Här presenterar jag var eller varannan söndag (undantagandes force majeur!) ett musikaliskt verk som har speciell betydelse för mig Gamla Veckans verk-texter finns här. |
 |
Here you'll find presentations of compositions that have a special importance to me. I update the page on Sundays (unless a force majeur occurs). Old texts are archived in these files. The texts won't be translated to English. |
för piano & orkester delad i två grupper,
k1988-9, 26 minuter
orkestergrupp A: 3 flöjt, 2 oboe, 4 klarinett, 3 fagott, 2 horn,
2 trumpet, 2 trombon, tuba, tenorsaxofon, celesta, 3 viola, 3
celli, 3 kontrabas
orkestergrupp B: flöjt, oboe, klarinett, 3 horn, 2 trumpet,
trombon, altsaxofon, elorgel, 20 violin, 6 viola, 4 celli, 4
kontrabas
Andrea Lucchesini, London SO, Luciano Berio, RCA
Echoing Curves är en omfattande omarbetning av Berios stycke Points on the curve to find från 1974 för piano & 22 instrument. Det tidigare stycket var cirka 16 minuter långt, det här aktuella bortåt 26 minuter. Points on the curve to find är avsevärt mer entydig, närmast quasiminimalistiskt monotont, medan Echoing Curves är mer varierad i uppbyggnad, dynamik och orkestrering. Observera dock att slagverksinstrumenten har utelämnats! Echoing Curves uruppfördes i Paris 3 november 1988 med Daniel Barenboim som solist och Pierre Boulez som dirigent för Parisorkestern. Stycket är tillägnat Daniel Barenboim. Partituret hanteras av Universal Edition.
Pianisten inleder och får omedelbart sällskap av först blåsare, sedan stråkar. Musiken tunnas omgående ut till glest sökande. Upprepade forteattacker följs av glesare utsagor. Tempot är måttligt. Långdraget crescenderande när orkestergrupperna aktiverar sig. Solisten tystnar. Smått tumultuariska orkesterinsatser. Musiken tystnar till avsiktligt diffusa klanger. Sökande pianostämma i korta notvärden. Avsiktligt oartikulerat. Glittrande hyperkorta pianotoner i mezzoforte skingrar dimridåerna. Orkestern tystnar. Solisten stillnar, blir lyriskt drömmande. Pianisten blir rent insisterande. Enstaka orkesterstämmor återansluter i bakgrunden. Kammarmusikaliskt utbyte mellan solisten och än den ena, än den andra delen av orkestern. Pianostämman blir åter mer insisterande. Tätnar till kort fortissimo. Musik som glider in och ut ur fokus. Glittrande pianostämma i hyperkorta notvärden. Långa brasstoner. Musiken tätnar när allt fler involverar sig. Brasset aktiverar sig. Uppdelningen av orkestern i två grupper utnyttjas effektivt i härligt njutbar musik: kanske en hyllning till livets mångfald? Överlag kännetecknas stycket av korta notvärden men modest tempo. Lekfull musik där en den ena, än den andra orkesterstämman kliver fram i paritet med solisten. Fortissimo till tätare orkestersats. Överlag är musiken annars orkestrerad med raffinerad transparens. Bitvis påminner musiken om Boulez', i synnerhet när den biter sig fast i några enstaka toner och frenetiskt upprepar dem i korta notvärden: Boulez' organiserade delirium? Stråksång under frenetiskt aktiv solist. Brasset är flitigt verksamt, men inte så att allt annat dränks utan slankt penetrerande. Högre tempo. Spänstiga brassfanfarer tar kommandot och höjer intensiteten avsevärt. Ljusa pianoackord och syntklanger (?) bromsar in skeendet. Träblåsare avrundar. Solopiano. Syntklanger (?) understödjer kort. Pianisten går loss i härlig kadens: ljus, rytmiskt distinkt och vittfamnande. Höjer tempot, men bibehåller den rytmiska artikuleringen. På senare år har jag börjat uppskatta pianots klang allt mer. Tidigare fann jag den väl kantig medan jag nu uppskattar dess precision. Bromsar in och prövar sig vidare. Blir rent poetisk i lägre tempo. Stråkar gör glesa inlägg. Distinkt, rytmiskt rakt pianospel där högerhandens fortetoner får klinga ut. Vänsterhanden levererar mjuk ackordsbalsam. Vassa stråkar understödjer. Brasset lämnar glesa, fylliga bidrag. Pizzicaton. Solostämman blir mer bestämd i auktoritärt rak ackordsutsaga. Tempohöjning. Pianisten går åter loss i ensamt majestät med rytmiken växlande mellan det mjukt böjliga och det raka. Orkesterstämmor återansluter. Måttligt tempo. Massiva, svällande blåsarklanger höjer hettan. Musiken stillnar, blir lite avslagen. Kort orkesterfortissimo med vassa trumpetklanger. Pianisten trevar vilset på klaviaturen. Tunt orkestrerat. Pianoglitter i korta notvärden. Polariserade orkesterinsatser: höga violiner och fylligt brass. Tröttheten börjar sätta in. Men lite glitter har vi väl ännu att ge världen! Uppgivet och mödosamt. Tunnas ut och bromsar in. Avslutas i lång klarinetton.
Av Berio rekommenderas framför allt Chemins II (su Sequenza VI) från 1967 för viola & nonett, Sequenza VII för oboe & tape från 1969, Eindrücke för orkester från 1973-4, Chemins IV (1975/2000) för oboe & 11 stråkar, Sequenza X för trumpet & pianoresonans från 1984, Concerto II (Echoing Curves) från 1988-9, Stråkkvartett nr 3 (Notturno) från 1993 och Kol Od (Chemins VI) för trumpet & kammarorkester från 1996.
Veckans verk-text nr 261, avslutad 25 november 2008. Införd här efter framgång i W-cupen 2005.
veckans_verk.html
reflexioner_1711-1819.html
reflexioner_1820-1829.html
reflexioner_1830-1869.html
reflexioner_1870-1889.html
reflexioner_1890-1899.html
reflexioner_1900-1909.html
reflexioner_1910-1919.html
reflexioner_1920-1929.html
reflexioner_1930-1939.html
reflexioner_1940-1949.html
reflexioner_1950-1959.html
reflexioner_1960-1969.html
reflexioner_1970-1979.html
reflexioner_1980-1989.html
reflexioner_1990-1999.html
reflexioner_2000_och_senare.html
index.html
veckans_verk.html
popmusik.html
internationell_konstmusik.html
nutida_internationell_konstmusik.html
svensk_konstmusik.html
Krogen Äfventyret
huligan.html
Walter Ekelins CV
lankar.html
besök på sajten sedan september 2001, ej räknande mig själv
visits since september 2001, not counting myself
Senaste uppdatering
(latest update) 30 november 2008.
Version 5.56 av sidans Telia-inkarnation (of the page's
Telia-version).
På nätet sedan 16 januari 2001, hos Telia sedan 20 juli 2001.
On the net since 16 january 2001, at Telia since 20 july 2001.