Folkminnen
från Vråka med omnejd.
Under 1940- och 50-talet reste
folklivsforskaren Karl Gösta Gilstring runt i bl.a. Västra
Ed
och intervjuade äldre personer här följer några av de anteckningarna
som han då gjorde.
—————————————————————————————————————
Signe Sundman Vråka Västra Ed 1957 -59
När al-lövet
ä som råttöra då sluter tjädern å spele.
Tjädern speler
ju på våren.
—————————————————————————————————————
E ärtgryte
ska koke så sakte som e bru skrider,
å e kålgryte så fort som en ryttre rider.
—————————————————————————————————————
De ä lättre
för e mor å fösörje sju barn
änn för sju barn å försörje e mor.
—————————————————————————————————————
Allting har en ände,
å korven han har två,
å pannkaka har ingen
men ho slinker ner ändå.
—————————————————————————————————————
Gärda Johanson Vråka Västra Ed 1959
Staffans Anndasmåran,
då feck vi Staffansbulle på
sängen.
Å dä
va smörgås å pålägg å va di hadde av julen.
Dä va bittin. Pappa, han brukte gå opp å göre de där klocka fyra.
Dä va bara den måran. Di kom å ga dom var sin
assiett, å så feck di kaffe.
Å så feck
di somne om igen te morron,
å dä va dags te gå opp.
Dä hände i Skogtorpet unner Holm, han va torpre där unner Holm.
D-ä borttaget nu.
Dä va nog lite å var sort. Dä va inte så gott om-ett
på den tiden uttå matvarer.
Pappa gjorde dä, inte mamma.
—————————————————————————————————————
Vårfruaften. En ska huset runt sju gånger, stuga runt sju barfotne
gånger,
så di inte får trana,
eljes får di trana i föttera.
—————————————————————————————————————
Mars mä
si långe luve
kör barna in i stuva.
Mars mä
sitt långe skägg
kör barna utom vägg.
—————————————————————————————————————
När dä va marken i Hälgnäs, så skulle di allti ha klesost
te massäck,
anners va dä ingen marken,å di feck
dä jämte e skördekake,
å den bruka di ha mäst te massäck, iblann den mä.
Dä va bare att di bakte e stor vetekake, som va så stor. Dä feck
e marknedsgåve, skördekake
hette ho.
(Klesost
kokades av vassle.)
—————————————————————————————————————
När dä
lukter från Es cellosafabrik å hem te Nocketorp då blir dä lennväder.
—————————————————————————————————————
Ho ska inte krype genom ett fönster, när ho ä havande, för då måste ho krype samme väg
tebaka. Anners påstår di barnet inte ska kunne
gå.
—————————————————————————————————————
Om en kvinna ä havande å en hälser, så får en inte hälse över
en tryskel,
en måste stå i samme rum.
—————————————————————————————————————
E lus ho dör inte genom en
byk. Om en har e lus på lakarn, så lägger en ut dom
på snön,
då dör di.
—————————————————————————————————————
Holger JohanssonVästervik
1981
När jag var ung var det en
äldre man som talade om att det funnits lyfte-sten
både vid Hellerö i Västra Ed och Vindö i Östra Ed.
Det fanns två stenar. En
större som man måste lyfta för att vara en
fullgod dräng. Samt
en mindre som hjälp-pojkarna måste kunna lyfta.
Men nu har de fallit i
glömska. Jag har varit vid Hellrö många gånger
men inte sett eller
hört talas om den där.
—————————————————————————————————————
Severin Gustavsson Vråka Västra Ed 1959
Di ska inte ge hönsa råg, då
blir det vinnägg, dä vart
bare ett skinn, inget skal.
—————————————————————————————————————
Dä hadde
vi en i Forsby, när ja geek dagsvärksdräng.
Lyftsten. den skulle lyftes
en viss höjd, den som va starkest.
han lå på ett berg uttve
gårn. Dä va nåre å di gamle
dränge, di
bruckte kavle å lyfte på den där. den va så runn å
så slät,
så en feck intet tag
på-n.
Om meddage,
när en lå å puste medda, då hulls di å hevde.
Dä va te hulls å kavle
me-n.
