con leggerezza pensosa
Högerkärringen
Mannen med de 982 Volvo B-aktierna
Eulaulia
Köpmannaföreningens ordförande
Anarkistsossen
Kommunreportern på Brackeborgsposten
Arbetarekommunens delegerade
Parfymeriinnehaverskan
John Cage-wannabeen
Kalmariten
SÄPO-mannen
Chefen för trafikpolisen
Kommunala Musikdirektören
Bartendern
Själens Furir
En jycke, modell större
- Jag har en idé, sa Högerkärringen - den
strama med bog paper tie runt halsen. Alla ska följa lagen utom
vi i högern. Vi står ovanför lagen. Det vore väl bra?
- Tyst på sig surfi**a! kvad Mannen med de 982 Volvo B-aktierna.
Slikt ha vi MUF:are att yttra. I vår ålder leva vi och låta
andra prata.
- Förtröck ent' kvennfölk, slapptask där, röt Eulaulia. Ho'
e min söster! De' ett sånt stiligt frontemmer å titte på i
ruta' när en kom hem frå' sillfabrika.
- Kallar du mig sillmjölke? Ska du ha bäng? När ska du ha
bäng? Det finns grabbar på gymmet som spöar upp
fattigkärringar för under tusenlappen. Bara för att jag kör
mjölk i en tretonnare ska ingen fattiglapp komma och kalla mig
sillmjölke! Jag allokerar resurser och unnar mig ett och annat
däremellan. Sossepack: Dra åt fanders till Nord-Korea, orerade
Köpmannaföreningens ordförande.
- Vart de resurserna allokeras är nog bekant, inflikade
Anarkistsossen. Men sanningen att säga har jag alltid varit lite
svag för Juche-idén. Ni borde ta mig f-n prova den ett tag.
Kanske kunde få till och med er uslingar lite nyttiga!
- Hur skulle handelns på Södra Långgatan omsättning påverkas
av Edra förslag, undrade Kommunreportern på Brackeborgsposten
och tittade inbjudande-uppfordrande runt församlingen.
- Man måste se frågan ur ett lokalt perspektiv. Däri ger jag
dig rätt, upphov Arbetarekommunens delegerade sin väna stämma.
Vad avser just Södra Långgatan ha vi funnit att grundproblemet
är en skriande kompetensbrist. Men är det verkligen samhällets
sak att lösa det? Kunde marknaden själv reglera saken så vore
det mums filli babba. Folk blir så nervösa och fientliga så
fort en politici öppnar käften. Ser man däremot till Västra
Sjögatan ha vi att göra med ett bristande kundbemötande. Där
kunde vi möjligen få majoritet för att låta rottingen vina.
Men är det mödan värt? Låt folk rösta med fötterna!
- Jag gillar inte tonen, djävla kommunistarsle!!!, vrålade
Parfymeriinnehaverskan, vars ansikte rödvredgats under det
senaste inlägget.
- Better get yourself some new ears, babe, väste en John
Cage-wannabe som satt i ett hörn och rensade svamp.
- Sau du nå't? Va? Va? Jag menar saaauuu dö nåtttt?
- Skärpning annars får vi straaaaaaaaama upp det här
ordentligt, interfolierade SÄPO-mannen i de orange-färgade
solbrillorna. Jag har just fått telegram. Vill ni höra det
roliga eller det tråkiga först?
Alla i lätt oordnad kör: Det roliga! Det roliga!
- Förrförre statsministern skriver: På en av mina resor runt
Sverige kom jag samman med min hustru att ta en biltur genom
Kalmar och vi fann då stort behag i Edra trädgårdar. Ni är
duktiga odlare med väl utvecklat skönhetssinne! Jag bugar mig!
Allmänt svammel, uppsluppet, rört, enstaka tårar glimrar
till i ögonvrår.
- Nuvarande statschefen skriver: Tyvärr ser jag mig nödsakad
att inställa mitt och familjens Sollidenbesök vecka 28.
Allmän bestörtning.
Varur Chefen för trafikpolisen upphäver sin stämma: Men då
behöver vi inte spärra av E66? Då behöver vi inte rekvirera
trafikpolis från hela Götaland? Faran för allmänhetens liv
och lem är undanröjd. Statsskicket består!
Kommunala Musikdirektören bleknade hastigt, lossade slipsen,
knäppte upp översta skjortknappen, stoppade en Nitromex under
tungan och kved: Men då ha vi inte grund att ställa in
Eldkvarn-konserten? Då kommer de att spela och förflacka Vår
Fina Ungdoms musikestetiska sinnelag! Treackordstölpar med en
sångare där bara vart tolfte ord går att urskilja. Poetsluskar
med gitarr på magen och rödvin innanför, uppbackade av fyllon
som inte klarade Für Elise. Vers-refräng-marodörer med
elektroniska stämapparater och förslappat, schablonistiskt
formsinne. Middle of the Road-fegisar, för brackiga att vara
progg, för veka att vara punkare, för gamla att vara syntare,
helt oförstående för hip-hop, för svenniga att vara
multi-kulti - de ligger bra på Svensktoppen, va?
Anarkistsossen och John Cage-wannabeen anslöt sig pronto till
den radikalestetiska front som Kommunala Musikdirektören därmed
öppnat och beslöt att omgående dra in Palace
utskänkningstillstånd om de inte genast slutade ta hit
så in i helvete sunkiga band.
Högerkärringen drog åt snaran kring halsen, knyckte på
nacken, placerade nästippen i vädret och skreeeeeed ut ur
lokalen med förolämpad min. Bartendern viskade att hennes
brorson spelade maraccas och körade i Eldkvarn.
Mannen med de 982 Volvo B-aktierna inlade sitt veto (bifogandes
en riktigt sur brakskit) och lovade driva saken till
Europadomstolen För De Mänskliga Rättigheterna. Dra in
utskänkningstillstånd bara så där!
Eulaulia blev förgrömmad: Djävla elitister! Dra dit pepparn
växer! Eldkvarn spelar musik som folk förstår. De talar mitt
språk, sjunger om mitt liv och hör för h-e hur fint de
måddulerar från C-dur till fiss-moll. De ska till
Eurovisionsschlagern, sanna mitt ord!
Köpmannaföreningens ordförande förnam en kluvenhet i hela
sitt väsen: indragna utskänkningstillstånd voro inte att leka
med, men om Palace miste sitt, så nog gingo väl de
tööööörstiga till Kvarnholmens såar?
Kommunreportern hade dragit sig in i ett hörn allteftersom
kvällen fortskred. Han var osedvanligt väck. Just nu försökte
han skruva ihop sin BIC-penna. Det gick inget vidare. Vilket
håll snurrar man egentligen åt när man monterar en penna?
Varför tog jag inte med mig bandspelaren? Har de några jobb
lediga på Lokalradion eller Vi Högtryckstvättare? Vart kom den
där fjädern ifrån?
Arbetarekommunens delegerade vart brydd: Har inte Eldkvarn sålt
många skivor? Tycker inte många i Rörelsen om Eldkvarn? Är de
inte braaaa? Godkända? Korrekta? Vårt folk? Eller är det
Electric Light Orchestra jag förväxlar dem med? Kan 5 biljarder
Elvis-fans verkligen ha fel?
Parfymeriinnehaverskan log förnöjt och nöp Bartendern i
låret: Äntligen sätts bonntölparna på plats! Kanske ger det
utrymme för ett mer raffinerat klientel som vet att betala
bättre!
- Sau du nå't? Va? Va? Jag menar saaauuu dö nåtttt?
SÄPO-mannen såg trött ut. Om Eldkvarn fälldes bleve det ett
nytt slyngel-band att lägga upp en file på. Åtta år kvar till
pension. F-n om man orkar?
