De här styckena presenteras och diskuteras på den här sidan;

Joakim Sandgren: Orkester, k1999-2000
Uljas Pulkkis: Violinkonsert, Enchanted Garden, k2000
Jesper Nordin: Calm like a bomb, k2000
Massimo Carlentini: Mutamenti, k2000
Fredrik Ed: The Falling Veils, k2002
Malin Bång: Fountain Club, p2005

Joakim Sandgren, född 1965, Sverige;

Orkester

för 2 flöjt, 2 oboe, 2 klarinett, 2 fagott, 4 horn, 3 slagverk, harpa, gitarr, piano & 5-stämmig stråkorkester
k1999-2000, 0 insp, 17m
Sveriges Radios SO, Andreas Hansson, uruppförandet 26 maj 2000 i Berwaldhallen

Jag har tyvärr inte hittat någon information om Joakim Sandgrens bakgrund. Den får tills vidare dväljas i mysteriets dunkel. Att vi kommer att få höra mer av hans musik betvivlar jag inte det ringaste. Det här orkesterstycket stack verkligen ut hakan under Nageln i örat-festivalen 2000. Styckets djupare betydelse undandrar sig min förståelse, och tur är väl det ty vem vill genast förstå allt?

Ringsignal inleder. Grymtningar från de djupa instrumenten. Något formerar sig ur dyn. Forteattacker från blåsare. Rask musik. Hetsande blåsarsmatter. Ljusa slagverksklanger i korta, raska toner. Stråkattack. Pianoackord. Långsammare tempo. Klagande klarinett över raskt, ljust klingande slagverk. Attacker. Expressivt stråk crescenderar. Blåsarsmatter. Andhämtning inledd av slirig klarinett. Hotfulla, spänningsalstrande djupa stråkar. Blåsarsignaler. Raffinerat glidande stråkskri. Raskt, ljust slagverk över modest grundtempo. Blåsarsignaler. Expressivt stråk laddar med spänning. Det ljusa, klockklingande slagverket ger ett intryck av fantasteri, väsens spel. Hotfullt djupt stråk mot expressivt stråk mot raskt slagverk mot blåsarsignaler. Aktivitet i flera plan utan egentlig utveckling: en film där kameran står stilla och registrerar livlig aktivitet utan direkt inbördes sammanhang. Dävet klarinettsolo, avsiktligt klumpigt och prövande. Pukslag och djupa stråkar i rak rytm. Bålgetingsilskna attacker från stråkarna. Pizzicatoslag. Långdraget crescendo vars kulmination avbryts av puk-, pizzicato- och hammar(?)-slag. Sökande, fragmentariserat. Raska blåsare. Korta toner. Infall kommer och går. Gitarr- och harpklanger ger ett skört österländskt intryck. Pulserande violiner. Pukslag. Ringsignals-slagverket rytmiskt unisont med orkestern ger ett avsiktligt klumpigt och groteskt intryck. Piccolo(?)-flöjt sänder ut nödrop. Stråkcantilena. De djupa blåsarna ansluter småningom till den klumpigt, groteska rytmen. Ljust slagverk rasslar. Tempohöjning initieras av flöjt och piano. Funkigt fragmentariserat. Kort andhämtning. Högre funkigt tempo igen. Crescendo. Stråkcantilena av mardrömskaraktär växer upp ur och tystar den fragmentariserade, snabba musiken. De tu växlar om utrymmet några gånger. Djupa blåsare i lugnt tempo. Attack. Kort generalpaus. Raskt tempo med fragmentariserad orkester. Ljust klingande slagverk och solistiska stråkar drar till sig uppmärksamheten. Crescendo. Det ringande slagverksljudet skär genom orkesterväven. Klagande blåsare ger en orientalisk touch åt anrättningen. Lägre tempo. Stillnande avslutning där det ringande slagverket tar sista tonen.

Veckans verk-text nr 100, avslutad 14 februari 2002. Införd här efter framgång i W-cupen 2001.

