg. Dessa två personer knyter ihop i princip alla dessa sidor på denna domän. Alla är de ättlingar på något sätt till de finländare som kommer hit på 15 och 16 hundratalen.
Och på denna sida skall vi berätta om
Haggruvorna.
Hjulsjö Kyrka
Ordförklaringar.
Namnet Hjulsjö kan härledas från 1400 talet och antyder då att det är frågan om en säter och att områdets form av ett hjul skulle kunna vara dess förled. Hjulsjö skulle egentligen heta Hjulsäter. Men från 1600 talet och framåt liknar stavningen Hjulsjö, men från mitten av 1700 talet stavas det som nu.
Först under senmedeltiden kan vi räkna med en bebyggelse och invandring i jakten på malm och uppförandet av hyttor. Noraskogs bergslag från 1340 talet kan tala härför. Grängshyttan är nog den första i Nora Bergslag från slutet av 1300 talet. En hytta vid Hywlssehytta skattlades på 1400 talet.
Efter hand så ökade invandringen inte minst av utländsk expertis från Tyskland till en linje Saxhyttan - Hjulsjö By. Norr om denna linje fanns ingen skattelagd bebyggelse. Från 1530 talet noteras en ökning av befolkning och järnproduktion. 1600 talet sker ett stort uppsving speciellt kring perioden 1620 och till 1640 talen, d.v.s. under 30 åriga kriget.
Hjulsjö By i Hjulsäter må ha härbärgerat den första bebyggelsen där en man på medeltiden som hette Jöns Ulfsson figurerar. 1/8 mantal (örtugland) där man i skatt betalade med näver. Grengisboda utgjorde tidigt två torp, som betalade med näver eller järn. (I dagens läge motsvarar detta Grängestorp, Björklund, St. och L Hästnäs om vardera ¼ och Ånnenäs, Holmsjöbråten, Löfåsen, Ånsjön eller Bergtorp och Björneboda vardera om ¼).
Från hjälpskattelängder från 1595 kan vi namnge vissa personer.
De första finnarna i trakten nämns 1606 Clement Finne i Hjulsjö och Per Finne i Gränsjön. Redan Gustaf hade införskrivit finnar som Legefolck och under Karl IX skedde en spontan invandring, som avstannar kring 1640. Från Savolax kom våra förfäder och befolkade skogarna i dessa ogästvänliga utmarker och bröt sin mark och fann järnet, som de kolade. Det var finnar som upptäckte silvret i Grythyttan och Hällefors. Det var driftiga människor, som jag är stolt att vara en del av.
Hembygden har på ett förtjänstfullt sätt tagit till vara traditionen och skapat en historisk exposé över människans villkor och utveckling här uppe. Längs Finnstigen vid Bredsjögårdarna har man fångat mycket av hur strävsamma de var här uppe.
Bygden häromkring var kronans mark enligt Gustafs vilja. Den lades sedan under Nora och Lindes Bergslagar på 1600 talet. Finländare inbjöds att svedja och odla mot skattefrihet under upp till sex år. Carl IX var den som uppmuntrade invandringen. Erik och Johans fejder med ryssen gjorde livet outhärdligt för gränsfinnarna där borta. De kom i stora skaror mellanlandade på någon gård som dräng eller grufpojke för att sedan med yxan över axeln söka en lämplig plats, eller fortsätta mot Värmland eller Norge. Det tog blott en generation kring början av 1600 talet, så var marken mättad av nybyggare och konflikter och regelverk om begränsning av svedjan tillkom. Det har talats om våldsdåd mellan mötet med de från söder kommande slättboerna och finnarna, men detta saknat grund i verkligheten. Kulturellt var det en blandning som varit fruktgivande med sagan och sångerna från den finska kulturen. Dominansen av finnarna var betydande i dessa våra trakter. Myndigheterna var på det klara med vad som skedde här och krävde att tingsställen och andra nämnder skulle minst hava 50 % finnar. Ur finnarnas händer har sedan de flesta gårdarna och torpen sitt ursprung. Ställena benämndes därefter kronotorp. Intressant är att många ställen kom att ligga på höjder, gärna med ett läge som gynnades av frostfrihet och sol. Vårt Bergslag var även ett genomgångsland för många finnar, som även flyttade med till Nya Sverige på andra sidan och med sin kunskap bröt ny mark där borta.