Chefen för Trafikpolisen stoppade in en snus och polerade
Alko-mätaren: he-he-he, om man la sig i bakhåll för det här
patrasket - det skulle ryka en del kort, he-he-he!
- Vad försiggår egentligen här? Tror ni att saken är utagerad
och ni kan gå hem att nanna kudde? Jag tycker mig skönja
avrundande, avslutande tendenser. Icke! röt Själens Furir och
återbördade Högerkärringen till sällskapet. Hic Rhodus, hic
saltus!
- Hicka hit och hicka dit, halta här och salta där, djävla
militarist väste John Cage-wannabeen. Ta dig en svamp och var
som folk.
- Jag går på kroppsegna substanser, flumputte! replikerade
Själens Furir och gav John Cage-wannabeen en rak höger i
mellangärdet.
John Cage-wannabeen stöp som en torsk, därvidlag vältandes
omkull bordet där Parfymeriinnehaverskan, Mannen med de 982
Volvo B-aktierna och Köpmannaföreningens ordförande satt
inmundigandes murkelsoppa med likör. En jycke, modell större,
som hela kvällen legat stilla under bordet blevo då topp tunnor
rasande, gav blodisande skall och viste de hemskaste gaddar.
Högerkärringen slet hastigt av sig sin Bog paper tie, kastade
sig över besten, vred ned honom på backen och surrade hans
käftar med nyss omtalade persedel. Arbetarekommunens delegerade
applåderade och viskade till Eulaulia att Högerkärringen var
systerdotter till Fru Draake, hon som dansade ett år i Dagens
Arbete:
- Var det Rakel hon hette? Vart tog hon vägen? Fegade
redaktionen ur eller beckade inspirationen ihop sig?
- Vem sa Beck? Ta inte hit den uslingen, han är snäppet värre
än till och med Eldkvarn! ojade sig Anarkistsossen. Ska ni
nödvändigtvis läsa deckare, så läs för f-n något bra.
Vachss är bra. Resten stinker. Eller heter det suger? Resten
suger?
- Vax kan du ha i öronen, använd Revaxör innan det börjar
rinna längs halsen, upplyste Parfymeriinnehaverskan från sin
position mellan Köpmannaföreningens ordförande och Mannen med
de 982 Volvo B-aktierna.
- Så vacker hals ni har, fröken Högerkärring, inledde
Kommunala Musikdirektören en serenad till nyss nämnda. På min
ära om er Bog paper tie inte gör sig bättre kring odjurets
käftar än kring er lekamen. Ni vart bra vig, smidig och stark
när ni övermannade besten! Såna ska mina fruntimmer vara!
Seså, slå sig nu ned med mig och låt oss språka vidare.
- Ja, men lagen, vad menar ni om den? undrade Högerkärringen.
- Lagen, ja den lagen - se den har alltid ställt till problem
för människan. Redan Antonio Vivaldi, 1678-1741, brottades med
saken. Ni vet att hans De fyra årstiderna ingår i hanses opus
8, på modersmålet benämnt Il cimento dell'Armonia e
dell'Inventione. Han skrev där 12 konserter för att utröna
förhållandet mellan Lagen, det är Harmonin, och Människan,
det är Kreativiteten. Hanses svar finns där. Förräxten, hur
vore det om vi beställde oss vars en Quattro stagione?
- Är det den med kronärtskocka, undrade den obildade
Högerkärringen.
- Det är den, replikerade Kommunala Musikdirektören, den
kunnige mannen. En sådan skulle smaka mig alldeles
förträffligt just nu! I synnerhet om jag finge kasta ett och
annat öga åt edert håll och växla några ord med en så
förtjusande Högerkärring?
- Låt oss äta!
- Sau du nå't? Va? Va? Jag menar saaauuu dö nåtttt?
- Va' f-n gör den där j-a kalmariten här? Kan ingen kasta ut
honom? Var har man polisen när man behöver den? aggreverade sig
Mannen med de 982 Volvo B-aktierna genom att yttra.
- Den som saut vaut!
- Låt 'en hållas, han somnar snart, infogade Eulaulia. Låt oss
koncentrera oss på hur saken utvecklar sig för våra två
Turturduvor! Är det inte spännande? Det är bland det mest
spännande jag vet - att se vilka som får varann', och hur och
varför - uff, uff, uff - en blir alldeles yr!
- Kan bli klirr i en hel del kassor om det artar sig väl,
konstaterade Köpmannaföreningens ordförande. Hon Eulaulia är
inte så pjåkig själv. Hon har inte funderat på att stadga
sig, bilda familj?
- Här funderas inte. Vill jag ha en karlslok, så tar jag
första bästa fyllhund som passar mig med hem, vaskar av honom,
låter 'en göra sitt jobb och sparkar ut honom. Är han någe'
bra, så får han en sup som tack. Skulle det vara nåt, att dra
på en karlslok? Tvi vale!
- En pizza ska vara som hela världen för att tala med Gustav
Mahler, 1860-1911, sa Kommunala Musikdirektören och lutade sig
in över Högerkärringens dekolletage. Själv föredrar jag
tvenne. Han rodnade, harklade sig och fortsatte: Jean
Sibelius, 1865-1957, grannfolkets store bard, var av en annan
uppfattning.
- Ni luktar så gott, oh vise Kommunala Musikdirektör, flöjtade
Högerkärringen, var köper ni ert munvatten?
- Mais oui! Jag tar mig en tur till Frankernas land emellanåt.
Ibland i sällskap med en skön kvinna. Ibland ensam. Ni vet att
det finns kvinnfolk också där? För att skölja munnen dricker
jag mest cognac. Någon gång borstar jag en tand, på söndagar
två.
- Oooooh la la! ni är så vulgär, sjöng Högerkärringen och
smällde sju blöta kyssar i Kommunala Musikdirektörens ansikte.
De satt på motsatt sida om bordet så Kommunala Musikdirektören
fick nöja sig med att smeka Högerkärringens vänstra öra och
halsparti, högra skuldra och överarm, samt arbeta sina knän
och smalben mot hennes. Han sökte hennes mun med sina läppar
och sa med hetgrötig stämma: Ni vet att Béla Bartķk,
1881-1945, ungrarnas store, anti-fascistiske tonskald, skrev sin
enda opera om Riddar Blåskägg. Studera den noggrannt samman med
mig!
- O ja, vise Kommunala Musikdirektör, vad annat kan en
Högerkärring önska sig än att tumla runt i halmen med en
Director Musices och sedan begrunda Judits äventyr hos
Blåskägg? Kör i vind. Tar vi taxi?
- Sakta i backarna pilska stycke. Director Musices är inte ett
tilltal som behagar mig. Sverige har haft en sådan, men han var
en grund punschpatriot och epikuré som bara sällan nådde de
sant mänskliga djupen i sin konst. Jag har större krav än så
på min musik.
- Ni är så hård, o vise Kommunala Musikdirektör, hetviskade
Högerkärringen med läpparna nära den kloke mannens vänstra
öra.
- I vanliga fall cyklar eller promenerar jag. Någon gång tar
jag taxi eller buss. Tåg och flyg gläder mig mindre. Helikopter
kunde vara intressant. Nu är jag lite pirum, så taxi verkar
vara ett gott alternativ.
- O, ni cyklar, sa Högerkärringen och vispade runt med tungan i
Kommunala Musikdirektörens högra öra. Så plägar även jag
förflytta mig.
- Var rädd om mina organ, människa, kved Kommunala
Musikdirektören. Jag tycker om att ni cyklar. Det gör riktiga
människor. Jag har funnit privatbilister vara ett undermåligt,
förslappat släkte.
- Hur rätt har ni inte, den där ordföranden i
Köpmannaföreningen som kör sin mjölk i tretonnare, är en
kanalje, slöfock, slapptask och sillmjölke, skrattade
Högerkärringen. Fråga mig, jag vet... ty jag var med, som
Fältskär'n sa.