Uljas Pulkkis, född 1975, Finland;

Violinkonsert, Enchanted Garden, a musical tale in eight chapters

soloviolin, 3 flöjt, 3 oboe, 3 klarinett, 3 fagott, 4 horn, 3 trumpet, 3 trombon, tuba, pukor, 2 slagverk, stråkorkester & tape
k2000, 19m
Jaakko Kuusisto, Finska RSO, John Storgårds

Uljas Pulkkis kommer från Helsingfors och studerade komposition vid Sibelius-akademien 1997-2002. Hans musik har belönats vid ett par internationella tävlingar och några stycken har spelats in på skiva. Här aktuella stycke finns ännu inte på cd, men vann ”stora” förstapriset vid Rostrum 2001. Uruppförandet ägde rum 17 augusti 2000 på UNM-festivalen i Helsingfors med här aktuella musiker. De åtta kapitel som omtalas i undertiteln är benämnda Sunset, Awakening, Enchantment, Secret, Gathering, Dance, Feast och Sunrise. Kapitlen följer direkt på varandra, så konserten kan snarast ses som ensatsig.

Klockklanger och mångstämmig stråkorkester inleder konserten. Solisten börjar spinna sin tråd. Klockor och sköra stråkklanger. Mysteriös, förberedande, introducerande musik som sätter scenen fint. Forte med pulserande eko. Fallande glissando från tapen. Pukor. Uppåtstigande tonrörelser i stråket. Suggestiv stämning. Pukor. Skalaktiga rörelser från solisten. Stillnar. Lägre tempo. Solist och höga orkestervioliner, diviserade i många stämmor. Lång, djup ton. Tempohöjning, aktivare orkesterstämmor. Smattrande brass, pigga stråkar, dundrande pukkaskader. Scherzo-aktigt kvick musik. Ruffigare ton från solisten. Forte. Pukbomber. Stillnar. Solisten nu mer inåtvänd. Orkestern fortsätter de scherzo-aktiga infallen, men nu mer sällan. Solist och orkester alternerar. Enveten puls från blåsare. Solisten samlar sig kring en melodik, fastnar i den, måste vidare. Solist med korta, rena toner över tunn orkester. Jag undrar om pukorna inte har balanserats alltför frikostigt i den här inspelningen? Crescendo. Brassfanfarer. Glissando. Diminuendo med långa toner från solisten. Ringsignal. Brassfanfarer, flerstämmigt raffinerade, inte unisont kompakta. Solist över orgelpunkt från horn. Orkestersolister ansluter. Orkesterfanfarer. Uttunnat med solist och orgelpunkt. Brassfanfarer och solist växlar repliker. Orgelpunkten vidhålls. Konserten är mestadels tunt orkestrerad med fint skiftande orkesterväv. Plastigt syntaktiga ljud och orkestersolister med fantasterier. Kulmineras i full orkester.
Gathering-kapitlet vidtar med skrovligare solist i högre tempo till tunt ackompanjemang. Solisten driver fram en dramatisering, svaras småningom av crescendo i full orkester. Skrovlig solist till konsertens fetaste orkester. Orkesterforte utan solist. Blåsarfanfarer och pådrivande slagverk. Kulminerar, klingar ut och lämnar plats för solistkadensen (Dance). Kvickt tempo, men ändå mer introvert reflekterande än bravurartat glansfullt. Lugnare. Mestadels använder solisten en ren, neutralt ofärgad ton. Skrovligare toner och högre tempo, mer extrovert. Enstaka blåsare smyger in under solisten. Orkestern ansluter grovt pulserande. Solisten fortsätter i kvickt tempo. Feast-kapitlet vidtar med vänligt orkesterkaos i frenetiskt tempo. Solist över tunnare orkester. Pulserande orkester, nu elegantare. Stillnar med lång didjeridoo-aktig ton. Klockslag annonserar att det är dags för Sunrise-kapitlet. Solist och diviserad stråkorkester, som i inledningen. Klockmelodi. Soliststämman med vitt omfång, löpningar och språng. Svävande djup ton. Mjuka, djupa stråkar. Pukslag. Gradvis stillnande musik. Harmoniskt borde konserten inte bereda ens konservativa lyssnare några problem. Dess eventuella nyskapande finner jag snarare i den fräscha orkesterklangen. Det är en väsentligen lyrisk konsert som har närmare till leken och fantasin än dramatiken. Korta, studsande toner från solisten. Orkestermelodi. Eteriska tapeklanger svävar uppåt. Uppåtstigande toner från solisten. Orgelpunkt ligger kvar en stund, men tystnar snart tvärt.

