De här skivorna presenteras och diskuteras på den här sidan;

My Bloody Valentine; You Made Me Realise, 1988
My Bloody Valentine; Feed Me With Your Kiss, 1988
My Bloody Valentine; Isn't Anything, 1988
New Order; Technique, 1989
Tom Verlaine; The Wonder, 1989
Nick Cave & The Bad Seeds; The Good Son, 1990
My Bloody Valentine, Glider, 1990
Ride; Nowhere, 1990
My Bloody Valentine; Tremolo, 1991
My Bloody Valentine; Loveless, 1991
Nick Cave & The Bad Seeds; Henry's Dream, 1992
Sonic Youth; Dirty, 1992

My Bloody Valentine; You Made Me Realise (EP), p1988, 17m

You Made Me Realise, Slow, Thorn, Cigarette In Your Bed, Drive It All Over Me

Kevin Shields; gitarr, sång
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Debbie Googe; basgitarr
Colm O'Ciosoig; trummor

Producerad av My Bloody Valentine. Publicerad som 7-tumssingle med spår 1 & 2 respektive 12-tummare med alla fem låtarna i augusti 1988, återutgiven som cd i april 1990, alltid på Creation.

You Made Me Realise (Kevin Shields, 3:45)
Ett stenhårt mangel i högt tempo inleder tolvtummaren, som gjorde mig helsåld på irländska MBV. Fräsande gitarrer och trumkaskader. Kevin & Bilinda stämmer upp en romantisk sång i lägre tempo, som kontrasterar underbart mot den instrumentala omgivningen. Gitarrsolo med hård distning och perspektivförskjutning. De fantasifulla, annorlunda ljudbilderna är ett av MBV:s kännetecken och förmodligen en orsak till att gemene man inte sprang benen av sig för att skaffa deras skivor. Bra avslutning på låten.

Slow (Kevin Shields, 3:11)
Inleds med distad gitarr i fjärran. En fullkomligt enorm basgitarr tar kommandot och lunkar igång i mediumtempo. Kevins sensuella hyllning till erotiken. Bilinda stämmer in i refrängen. Sensualismen är ett annat av MBV:s kännetecken. Okay avslutning.

Thorn (Kevin Shields, 3:36)
Skruvat, distad gitarr inleder. Akustisk gitarr, bas och trummor ansluter. Klassisk poplåt i högt tempo. Självklar auktoritet. Kevin sjunger klockrent. Bilinda körar. En låt som borde ha föranlett miljonklirr i bandets kassa. Oskyldigt fräsch som en nyutsprungen ros.

Cigarette In Your Bed (Kevin Shields, 3:29)
Mediumtempo med udda inledning. Bilindas vokala entré etablerar sensuell atmosfär med enorm suggestion. Akustiska gitarrer. Trumspelet storartat originellt (ska det vara så? nu missar han väl snart? inte kan man spela så!) Fräsande gitarrer först mot slutet. Nog borde man gett sig tid att ersätta nynnandet med en text. Bra avslutning.

Drive It All Over Me (text av Bilinda Butcher & Colm O'Ciosoig, musik av Kevin Shields, 3:04)
Musikaliskt en variant av Thorn. Ledsång av Bilinda, ovanligt distinkt för att vara MBV. Annars drunknar sången ofta i gitarrlarmet (ytterligare ett kännetecken). Fint baslir från Debbie. Teen Angst-låt: Welcome to the fun time, we're so happy here... Fräsande gitarrer avslutar.

Veckans verk-text nr 37, avslutad 26 juni 2001

My Bloody Valentine; Feed Me With Your Kiss, EP, p1988, 13m

Feed Me With Your Kiss, I Believe, Emptiness Inside, I Need No Trust

Kevin Shields; gitarr, sång
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Debbie Googe; basgitarr
Colm O'Ciosoig; trummor

Producerad av My Bloody Valentine. Publicerad i november 1988 som sju-tummare med spår 1 & 2 och tolv-tummare med alla fyra låtarna. Dessutom cd-utgåva i april 1990. Alltid på Creation.

Feed Me With Your Kiss (Kevin Shields, 3:56)
Inleds med ett enormt bröl från fräsande gitarrer, prominent bas och trummor. Kevins och Bilindas stämsång i längre notvärden nöjer sig med en modest plats i mixen, fordrar inte total uppmärksamhet. Debbies basspel helt sanslöst, som en tungviktsboxares slag mot solar plexus. Riktig avslutning.

I Believe (Kevin Shields, 3:01)
Svävande pop med psykedelisk touch. Vagt cembaloliknande klanger i inledningen. Mediumtempolåt med romantisk sång från Kevin. Bilinda körar oefterhärmligt. Visst finns här också hela sjok av fräsande gitarrer. Feedback-avslutning ger naturlig, riktig uttoning.

Emptiness Inside (Kevin Shields, 2:48)
Stentuff inledning med distade och akustiska gitarrer, bas och trummor. Sång från Kevin med kör från Bilinda. "Refrängens" distade gitarr av abnorm dimension, kanske illustrerande det transtillstånd, bortom medvetande och ansvar många söker i rocken. Feedback-avslutning.

I Need No Trust (Kevin Shields, 3:31)
Pukslag inleder. Distade akustiska gitarrer och tamburin ansluter. En vaggsång med Kevin som vokalist. Låten lyckas förena en celest upphöjdhet med en skrubbsårets verklighetskontakt. Pukslag och tamburin avslutar.

Veckans verk-text nr 42, avslutad 17 juli 2001.