—————————————————————————————————————
En tiöring
i förladdning te dä skulle vare tur.
Di skulle kunne treffe mä-na
recktit.
Dä va silver i tieöringen.
—————————————————————————————————————
Om di sådde, på tin di sådde för han, å sådde e miste då, sa di att han har
lemne te si grav.
—————————————————————————————————————
Axel Hagström Västra Ed 1955
Trångklev, dä va Vråkbornas utfartsväg te körka,
te Eds körka.
Di bar lika över prääsgårsskogen. Mitt när di kom oppförbacken, hadde di bänke.
Där satt di ner lika å sen
vilde di. Sen la di å igen, di hadde ine annä
bäre.
Nu ä di nerutne.
Di bruke å va sex.
Då feck
di vil sä där. Å di bar vinter å sömmer likedant.
—————————————————————————————————————
Si dä va inget vidre, utan den som kom först hem te gårn
i sin by (efter Julotta)
å feck förste glöggen, ja han va mästre för hele gänget. Han skulle få skörde
först.
Han va som huvet för bylaget. D-ä klart, dä vart snälltågsfart
på kampa. Men dä har
gått bort sä nu. Inte någe.....
—————————————————————————————————————
När körsbärstrena
blommer, då leker mörten. Dä vet
ja. D-ä någe som allri
slår fel.
En åtte
tie år brukte gå å håve i e glo ve åna ve Holmåna, då va mörten leken.
Varenda gång i blomtin, ve körsbera.
—————————————————————————————————————
Dä har jag te å mä sitt en. På Store Hällebergs
prässgårs äger, en måse å
en backe mä e ek,
Komotebacken. Där en bit frå den eka lå
en sten, å den va skriven på: ”Vänd mä om å läs.”
Vem som kom dit å leste dä där tänkte: ”D-ä någe innunner.”
Di vände om en, då sto samme
ett. Då feck han ligge.
Så kom dä
nån ann, å han leste å så
vände om sten. Di skulle freste allihopp.
Den tos
halve, när di byggde Lille Hällebergs loge.
Den annre
halva vart nerkörd te Härrnäs, när di fyllde där. Fyllde i åna.
Där ha di vart å lete, di har inte fått reda på-n.
Men i Lille Hällebergs loge har ingen lete.
(Å denna sten sägs ha varit
runskrift.)
—————————————————————————————————————
Thure Svensson Lilla
Slättkärr Västra Ed 1943 - 56
Stor mångål
skulle bli litet ovär,
å liten mångål stort ovär.
—————————————————————————————————————
Maskroser dä e te ta bårt
kvarken mä. När ja hadde brösstäppa...
Blana ska en plåcke å så fort di börrde på å bli gröne.
D-e inte ont. De blir som te
å koke.
—————————————————————————————————————
Somåsen, där Gloffe hadde hunnre svin. Geck på vinter å sommer, å geck ut på
väjjen ve Tråsum . Å hadde
en lur å blåste i å ga dom å ete.
Då la de å igen.
Nu ä han utlagd te skog. Ja vet så väl var Somåsen ä. Jag har kört rover där,
fem,sext tunnlann stor.
—————————————————————————————————————
På Kall-Adamsklinten
ä månge majelle brännde. Ligger milla Nocketorp å Vråka.
Hjalmar Adams gål.
D-ä månge år seen dä bränndes nå majell. När dä slöt, kan ja inte säje.
Men siste gången ja va där,
va nån gång ekreng 19,20,
va ja der.
Dä kanhände
di unge pojke håller på å drar änn, men inte blir dä nån redi majell.
Si, vi höll på å skramle å köpte tomme tjertunner.
Två hannlere i Vråke, å di
sålde
tjere båe två. Dom stallde
vi oppå varar å seen tände
vi ell.
Siste kvällen i April, valbårsmässeaften. Sköt, gammelmodie pistoler å bysser å
sköt me.
Hurrde så någe förskrecklit.
(Anm. Fråga om vad han
kastade in i elden på sitt besök.)
—————————————————————————————————————
Ja ska tale
om, når ja tjende hos Holmgren i Vråke,
så hadde ja häste te fore.
Ja fick gå rätt över en
kulle. En stor dörr, de körde in mä hölassa på skullen.