Ur kyrkböckernas data kan vi spåra förfäder från gårdar och torp. Här timas gruveliga saker, som vi skall se om vi inte kan bena ut, men det kan ta sin tid att redogöra för dessa gemensamma trakter. Fantastiska människor har jag mött, när jag försökt att spåra våra förfäder och mången kunskap har jag funnit i kyrkboken och på nätet.
Ett utdrag av berggrundskartan i trakten.
Om vi ber kyrkboken om hjälp så kan vi inom socknarna Hällefors och Hjulsjö finna torp, gårdar och gruvor, vilket ovanstående karta ger ett smakprov på och som låg i
Ekebergs Rote
Björksjöns Rote
Bresjö Rote
Hafsjö Rote
Grönhults och Jönshytte Rote
Gränsdragningen mellan rotarna blir mindre tydliga allt efter hand som tiden går. Märkligt nog så anger kyrkboken sällan om en person i fråga är eller har varit soldat, något som andra studerade länsdelar uti Svea rike markerat.
Affären
August Åkergren startade affären 1871 och gifte sig med Jansas dotter. (Jansa är en person vi kommer att möta lite var stans och som inspirerat till denna studie). August som kom från Lindesberg anställde Lars Larsson, som blev bygdens store entreprenör och som efter Augusts död övertog affären, som han senare kallade Bredsjö Bruks handel och utvecklade Bruket till ett bland de stora. Detta inkorporerades sedan i de stora Bruken och kvar har vi Bredsjögårdarna i Bredsjö, som inte bara bjuder på god mat och trevlig miljö utan även en portion kulturhistoria.
Butiksinnehavare under Lars Larssons period
Welin 1891-1909
Hedin 1909-1916
Nord och Granqvist 1916-1929; Nord och Granqvist friköpte från konkursboet 1929.
Frits Törnqvist f1895 hade arbetat i affären och det blev sonen, som får
avrunda epoken handel i Hjulsjö.
Kyrkan
Hjulsjö blev först en annexkyrka till Nora och drottningen Christina gav sitt tillstånd därtill 1642 för Hjulsjö, Björkelund, Bergtorp, Gränghyttan, Grängshyttetorp, Mårtensbo, Björksjön, Jönshyttan, Bredsjö, och Holmsjöbråten om tillsammans 45 mantal. Klockstapeln uppfördes inte förrän senare och utropen skedde då från Skvallerbacken. Från 1649 vet man att kyrkan ännu inte var färdig och de som inte deltog i uppbyggandet lagfördes. 1647 kom förste presten. Olaus Mattei och tjänstgjorde i 39 år. Försöken att bli ett självständigt pastorat tycks ha mött motstånd under större delen av 1700 talet, men 1795 beviljades denna ynnest, men det blev eget pastorat först 1824.
I en husförhörslängd 1848-52 finner man följande bref få se vad det kan ge,
Herr Prosten Bergstrand
Ville Herr Prosten vara god medtaga hem medföljande handling samt undersöka nu
med ledning af kyrkboken upplysning kan vinnas hvarest pigan ? Maja Andersdotter
i Hjulsjö varit skrifven, året då hon hitkom från Ljusnarsberg om en som kan
blifva erfoderligt för svaromål i händelse utväg finnes att befria Hjulsjö
från den hotande stora utgiften.
Kommunalordförande svarar mig icke på bref av ersättning för kostnaderna
med barnet, som föddes hos Josef Andersson i Småland. Jag måste derföre
vänta och få landhövdingeembetet sig antager att med lagsökning i detta fall
är nödigt att boebott betyg af Pastor följer så upplyser att barnet här
blifvit födt och döpt, upges derföre öfver besvära Herr Pastor dermed.
Ödmjukast Ast d 20/2 70
(På baksidan antyds att Petter Jonsson Hane f 1796-05-20 gift 1822 med moder
Maja Andersdotter född Ljusnarsberg f1896)
Hjulsjö pastorat gick i graven 1983, men det är en vacker kyrka. Apropå graven så är Jansas grav alldeles om hörnet till höger om kyrkporten.