My Bloody Valentine; Isn't Anything, p november 1988, 38m

Soft As Snow (But Warm Inside), Lose My Breath, Cupid Come, (When You Wake) You're Still In A Dream, No More Sorry, All I Need, Feed Me With Your Kiss, Sueisfine, Several Girls Galore, You Never Should, Nothing Much To Lose, I Can See It (But I Can't Feel It)

Kevin Shields; gitarr, sång
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Debbie Googe; basgitarr
Colm O'Ciosoig; trummor

Producerad av My Bloody Valentine. Inspelad i Foel Studios, Time Square Studios och The Greenhouse av Dave Anderson, Steve Nunn och Alex Russell.

Soft As Snow (But Warm Inside) (Kevin Shields, Colm O'Ciosoig, 2:20)
Monomana trummor och bas inleder. Blodigt distorderad gitarr och Kevins sång. Bilinda körar. Omstart. Fint basspel av Debbie. Funkigt trumspel. Ingen ordentlig vers/refräng-struktur. Riktig avslutning.

Lose My Breath (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 3:36)
Fenomenal inledning med fjunlätt svävande akustiska gitarrer, bas och Bilindas celesta sångstämma. Flummig baklängesgitarr och mjukmjuka trummor. Ingen ordentlig vers/refräng-struktur. Riktig avslutning.

Cupid Come (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 4:28)
Härlig introduktion där man bara väntar på att de ska missa takthållningen; när man förväntar sig en cymbalkraschande höjdpunkt, kommer i stället en ... paus! Pop som en oslipad diamant. Sång av Kevin. Gitarrsolo och tape(?).

(When You Wake) You're Still In A Dream (Kevin Shields, Colm O'Ciosoig, 3:17)
Racerintroduktion. Sång av Kevin och kör från Bilinda. Hårdpopande instrumentalavsnitt mot mjukare, svävande vokalavsnitt. Rått gitarrsound. Riktig avslutning.

No More Sorry (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 2:46)
Flummigt svävande inledning med en skog av gitarrer. Lågmäld sång av Bilinda. Skräckstämningar från våldsrelation; ”loved me black and blue”. Riktig avslutning med rå gitarr.

All I Need (Kevin Shields, 3:05)
Hyperdistorderade gitarrer inleder. Kevins sång kan nätt och jämnt urskiljas. Oregelbundet pulserande basgitarr. Mitt i kaoset ett par celesta nynnanden från Bilinda. Fegt uttonad avslutning.

Feed Me With Your Kiss (Kevin Shields, 3:54)
Tungviktsintroduktion i racertempo. Bilinda och Kevin i duett. Abnormt enorm basgitarr. Fin kontrast mellan celest sång och kaotisk musik.

Sueisfine (Kevin Shields, Colm O'Ciosoig, 2:11)
Distad gitarr inleder. Får snart sällskap av trummor och bas. Kevins sång initierar rakare pop i högt tempo. Fint pådrivande basspel från Debbie. Härligt gitarrsound. Riktig feedback-avslutning.

Several Girls Galore (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 2:20)
Härligt klumpig, sensuell pop i mediumtempo. Sång av Bilinda. Blodigt, rått gitarrsound och funkiga trummor. Är det Debbie som körar? Riktig avslutning.

You Never Should (Kevin Shields, 3:21)
Ruggigt vasst gitarrsound i inledningen. Kevins sång till rakare popmusik. Stark framåtdrivande energi i verserna. Refrängen borde gjorts om, sackar tempot och är rätt skral. Överraskande, riktig avslutning.

Nothing Much To Lose (Kevin Shields, 3:16)
Stormande inledning som övergår i magisk, svävande pop i raskt tempo. Sång av Kevin, kör av Bilinda. Stormmusiken åter! Fin framåtdrivande kraft. Stormmusiken med rått gitarrsound avslutar riktigt.

I Can See It (But I Can't Feel It) (Kevin Shields, 3:12)
Laid way back-inledning med akustiska och elektriska gitarrer & trummor. Sång av Kevin, kör av Bilinda. Bitvis stämsång. En bakfyllelåt? Där finns dock hopp om bättring, en visshet att sundare dagar stundar. Riktig avslutning.

Veckans verk-text nr 71, avslutad 22 oktober 2001.

New Order; Technique, p januari 1989, 40m

Fine Time, All the Way, Love Less, Round & Round, Guilty Partner, Run, Mr. Disco, Vanishing Point, Dream Attack

Bernard Sumner (eg Bernard Dicken/Albrecht, född 1956) gitarr, sång
Peter Hook (född 1956) bas
Stephen Morris (född 1957) trummor
Gillian Gilbert (född 1961) klaviatur, gitarr

New Orders absolut mästerliga femte album. Alla låtar skrivna och producerade av bandet. Inspelning ledd av Michael Johnson. Mixning av Alan Meyerson.

Fine Time
Rapp dansmusik med stentuff bas och hysteriska trummaskiner och syntar, Bernard besväras av uppvaktande småflickor utan erforderlig ”looooove technique”? Uttunning och omstart. Enerverande, fjantig syntmelodi. Peter Hook får till ett bassolo mot slutet. Uttonad.

All the Way
Klassisk lycksalig poppärla i raskt tempo. Akustiska gitarrer, studsande rytm, bra sånginsats, underbart basdriv och några syntackord mot slutet. Bland New Orders finaste! Enkel, men betydande text om självständighet. Brottsligt slapp uttoning.

Love Less
Efter några hostningar dunkar Stephen in en episk popballad i mediumtempo. Nästan sentimental sång och basmelodi. Sången ges för stort utrymme i mixen, men är annars betydligt starkare än på tidigare skivor. Akustiska gitarrer. Storartat basspel när Peter bryter sig ut ur och töjer på sin melodiförande roll. Distinkt, men för tidig avslutning.