- Så, ni är beläst och saknar inte helt bildning, ert vackra,
mörka hår till trots? utbrast Kommunala Musikdirektören
förvånat. Men ni kommer väl att fälla ut er vackra
håruppsättning för mig inatt?
- Vi får väl se om ni har något att veckla ut för mig. Ni vet
att jag vart involverad i rockscenen på åttiotalet?
- Det är bekant.
- Jag fann ganska snart att den bästa rockmusiken görs av män
mellan tjugofem och trettio år.
- Det låter plausibelt.
- Jag tror mig också veta varför.
- Berätta medan jag stryker åverfladen av min hand över edra
nipplar.
- Kring tjugofem års ålder har de utvecklat sina instrumentala
färdigheter till en adekvat nivå och hunnit träffa sina
stilistiska val. Om det var något med dem har de vid trettio
års ålder uttömt sina vals möjligheter och blivit tråkiga.
Om det aldrig var något med dem kan de fortsätta till dödagar.
Se bara på Eldkvarn! Ni stryker mina nipplar på ett trevligt
sätt. Fortsätt om det glädjer er!
- Det glädjer mig. Sannolikt skulle det glädja mig än mer att
smeka hela paketet med handens insida. Om ni inte tycker illa
vara?
- Prova en stund, så får vi se!
- Jag hade väntat mig en mer ekivok dom över rockmusiken från
er sida.
- Ha-ha-ha! Men ni är ju man! Ni vet hur det är!
- Jag vet hur det är. Jag förväntade mig att Ni med ert skarpa
sinne och rika erfarenhetsmaterial skulle bekräfta mina
förmodanden.
- Jag bekräftar dem och funderar smått på om det kunde gå
för sig att stryka herrns lår? Med utsidan av handen.
- Det skulle inte misshaga mig.
- Ni smeker mina behag eggande. Ni verkar faktiskt ha något
utvecklingsbart bakom gylfen. De flesta samtalsbara män brukar
annars vara omöjliga sängvalsare.
- Jag tror minsann att en lock av ert hår frigjorde sig där.
Så vansinnigt upphetsande den faller över ert ansiktes vänstra
sida! Är det kanske dags att ringa på taxi?
- Men det sa jag ju redan för en bra stund sedan!
De tu tog farväl av sällskapet och försvann till mer ombonade
kvarter.
Alla i kör, lätt oordnad: Ouga chaka! Ouga chaka! Ouga
ouga! Ouga chaka!
Köpmannaföreningens ordförande blev sentimental: Jag tror att
människor saknar vacker musik i sina liv. Något att varva ned
till, att spela vid den romantiska middagen, när man tar sin
tupplur efter jobbet, då man vaknar på söndagsmorgonen.
Chopins Nocturner, eteriska damkörer, blonda vispop-flickor,
californiska minimalister. Till intet förpliktande örongodis.
Skulle världen inte vara en bättre, mjukare boning om
människorna lyssnade, verkligen lyssnade, en halvtimme om dagen
till slikt?
- Du har verkligen en slapp kärna gamla krämarpatrask, utbrast
Anarkistsossen. Det var ett tag sedan du skörtade upp några
kunder, va? Du har väl bara representerat de senaste åren?
Suttit i nämnder och kommittéer och fisit?
- Var inte så stygg mot han!, se ni inte hur ömhudad han blev
av likören, röt Parfymeriinnehaverskan. Seså, kom nu till
mamsen och lukta på mina dofter.
- Hmmmm, det är en lisa för en sargad själ att insupa sådana
aromer och luta sig mot ett så behagligt kött, mös
Köpmannaföreningens ordförande.
- Ni vet att det finns mer?
- Jag vore nöjd med det som finns här!
- Ho-ho-ho! Slapp som en mjukost. Det ordförandeskapet blir inte
långvarigt, skrattade Anarkistsossen. Vad kan du ha för en
nytta av en sån slapptask, o paranta Parfymeriinnehaverska?
- Har du inte stuckit till Nord-Korea än? Ta du dina
gymnasistslampor och dra för helvete härifrån!
- Ni vore inte intresserad av ett ménage-ā-trois?
Köpmannaföreningens ordförande plockade fram mobilen och
ringde gymmet: Degis här! Jag blir förolämpad av en
Anarkistsosse på krogen! Vad tar grabbarna för att spöa upp en
sådan?
---
- Det var dyrt. Jag ringer igen om det blir aktuellt. Tjabba!
- Seså, inte tänka på våld nu. Luta sig närmare mamsen, så
ska vi myyyyyyyyyysa, spann Parfymeriinnehaverskan.
- Hmmmmpf, men jag blir så arg!
- Koncentrera energin där den kan göra nytta! Stryk över och
gå vidare! Lär dig skilja på det du kan påverka och det du
måste släppa.
- Ni är så klok och vis, väna Parfymeriinnehaverska!
- Jag är en sensitiva också! Min själ förnimmer den
minsta imperfektion i verkligheten. Luftens elektroner liksom
laddas med negativa vibrationer, som jag fångar upp med sinnen
så känsliga att vetenskapen ännu icke kunnat beskriva eller
förklara dem. Sannerligen äro jag icke sammansatt av det stoff
som drömmar äro gjorda av!
- Men ack! Hur hårt måste inte verklighetens band tynga er
späda uppenbarelse? Skulle ni inte vistas i en mera skir,
flortunn dimension som visste att verkligen uppskatta er efter
förtjänst?
- Ni har så rätt! Här släpar jag mig fram bland parfymers
väldofter och försöka avyttra dem till råbarkade bonntölpar
och fnissiga småflickor. Vad får jag för det? Några fattiga
slantar, där bara något tionde kan gå till mina egna behov!
Och allt glåp och hån och slit och krus och förklarande och
provande och snatterier! Om människorna, dessa okänsliga
varelser, visste hur hård Parfymeriinnehaverskans lott äro!
- Seså, berätta, nu för mig! Minns att också jag en gång
varit en enkel krämare!
- Men ni sålde bildäck! Vad är det för poesi i det?
- Fy på sig! Vart tog nu sensitivan vägen? Hur finge
ni parfymer till er bod om jag icke placerade däck på bilarna?
- Menar ni att också ni besitter en själ bakom er krämarfasad?
- Zzzzzzz! Zzzzzzzz!
- Den stackar'n somnade visst, Den likören, den likören!.
Såja, lägg sig nu bredvid jycken och sov riktigt sött mens jag
letar rätt på något mer stimulerande. Volvo B-aktierna har
visst fallit, så där lär väl vara sorg. Kommunreportern är
gullig, men vad gör han nu? Är det anteckningsblocket han
försöker fälla ihop och stoppa ned i kavajen? Alla dessa
Intellektuella Kavajer! Svart. Med chic T-shirt! Och blå jeans!
Ho-ho-ho: är de inte föraktliga? Visst är de! Patrulltraskare!
John Cage-wannabeen skulle utgöra en yttre kontrast, men jag
undrar om vi inte vore själsligen för lika? Men hanses
murkelsoppa var god! Jag tror minsann att jag ska undersöka
Arbetarekommunens delegerade lite närmare! Har en så'n annat
än avtal och majoriteter i skallen?
- För min del kan jag inte se att vare sig Albin Amelin eller
Ivar Lo Johansson överträffats inom sina respektive konstarter.
Proletariatets konstnärer och författare inneha fortfarande en
ledande, nationsformande position. Akademikerna och
tjänstemännen ha icke varit i stånd att frambringa något
tillnärmelsevis lika högstående, orerade Arbetarekommunens
representant.
- Men inom musiken har Rörelsen inget frambragt som hållit ens
över en mandatperiod, invände John Cage-wannabeen.
- Det är förvisso de fetaste kapitalisternas arena. Men, ge
Kommunala Musikskolan en chans! Den äro ännu bara barnet. Det
är badvattnet man kastar ut, inte barnet!
