Stora Bjurum
Stora Bjurum Två ladusvalor kretsar oroligt fram och åter vid gaveln av den gamla vasstäckta ladan med utsikt över Hornborgasjön. Ut ur en större holk blickar en tornfalk förstrött på fridstörarna, men ser bekymrad på Hornborgasjön, som fortfarande utsätts för skändning av slamentreprenörer. Under många år och särskilt veckohelger eller semestrar deponerar de sitt slam, som de erhållit av hugade kommuner. De blir av med det om de samtidigt betalar 400 kr per ton bara de blir av med det. Vad som händer med slammet bryr de sig inte men lik väl har de ansvar för var det tar vägen, men de bryr sig inte.
Verksamheten är av ambitiösa natursympatisörer polisanmäld, lokalpressen har pliktskyldigast noterat att slam har deponerats, som om inte detta skett förr om åren. Länsstyrelsen vill inte lägga sig i, för det är ju den sammanslagna miljöorganisationen i Skövde, som skall ta ansvar. Men inte har myndigheten varit ute och inspekterat utan litar till de amatörmässiga bilder och noteringar, som under många år följd slamfrågan på
västra sidan av Hornborgasjön.
Gotlandsbönderna däremot förfasar sig över vad som sker i deras grusgropar,
men det går ju an när alla journalister sommartid finns på denna sagoö. Då går det att få åklagare att vakna till. Men vid tranornas Hornborgasjö kan vad som helst
tillåtas hända under semestertid, nu då bara gässen på åkrarna tycks reagera för de tunga transporter, som passerar på småvägar in i gamla grustäkter vid den stora sjön.
Tornfalken spanar förstrött på ladusvalorna, som tröttnar och efter en kort betänketid lyfter falken och ger sig ut på jakt bland nybyggda villor i det landskapsskyddade området.
"This is a little story about four people named Everybody, Somebody, Anybody, and
Nobody.
There was an important job to be done and Everybody was sure that Somebody would do it.
Anybody could have done it, but Nobody did it.
Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.
Everybody thought that Anybody could do it, but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.
It ended up that Everybody blamed Somebody when Nobody did what Anybody could have
done."
Stora Bjurum har de senaste åren bytt ägare under stort tumult. Det kan bara konstateras att sedan Husgärdet med sin medeltida
tradition blivit ett Skaraborgskt Teckomatorp har Soophanteringen överflyttats
till St. Bjurum.
Planer finns på deponering av slam nu närmare
Hornborgasjön.
Upprörande är när Jordbruksverket bjuder den nye ägaren
närmare 1 milj. kronor i i stödbidrag för sitt nya ägande.
Lika upprörande är att kyrkan sanktionerat verksamheten vid gården,
Jordbruksverket ger dispenser för djurhållningen, där misskötsel av djuren
är legio och konstanta. Men så har det varit i par hundra år på dess
gårdar.
Med stöd av Arrendenämnd och Fastighetsdomstol har den nye
ägaren flyttat fram sina positioner för att verkställa sin lukrativa
verksamhet. Var pengarna kom från är ännu oklart.
Det stod inte långt efter förrän slamdeponeringarna blev ett faktum på Bjurum. I juli 2009 konstaterades det första grova övertrampet, men inte fan reagerade myndigheterna, varför en polisanmälan var på plats.
En annan fråga som gäller Bjurum är djurhanteringen på gården och det tillstånd som innebär att djuren kan få gå ute utan skyl hela året. Det finns mycket skit i detta ärende, som drar långt in i det administrativa Sverige. J'acusse!
Härmed anmäler jag markägaren av St. Bjurum för att i strid mot gällande miljöbalk ha deponerat slam å fastigheten Stora Bjurum. Undertecknad har sedan många år försökt få våra Svenska myndigheter att ta ställning mot den hantering, som sker från nuvarande markägarens sida och har varnat för konsekvenserna av det förvärv av Stora Bjurum som skett de senaste åren. Tecken på tidigare övertramp av gällande regler vid hantering av slam finns väldokumenterat på adressen bolum.nu;
Idag hade jag äran att besöka nedanomnämnde område och finner i kanten av vägen, som går från Gamla Sågen (eg. byn Bronäs) som platsen kallas som ligger mellan St. Bjurum och avtagsvägen till Mårby by. Följ avtagsvägen ca 400 meter i NV och följ sedan skogsranden på vägen som går i NO riktning. Efter ytterligare 400 meter finner Ni platsen för deponien enligt RT X631Y625. [förtydligande platsen ligger mellan Dagsnäs, St Bjurum och Mårby]
Här konstaterar vi att slam har deponerats och delvis täckts med morängrus från annan plats på Bjurums ägor. Två till tre färska slamhögar hade vid tiden för besöket inte hunnit täckas. Men sluttningen med Mösseberg i fonden var till stora delar utslätad. Platsen för deponien kan inte ses från annat håll än från vägen till det gamla torpet Åsen längre in på denna väg.
Det finns anledning för myndigheter på sändlistan att vidare överse varifrån morängruset tagits (väster om Ljustorp) och om denna täkt är förenlig med de täktbestämmelser, som gäller för övriga Sverige. Härtill finns skäl till att miljömyndigheten ytterligare utsträcker sin tillsyn över Sannabo under samma fastighet.