Round & Round
Hysteriska syntar inleder rappt dansnummer med tuff bas. Refrängen hade blivit odrägligt smörig med en ”bättre” sångare. Peter Hook får till några ruffiga riff. Det instrumentala mellanspelet kunde mycket väl ha töjts ut några minuter! Storartad avslutning.

Guilty Partner
Mysko depp-popinledning med prominent basgitarr. Akustiska gitarrer, trummor och bedrövad Bernard. Refrängen infogar ett upplivande mått av hat, självhävdelse och självbedrägeri. Akustiskt gitarrsolo. Syntstråkar framåt slutet. Peter Hooks bas blir allt aggressivare efterhand. Riktig avslutning.

Run
Hysteriskt lycklig pop med bitande text och oöverträffade instrumentalinsatser. Sångstämman helt rätt för Bernard. Ruffig gitarr fräser uppkäftigt. Gillians stråkar väl mjuka och enformiga. Peter Hook som så ofta excellent! Tunnas ut och avslutas utdraget, riktigt men lite fantasilöst.

Mr. Disco
Sentimental dansmusik som tar sig efterhand. Svettig bas och maskiner som löper amok. Högt tempo med sång i långsammare. En del av syntklangerna känns gamla. Atombomb avslutar effektivt.

Vanishing Point
Marsch-discoinledning funkas till av syntbas, drivs på av kvicka cymbaler och celest synt. Skiftar till poplåt med klumpigt piano. Svettiga syntriff och sakral sång från Bernard. Överväldigande refräng. Absolut storartat strukturerad låt! De sakrala sångpartierna blir dock rent fjantiga. Till och med avslutningen får de till!

Dream Attack
Rask pop inledd av gitarrer och trummor. Basgitarr och syntar ansluter. Bernard levererar en hyllning till Musiken. Sentimentalt piano. Aggreverande lågfrekvent trummaskinkaskad. Gitarrsolo. Pizzicaton i syntstråkarna? Basriffet är dock väl kort, blir enformigt. Uttonad, vilket är nästan okay här.

Veckans verk-text nr 123, avslutad 19 maj 2002.

Tom Verlaine; The Wonder, p1989, 40m

Kaleidescopin', August, Ancient Egypt, Shimmer, Stalingrad, Pillow, Storm, 5 Hours From Calais, Cooleridge, Prayer

Tom Verlaine (eg Tom Miller, född 1949); sång, gitarr, skrivit alla låtarna
Jimmy Ripp; gitarr
Fred Smith; basgitarr
Andy Newmark; trummor
Bruce Body; klaviatur

Producerad av Tom Verlaine och Fred Smith, utom August och Shimmer som dessutom involverade John Jansen.

Kaleidescopin'
Hårdfunkande inledning i trummor och bas. Den avspända Poeten gör sin entré. Blödande gitarrer och syntstråkar. Bitvis mer engagerad sång. Stundtals lyrisk balsam över den popfunkiga grunden. Slö uttoning.

August
Inleds udda, som från fjärran. Plötsligt förflyttas vi in i händelsernas centrum. Lyrisk popfunk med fragmenterade, envetna trummor och gitarrer. Utmärkta instrumentalinsatser. Refrängen med mer varmt lyrisk musik och svalare, saklig pratsång. Tonas tyvärr ut när Verlaines gitarr börjar blöda.

Ancient Egypt
Skarpa, raka trummor mot underbart galna gitarrer och en sanslöst lekfull Poet; I’ve been working, I’ve been chopping wood and that makes me a hungry man... Magnifikt lyft i refrängen. Helt utflippat gitarrsolo! Perfekt pop, gnistrande distinkt och humoristisk. Tyvärr uttonad.

Shimmer
Åter vasst intro i trummor och bas. Gitarrer kontrapunkterar rytmiskt. Den här typen av minimalistisk, rytmbaserad, repetitiv musik förfaller Verlaine till väl ofta. Kunde gärna ha fettats till en aning melodiskt och/eller harmoniskt.

Stalingrad
Episk pop i mediumtempo. Härligt driv i musiken. Fina övergångar mellan verser och refräng. Okrediterad vokalissa i refrängen. Känsligt, dävet gitarrsolo. Och vem kan begära mer av den som är ”walking home from Stalingrad”. Riktig avslutning på en låt som nog borde ha haft ett kontrasterande avsnitt. Den blir lite platt och färglös i sitt nuvarande skick.

Pillow
Skarpa trummor och gitarrer inleder med episk auktoritet. Syntstråkar fettar till det. Gitarrerna och Poeten gör sin entré. Underbart kontrasterande refräng. Udda avslutning in media res.

Storm
Hårdslående episk introduktion i trummor och gitarrer. Blödande gitarrer. Engagerad sång. Syntstråk i fjärran. En bumlig gråsten till låt, men med bångstyrig kraft. Avslutas långt innan substansen förbrukats.

5 Hours From Calais
Kristallklart distinkt pop. Ett vykort från den förälskade Poeten på Europa-semester. Fjantigt fantastiskt visslande syntljud i refrängen. Oöverträffat charmant bagatell. Men varför så osofistikerat trumspel?

Cooleridge
Bra sväng i annorlunda rytm. Svårgripbar låt.

Prayer
Stor inledning i trummor och syntstråkar. Balladartat. Udda artikulation i verserna. Härlig refräng, idyllisk med okrediterad vokalissa. Refrängen tuggas väl om lite mer än den tål innan låten tonas ut.

Veckans verk-text nr 106, avslutad 9 mars 2002.