Kyrkans uppgifter
Helt naturligt litade statsmakten i alla väsentliga förhållanden på kyrkans och presterskapets villighet och ansvarsmedvetande. Det fanns ingen och inga andra, som så naturligt voro ägnade att övervaka alla sociala förhållanden. Här skall antyda några uppgifter, som vilade på kyrkan under 1600 och 1700 talen.
Kyrkoherden skall de fattigas rätt bewaka, att den proCent, som wid
arfskiften the fattiga tillflutit skall dem tilfalla.
Dör någon i så stor fattighdom, at han sina barn intet efter sig lämnar,
och släkten, eller andra, icke velat dem antaga, bör kyrkoherden med kyrkas
sexmän bringa sådana fattiga barn till skötsel, anten hos de fattiga, som
sitta i stugor wid kyrkorna, eller hos någon annan, som af barmhärtighet föder
dem upp, till thess the med wallgång och annat ringa arbete kunnat förtiena
sitt uppehälle, eller tillse, at bringa them i barnhusen, eller hos godt folk
i Städerna.
Kyrkoherden skall tillse att de husarme och tiggare i hans sokn ej lämnas
oförsörjde, ej heller något olofligt tiggeri emot tiggeriordningen i sokn
tillåtes.
På thet de fattigas ströfwande kring landet therigenom må förekommas,
tillåtandes Kongl. Maj:t att till theras underhåll så ofta som erfordras
ColleCter i sokn må påbjudas.
Mårtensboda
Prästgården som donerades av Christina lär enligt senare uppgifter ha inköpts 1647 för 270 daler silver mynt eller den myntfot som var gångbar här uppe 4½ läster osmundjärn. Gården blev sedan prästgård till 1917 då Fridhem övertog rollen. Erik Månsson finns på plats redan 1640.
Haggruvorna
ett namn som dyker upp först 1790. Området kallades dock vid skifte på 1790 talet för Grufhagen, vilket kan vara intressant i namngivningssammanhang. Vi vet att malmletaren Olof Persson troligen startade gruvdriften här och 1790 hade han förvärvat hela gruvan. Det förklarar att vi med visshet konstaterar att Jansa besitter denna gruva under sin levnad och att hans söner senare delar på kakan efter hans död. 11 till 12 gruvhål finns i området, och gruvan lades ner 1929.
Från ett protokoll 1896 ser vi att under ordförandeskap af brukspatron Edvin Grönvall, så förstå vi att Bredsjö hade köpt merparten av grufvan av Jansas söner redan 1895, och den övergick året efter i Sikfors Bruks AB. 1895 hade man brutit 80 ton malm till en kostnad av 401 kr och vi antar att man önskade fortsätta driften med samma kraft som tidigare. Mer om människorna vid grufvan finner Du här.
Kolpriset för stigen var 1885 18 vid Sikfors men 19 vid Bredsjön.
Skrädda var det hantverk, där man skilde malmen från gråberget. Gruvan nämns inte i hfl men p 1816 - 25 hittar jag en Masmästare Anders Joh. f1773.
På denna bild från 1860 talet anar man två stugbildningar, den övre kan vara stenstugan. Personer boende inom grufområdets hägn finns här.
Vi får lära oss att i samband med att man ritade kartan ovan så berättas att malm uppfordrades i tunnor på linor från ett närbeläget grufspel hvartill lokomotiv användes som motor.
Ordförklaringar och begrepp
En vy från Nedre Bredsjö
Bergsman
kallas innehavare av bergsmanhemman, vilken ägde skyldighet att bedriva hyttebruk (blåsa tackjärn) och använda sina skogar till kolning. Bergsmännen voro indelta på hyttelag och deras hemman voro till följd av dessa skyldigheter och mot erläggande av tionde jern fritagna från rotering. (vilket förklarar att vi har så lite soldater i området). Sedan tackjärns tillverkningen frigjordes 1858 kvarstår dock benämningen, men övergick till bergsbruksidkare eller om det skedde i större skala brukspatron. (som kan vi läsa i den förtjenstfulla uppslagsboken Nordisk Familjebok).
