B. Wahlströms ungdomsböcker
Varför
tyckte inte även bibliotekstanterna att B. Wahlströms ungdomsböcker med de
gröna ryggarna var det bästa som fanns? Jag har inget givet svar, men vi barn
hade en enad front emot oss bestående av biblioteksfolket, kultureliten och
litteraturkritikerna. Varken vänstern eller de borgerligt sinnade föreföll ge
böckerna ett erkännande. Dessa böcker var inte politiskt korrekta eftersom de
inte innehöll klassanalyser, inte beskrev socialrealistisk misär, samt ansågs
förstärka förlegade könsroller. Vänsterns kulturelit rasade och lyckades ganska
väl i sin omsorg om oss stackars förförda barn. Litteraturkritikern Kerstin
Stjärne ansåg att "kull efter kull av barn och ungdomar massivt och effektivt
indoktrineras till klassmoral, könsfördomar och reaktionära värderingar,
samtidigt som de skolas in till en förkrympt bokvärld full av rasism och våld
och kvinnoförakt och politiska lögner." Någon
ville starta ett statligt bokförlag som skulle ge ut ungdomsböcker. En annan
ville införa importavgift på utländsk populärlitteratur. Även borgerligt
sinnade ansåg detta vara skräplitteratur, inte fin nog för salongerna och
olämplig för en god uppfostran. Tiderna var svåra för oss som älskade de
spännande äventyren. Nu som vuxen har jag börjat samla på dessa böcker som
många gånger ger fantastiska tidsskildringar och minner om en tid då allt var
äventyr. Jag kan tydligt minnas spänningen när man hade samlat ihop lite pengar
och gick in i bokhandeln för att köpa den senaste boken om Tre Deckare eller
Tvillingdetektiverna. Någon djupare analys av ungdomsböcker blir det inte här.
Tack för ett stort bidrag till en lycklig barn- och ungdomstid!