Nick Cave & the Bad Seeds; The Good Son, p1990, 45m

Foi Na Cruz, The Good Son, Sorrow's Child, The Weeping Song, The Ship Song, The Hammer Song, Lament, The Witness Song, Lucy

Nick Cave (född 1957); sång, piano, hammondorgel, munspel
Mick Harvey; basgitarr, akustisk gitarr, vibrafon, slagverk, körsång, gitarr på The Hammer Song
Blixa Bargeld; gitarr, körsång, faderns stämma på The Weeping Song
Kid Congo Powers; gitarr
Thomas Wydler; trummor, slagverk
Roland Wolf; piano på Lucy
4 violinister, 2 violister, 2 cellister
Clovis Trindade, Rubinho; sång på Foi Na Cruz

Producerad av The Bad Seeds. Stråkar arrangerade av Mick Harvey & Bill McGee. Inspelad i Cardan Studios, Sao Paolo, Brasilien oktober 1989 av Victor Van Vugt. Mixad av Flood respektive Gareth Jones på Tritonus i Berlin, november-december 1989.

Foi Na Cruz (Cave)
Akustiska gitarrer inleder i makligt tempo. Mjuk körrefräng, piano, trummor, vibrafon, orgel. Verserna med Cave som ensam sångare. Med tanke på hans tidigare skivor och helvilda förflutna i Birthday Party är låten och stora delar av albumet överraskande med alla sentimentala ballader och stråkarrangemang. Ska det tas på allvar?

The Good Son (Cave)
Körrefräng med handklapp inleder i gospelstil, orgel i fjärran. Versen dramatiserar med akustiska gitarrer, vibrafon och expressiv sång från Cave. Alternativrefräng med stråkar. Distad gitarr, men bara i fjärran, i andra versen. Fin kontrast mellan refrängens balsam och versernas dramatik. Körrefrängen avslutar. Båda "refrängerna" uppbyggda av alltför begränsat material, blir fort tjatiga.

Sorrow's Child (Cave)
Ballad i lugnt tempo, men med viss dramatik i melodi och arrangemang. Stråkar, 2 sångstämmor, trummor. Pianosolo. Utdragen avslutning.

The Weeping Song (Cave)
Smygande inledning med vibrafon, trummor, basgitarr etc. Fin uppbyggnad av ens förväntningar, en förförisk låt! Blixa Bargeld (även känd från Einstürzende Neubauten) agerar Fadern, Nick tar Sonens roll i mästerlig ballad-duett med dramatisk nerv. "They're merely crying, the weeping is yet to come".

The Ship Song (Cave)
Kärleksballad med kör, orgel, piano, trummor etc. Det är något närmast komiskt över Nicks sångstil när han försöker låta som en väderbiten gammal countrysångare. Enligt uppgift är hans pratröst betydligt högre än sångrösten. Vibrafonsolo.

The Hammer Song (Cave)
Vibrafon inleder episk, dramatisk berättelse. Här låter Caves sång trovärdigare. Stor ljudbild med stråkar, spaghettigitarr, trummor etc.

Lament (Cave)
Tangoballad med härlig, återhållen dramatik i versen. Smeksam refräng som inte riktigt passar till versen. Fint stråkarr av Mick Harvey! För tidig uttoning.

The Witness Song (Cave)
Rockrökare direkt från kapellet med orgel, trummor, predikant, församling & handklapp. Utmärkta sånginsatser! Exalterad gospelstämning. Det återhållna mellanpartiet visar hur viktiga komponenter luft och kontrast är för att skapa sväng, drag etc.

Lucy (Cave, Bargeld, Wolf)
Sentimental ballad med Cave trovärdig som en trettiokronorssedel. Hysteriskt humoristisk låt med stråkar, piano, vibrafon. Övergår i instrumental avslutning med munspelssolo, gitarr, piano etc.

Veckans verk-text nr 65, avslutad 3 oktober 2001.

My Bloody Valentine; Glider (EP), p april 1990, 18m

Soon, Glider, Don't Ask Why, Off Your Face

Kevin Shields; gitarr, sång, sampler
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Colm O'Ciosoig; trummor
Debbie Googe; basgitarr

Det närmaste My Bloody Valentine någonsin kom ett kommersiellt genombrott! Producerad och mixad av My Bloody Valentine. Alan Moulder inspelningstekniker. Sjutummaren innehöll bara de två första låtarna. Soon finns också som ”The Andrew Weatherall Mix” (7:33).

Soon (Kevin Shields, 6:59)
Plastig trummaskin från fjärran inleder. En skog av riffande gitarrer drar igång själva låten med självklar auktoritet. Manchestertrummor i raskt danstempo. Distade taggtrådsgitarrer. Flummig sång i balladtempo från Bilinda. Tre oförenliga uttryck samsas alltså; shoegazer-gitarrer, hippie-sång och rappa danstrummor. Det lyckas nästan. Låten är väl aningen lång och blir rätt monoton mot slutet. Ett kontrasterande avsnitt skulle lyft låten. Varför inte så enkelt som några break som renodlat vart och ett av uttrycken och ställt dem i ensam blixtbelysning? Avslutningen med riffande gitarrer pekar i den riktningen.

Glider (Kevin Shields, 3:09)
Sjösjuka, hyperdistade gitarrer tonas upp från avgrunden. Suggestivt i mediumtempo. Baklängesspår blandas med de vanliga. Fler gitarrer! Fler gitarrer! Ett makalöst kakafont inferno. Debbie pumpar feta, sammanhållande basriff. Återvänder uttonande till den svavelosande avgrund där den annars dväljes.