Veckans verk-text nr 163, avslutad 30 december 2002, reviderad 19 januari 2003. Införd här efter framgång i NIK-cupen 2001-2002.

Jesper Nordin, född 1971, Sverige:

Calm like a bomb

för violin & tape, k2000, 2 inspelningar, 10 minuter
Daniel Möller

Finns även inspelad på:
Russolo-cd 2002 samt Nordin Musik 001: Daniel Möller, p2002
SR Records 2031/2032: Daniel Möller, p2006

Jesper Nordins hemsida återfinns på http://www.nordinmusik.se/, där man också kan höra ett utdrag ur verket. Herr Nordin förklarar om stycket på sin hemsida: ”Elektroniken är baserad på styrda improvisationer av violinisten Daniel Möller, folksångerskan Sofia Karlsson och Fredrik Lindqvist på elgitarr och mandola. Det melodiska materialet i stycket kommer från en vaggvisa skriven till Jesper Nordin av hans far. Titeln är tagen från en låt av rockgruppen Rage against the machine. Det enda som lånats från den låten förutom titeln är graden av intensitet.” Tony Lundmans intryck av stycket återfinns på http://www.mic.stim.se/avd/mic/prod/musiklass.nsf/165e8b1037b66e97412565a80054a371/62cf149936b6a7624125698900400c39!OpenDocument. Verket uruppfördes av Daniel Möller på Nalen i Stockholm 24 oktober 2000. Stycket har belönats i Luigi Russolo-tävlingen 2002, Pierre Schaeffer-tävlingen 2003/2004, Prix Ton Bruynél i Amsterdam 2001 och Salvatore Martirano Awards i Illinois, USA 2001. Partituret publicerades 2003 av Edition Suecia. Den ”officiella” biografin finns på http://www.mic.stim.se/avd/mic/prod/personer.nsf/LookupBiografier/1B7312F71F68FE8C412564E20051B93A?OpenDocument.

Violinen inleder med snabba tonkaskader. Tapestämman ansluter, först tjutande, sedan mer dämpat. Länge liggande, hög violinklang. Småkrafsande tape. Snabba fraser från skrovlig violin. Bullrande läten från tapestämman. Bullret crescenderar och blir dominerande. Siréntjutande violin kämpar för att tränga genom. Musiken stillnar. Violinen kliver fram, först med sprint, sedan med liggande, långa toner. Enstaka violinistsprinter över jämnt flytande omgivning, som långsamt förändras. Höga rop från den djupaste natur skänker stycket mystik och sprakande kulör. Ingen schlagertristess här inte! Tapeklangerna växer i amplitud och sammansatthet. Natur-ropen syntetiseras. Är det Sofia Karlssons stämma som processats så? Violinisten spelar kraftfullare ett tag. Har acklimatiserat sig i sin nya omgivning, börjat göra den till sin. Spröd violin över stillnande tapeklanger. Tunnas ut i sprött fågelsångslikt läte i tapen. Violinen aktiverar sig. Fast rytmik lägger grunden för härligt kumulativt skeende. Är rytmen balkanskt influerad? I vart fall brädar den vad som framförts på svenska dansgolv de senaste decennierna! Låt oss dansa oss in i extasen, helt utan de multinationella bolagens välsignelse! Brusigt bullrande tapeläten tillkommer. Bullret tar överhanden. Kulmination upplöser såväl rytmen som bullret. Musiken diminuerar. Länge liggande klanger i violin och tape. Stycket avslutas i tystnande tapebuller. Glädjen finns inom räckhåll, men triumfen hägrar i fjärran!