Att i ett läge vad avser följsamhet mot svensk miljölagstiftning avyttra sin tillsynsverksamhet för att i stället flytta den till Skövde torde finnas anledning att närmare efterhöra länsstyrelsens och högre myndigheters syn.
Sändlista
Polisen Falköping
Det fragment av miljömyndighet, som ansvarar för Falköping
Länsstyrelsen
Miljö och jordbruksdepartementet
Miljö och Jordbruksutskottet.
En närmare utredning om djurhållningen är på plats och undersökning om vilka tillstånd som gäller för djuren som betar på dessa marker är av nöden. Några KRAV får man ju inte ställa på storgodsägare i Sverige, men EU kan ju ha andra synpunkter, fast de tar tid på sig. En närmare analys av skälen till att centerstyrda Falköping avvecklar en inte oviktig myndighet står för dörren.
Slamdeponeringen vid Hornborgasjön har återupptagits, men nu med andra och lömskare metoder. Förfarandet har varit väntat, men igångsättandet har måhända fördröjts under en återuppbyggnadsperiod av stora djurstockar på gården. Djuren betar nu på de gamla mossmarkerna, som uppodlades på 1800 talet.
Plötsligt står grävmaskinen där igen! Trafiken in i skogskanten, på den genomsläppliga moränmarken har under en period varit intensiv. Omisskännlig är doften, konsistensen och färgen på de slamhögar, som under lunchtiden ännu inte hunnit täckas över. Det torde ha varit en St. Bjurums gamla sooptippar, som nu åter kommit till användning. Ena halvan är överslätad och täckt med morängrus, som inte tagits på platsen utan från en annan täkt på godset.
Vem som står för slamproduktionen, och som gärna ger en god slant tillika med slam, för att befria sig från eländet, har vi tidigare kunnat publicera på denna hemsida. Det blev inte mindre sedan miljöåklagaren i Göteborg friade entreprenören, när han med tio tusentals ton rötslam förorenade markerna på västra sidan av Hornborgasjön. (Men om en stackars bonde får skada på sin gödselbrunn eller vill flytta lite matjord, då vågar sig myndigheterna fram med viten). Numera går uppgifterna om slammängder inte att få då slamgivande kommuner inte längre anmäler sin avyttring och entreprenören sedan närgången inspektion inte längre samverkar med ansvarig kommun. Ej heller gäller regler om anmälan om när slam passerar en länsgräns. Miljökontoret i Falköping har dessutom avvecklats och verksamhet samkörs centralt i Skaraborg, vilket avsevärt underlättar verksamhet i miljöbalkens gråzon.
Att samordningen vid centrala svenska myndigheter emellan har alvarliga brister är just detta ärende ett fullgott exempel på. Gränsdragningen mellan Jordbruksverket, skogsbruket, naturvården, livsmedelsverket och djurskyddet är sådan att myndigheterna med fördel och ganska enkelt kan skylla på varandra. Försök till samordning av typ från "toa till tallrik" verkar inte har någon större framgång, även om EU:s regelverk har blivit mer krävande inom detta område. Denna hemsida kan ge flertal exempel på dessa administrativa tillkortakommanden. Men slam är en fråga, som inte får debatteras. Den verkar vara för stor ehuru vi gärna vill skryta med en ambitiös lagstiftning på området. Men i slutändan inte lagstiftningen inte är värd någonting.
Skåne och Helsingborgs kommun har även drabbats av denna typ av hantering och måhända får kommunen där stå för kostnaden av saneringen av tilltagen. Men inte kommer Falköping att ta ansvar för den undfallenhet, som de visat i Gudhem och nu säkert inte vill kännas vid på Stora Bjurum.
Djurhållningen på den nyinhandlade gården visar samma kvaliteter, som vid tidigare platser. Transportmetoder, bristande tillsyn och utegångsdjur utan skyl är är faktorer som tillsynen inte vill kännas vid. Men med benäget tillstånd av tidigare Djurskyddsmyndigheten i Skara har djurplågeriet kunnat fortsätta trots ifrågasättande. Den nybildade myndigheten, som med svansen mellan benen fick ställa in sig under Jordbruksverket igen, verkar inte tillsammans med Jordbruksverket inte ha förstått vad hanteringen av mark och djur vid Hornborgasjön egentligen handlar om. Ingripande från lantbruksnämnden i Skara vad gäller slam och djurhållning har låtit vänta på sig.
Att det i en så rådande atmosfär skapas rykten om korruption är inte svårt att förstå. Men samtidigt är rädslan att ta ansvar vad som iakttagits, blir även allmänheten till stor del ansvarig för att vi överlämnar mark och vatten till nästa generation på det sätt, som nu sker. En lika korrumperad lokalpress vågar heller inte ta bladet från munnen.
I semestertid så fungerar inte miljötillsynen. Ännu 14 dagar efter anmälan ligger ärendet hos miljöpolisen och väntar på svar från ansvarig miljöenhet i Skövde. Sedan en tid tillbaka har man lagt ner miljökontoret i Falköping och flyttat in den under Skövde. Vid besök ovan angivet datum är det städat på platsen och man ser förutom en skrothög en väl utjämnad plats. Det återstår blott att försäkra sig om att inget slam ligger nergrävt här eller där ....
Så här ser det ut nu i alla fall