Don't Ask Why (Kevin Shields, 4:02)
Vackra elektriska och akustiska gitarrer och tamburin inleder i luftig, rask flower power-befryndad stil. Sång av poetiskt känslig Kevin. Bilinda körar. Suveränt gitarrspel. Hypnotisk musik. Taggtrådsruffiga gitarrer och trummor mot slutet.

Off Your Face (Kevin Shields & Bilinda Butcher, 4:14)
Akustiska och elektriska gitarrer, bas och trummor inleder flummigt trevande. Bilindas sång etablerar poppärla med MBV-kryddning. Colms trumspel tämligen tråkigt. Debbies bas härligt pådrivande. Sistaversens nynnanden borde fått ge plats åt en text eller gitarrsolon (i MBV’s variant av begreppet). Uttonad avslutning på sympatisk, men ofärdig låt.

Veckans verk-text nr 85, avslutad 10 december 2001.

Ride; Nowhere, p oktober 1990, 39m

Seagull, Kaleidoscope, In A Different Place, Polar Bear, Dreams Burn Down, Decay, Paralysed, Vapour Trail

Mark Gardener; sång, gitarr
Andy Bell; gitarr
Steve Querault; basgitarr
Lawrence Colbert; trummor

Det här är en svår text att skriva i och med att jag har noll koll på vad som hände Ride efter uppföljaren till den här LP:n. De ingick i shoegazer-rörelsen. Uppföljaren var mer popaktig. Det här var deras debutalbum. Mer vet jag knappt. I vart fall spelades Nowhere in på Blackwing Studios i London av Marc Waterman och mixades på Swanyard Studios i London av Alan Moulder. Skivan producerades av Ride, som också anges som alla låtars upphovsmän. De tillhörde Creation-stallet. CD-utgåvorna av skivan verkar innehålla en hel del bonusspår.

Seagull
Cymbalvispningar och rundgång inleder. Tunga basrullningar och rappt distinkta trummor, inte utan ett visst Keith Moon-stuk. Poetiskt distorderade gitarrer. Sång i långa notvärden med mer dekorativ än betydelsebärande funktion. Inga större kontraster i låten. Mal på i samma exalterat flummiga stämning med berömvärd obeveklighet. Crescendo och tempohöjning innan den fina, riktiga avslutningen.

Kaleidoscope
Stökigt popflum med väl dominant sångstämma. Rösterna är för svalt rena, gosskorister som bara anammat rockens instrumentalstil. Men levererar den förnämligt.

In A Different Place
Ballad inledd obevekligt med dunkande trumrytm. Kristallklar gitarr väver sin magi. Könlöst opersonlig sång. Refräng med lite mer jävlaranamma och g-u-l-l-i-g text. Tvi vale! Bra trumspel i något slags mix av Manchesterrytmer och Mo Tucker (Velvet Underground). Riktig avslutning.

Polar Bear
Klassisk introduktion i distade gitarrer och obevekligt ödesbestämda trumrytmer. Mer engagerad sångstil. Inga större kontraster. Den akustiska gitarren medför dock en välkommen variation i ljudbilden. Riktig, men som så ofta ofärdig avslutning.

Dreams Burn Down
Stor introduktion i trummorna. Gitarrerna ansluter och sopar undan minsta tvivel: vi bevittnar något stooort. Tungt och luftigt i mediumtempo. Gossopranen tillför inget positivt, men kan inte heller helt förstöra musik av den här exalterade kvaliteten. Låten formligen skriker efter ett markant kontrasterande avsnitt, men ett sådant är väl egentligen bortom debut-LP:ns horisont. Riktig avslutning.

Decay
Mo Tucker-trummor inleder skenande flum. Väldigt ljus ljudbild med ett stort intet ned till basgitarren. Riktig avslutning.

Paralysed
Episk, ödesbestämd inledning i kristallklara gitarrer och trummor. Vedervärdig gossopran sänker låten. Snyftare med pretentioner. Försök att sortera bort sången och fokusera på instrumentalinsatserna! Riktigt bra trumslagare som skulle ha lyft My Bloody Valentine till än högre nivåer om de sparkat Colm.

Vapour Trail
Självklar hit med änglasång, distade gitarrer, manchestertrummor, okrediterade kammarstråkar och en klockren popmelodi. Words fail me. Kanske var det den här stråkavslutningen som ledde över mig till den klassiska musiken.

Veckans verk-text nr 115, avslutad 14 april 2002.

My Bloody Valentine; Tremolo EP, p februari 1991, 17m

To Here Knows When, Swallow, Honey Power, Moon Song

Kevin Shields; gitarr, sång, sampler
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Debbie Googe; basgitarr
Colm O'Ciosoig; trummor

Producerad och mixad av My Bloody Valentine. Inspelningsassistans från Alan Moulder. Sjutummaren innehöll bara de två första låtarna, tolvan alla fyra.

To Here Knows When (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 5:48)
En mjuk djungel av gitarrer fyller rummet: akustiska, elektriska, bakvända, distade, kristallklara. Uppnosigt studsande och avgrundsrapande. Tamburin och slagverk förstärker hippie-atmosfären. Måttligt tempo. Celest sång av Bilinda. Inga klara konturer eller kontraster. Sanslöst ruffiga gitarrljud. Tonas ut och övergår i

Swallow (Kevin Shields, 4:54)
Tonas upp med mjuka distade gitarrer, svävande vidare på den etablerade atmosfären. Livligare, mer rörligt och distinkt med skarpare trumljud. Asiatiskt klingande flöjt (distad gitarr?) och slagverk. Bilinda kvar bakom micken. Övergår i än mer indiskt klingande avsnitt och tonas ut.