- Är inte Kommunala Musikskolan för slapp och grund? Ungdomens
egna, primitiva musikalitet ska frammanas, det vill säga i
praktiken det de hör på Topplistan. Istället borde den fostras
i Den Stora Musikhistorien. Den borde göras delaktig i Den Stora
Världen, inte vad som spottas fram från en handfull
multinationella bolags studios. Var det inte underbart
uppfräschande när Britney Spears fick en tunna urin över sig?
- Den stackar'n!
- Synd om flickan förvisso, men hon upphörde att vara
flickebarn när hon sajnades av Multibolaget. Då blev hon artist
och representant. En i ekorrhjulet.
- Men dem slår man inte på! Dem representerar man! Deras
villkor försöker man förbättra!
- Ha-ha-ha, skulle du kunna vara en Britney Spears delegerade
också? Måste inte den du representerar ha en viss värdighet,
stå för något gott, utföra ett nyttigt arbete?
- Inte alls, det är just de värdelösa, de föraktade,
uslingarna, skubbarna som behöver en representant. De starka
klarar sig alltid!
- Hmm, tål att tänkas på. Vad säger du om hon
Parfymeriinnehaverskan, då? Hon har kastat pilska, värderande
blickar åt ditt håll en god stund nu!
- Den ja!
- Hon kan äta murkelsoppan. Men kan hon plocka svampen?
- Hon är eterisk. Kunde kanske vara ett intressant
komplement till min prosaiska gestalt. Men skulle det hålla?
- Jag tycker mig skönja tvekan och tvivel. Du vet inte alltid
rätt och fel?
- Å jo, men ibland måste jag känna efter. Emellanåt måste
jag verkligen leva mig in i, vara delaktig i en situation.
Själens Furir drämde näven i bordet och utbrast: Men vad är
detta? Jag tycker mig ana en sentimental, tårögd enighet. All
colours bleeding into one. Så kan vi inte ha det. Det vore
Historiens slut. Straaaaaaama upp det hela innan jag kallar på
förstärkning!
Alla i kör: Vi orkar inte mer! Vi måste vara fler!
- Hå-hå-hå! Skulle smaka fågel, va? skrockade Själens Furir.
Än ha bara en handfull av er trådit tiljorna. Bara tvenne ha
dansat prådddduktivt. Bättre kan ni: när ni spyr av utmattning
tar jag in ersättare! Det står en skock nyexaminerade utanför
och bankar på dörren, hå-hå-hå! Och vad är det för svammel
om att musiken skulle vara de fetaste kapitalisternas revir. Det
är muzaken! Eller menar ni att Beethoven och Pettersson skulle
vara feta kapitalister? Obildade drumlar! väg edra omdömen och
yttranden på guldvåg. Tala som om det hade någon mening,
annars svamlar ni.
Chefen för trafikpolisen harklade sig och tillkännagav:
Neddragningen av den allmänna värnplikten bidrar till det
blinda våldet på Sveriges gator.
SÄPO-mannen fyllde i: Du menar att gossarna aldrig blir män,
inte lär sig hantera sina vapen? Inte ser konsekvenserna av sitt
våld? Inte skolas att nyttja sina vapen ändamålsenligt? Inte
lär sig krigets internationellt vedertagna lagar? Bara
misshandlar främlingar för sitt höga nöjes skull, för att
för en gångs skull känna sig mäktiga?
- Just så!
Eulaulia tillfogade: Och sen är flickorna så kravlösa. En
normal ung man ska helt enkelt inte orka ägna sig åt blint
våld efter att ha arbetat en full dag och sedan givit sin kvinna
hennes rätt. Men flickorna nöjer sig med så lite! Ställ krav
på pojkarna så orkar de inte slåss! Sparka ut han och ta en
annan annars! Sju multipla orgasmer i veckan, året runt,
ska en kviga ha om hon valt rätt tjurkalv!
Alla i kör: Ha-ha-ha! Ha-ha-ha!
Anarkistsossen fortfor: Det är många som sparkats ut av
Eulaulia. Själv orkade jag bara några veckor. Vem har rekordet?
- Mina läppar är förseglade! fnissade Eulaulia, men såg
ömsom rörd, ömsom besviken ut.
- Klockan tickar vet du. Snart kan du inte förmera dig längre.
- Käften!
- Kanske inte är det Livet ville med dig?
- Dra åt fanders! Dölja sig en Ödestroende inom
Anarkistsossen?
- He! Också Ödet är nog skapat av våra val och resurser.
- Hmm, val och resurser. Jag ska ha med mig en drummel hem för
natten. Vem ska jag ta?
- Jag kunde ställa upp om du bad riktigt snällt.
- Pyttsan, du är tråkig! Vi har haft vårt.
- Du är inte lagd åt att prova Parfymeriinnehaverskan?
- Det har förekommit, men ikväll tarvas batong!
- Ta en av poliserna om du törs. Själv ryser jag inför deras
blotta uppenbarelse. Men du ha ju andra lyror att spela på.
- Ta mig tusan om det inte kunde vara något. Tror du att de har
uniformspersedlar hemma som vi kan leka med?
- Ska jag fråga?
- Ha-ha-ha!
Eulaulia reste sig från golvhörnan där hon och Anarkistsossen
språkat, lyfte armarna över huvudet, stod stilla och svängde
höfterna utmanande åt polismännens håll. Dessa kunde inte
annat än notera hennes närvaro. Anarkistsossen studerade hennes
ändalykt mens hon vaggade bort mot dem. Något spratt till.
- Jag väntar på de nyexaminerade, tänkte han.
- Har herrarna batongerna nyputsade? frågade Eulaulia när hon
kom fram till bordet där Chefen för Trafikpolisen och
SÄPO-mannen satt.
- Min glänser, sa Chefen för Trafikpolisen, kalla mig CfT!
- Varför tror du jag har orange solbrillor, undrade
SÄPO-mannen.
- Oh! herrn har gymnasiekompetens och tittar på Killinggänget.
Herrn vill vara ungdomlig? Dra åt helvete, djävla fjortis, röt
Eulaulia. Du med den glänsande batongen kan stanna. CfT, hur
många är du chef för?
- Vi är 27 man i arbetslaget.
- Har alla glansputsade batonger?
- Jag inspekterar dem varje förmiddagsfika.
- Händer det att de är lortiga av blod?
- Inte vid inspektionen, i vart fall inte sedan jag blev CfT.
- Kan ni ge mig multipel orgasm i natt?
- Jag har inget druckit. Det verkar vara något som bultar bakom
gylfen.
- Ha-ha-ha, det är framstjärten, det! Jag känner efter.
- Be my guest.
- Känns trevligt. Kan fungera.
- Era bröst är äkta?
- Känn efter!
- Verkar trevliga i mina händer.
- Kör ni?
- Jag kör. Bilen är lite åldersstigen, men den är hel och
ren.
- Som vi!
- Ha-ha-ha, nu går vi!
Alla i kör, lätt oordnad: Ouga chaka! Ouga chaka! Ouga
ouga! Ouga chaka!
Parfymeriinnehaverskan gingo fram till Själens Furir, som stodo
som dörrvakt. Hanses armar var korsade över den breda bringan,
men Parfymeriinnehaverskan samlade allt sitt mod och tilltalade
honom sålunda:
- O, bredbringade Själens Furir, jag är nu den enda kvarvarande
kvinnan i lokalen. Ingen av männen tilltalar mig. Kunde du inte
släppa in några nyexaminerade, så att mina valmöjligheter
vidgades?
- Utveckla din aversion mot de närvarande!
- Mannen med de 982 Volvo B-aktierna luktar illa!
Köpmannaföreningens ordförande somnade av likören!
Anarkistsossen är vederstygglig, fullkomligt motbjudande!
