Distansridning som tävlingsgren utvecklades i USA på 1930-talet, och är i dag utbredd över hela världen. Sveriges moderna distanshistoria börjar 1977 med Karolinerritten. Distansridning handlar inte bara om att kunna rida långt och fort, utan framför allt om att ryttaren ska kunna visa upp sin förmåga att kunna bedöma och känna sin häst på bästa sätt.
I distansritt tävlar man från clear round 30 km upp till 160 km som är den svåraste klassen. Hästen kontrolleras noga av veterinär under hela ritten (oftast var 30-40 km). Under veterinärkontrollerna har ekipaget obligatorisk paus på 20-40 min (beroende på klass). Vid tecken på överansträngning, hälta, utmattning eller liknande utesluts ekipaget. Veterinärgrinden får inte passeras om hästens puls ligger över 64 slag/min (60 i vissa tävlingar). Ryttaren ska själv kunna bedöma när pulsen ska tas och överstiger pulsen 64 slag får ryttaren en chans till (ej vid slutbesiktning). Misslyckas ryttaren med detta utesluts ekipaget.
Detta är till för att uppmuntra till god taktik och god hästkännedom. Ridtiden tickar på ända tills ryttare begär pulsning, då som först stoppas den. Med andra ord klok ridning och väldigt vältränad häst gör att man kan ”rida förbi” andra ekipage i veterinärgrinden.
Hästskötarna (groomar/hinknissar) spelar en stor roll i distansritt. De assisterar längs med banan med vatten och annat som ekipaget kan behöva, de hjälper också till att ta hand om hästarna i veterinärgrinden.
Alla hästar av alla raser och storlekar är välkomna att tävla i distansritt, bara de har fyllt 5 år. Då får de starta med Clear round 50 km. I de högsta klasserna ser man dock mest araber och arabkorsningar då dessa har en alldeles speciell förmåga att kunna springa både långt och fort för att sedan väldigt snabbt återhämta sig.
I distansritt finns inga åldersklasser, en vuxen ryttare får rida ponny bara det ser proportionellt ut. Vuxna och barn kan också tävla mot varandra i samma klass.
En del rider för att placera sig, andra rider för att samla så många godkända km som möjligt. En del rider aldrig längre än 50 km andra ”klassar upp sig” och satsar på elittävlingar. Det finns möjligheter för alla att rida distans, och för en del är det att fullfölja som är att vinna medan andra räknar medaljer! |