Honey Power (Kevin Shields, Bilinda Butcher, 4:32)
Stentuff inledning med vasst distorderade rivjärnsgitarrer och trummor. Högt tempo. Bilindas mest celesta sånginsats föranleder rent gnistrande pop. Härligt driv i Debbies bas. Till och med Colms trummor är värda en eloge. Och så framför allt annat detta magnifika avgrundsvrål från gitarrerna! Enda låten på skivan med tydliga strukturerande kontraster (sångdominerade respektive gitarrdominerade avsnitt). 1991 års finaste!
Övergår i en mjukt svävande djungel av gitarrer med Bilinda celest nynnande däröver, slåendes en bro till

Moon Song (Kevin Shields, 3:25)
Inleds av avgrundsdistade, men mjuka gitarrer i lägre tempo. Kevins sång. Akustiska gitarrer. Gnistrande kaskader från skimrande rasselslagverk. Hyperromantiskt rännstensflum. Indiskt (?) slagverk. Riktig avslutning med rasselslagverkskaskad.

Veckans verk-text nr 103, avslutad 24 februari 2002.

My Bloody Valentine; Loveless, p1991, 48m

Only Shallow, Loomer, Touched, To Here Knows When, When You Sleep, I Only Said, Come In Alone, Sometimes, Blown A Wish, What You Want, Soon

Kevin Shields; gitarr, sång, sampler
Bilinda Butcher; gitarr, sång
Colm O'Ciosoig; trummor, sampler
Debbie Googe; basgitarr

Albumet som fick mig att överge rocken: vad mer kunde göras! Kunde mer göras? Producerad och mixad av Kevin Shields, utom Touched som Colm O’Ciosoig producerade och mixade.

Only Shallow (Kevin Shields, Bilinda Butcher)
Burkiga trummor inleder och svaras av en djungel av gitarrer. Exalterad pop med celest, sval sång från Bilinda. Växlingar mellan sång- respektive gitarrdominerade avsnitt. Riktig avslutning och mysteriösa riff ledande över till

Loomer (Kevin Shields, Bilinda Butcher)
Flummiga, distade gitarrer i lägre tempo. Sång av Bilinda. Sound som om ett filter skurit av alla högre frekvenser. Rotande i undervegetationen. Riktig avslutning.

Touched (Colm O’Ciosoig)
Typiska MBV-distade gitarrer förenas med klassiska stråkar och trummor i kort studiomontage. Övergår snart i

To Here Knows When (Kevin Shields, Bilinda Butcher)
Inleds av uppnosigt riffande gitarrer. Bilindas sång och avgrundsdistade gitarrer kastar oss ut i yttre rymden. Hela sjok av lågfrekvent mullrande gitarrläten. Den ljusare klangen i det uppnosiga riffet skapar fin kontrast. Många upplever nog låten som mer av elegant buller än njutbar musik. Övergår i

When You Sleep (Kevin Shields)
Mattdistat gitarriff från fjärran avlöses småningom av lycksaligt rak popmelodi, skarpt profilerad genom flöjtliknande klang. Stämsång från Kevin och Bilinda, rak trumrytm och nästan normalt sound. Härligt gitarrmangel. Distinkt avslutning och övergång till

I Only Said (Kevin Shields)
Ytterligare en ljus stämma för fram en enkel melodi, nu i valstakt och besvarad av klaustrofobiskt avgrundsdistade gitarrer. De tu förenas småningom i sjösjukemusik. Trångt sound. Påminner lite grand om ljudet när tandläkaren använder den lågvarviga grovborren. Tråkigt trumspel, ruskiga gitarrer!

Come In Alone (Kevin Shields)
Episk inledning i mediumtempo. Tungt med stora trummor och gitarrer i alla frekvenslägen. Sval sång från Bilinda. Alldeles sanslöst gitarrmangel. Erinrar inte vissa klanger om säckpipeorkestrar? Distinkt avslutning.

Sometimes (Kevin Shields)
Bland MBVs finaste! Kevin sjunger kärleksfylld ballad ackompanjerad av enkel akustisk gitarr, ett stort, mjukt avgrundsmuller av distade gitarrer och en eterisk flöjtliknande stämma i bakgrunden. Inga trummor. Absolut magnifikt! Perfekt för sista dansen på sommarbryggan. Riktig avslutning övergår direkt i

Blown A Wish (Kevin Shields, Bilinda Butcher)
Bilindakör och uppnosiga gitarrer inleder. Ovanligt högt mixad och nasal sångstämma. Flummig, mjuk sagostämning. Lågt mixade trummor. Riktig avslutning övergår direkt i

What You Want (Kevin Shields)
Magnifikt gitarrmangel i högt tempo med flöjtliknande stämma på topp och pådrivande trummor i botten. Sång från Kevin och sval kör från Bilinda. Ganska normalt sound. Härligt ruffigt gitarriff. Distinkt avslutning övergår i signaler ledande vidare till

Soon (Kevin Shields)
Inleds av burkig trumma. Svaras av funkigt riffande råa gitarrer. Avgrundsdistade gitarrer och Bilindas svala sång ansluter. Manchesterrytmer från trummorna. Väl utdragen och för lite varierad för fåtöljlyssning, bättre på dansgolvet.

Veckans verk-text nr 127, avslutad 1 juni 2002.