Kommunreportern på Brackeborgsposten har just fastnat med
långfingret i kavajens nedersta knapphål! Arbetarekommunens
delegerade var stygg mot min yrkeskompetens! John Cage-wannabeen
har så dammigt skägg! Kalmariten är så fåordig!
SÄPO-mannens solbrillor skär sig mot slipsen! Bartendern är
otrogen! Ni har dåligt rykte för dominanta eskapader!
- Hrmmmmm. Jag finner att ni hyser minst aversion mot John
Cage-wannabeen. Tvätta ur hans skägg och vänslas med honom.
Annars kan ni dra åt fanders. Jag släpper inte in några
nyexaminerade för er skull! Seså iväg nu. Memorera att jag
inte skulle vilja leka dominans med er. Jag betackar mig för
fler sådana propåer!
- Uuuu huuuuuu. Ni gör mitt liv så svårt! Men, jag ska lyda er
och pröva ert råd.
Parfymeriinnehaverskan samlade sig och gingo åt John
Cage-wannabeens bord. Framkommen satte hon sig i hans knä,
grabbade tag i hans skägg och sade:
- Ni har så vackra ögon, låt mig kamma ert skägg!
- Skulle ni vilja tvätta det mens ni ändå håller på,
frågade John Cage-wannabeen.
- Kunde vara intressant, medgav Parfymeriinnehaverskan. Men säg
mig, vad är ert egentliga namn? Här är ni bara känd under ert
öknamn!
- Oooh, det är en väl förborgad hemlighet. Den yppas bara om
juridiska skäl föreligger.
- Så dumt av mig att fråga, så förhåller det sig även för
mig. Seså, nu doppar jag kammen i vaniljdekokter! Ert skägg
kommer att glänsa och dofta som aldrig tillförne!
- En midsommar för några år sedan mötte jag en vaniljflicka.
Hon var något utöver det vanliga! Men passar en man i vanilj?
- Mina män klär bäst i vanilj, viskade Parfymeriinnehaverskan
med näsan djupt inkörd i John Cage-wannabeens skägg. Jag blir
alldeles yr av aromen. Snabbt, ta mig bortom här och nu!
- Ni vill till Nirvana? Ni vill skåda Zens djupast förborgade
hemligheter? Ni inser att Buddha visat den rätta vägen till
kärlek och maximalt, ändamålsenligt våldsutövande?
- O ja, show me the way!
- Och ni betalar taxin?
- Jag betalar taxin!
- Följer ni med mig på tre svampexkursioner?
- Om ni låter mig vårda och parfymera ert skägg!
- Så, vad väntar vi på? Ring taxin!
Alla i kör, lätt oordnad: Ouga chaka! Ouga chaka! Ouga
ouga! Ouga chaka!
Själens Furir upphov sin stämma så att vibrationerna
fortplantade sig genom ben och märg: Lystring! Undantagandes
mig, bartendern och jycken är det nu sju manspersoner kvar i
lokalen. Är någon av herrarna homo- eller bisexuell?
Alla i kör: Nej!
- Då gör vi som så att herrarna får berätta varför i h-e
jag skulle låta dem stanna kvar när jag släpper in
nyexaminerade. Om jag finner några berättelser undermåliga
ersätts dess upphovsmän av ytterligare nyexaminerade. Varsågod
att börja herr Innehavare av 982 Volvo B-aktier.
- Du driver med oss?
- Ni kan lämna lokalen nu! Vad har Köpmannaföreningens
ordförande att säga?
- Jag är en enkel man! En self-made man. Sprungen ur enkla
omständigheter startade jag en däckfirma, vann kunders och
kollegors förtroende och har nu halvt dragit mig tillbaka som
representant för mina krämarkollegor.
- Spring tillbaka till era enkla omständigheter. Ni hittar
själv till dörren? Anarkistsosse, har ni lyckats förena era
motsatser ännu?
- Jag lever med dem, de ska icke förenas!
- Väl talat, ni kan stanna. Brackeborgspostens kommunreporter,
är ni talför?
- Jag är mer pennfäktare än oralarbetare. Är dörren till
vänster eller höger?
- Leta er fram! Herr Arbetarekommunens delegerade, har ni något
personligt att anföra, något eget?
- Jag är en del av kollektivet. Deras talan är det jag för.
Skulle det vara fel?
- Det duger inte här! Ni vet var dörren finns. Kalmarit, vad
säger ni?
- Sau du... Jag skulle just gå!
- Väl talat! Undrar om hon inte hade fel om er i alla fall, hon
Parfymeriinnehaverskan. SÄPO-man, vad försiggår bak era orange
solbrillor?
- Det är sekretessbelagt! Får icke röjas!
- Ska jag sätta hunden efter er eller går ni godmodigt?
- Jag går för egen maskin!
- Då så! Är vi väl klara med första akten nu. Sex sökte sig
härifrån. Sex fick jag kasta ut. Fyra är vi kvar: en jycke, en
bartender, en anarkistsosse och en själsfurir. Ska vi så öppna
för akt två och se vad de nyexaminerade går för?
Anarkistsossen
Bartendern
Själens Furir
En jycke, modell större
Chefen
En odifferentierad skock nyexaminerade
- Det är lugnt och skönt här nu! Bartender,
ge oss vars en drink. Slå upp nytt vatten till jycken. Metaxa
till mig. 6 centiliter. Ospädd. Vad dricker en Anarkistsosse?
- Ikväll är det gin och tonic som gäller. Den skärper
tänkandet och rensar käften behagligt. Blanda den på en god
gin! 6 centiliter gin, 6 centiliter tonic.
- Hör de nyexaminerade skräna utanför! En del till och med
bankar på dörren. Vilka förväntningar de ha! Vad tror de
dölja sig här inne?
- Lifvet?
- Ska vi tjyvlyssna till dem?
- Kan vi?
- Vi har övervakningskameror med mikrofoner kring entréen.
Bartender, koppla upp bilderna på skärmen så att vi får
bekanta oss med De Nya!
- Blir inte Chefen ilsk då?
- Låt en bli ilsk! Det går över mens han räknar kassan.
Röster från den odifferentierade skocken nyexaminerade
stiga upp, böljande tät som en körsats:
- Kolla in killen med bergsprängaren! Um-pa-pa, boom, boom,
boom! Är han inte patetisk?
- Kan väl inte bättre!
- KA-BOOOOOOM! KA-BOOOOOOOOOOM! Jag gastar högre än du
spränger berg!
- Var rädd om stämbanden!
- Jag blir så djävla sned på alla dessa amatörklantar!
- Jag har varit i USA som Au pair ett år. Det var roligt.
- Jag ser mig omkring. Kollar läget. Spanar.
- Det är farligt med silikon: tänk ett bett från en geting...
kan punktera tutten!
- Jag är också söt.
- Nej för f-n, jag lever på 2000-talet.
- Pluggat en massa bara. Har du gjort nåt kul?
- Jag går andra året på gymnasiet.
- Varit och tränat, varit på stan och fikat, sitter här nu och
slappar.
- Det behövs inget silkon för att duga.
- Jag är lycklig med min kille: vi är förlovade, ska flytta
ihop, skaffa barn och gifta oss.
- Ska du hem å lägga dig? Får jag följa med?
- Ditt russin till snopp vill väl ingen se. Djisch!
- Den 25:e ska jag köra upp.
- Nån här som skriver låtar eller nåt?
- Något speciellt som skulle få dig att gå igång?
- Nä, har inte ens något sommarjobb
- Du sa att du är ett problembarn å jag vill inte prata med ett
problembarn.
- Nån het tjej som älskar att suga?
- Vill någon prata om HiFi?
- Jävla borgare!
- Om man vill ha mig så kostar det!
- Vet inte: allt möjligt. Bara inte städning, vård eller
restaurang.
- Jag önskar en könsneutral musik!