Ja så någe vitt, som
for rätt in, å som en vit katt skulle ha gått igenom döra,
ja hadde
ju lykta i neven, då hadde
ja gluggen te stallet längra bort.
Lucka va igenfälld, men den vite bussen for
rätt ner igenom e trapp.
Ja geck
ner å skulle ge hästa. Vi hadde hackese. Ja skar
halm å hö ihop,
å ja hadde
allti en gaffel, som vi tog å hävde mä.
Ja hett ingen gaffel än ja
to mä både hänner i högen
så her [visar...]
Når ja rest mä opp, förstår i, jag hadde
inget föråt, ja hängde lykta inne i
stallet,
utan ja hadde den vite bussen i hännera!
Dä va som ja skulle ha tatt i ull. han va kall
som is, som ja skulle ha tage i ull.
Densamme som skente. Dä kunne inte va någe annet än ett rå, dä ja to så
djupt,
så ja skulle ovillkålien ha fåt te hästa. Dä
rann ifrå-mä, helt solo.
Ja, ve ett sånt där tefälle bruker en bli rädd, men ja hadde
full sinnesnärvaro.
—————————————————————————————————————
Dä va ve Hellere, dä där. Dä
va en sten, två stene, Hjälpe-sten
å Drängsten. Di lå
ve
Nyckleänga. Dä fanns ingen i Hellere
eller Vässre E, söm kunne
lyfte drängstenen mer än
Axel Karlsson i Lövåsen, å han lever än.
Då brukte
di allti, når de slo för
hann, dä va änger opp te Målen där i forna tider...
Når de hadde
meddasti där, hölls där å åt sin massäck, så länge meddastin räckte.
Då ville alle freste på dä där. Dä va ett embesslass i drängstenen.
De lå
unner eka, Nyckleängseka.
Dä va slaner
unner som stena lå på. De
va uttå ek
förrästen.
Axel Karlsson i Lövåsen kunne han, tess han sågde å sä hanna. Rosenmyllern höll på
å avverkte skogen, hela storskogen te Vikänn, ve Kölbo å uteåt te Målen.
Han va hjälpsågere,
Axel Karlsson, la opp en helan hoper brer,
så mycke klinge kunne skäre igenom. Dä va tjur i dom där.
Han slo
te mä hanna, å hanna slo ner i snögropa.
Blon spröt uttå pulsådern. Hultin geck ner ätter hanna.
Då lyfte han inte drängsten
mer.
Han har hatt hjälphann.
Hjälperesten, dä va en liten, som hjälpern skulle lyfte.
En hjälpere
å en dräng på var törp te dagsverke.
Törperes sönner då feck di
göre dagsverka.
Hadde de inte sönner, törpre, feck di stäjje sä en dräng.
Dä va så mycke fölk
ve Hellere, så dä krymmde,
å svälte feck di göre allihop, säger jag.
Han va flater.
Då feck de ställe sä gränsle å lyfte-n.
Han vägde flere hunnre kile.
Dä va månge
tusen, som freste-n, men Axel Karlsson, han lyfte-n.
Uttå stens tyng, så ville hännera slire.
Men hjälpesten,
dä va ju kärnger, söm kunne
lyfte.
En hjälpere,
han va ju allri mer än nie-tie år gammel.
E kärng
kunne lyfta öm de hadde
lagt på e stenkoke te.
I Hellere, e söm hette
Lars-Johanna, ho va e stark e. Ho snuste så.
Ja tjende
hjälpre i Hellere i tri år,
tie år på dä älfte. Då gjorde ja dagsvärka.
Dä finns ingen mer i Vässre E, va ja vet. Di feck inte kalles för dräng,
om de inte kunne lyfte-n,
men dä va bare en söm kunne, Axel i Lövåsen.
D-ä försvunnet alltihopp, de bare satt för ett
par häste å släpte den-et.
Dä va en herre frå Stockholm, som köpte Hellere,
når Rosenmyllern slöt opp.
De rev bort dom, men dom
skulle legat te ett minne, vet ja.
—————————————————————————————————————
Kryckbjörk å kryckgänge. När dä lystes
ut på sönndan, så hadde di
kalas på lördasskvällen.