Nick Cave & the Bad Seeds; Henry’s Dream, p1992, 41m

Papa Won’t Leave You Henry, I Had A Dream Joe, Straight To You, Brother My Cup Is Empty, Christina the Astonishing, When I First Came To Town, John Finns’ Wife, Loom of the Land, Jack the Ripper

Nick Cave (född 1957); sång, orgel på spår 5 & 8, munspel på spår 6, piano på spår 8
Mick Harvey; kompgitarr, körsång, orgel på spår 2, 3, 4 & 7, trummor & piano på spår 3, vibrafon & slagverk på spår 5
Blixa Bargeld; gitarr, körsång
Conway Savage; piano, körsång, vokalläten på spår 6, Fender Rhodes på spår 8
Martyn P Casey; basgitarr, körsång
Thomas Wydler; trummor, körsång, congas på spår 5
Dennis Karmazyn; cello
Bruce Dukov; violin
Barbara Porter; violin

Stråkarna arrangerade av Mick Harvey & David Blumberg. Inspelad på Sound City i Van Nuys, Californien november-december 1991 utom spår 5 & 8 som spelades in på Dreamland Studios, Bearsville, New York i november 1991. Producerad av David Briggs, Mick Harvey & Nick Cave. Mixad av Tony Cohen, Mick Harvey & Nick Cave i januari 1992 på Metropolis Studios i Melbourne utom spår 4 & 5 som mixades av David Briggs i december 1991 på Indigo Ranch i Californien.

Papa Won’t Leave You, Henry (Cave)
Akustiska gitarrer i episk blues-gospelstil inleder. Nick levererar sin storartade berättelse. Oroande stråkar. Crescendo med stråkar, bas, trummor och manskör. Explosivt riffande. Mer lågmält avsnitt. Fin återgång till det explosiva riffandet, som börjar kännas lite monomant. Vår tids främsta skillingtrycksskald. Riktig avslutning.

I Had A Dream, Joe (Cave)
Härlig introduktion med orgel, manskör och Cave i långsamt tempo. Teatraliskt effektiv tempohöjning till ironiskt lycksalig frälsningsmusik. Mest akustiska gitarrer. Trovärdig sånginsats, storartat personlig och inlevt gestaltande. Riktig, stilla avslutning med manskör och orgel.

Straight To You (Cave)
Episk kärleksballad med Cave i väderbitet läge. Tendens till komisk sentimentalitet i refrängen. Musikaliskt tämligen tråkigt komp. Mick Harveys orgelspel är väl det enda som utmärker sig en aning. Viss intensifiering vid sistaversen. Mer dynamisk variation skulle ha lyft låten. Riktig avslutning.

Brother, My Cup Is Empty (Cave)
Nick Cave som tööööörstig ”captain of my pain”. Åter bluesgospel med akustiska gitarrer dominerande i kompet. Distinkt avslutning.

Christina the Astonishing (Cave)
Mystisk orgel och slagverk i långsamt tempo inleder Nicks berättelse om ett historiskt franskt helgon. Udda låt som jag avskydde i början men uppskattar mer nu. Episk klagosång utan större variationer. Det behövs dock inte här eftersom grundmaterialet är så pass ”avancerat”. Tyvärr uttonad.

When I First Came To Town (Cave)
Långsamma akustiska gitarrer inleder. Nick Cave ansluter med ännu en episk betraktelse. Trummor i marschstil. Fullkomligt vedervärdigt falsk stämsång från Conway Savage. Andraversen med stråkar bitvis spelande en annan låt. Refrängen mycket tveksam. Tredjeversen sätter in med starkt framåtdrivande (kanske snarare apokalyptisk) kraft. Munspelssolo blandar sig fint med stråkar och distade gitarriff i den riktiga avslutningen.

John Finns’ Wife (Cave)
Bluesgospel-inledning med akustiska gitarrer, orgel och Nicks episka berättelse om vad som sig tilldrog på danshaket häromkvällen. Fint stråkarr. Banjoklingande gitarr. Stimulerande dynamiska variationer. Crescenderar till vilt forte. Övergår till stilla frälsningsparodierande avslutning.

Loom of the Land (Cave)
Bluesepik med väderbiten Cave. Långsamt tempo med akustiska gitarrer, bas och trummor. Sången så överdriven att det blir komiskt. Sentimental refräng. Fin manskör. Gemytlig låt, men inte mer. Naturligtvis med det ofullgångnas uttonade avslutning.

Jack the Ripper (Cave)
Spänstigt distinkta akustiska gitarrer i rask powerblues. Tuffa basriff, trummor och elgitarr. Nick som toffelhjälten, vars kvinna slår ned honom ”with a fist of lead”. Manskör instämmer broderligt i klagosången. Riktig avslutning på komisk fullträff.

Veckans verk-text nr 83, avslutad 4 december 2001.

Sonic Youth; Dirty, p1992, 59m

100%, Swimsuit Issue, Theresa's Sound-world, Drunken Butterfly, Shoot, Wish Fulfillment, Sugar Kane, Orange Rolls Angel's Spit, Youth Against Fascism, Nic Fit, On The Strip, Chapel Hill, JC, Purr, Créme Brûlèe

Kim Gordon; basgitarr, sång
Thurston Moore; gitarr, sång
Lee Ranaldo; gitarr, sång
Steve Shelley; trummor

På Youth Against Fascism medverkar dessutom Ian MacKaye på gitarr. Producerad och inspelad av Butch Vig och Sonic Youth på Magic Shop, New York i början av 1992. Pålägg gjorda på Sear Sound, New York. Mixad av Andy Wallace på Sound on Sound, New York utom Créme Brûlèe som mixades av Butch Vig och Nic Fit som mixades av Sonic Youth.

100% (Sonic Youth)
Blodigt distorderad taggtrådsgitarr inleder i högerkanalen. Bandet kickar igång tunggungande pop. Hyllning till en död vän. Suverän sånginsats. Trum- och bassolo. Galna gitarrer. Trumspelet avsiktligt gubbigt? Distinkt, koncentrerad låt.