- Prepubertal, menar du?
- Människan måste komma bort från sitt könsfixerade beteende.
Sexismen snedvrider samhället och människorna, förgiftar alla
relationer.
- Men det är prepubertalt!
- Är det väl inte. Varför skulle jag göra könsfixerad
electronica?
- Vi är överens. Electronican försöker vara könsneutral,
alltså prepubertal. Det kallar jag tråkig musik. Kanske vore
det fel att säga att den är opersonlig. Förmodligen är det
bara så att jag inte har tillräckligt gemensamt med dess
upphovsmän. Deras värld är inte min värld. Vi utgör
oförenliga storheter.
- Den storheten betackar jag mig för. Håll käften och älska
min musik!
- Den saknar rytm och driv. It don't meen a thing if it ain't got
dat swiiiiiiing!
- Just float along!
- I helvete heller. Jag flyter inte med dig. Jag vet vad jag
vill. Jag vet vart jag vill!
- Ska du ha bäng din djävel?
- You want a piece of me? Kom an! Kom an!
- Nåja, jag avskyr vad du säger, men visst f-n får du säga
det.
- Vi är överens i det! Ska vi kn*lla nu?
- Tror knappast det.
- Så varför upptar du min tid, surf*tta?
- Jag värvar fans!
- I krogkön? Varva ned bimbo! Arbetet har sin tid, nöjet sin!
- För brackorna kanske. Inte för oss konstnärer. Liv och konst
är ett!
- Oooh! Fröken ska bli en ny Mossenmark? Vad kostar en
inspelning av din tandborstning? Borstar du manuellt eller
elektriskt? Mixar du i surround? Gurglar du effektfullt? Hur
snabbt kan du leverera?
- Alla ljud kan tjäna musikaliska syften. Det är organiserandet
av ljuden som utgör konsten.
- Sant, men alla ljud låter inte lika, triggar olika
föreställningar och funktioner, de är inte ens könsneutrala.
Organiserandet av dem tjänar bestämda syften. Vilka är dina?
- Nu förstår jag inte?
- Varför skriver du musik? Vad ger du publiken? Vilken är
publikens funktion?
- Utveckla dina tankar bättre!
- Musik tjänar bestämda syften. Både upphovsman, musiker och
lyssnare använder sig av den i manipulativa, kommunikativa
syften.
- Uff, nu är du ute på djupt vatten!
- Ta den konkreta konsertsituationen. Musikerna levererar
musiken. Vad gör publiken? Vad tar de med sig från konserten?
- Ibland sitter man still och lyssnar. Ibland dansar man. Oftast
inte på samma konsert.
- Jag funderar kring konserten som ett slags musikalisk ritual
som inkluderar fler viktiga beståndsdelar i människovarandet
än de traditionella konserterna förmår.
- Vad handlar det om?
- Att bättre tillgodose publikens intressen. Mer flexibla
salonger. Idealkonserten borde rymma både fåtöljlyssnande och
dansstunder. Jag tänker mig en inledning som Miles Davis Fat
Time (1980), en timslång fortsättning med varierad musik
sammanhållen av en i stort sett enhetlig ensemble och så en
stillnande, värdigt hymnisk avslutning.
- Vilken är sättningen?
- En rocktrummis med fantasi, en riktigt djävla melodisk
elbassist, en råååååå elgitarrist, en skärande trumpet, en
oboe och en klarinett, en violin, en viola och en cello.
Stråkarna måste nog förstärkas. Kanske en pianist eller extra
slagverkare. Definitivt en mixare och/eller samplare. Alldeles
definitivt ingen djefvla sångare.
- Vilken skulle musikstilen vara?
- Den finns inte.
- Ska du skapa den?
- Jag önskar att jag kunde!
- Är det något åt Pärlor för svins eller Fläskkvartettens
håll?
- Nej, ta snarare en förening av The Who Live at Leeds, Miles
Davis fusionfunk, Scherzot ur Beethovens nionde symfoni och
Pierre Boulez ...explosante-fixe... .
- Uff, tar inte det ena ut det andra?
- Konserten ska vara väl sammansatt också. Numren ska följa
logiskt på varandra. En musikalisk högmässa liksom. Absolut
inget svamlande mellan låtarna som hos Svinen.
- Aaaaa, du söker ersätta religionen med musik?
- Nja, inte helt. Men konserten syftar också till att skapa en
gemenskapskänsla hos publiken. Musikerna är definitivt inga
stjärnor som ska tillbedjas. Applåder undanbedes vänligen men
bestämt! De skulle bara bevisa att brackorna i publicum intet
förstått, trott sig bli underhållna.
- Anar jag något skrjabinskt här?
- Ha-ha-ha! Förmodligen helt rätt! Fast han är för djävla
jämntjock i klangen, glömmer dynamiken, åtminstone i de
orkesterinspelningar jag hört.
- Men, det är bara fyllesnack?
- Tankarna är nog så tänkta, realiserandet är högst
osäkert.
- Kan du lägga in en gurgling i konserten?
- Vill du göra det live eller i samplad form?
- Ha-ha-ha!
Bartendern knäppte av de nyexaminerades kör: Hör ni hur
Chefen räknar?
Från fjärran: ... tusentjugo, tusenförti,
tusensexti...
- Det är tjugorna han räknar. Han börjar alltid med de små
valörerna. För att komma i form, brukar han säga.
- Är han inte föraktlig?
- Jo, låt oss lyss till roligare stämmor!
Röster från den odifferentierade skocken nyexaminerade
stiga upp, böljande tät som en körsats:
- Det är ett processprojekt utan på förhand bestämda
mål. Resan är själva målet.
- Ni vet alltså inte vad ni vill?
- Driv inte med mig! Jag är inte så sluten som du. Jag kan inte
gå som en bryggarhäst med skygglappar på.
- Visst är det en process. Men varför förväntar du dig att
världen ska applådera dina beslutsvåndor? Applåderna kommer
när resultatet levereras. De enda som applåderar ansatser,
försök, funderingar är släkt och kravlösa vänner.
- Du är stygg!
- Hellre det än lögnaktig och gängse! Processer är alltför
ofta undanflykter och bluff.
- Dra åt helvete, runkputte!
- Där måste det vara fullt av processer! Gör du mig sällskap?
Långdraget fjärtläte.
- Finns det någon här som har erfarenhet av anabola och pris
på steroider?
- Det har varit väldigt trist faktiskt.
- Jag somnade på krogen.
- Någon här som säljer steroider?
- Har du Viasat parabol?
- Vad säger dina polare om det?
- Hur gammal är du då?
- Nån tjej som har lust att prata lite normalt bara? Jag är
jättetråkig och har allmänna intressen. Absolut inget annat
än alldagliga ämnen!
- Gillar du ballader?
- Nån som har en stund över för mig?
- Här har ni en go o trevlig, blyg o söt tjej!
- Vad lyssnar du på för radiokanal?
- Nån mysig kvinna som vill med en vältränad och trevlig
resande som gästar er vackra bygd?
- Läser tyska nu: vet inte riktigt vad jag vill och så.
- Ska försöka hitta nåt jobb till hösten och tänka på vad
jag vill.
- Jag känner mig gammal.
- Har du en HiFi-stereo?
- Vi måste genomdriva en Hööögre lag och moral!
- Du kan inte säga vilken?
- Det framgår med alla önskvärd tydlighet av partiprogrammet.
- Men säg det då! Svamla inte om Högre hit och Högre dit.
Säg som det är att Socialdemokratiska Arbetarepartiets program
bör göras till rättesnöre för mänskligt och statligt
beteende på alla kontinenter, i världshaven och rymden. Samt
eventuella områden därutöver.
- Det är just det som befinner sig hööögre än vad ni
besserwissrar till academici och giornalista kan greppa med era
skämt till hjärnkapaciteter. Förprogrammerade kopiatorer där
inte en enaste egen tanke dvalts det senaste decenniet. Tankarnas
utveckling är er så främmande som ett annat solsystem!