Kolare
För att få fram järnet ur myrmalmen eller berget så måste det reduceras, vilket man lärt sig sker med träkol. När finnarna kom under 1600 talet utvecklades en teknik för att framställa detta. Kol blev ett betalningsmedel i skatt och arrende för den mark de sedan brukade. Varje torpare hade att under kommande århundrade leverera sitt kol vid hyttan. Exempel på kontrakt kan vi återfinna under Sirsjön från slutet av 1800 talet. En stig kol är 40 häktoliter får vi lära oss av Berna från Sirsjö.
Här ett exempel på en liggande mila, där man låter virket ligga på längden. Här ett exempel från Finnstigen vid Bredsjö, där man demonstrerar en mila sommaren 2007. En mila skall brinna och vaktas dag och natt under ca 3 veckor.
Ett exempel på en timrad kolarkoja där torparna och kolarna tillbringade långa mörka nätter under vakt på sin mila. Det var inte ofta som kolarkojan var av så här god kvalitet.
Kolbottnar
är resterna av en mila. Ofta lade man nästkommande mila på samma plats. Kolbottnar är skyddade av kulturminneslagen men det skiter ju skogsbolagen i.
Bergslag
Från 1200 talet organiserades dessa genom kronan. Bergsbruket blev ett privilegium, som tilldelades jordegare, bergsmän, vilka hade att bryta i gruvan och smälta ner malmen i hyttan. Härtill erhölls vissa förmåner. Bergsmännen hade därmed sin egen domstol och egen lag, som kallades bergslag. Här skapades sålunda ett silverbergslag (Sala) och ett kopparbergslag (Stora Kopparberg) och 17 jernbergslag. Namnet kom sedan att betyda distriktet för en dylik sammanslutning och används så än i dag.
Bergstaten uppkommer just 1858 med bl.a. säte i Falun.
Fyrk återfinner vi på gårdsnamnen. Det var tidigare och före 1500 talet ett mynt vart ett 1/6 öre. Namnet kommer igen mellan åren 1862-1909, som kallades fyrktal och reglerade den kommunala beskattningen och rösträttsvärdet. Någon form av fyrktal hölls ändå vid liv långt in på 1900 talet när det gällde väghållning.
Sexman
Från början har det gamla anor där en socken styrdes av en tolv eller sexmanna samling, men kom senare att jämföras med rotemästare. De var ett slags polismyndighet för kyrkotukt och ordning i socknen. De uppbar bland annat böter för sorl och sömn i kyrkan, dryckenskap vid gästabud, sedlighetsbrott o.d. Ursprungligen utsågs de vid sockenstämman eller turvis efter matlag i varje rote, och antalet var olika beroende på socknens storlek. Efter 1862 års kommunal författning förlorade de alltmer sin betydelse och blev ofta biträden vid kommunal och kyrkostämma. Rollen tas över av fjerdingsmän och särskilda byordningsmän.
Vald till sexman, d.v.s. av sockenstämma vald tillsynsman för kyrkans och prästgårdens underhåll samt för övervakning av tukt och goda seder i församlingen. Särskilt skulle de till prästen rapportera, vilka som försummade gudstjänsten, samt om lönnkrögeri förekom inom roten. De skulle också verkställa vissa inkasseringar. Stämman ålade dem jämväl att ange om någon under 21 år rökte tobak, vilket enligt en kunglig förordning var förbjudet, samt om " tjenste - eller arbetshjon uti uthus eller annorstädes, hwarest eld lätteligen kan antända, röka tobak eller gå med bart ljus". De som bröt mot dessa bestämmelser skulle plikta 5 daler silvermynt som tillföll angivaren samt dessutom sitta i stocken en eller två söndagar efter sockenmännens gottfinnande.
Sockenman
var den man som ägde talan vid sockenstämman.
Sinnersten.
är det gröna glasartade slaggresterna som utgjorde ett viktigt byggmaterial i husgrunder källare och uthus.
Skrädda
är att skilja malm från gråberget.