Ja ha vatt
mä om te dra kryckbjörk bort ifrå
Adamsklintem fram te Vråke.
Ho ska va tvåskängli, men va brua mä smått, då ska ho va triskängli.
Sen skulle di hugge bort den tredje skänglingen,
öm di ville.
Klynnera ska bare sitte ihop nere ve backen. Men hitt triskänglige!
Björka växte på bonns gål,
där di hadde kryckgänget.
En feck
låte fäll-na, å så dra var
en kunne.
Dä va en som hette Kalle Lukas. Han satt på björka
å speelde, dragspel.
Klanettblåsere förr tiden.
Å så fämti-hunnra man te dra.
Så månge
dränge å ungdom som fanns i Vråke,
så va di me, förståss.
Kom ut mä
lite brännvinn. På såmern hadde
di bol duket utom.
Skickte ut en mä butäller å glas.
Brännvinnsknagge. Stånntjockt mä
folk.
Dä va dom som inte bjudde på någe alls, för snåle te-t.
Men en liter brännvinn på
den tiden kåsste inte mer än nitti öre.
I Vråke,
dä vart en hallfamn ve uttå björka.
—————————————————————————————————————
Ja minns vilbänka i
Trångklev. Två stolpe te bress,
två i mitten å två åt ene å två åt annre.
Dä gör sex. Å breder på desse. Di feck låte vare så goe kare, låte
gå i ett sträck.
Di vila sä
däropp ve vilbänka. Di feck bare vile en gång, hällans
va di inte kara.
Gå å bere
sex man ifrå Vråke. Å dä va inte söm te sätt sä i en bil
å åke, 1870-talet bar di
no lika. Ja hörde taers öm, när di bar den
siste ifrå Vråke.
Bytte allri,
di bare vile ve vilbänka. Hadde
di hatt två lag, skulle ett ha gått på lösen.
Di närmste, söm sörjde, di
kanske följde mä bakätter.
Opprutet nu för tiden, då va di i fullgått
skick.
—————————————————————————————————————
Dä va en garning, som hette Tålven.
nar mora do, kunne han inte
ligge å sove.
Tolva kallde
di-na. Han hadde kört opp-na, så ho sto opp
i gravkoret.
Å han ga
sa opp i koret å to å locket å kista. Ho hadde vart hemme hos honom honom å spöke.
Han kunde inte ligge. Han skulle si, öm kärnga hadde nåre strumper.
Å han rev i svepninga. Å di hadde
allri taje på kärnga strumper.
En lägenhet unne Nocketorp, e backstuve. han va stormgaern, preciss. Ja prate mä-n e vänne.
Mäj skulle han slå ihjel. Han
va höckfärsgaern, helt enkelt.
Va metodist, den där, å hadde skrive in sä i metodisthuset när han va
helt ung.
Dä finns ett metodisthus å ett baptisthus å ett lutheranhus i Vråke.
—————————————————————————————————————
”Nu
har du handle ut”, sa Lustekullarn, när han stalp mä gumme.
Lustekulle har vart ett båtsmanstorp unner Holm. Di kallte-n för Lustekullarn.
Han kom på vintarn å skulle köre mä si gummas lik te Eds kyrrka.
När han kom i Högsby backe
välvde åket så kista for å å locket yppne sä å
gumme kom å ramle om i snön.
”Nu har du handle ut”, sa Lustekullarn,
när han stalp mä gumme.
—————————————————————————————————————
Dä va en frå
Vråke, som feskte i Syrsann, en gammel gube som hadde knäbyxer.
Han bar abber
frå Syrsann te Svartgöl för di skulle bli större.
Han mette
först en da. När han feck
länge sitte å inte feck når
fesk,
trodde han att Svartgölsgubben va i närheten.
Han försto
att dä kom an på gölgubben,
som va i väjen för-n att
han inget feck.
Då sa-an
te lure-n mä: ”Jasså, dä va
rätt, tinget sätts ju idda.”
Han hörde hur han la å över bärje. Han tog sin väj över Lillskogen
å Syrsann
å när han kom e Gamle bynn så, så varsne
han att inget
ting va satt å reste
han tebaks.