- Du har tydligen inte koll på de år jag tillbringat vid
Universitetet?
- De hörs på ditt prat! Har du någonsin lagt en enaste spänn
till mervärdeproduktionen? Har du någonsin läst en text
skriven med blod? Gjort ett nyttigt dagsverke ägnat någon
annans välbefinnande än ditt eget? Sett en tavla målad
utanför akademien? Hört ett musikstycke som slunkit undan
professorernas och bolagskostymernas godkännande. Ät gärna
skit, men försök inte servera ditt på min tallrik.
- Men jag är så känslig! Så intelligent! Så begåvad! Jag
mäktar inte annat än lyss till professorsprat, läsa godkända
böcker, höra popvisor och klassiker, se reproducerad
museikonst. Riktiga oljemålningar och installationer är så
vulgärt kroppsliga. De liksom skändar akademien!
- Stackars sate! I Arbetarepartiet kan jag sannerligen inte se
att vi har någon nytta för dig! Gå till Borgarna, de kommer
att rövknulla dig så det står härliga till!
- Kan det vara något för en man?
- Jag ser ingen man här! Vem talar du om?
- Men jag har dock en drummel mellan benen. Än har akademin inte
helt passiviserat 'en.
- Pwåh! Vem är den till någon glädje för?
- Jag gav en tjackhora ett par hundringar för att suga av den
förra året!
- That's the way! Gå med i Nya Arbetspartiet. Slik takter gillar
de! Var la du satsen? Kunde du komma? Nog var det väl skönt?
- Det vet i f-n om det inte är roligare att höra Chefen
räkna pängar, sa Bartendern och körde in ytterligare en
laddning glas i maskinen.
Från fjärran, knappt urskiljbart: ... åttiotvå,
åttiotre, åttiofyra...
- Han har hunnit till hundralapparna, nu kommer han snart ut!
- Först ska han sjunga "Små brackorna". Vi hinner
lyssna till Framtiden en stund till. Var inte rädd: jag har
Chefen kommer-detektorn på!
Röster från den odifferentierade skocken nyexaminerade
stiga upp, böljande tät som en körsats:
- Det liksom kändes inte bra.
- Och det nöjer du dig med?
- Vad skulle jag gjort?
- Gått vidare! Analyserat situationen. Undersökt varför det
inte kändes bra. Vem den skyldige var. Vem som skulle ha bäng
och vem som skulle ha medalj. Vem du själv är och vill vara.
- Men det ställer såna krav!
- Lär dig lida eller lär dig analysera! Du bestämmer!
- Har ni mycke snö kvar?
- Nu är jag tillbaks igen!
- Inte städning eller vård eller mataffär, annars kan jag ta
det mesta.
- Vårkänslorna börjar att krypa fram.
- Det är jättekul med HiFi!
- Får man fråga hur gammal du är?
- Tja alltså ja, kanske i rätt riktning. Kanske jag är på
väg. Vem vet?
- Hur het e du?
- Hur mycket kostar din stereo?
- Någon söt kille som har lust att prata med en ursöt tjej?
- Jobbar du eller pluggar?
- Vad har du pluggat då och vad drömmer du om?
- Fan vad tråkigt det är att sitta i skolan vid den här tiden!
- Min dröm e att åka till Japan och hitta en söt japanska.
- Nån tjej som är olydig?
- Har du tid?
- Har du lust en stund?
- Varför inte? Det är ruskigt fult!
- Det är skönt att ha stöd när man börjar något nytt.
- Brukar du gå till HiFi-klubben?
- Mycket folk var det här...
- Vill med en snäll och omtänksam singeltjej.
- Nån tjej som vill ha smisk?
- Det är ett stort beslut att bryta upp. Du är modig!
- Någon kille eller tjej som vill prata lite med en sorgsen
tjej?
- Varför sorgsen?
- Har man kille så är det väl svaret. Han finns inte här för
mig när jag behöver honom, men jag finns där för honom till
200 procent!
- Hur mår du?
- Bara att inse: finns inte en enda vettig tjej här.
- Satan vad många rundningsmärken det var ute i trafiken i
kväll!
- Fotgängare?
- Bilister för helvete! Hela bonnvischan har sökt sig in till
stan ikväll. Det har cirkulerat en Volvo i rondellen vid gamla
posten i närmare tjugo minuter nu.
- Från nybban?
- Gissa en gång till.
- Student! Du passade väl på att cykla i åttor runt han?
- Alltid!
Själens Furir sträckte på sig, tänjde armar och skuldror
sägandes: Är det så dags att plocka in några nyexaminerade?
Är du redo bartender?
- Jag har diskat glasen, ordnat flaskorna och verktygen. Kan vi
ta in ett fruntimmer till mig? Lite lagom mullig så där, du
vet. Hon i den gröna jackan tror jag skulle passa bra!
- Ska bli! Själv tar jag den vanliga SM-typen. Vad önskar
Anarkistsossen hos sina fruntimmer?
- Inget märkvärdigt: slank, mörkhårig, med hjärta, hjärna
och kärleksgrotta. Ett kulturradikalt vilddjur. Kanske hon, den
vilsna där?
- Ska se vad vi kan göra. Jag tyckte om den ledsna flickan.
Henne släpper vi in, va?
- Bli inte blödig nu! Du vet vad det handlar om?
- Jag vet, vi ska ha Värdinnan också. Hon flickan med de långa
benen, den korta kjolen, tajta toppen och hårsvallet gör sig
bra i baren. Kommer att öppna många plånböcker när gossarna
försöker supa sig mod att våga tala med henne!
- Men inga gamla kompisar. De bara pratar utan att dricka!
- Folk som går ut i sällskap är så djävla tråkiga. Stanna
hemma hos Allsång på Skansen och Killinggänget för f-n! På
krogen platsar de inte. Skitar ned och försumpar atmosfären.
Förvandlar Äfventyret till tråkigt vardagsrum. Fegisar!
- Så tar vi sju osorterade gossar att tömma baren och ge chefen
slantar att räkna.
Själens Furir
Bartendern
Anarkistsossen
En jycke, modell större
Chefen
En lagom mullig flicka i grön jacka
En vanlig SM-flicka
En kulturradikal amazon, lätt vilsen
En ledsen flicka
Värdinnan
7 odifferentierade gossar
- Såja, lugnt och städat nu! Inte trängas.
Kom in, slå er ned vid bord eller i baren och känn er
hjärtligt välkomna till Krogen Äfventyret! hojtade Själens
Furir mens han hystade ut några odifferentierade gåssar och
flecker som försökt tränga sig in i de utvaldas skara.
- Här har vi drycker för alla smaker till en resonabel
penning. Såja, kom och beställ! flöjtade bartendern och viste
stolt upp alla flaskorna.
- En stor stark, sa den första av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den andra av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den tredje av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den fjärde av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den femte av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den sjätte av de odifferentierade gossarna.
- En stor stark, sa den sjunde av de odifferentierade gossarna.
- Ett glas rött, sa den lite lagom mulliga flickan.
- Något torrt vitt, kanske tyskt, sa den vanliga SM-flickan.
- Vad kan ni rekommendera? undrade den lätt vilsna,
kulturradikala amazonen.
- Gå och tala med Anarkistsossen, han känner alla vägar,
replikerade Bartendern.
- Ge mig något sött, sa den ledsna flickan.
- Jag blir snart bjuden, sa Värdinnan.
Bartendern serverade dem alla. Värdinnan viste de mycket
vackra knäskålarna och log gåtfullt. Den kulturradikala
amazonen gingo bort till Anarkistsossen och sade:
- Bartendern säger att ni känner alla vägar. Är det sant?
- Det är sant, svarade Anarkistsossen. Vill ni dela en gin och
tonic med mig?