Veckans verk-text nr 216, avslutad 28 februari 2006. Skiv-info uppdaterad 1 november 2006 och 23 februari 2008. Införd här efter framgång i W-cupen 2003.

Massimo Carlentini, född 1966, Italien:

Mutamenti

för kontrabas & tape, k2000, 7 minuter
okänd bassist i inspelning via Internet

Jag stötte på här aktuella stycke när jag lyssnade genom musik som vunnit Luigi Russolo-tävlingen för elektroakustisk musik. Tävlingen är nu nedlagd, men då hade man gjort inspelningar av många av de premierade styckena gratis tillgängliga via Internet. En snutt ur stycket kan nu för tiden avlyssnas på http://www.cematitalia.it/servizi/bio.php?lg=eng&cat=comp&id=53 som också innehåller information om tonsättaren. Möjligen trakteras kontrabasen av Alessandro Vicard. Stycket uruppfördes i november 2000. Så värst mycket mer information går inte att uppbåda i dagsläget. Låt oss lyssna på musiken!

Är det slagverksläten eller djupa kontrabassträngar som inleder med snabbt rappande läten? Förmodligen en mix av båda ljudkällorna. Hur som helst, så etableras ett härligt groove i högt tempo. Djupa tapeklanger smyger in. Rytmiska höga tapeläten. Höga gnisslanden från kontrabasen eldar på. Dansant utlevelse i rytmiskt partaj. Ekoeffekter för in oss i dimman. Musiken diminuerar. Fortsätter i lägre tempo. Distade kontrabasklanger blandas med naturella. Fågelflöjtande höga läten från tapen. Maskinell tapestämma tar oss effektivt vidare. Pizzicaton längtar tillbaks till dansgolvet, men hittar inte rätt groove. Djup kontrabasmelodi. Maskinellt chuffande tapestämma. Metalliska pizzicaton. Legatoklanger från tapen. Kontrabasglissandon. Luddigt mjuka pizzicaton. Djupa bastoner förankrar oss i verkligheten. Undervattensaktigt bubblande tapeläten. Raskt chuffande tapeläten återkommer i modifierad klangdräkt. Där finns rytmiska likheter med ånglokens ljud. Tapeklangen ljusnar och stiger till väders. Kontrabasens klang känns väldigt oprecis. Förmodligen en följd av dess låga frekvens. Tapeklangerna skiftar tätt, men de hänger ihop med musikalisk logik. Ljusa läten. Perkussiva kontrabasinsatser. Ekodränkta ljusa tapeklanger. Bassisten arbetar intensivt. Maskinella, raska taperytmer. Tyvärr är kontrabasen tyst sista halvminuten. Tapeklangerna diminuerar tills intet återstår.

Veckans verk-text nr 259, avslutad 3 oktober 2008. Införd här efter framgång i W-cupen 2005.

Fredrik Ed, född 1964, Sverige:

The Falling Veils

för blockflöjt, trombon, cello, k2002, 14 minuter
Das Orchester (Kerstin Frödin, Jonas Bylund, Chrichan Larson)

Ensemblesammansättningen tillhör som synes de mer udda men funkar riktigt bra vilket även Madeleine Isaksson bevisade i sitt fina stycke Failles (2003) för samma utomordentliga musici. Min inspelning härrör från uruppförandet på det tjockhultska Kulturhuset 21 februari 2003 under Stockholm New Music. Någon hemsida för Fredrik Ed kan jag inte hitta: vore inte en sådan på sin plats? Däremot levererar tonsättaren själv en omfattande verkkommentar på svenska MIC (klicka dig vidare från http://www.mic.stim.se/avd/mic/prod/micv5.nsf/AllDocuments/DE4E1A11C60848C9C1257228003385F6). Utdrag ur partituret återfinns på http://www.mic.stim.se/avd/Mic/Prod/micpdf.nsf/dl/GB894f1.pdf/$file/GB894f1.pdf.