Å gubben mette
å mette, då feck han en
stor hög, en alles förskräckli hög.
Så hörde han hur Svartgölsgubben kom tebaks för dä ble ett väder åt Lillskogen te.
Då skulle han ta fesken för å skene hem. Då rev han i orrmhöga.
Dä vet vi att när dä ä ting ä Fleen mä på tinget.
Att gölgubben
va la helt enkelt Hin Onde, ätte folk mennte.
—————————————————————————————————————
Dä va kalvgubben. Nu kom han å köpte kalve å bönnera.
Ja, han va ju lat, gubben, i
vanliga fall. Hugge ve eller skaffe ve
hadde
han inge humm om, men brännvin hadde
han i putller.
När bönnera
högg timmer, vart dä en skate. Di to allri reda på den.
Di feck
ligge på såmern.
Då kviste han opp skata å bar hem.
Då levde gumma mä. Ho hadde
vart skolärinne, så ho va så förskräcklit
fin.
Di bodde i Kaggbo äng . En öppen spisel, å dörra feck stå yppen.
så sköt han in å mata unna, tess han kunne stänga dörra.
Han iddes inte hugge opp skaten, men e hall mil kunne
han få
bere skata.
—————————————————————————————————————
Johan August Jansson Grönhult Vråka Västra Ed 1943
Hulte hadd ol om sä te va Eds sämste änne.
Dålit fölk.
Di söp å sloss
å hade lönnbränning.
Å di smyghandle
stort mä brännvin.
Dä va ett höl.
—————————————————————————————————————
Dä va en bonnson nere i bynn,
han bodde på Berget. Karl Petter Karlsson, han kom te Rössel.
Han tale
om att han sitt en drake flyge
emella Klinte å Tjuvkyrkeberget.
Han sa han trodde dä skulle ta ell i laggårstake, när-an flög. Ellen
rök om-en, å han flög så
när över. Di hadde halmtak
alle på den tiden. ”Ja trodde bestämt dä skulle ta ell
i fars laggårstak.”
Han påstå dä
va skatter i bägge berga, å han flög emella för å vake på den ena
eller dän-ara
stället.
Ve Klinte
skulle vare e skatt. Ett fartyg hadde gått opp där å strandet,
när sjönn geck så
långt. Dä skulle va en ring i Klinte, där di la in-te.
Å ve Tjyvkyrkeberget
va där e skatt, gömt frå kyrke,
som namnet utviser.
Allt ätter va di sa å prate
om.
Dä där mä
draken va la någe han ha drömt.
—————————————————————————————————————
En tjuv hadde
vare i Hulta å stulet, så ä säjen
om Tjyvbrink. Di skulle fatt honom frå Hulta
å to fatt honom ute
på backen. Di slo ihjäl honom där mitt i backen, som
fick hete Tjyvbrink.
Därefter offre
di för di skulle gå fredede där. När di geck förbi ätter den händelsen
offre di en liten kopperslant, en sten eller
kvist.
Den där backen va så mörk i
forna tider, för skogen växte jättestor på båe sider.
Dä va som gå i ett valv,
vägen va smal å grene geck
ut.
—————————————————————————————————————
Karl Johan Nilsson (Boija)
Borg Västra Ed 1945
Mi hustra hadde en så stark vårdned. Ho tjänte som ung hoss
en
hannlare
i Vråke, som hette Jonsson. Han hadde
ju gål te, förståss,
men sto i hannelsboe om dae. Så e natt, så vake mi hustra
ve, att
nå rope hennes ejne
namn: ”Fine.Fine!”.
Dä va hennes vårdned, som sa henne te. Si, di vänte e kalvko.
Då klädde ho på sä å
geck ut i laggårn, just som
kone skulle te å kalve. Ho feck kalven.
Men så samme natt dette hände, skulle ho gå opp på skulle å hämte ner hö.
När ho feck
ett taj, hadde ho som en
kalv i sine båe arme.
Tänk, dä skulle allt vart ! Ett rå, som residerde i den
laggårn.
Ho tale
om-ett själv å dä ä daganes
sanning.