Swimsuit Issue (Sonic Youth)
Mangel i högt tempo med Kim Gordon som vokalist. Låt om makthavarnas drift att vilja bestämma över varje aspekt av de anställdas liv. Naturligtvis med genus-vinkel: ”I’m just here for dictation, not your summer vacation”. Senare delen i uppbromsat tempo.

Theresa's Sound-world (Sonic Youth)
Magisk inledning med kristallklara gitarrer i lugnt tempo. Distad gitarr, bas och trummor fördjupar magin. Sången stämmer in fint. Acclerando initieras av trummorna och drar småningom med sig hela bandet. Åter lugn magi. Acclerando. Feedback-kaos. Lugna magin avslutar distinkt.

Drunken Butterfly (Sonic Youth)
Hypervass introduktion med rått distade gitarrer och bra gung. Sång av Kim: ”I love you, I love you, what’s your name?”. Härliga gitarrer, både i distade solon och det effektiva kompriffet. Distinkt avslutning.

Shoot (Sonic Youth)
Distade gitarrer inleder stilla, trummor dunkar in hypnotisk rytm i lugnt tempo. Fenomenalt basspel av solistiska kvaliteter från Kim förstärker suggestionen. Undertryckt, lömsk sång av Kim i låt om förslavad hustru planerande sin befrielse, the American way. Kulmination med runt feedback och dansanta trummor. Inledningens stämning återkommer. Solon från Kim och gitarristerna avslutar riktigt.

Wish Fulfillment (Sonic Youth)
Episk popintroduktion med ren/distad gitarrer. Naiv sångstämma. Manglet kickar in. Sångaren måste ta i för att göra sig hörd. Naiv pop igen. Mangel. Halvdan avslutning.

Sugar Kane (Sonic Youth)
Härlig inledning med distade gitarrer, bas och trummor. Distinkt popriff av hög karat. Tveksam sånginsats. Ansats till refräng! Gitarrsolon, kristallklart i vänsterkanalen, distat i högra. Bromsar in, mullrar. Kristallklar gitarr drar igång acclerando. Inledningen om igen. Distinkt avslutning.

Orange Rolls, Angel's Spit (Sonic Youth)
Taggtrådsgitarrer inleder, trummor dunkar in snabbt tempo. Sång av Kim i manisk, besatt, frenetisk låt. Nynnande poprefräng kontrasterar härligt. Kaos. Tunnas ut. Plötslig attack av hela bandet med vrålande Kim, visar betydelsen av kontraster. Underbart fjantig avslutning på halvdan låt.

Youth Against Fascism (Sonic Youth)
Sjuttiotalshårdrockande inledning. Härligt knäppa gitarrer. Blodigt basssolo från Kim. Nästan orkestral ljudbild (från gitarrerna) i låtens senare del.

Nic Fit (MacKey, Mashety, Moore, Quieroz)
Hahahaha ... hahaha ... haha .. ha

On The Strip (Sonic Youth)
Episk introduktion med distade gitarrer, bas och trummor i gungande mediumtempo. Sång av Kim. Många av skivans spår doftar av det tidiga sjuttiotalets hårdrocksklichéer. Den här låten känns väl schablonmässig. Acclerando. Feedbackmullrande mellanspel. Introduktionen om igen. Fint brustna stämmor i avslutningens uppgivna stämning.

Chapel Hill (Sonic Youth)
Lyckligt episk inledning i raskt tempo. Effektivt, melodiskt riff. Minnen från ungdomsårens upprorsrörelse: ”We could be wrong, but that’s alright, we’ll rise again”. Välbekant riff i lugnare tempo följs av acclerando och solon från distade gitarrer. Epiken avslutar uppgivet.

JC (Sonic Youth)
Distade gitarrer inleder ruffigt. Trummor i mediumtempo. Sång från Kim. Ostrukturerad låt som nätt och jämnt hålls ihop av trummorna och ett långdraget crescendo. Bryter ihop under blodigt, distorderat gitarrsolo. Tonas ut.

Purr (Sonic Youth)
Gitarrer och trummor i racertempo. Åter med sjuttiotalsstuk. Tråkigt trumspel. Underbara gitarrer utom i ett några gånger återkommande riff som stinker av sötsliskigt sjuttiotal. Riktig avslutning.

Créme Brûlèe (Sonic Youth)
Feedbacktjut, ostämda gitarrer och tjut från Kim inleder. Countrydänga med hästtravande trummor och sång av Kim. Ett vykort från turnén med Neil Young & Crazy Horse? Sympatisk, kul låt.

Veckans verk-text nr 75, avslutad 5 november 2001.

Sidor inom den här sektionen (länk öppnas i samma fönster)
Pages within this section (links will open in the same window)

popmusik.html
reflexioner_pop_1965-1976.html
reflexioner_pop_1977-1987.html
reflexioner_pop_1988-1992.html

Sektionslänkar inom min hemsida (länk öppnas i samma fönster)
Section links within my site (link will open in the same window)

index.html
veckans_verk.html
popmusik.html
internationell_konstmusik.html
nutida_internationell_konstmusik.html
svensk_konstmusik.html
Krogen Äfventyret
huligan.html
Walter Ekelins CV
lankar.html

besök på sajten sedan september 2001, ej räknande mig själv
visits since september 2001, not counting myself

Senaste uppdatering (latest update) 10 augusti 2007.
Version 5.27 av sidans Telia-inkarnation (of the page's Telia-version).
På nätet sedan 16 januari 2001, hos Telia sedan 20 juli 2001.
On the net since 16 january 2001, at Telia since 20 july 2001.