Diffusa klanger stiger upp ur djupen. Vresiga forteinsatser från cellisten. Trombonisten håller sina toner läääänge, men i modest nyans. Blockflöjten sprintar iväg som en fågelfri ande. Trombonisten morrar till kort i forte. Tempot höjs. Blockflöjten och cellon följs åt unisont respektive kanoniskt en stund. Virvlande rörelser. Trombonisten börjar höras mer prominent. Lyriska sånger från blåsarna ställs mot småvresigt dolska anslag från cellisten. Några hyperskarpa Bartok-pizzicaton från cellisten. Nu är alla tre stämmorna rejält aktiva, deltagande som sanna subjekt för sig. Ensemblen är inte större än att kompositionen kan härbärgera starka individer utan att åhöraren riskerar att dränkas i ett kaotiskt gytter. Cellisten sätter in riktigt raska toner: kan det vara trettioandradelar? När blockflöjten släpper ut ånga efter cellons tågimitation inser vi alla att herr Ed även är begåvad med en humoristisk ådra. Trombonisten spelar här och annorstädes med sordin som resulterar i nasalt kräkljud. Nå, fjärtläten besparas vi i alla fall! Just som i ett idealt samhälle bidrar var stämma med det den är bäst på vilket maximerar nyttan för såväl individ som samhälle, eller stämma och komposition för att hålla oss till det musiska. I båda fallen består dilemmat i hur individen/stämman ska känna delaktighet i samhällets/kompositionens syfte och strävan. Tusen gånger hellre ett sådant dilemma än det förtryckets och de grusade strävandenas t-y-d-l-i-g-h-e-t liberalerna vurmar så exalterat demagogiskt för. Det vore galet att tala om en ledande roll, men blockflöjtens position är den mest exponerade både genom dess register och det stora antalet toner den har att leverera. Tempot har höjts. Musiken tätnar i fortenyans: kampmusik för vår individualistiska tid där man hellre bloggar på sin kammare än demonstrerar på våra gator. Blogga på bröder och systrar! Dra konsekvenserna pö om pö och låt oss sedan agera för ett värdigt samhälle! Trestämmigheten betecknar inte bara ensemblens numerär utan också stora delar av den klingande musikens uppbyggnad. Den består mestadels av tre självständigt förda melodilinjer, som dock blandar sig väl till en utmanande helhet. Lättköpta lösningar som kittlar åhörarens basalare drifter erbjuds vi tack och lov inte. Musiken stillnar och bromsar in. Är det nödrop som emanerar från ensemblen? Harmoniken tänjs. Bitvis rytmiskt unisona insatser. Musiken stillnar ytterligare. Kompositionen begynner känna trötthet vid kampen! Står någon harmonisk konsonans att finna i denna världen? Långa toner slingrar sig runt varandra. Ja, nog är människan människans glädje! Samarbete innefattar inte bara kamp och förtryck. Verket avslutas unisont. Framtiden brer ut sig framför oss.

Den första skivan den som blivit intresserad av Fredrik Eds musik bör skaffa är dB Productions 43 som rymmer orkesterverken Hyss (1995) och Drift (1997-8) samt sologitarrstycket Leash (2000). Därutöver finns Djävulen i klocktornet (2001) för stråkorkester på Chamber Sound 3034, Yl (1994) för altsax, tape och liveelektronik på dB Productions 17 samt Mit (1996) för 3 slagverkare på GAC 009. Här aktuella stycke finns tyvärr ännu inte utgivet, men nog får vi väl hoppas på ytterligare en snar porträtt-cd ägnad Fredrik Ed!

Veckans verk-text nr 235, avslutad 2 april 2007. Införd här efter framgång i W-cupen 2005.

Malin Bång, född 1974, Sverige

Fountain Club

för kammarorkester (14 st), p2005, 14 minuter
flöjt, oboe, klarinett, fagott, horn, trumpet, trombon, 2 violin, viola, cello, kontrabas, harpa & slagverk
KammarensembleN, Marit Strindlund, konsertupptagning

Här aktuella styck slog fullkomligt knockout på mig direkt jag hörde det! Malin Bång förvandlades i ett slag från en närmast okänd, ung tonsättare till en vars musik jag hyser de största förväntningar på. Hennes hemsida återfinns på http://www.malinbang.com/ och erbjuder bland annat klingande utdrag ur hennes musik. Här aktuella stycke uruppfördes i Västerås 25 januari 2005 av KammarensembleN och Marit Strindlund, ett framförande som också sändes i SVT 13 mars 2005. Än har vi inte kunnat glädjas åt några skivutgåvor med Malin Bångs musik, men de ska nog snart börja droppa in.