—————————————————————————————————————
Axel Gustavsson, Hemmet
Västra Ed 1956
Gå själve å möte befälet ve Fessta, å sen feck di gå marsch därifrå å te Frödingebynn,
å så skulle di gå därifrå dan därpå å gå in på Hullsfre
slätt.
Di som hadde
långt kunne söke sä kvarter där. På mårrånn skulle di infinn sä å
ställe opp sä.
Senn hadde di leje en gammel torpere mä en häst te köre massäckskorrge bakätter.
Min far han vart mä. Natta i Frödinge,
då sloss di å levde rackre
hele natta, så dä va ingen sömm,
å en del hadde brännvinn mä sä. Dä ha ja hört taers om.
Di hadde
namn ifrå var socken på dom, Gamlebyns
kärnger å så.
Di feck gå senn hem igen frå Hullsfre å befäla släppte dom ve Fessta, di siste.
Dä va fjorton dagers excis på den tiden.
—————————————————————————————————————
Marielunn, dä va ett törp unner
Essgårn å Harrnäs, en utgål te Ed.
Men dränga
kressnet te Svälte.
Å senn
ä dä ett törp unner samme
som heter Bygget härute.
Dä ga dränga namnet Tugge miste, för di feck hålle dräng mä för sitt dagsvärkstorp istället för arrenne.
Dä geck in på maten, att han skulle ha stäjt honom å lönt honom för året, men kosten...
Så han kallde
stället Tugge miste. Han feck
tugge tomme.
Å Tugge
miste backe hette backen där.
Sen va dä
ett som heter Torsvik unner Essgårn,
dä kallde drängen för Fare ille.
—————————————————————————————————————
Anders Ferdinand Larsson,
Skarpinge Västra Ed 1943
Dä va en myling på Manshöjd. Så va där en bonne ifrå
Hulte.
Han va på väj hem å feck höre mylingen skrike oppåt skoge.
Bonn var lite full. Han hadde vart framme i Ed. Krogen lå nerom kyrrka på den tida.
Dä hände att di geck dit ner frå kyrrka å freskte
opp sä.
När han då kom opp te
Manshöjd geck mylingen på berga
å skrek så förskräcklit.
Å bonn
visste inte bätter ännä ga sä te å härme
mylingen.
De skulle han inte ha gjort dä för mylingen kom ner te-n, då
vart bonn rädd. Men han sa:
”Jasså, ja visste inte dä va du, som va ute å skrek. Jag trodde dä va skogsfrun.
Kan du skrike
så dant, ge dä oppåt berga
å skrik ännu värr så mycke
du kan, får ja höre däj .”
Då vänner mylingen å
springer opp te berga å
skriker etter värr än förut, så bonn
ble hjärtskrämd.
Då passte
han på å geck hem mä säkre
steg. Dä va hans räddning.
—————————————————————————————————————
I Nyhagen
som går unner namne Smällberga
bodde förr en som hette Måsse.
Han va ett okreter i allt. En kan licknen ve di däre stigmännera en ha hört tars om.
Han tjyvsköt å tjuvfeskede når han kom åt.
Måsse bruckte skjute
bort svina för bönnera. Di geck
ute på haga å på
träda änna fram te jula på den tin. Når han va ute sköt han sä
ett å bar hem.
Å Olai
(präst) sa att han mötte hellre tie rövere om natten
än Måsse i Smällberga på
ljusa dan.
—————————————————————————————————————
Dä va e kvarn borte ve Vråka ve gamle kyrkväjen.
Nu syns dä inte mer åv-na ännä fallet.Dä finns e historie om den
kvarna.
Dä va en som hette Pelle garne, en drivere. Dä va på kvällen.
Han satte igång kvarna, men ho feck gå tom.
När bönnera
i byn hörde-na gå så trodde di att granna mol.
Di geck
därhemme å trodde på varar, för di hadde ingen särrskild möllnere.
Dä va för dä han kunne kugge. Å kvarna geck så länge stena
räckte.
Når bönnera
skulle te å male på måran va stena oppnötta.
Di hadde inget annet te göre än hacke om dom.
Å Pelle garne
han skratte å skrek:
Lasse
trodde att Nisse mol,
Nisse
trodde att Lasse mol,
skar tom, skar tom, sa-an.
—————————————————————————————————————