Cellon inleder och låter sin ton svälla. Fallande rörelse förstärks av kontrabasen. Smattrande högre stråkar ansluter. Tystnar helt en kort stund. Ny insats från basarna följs av rasslande högre stråkar. Om igen! Blåsarna involverar sig, men mest med diffusa utsagor. Cellisten kliver fram solistiskt i sitt höga register. Kontrabasen varierar inledningens fallande motiv. Blåsarinsatser med österländsk aura. Det fallande inledningsmotivet börjar bli riktigt bekant nu! Klarinetten har somt att anföra. Flöjten hetsar. Musiken tätnar långdraget, närmar sig småningom ett rejält partajande. Morrande trombon. Raska fagottrörelser. Klarinetten kliver åter fram med quasisolistiska ambitioner. Hög aktivitetsnivå trots att tempot inte är speciellt högt. Trumpeten ställer sig i främsta ledet. Blåsarna dominerar ljudbilden till skillnad från inledningen som vigdes helt åt stråkarna. Tät musik med många stämmor som vill lämna prominenta bidrag. Ändå hålls musiken samman utan att förfalla till en kaotisk röra. Tonsättaren har satt upp ramar som medger starka individuella uttryck utan att riskera styckets enhetlighet. De instrument som märks minst är oboen, hornet, violan och harpan. Musiken utstrålar en härlig livsglädje, aktivitetslust och infallsrikedom. Sånt här partajande är roligare att uppleva via musiken än i verkligheten, där det snart blir allt för tröttande. Musiken närmar sig en slags frimodig storbandsjazz av det mer avancerade slaget. Glesnar en aning. Börjar gästerna dra sig hemåt? Tunnas ut ytterligare. Höga stämmor dominerar. Violinerna och en klarinett slingrar sig runt varandra. Stillnar som för att gå till vila, men finner lite restenergi och tätnar istället utdraget. Trombonmorranden. Growlande trumpet och trombon leder åter tankarna åt jazzhållet. Händelsefattiga slutminuter. Uppstädning efter festens röra? Stycket avslutas stillnande. Ett visitkort som heter duga!

Veckans verk-text nr 252, avslutad 22 maj 2008. Införd här efter framgång i W-cupen 2005.

Sidor inom den här sektionen (länk öppnas i samma fönster)
Pages within this section (links will open in the same window)

veckans_verk.html
reflexioner_1711-1819.html
reflexioner_1820-1829.html
reflexioner_1830-1869.html
reflexioner_1870-1889.html
reflexioner_1890-1899.html
reflexioner_1900-1909.html
reflexioner_1910-1919.html
reflexioner_1920-1929.html
reflexioner_1930-1939.html
reflexioner_1940-1949.html
reflexioner_1950-1959.html
reflexioner_1960-1969.html
reflexioner_1970-1979.html
reflexioner_1980-1989.html
reflexioner_1990-1999.html
reflexioner_2000_och_senare.html

Sektionslänkar inom min hemsida (länk öppnas i samma fönster)
Section links within my site (link will open in the same window)

index.html
veckans_verk.html
popmusik.html
internationell_konstmusik.html
nutida_internationell_konstmusik.html
svensk_konstmusik.html
Krogen Äfventyret
huligan.html
Walter Ekelins CV
lankar.html

besök på sajten sedan september 2001, ej räknande mig själv
visits since september 2001, not counting myself

Senaste uppdatering (latest update) 5 oktober 2008.
Version 5.52 av sidans Telia-inkarnation (of the page's Telia-version).
På nätet sedan 16 januari 2001, hos Telia sedan 20 juli 2001.
On the net since 16 january 2001, at Telia since 20 july 2001.