- Smakar inte det illa?
- Nej.
- Då så!
- Bartender, ta hit tvenne gin och tonic, gastade Anarkistsossen.
- Uff, så grov er röst blev.
- Nåja, men nu kommer våra glas! Skål!
- Skål!
- Smakte det illa?
- Inte så värst.
- Ni söker vägar?
- Jag är vilsen.
- Några speciella vägar?
- Alla!
- Ta en i taget! Annars komma ni ingen vart.
- Men vilken ska jag börja med?
- Den viktigaste!
- Hur vet jag vilken som är den viktigaste?
- Det vet ni!
- Men det är så svårt!
- Vore det värt nåt annars?
- Jag orkar inte.
- Vila lite först.
- Men om jag somnar?
- Då var det viktigare.
- Är ni helt jevla knäpp?
- Emellanåt.
- Så kan jag också känna mig.
- Det är sunt. Jag tror ni har gott gry i er.
- Men, livet är så djävla tråkigt!
- Undvik tråkiga människor och situationer. Försök att inte
själv vara tråkig.
- Är ni nåt djävla orakel eller?
- Ja, i synnerhet efter några glas gin. Vem är ni då? Allt jag
ser är en mörkhårig, söt och slank, kanske kulturradikal och
lätt vilsen ung kvinna.
- Ha-ha-ha, jag finns inte. Jag är i vardande.
- Så känner vi oss nog alla emellanåt. Det är lite
förvirrande och skrämmande, men rätt underbart samtidigt.
Blandat liksom. Suddiga konturer i ett töcken där mer distinkta
figurer och förhållanden bara helt kort glimrar till. Dräktigt
med framtidens alla möjligheter!
- Ni är poet?
- Målare också!
- Jag skulle vilja nå fram till ett konstnärligt yrke.
- Det finns inget sådant. Då blir ni tjänsteman. Konsten
låter sig icke förenas med yrkesverksamhet.
- Men de har kurser och examina på högskolan!
- Det är bara misslyckade konstnärer som försörjer sig på
att utbilda framtida tjänstemän.
- Men lär man sig intet där?
- Kanske något litet. Men är det det lilla ni vill?
- Vem tar ni mig för? Tror ni att jag är någon liten
poetissfjolla?
- I så fall hade jag inte talat så här länge med er.
- Så hur försörjer ni er själv?
- Såsom alla riktiga konstnärer gjort, genom mina beundrares
understöd!
- Är ni så bra?
- De tycker det.
- Får ni inte hybris då?
- Jo, men det balanseras mer än väl av missmodet.
- Så varför sitter ni här istället för att skapa odödliga
mästerverk?
- Jag letar en kvinna! Kanske er?
- Oj. Jag vet inte. Kan vi beställa oss vars en drink till?
- Garcon!
Bartendern hade just serverat de sju gossarna en andra
omgång av ni vet vad. Den förste av dem gingo bort till
Värdinnan och sade: Önskar fröken något att dricka?
- Något hälsosamt kunde smaka mig, svarade hon och log
betagande.
- Jag förstår inte. Vad menar ni?
- Ni kan gå nu, svarte Värdinnan och vände ryggen åt den
förste gossen.
Själens Furir var strax därpå framme hos Den vanliga
SM-flickan, strök ett finger längs hela hennes ryggrad och
viskade i hennes vänstra öra: Pleasure and Pain?
- Hmmmm, svarte hon och log.
Själens Furir nöp tag rejält om hennes ena bröstvårta
och viskade:
- Jag slutar klockan ett. Vi tar taxi vid pass halvtvå. Prata
med den ledsna flickan så länge.
- Får jag tala med gossarna också?
- Om det roar dig!
- Tack, Master!
Den andra av gossarna gingo fram till Värdinnan och sade:
Jag har märkt att Ni har vackra knäskålar. Får jag klappa och
krama dem?
- Det glädjer mig att ni vet att uppskatta vackra knäskålar
när ni ser ett par, svarte hon. Får jag se på era händer?
- Det är inget fel på mina händer! skrek den andre gossen och
rusade upprört tillbaks till sin barstol. Han beställde en
tredje omgång av ni vet vad.
Den vanliga SM-flickan gick bort till Den ledsna flickan och
sa: Får jag slå mig ned en stund?
- Gärna! Jag behöver prata med en vettig människa.
- Det är gott att prata. Ska vi beställa vars en dricka till?
- Det gör vi. Vad dricker ni?
- Torrt vitt vin. Och ni?
- Något sött.
- Garcon!
Den tredje av gossarna gingo fram till Värdinnan och sa:
Men ni dricker ju inget! Vad vill ni ha?
- Å, en gentleman som tänker på en dam i nöd! Skulle ni vilja
beställa in ett glas källvatten åt mig?
- Är det sprit i sånt?
- Nej, det är bara för att fukta gommen.
- Slikt satyg beställer inte jag in. Ni kan dra åt fanders!
Den ledsna flickan fortfor: Pojkar är svåra att leva
med.
- Tell me about it, sa SM-flickan.
- Han tar mig för given. Allt ska vara på hans villkor. Han ser
mig som någon jävla betjänt.
- Är det din första?
- Första sambon.
- Hans första också?
- Ja.
- Men du älskar honom?
- Inte ikväll!
- Ska vi spela han ett spratt?
- Hur då menar du?
- Överraska honom med något du aldrig gjort tidigare!
- Ha-ha-ha! Du menar i samlivet?
- Jag menar i samlivet!
- Uuuuuuuuoooooooo, det vete f-n.
- Ska vi beställa in mer dricka?
- Garcon!
Den fjärde av gossarna gingo fram till Värdinnan och sa:
Vad gör ni med mina bröder? De springer från er som skållade
råttor och börjar supa hejdlöst. Bits ni?
- Skulle ni tycka om det?
- Ni är fan inte klok! Sitt här och skreva bäst ni gitter! Jag
går inte nära er igen!
Den kulturradikala, lätt vilsna, amazonen smuttade på
drinken, tittade granskande närmre på Anarkistsossen och yppade:
Såå, ni söker en kvinna?
- Det stämmer.
- Varför det?
- För att ytterligare jaga bort tristessen.
- Har ni det tråkigt?
- Inte ofta, men det händer. Jag tror sammantaget att det finns
tillräckligt många tråkiga minuter under min dag för att de
skulle kunna jagas undan av en kvinnas sällskap.
- Ni var mig en konstifik figur. Smått intressant, faktiskt.
Hade ni tänkt er något långvarigt?
- Man ska aldrig låta det gå så långt att det varar sig!
- Ha-ha-ha! Kunde vara en hållbar levnadsregel!
- När surheten sätter in är det dags att bryta upp.
- Väl talat. Har ni brutit upp ofta?
- Ja, men ändå inte tillräckligt. Nog preludierat: hem till
mig eller er?
- Er! Jag har ostädat.
- Då kommer ni att känna igen er hos mig. Vi kan promenera
eller cykla. Det är rätt nära.
- Bra, jag har cykel med mig.
- Skål!
Alla i kör, lätt oordnad: Ouga chaka! Ouga chaka! Ouga
ouga! Ouga chaka!
Den femte av gossarna gingo fram till Värdinnan och sa:
Mina mörka ögon och hudfärg kommer sig av mitt arabiska
ursprung. Skulle de lägga hinder i vägen för en närmre
bekantskap med er?
- De kunde bli problematiska, svarade Värdinnan. Det beror nu
inte på att jag personligen skulle hysa några mer djupgående
rasistiska fördomar. Däremot har vi en regering som anser
svenska medborgare av arabiskt ursprung vara torterbara samt
interneringsbara enligt Pax Americana. Som er närstående skulle
jag hamna i en prekär situation om ni finge vissa politiska
ideal. Jag misstänker dessutom att gängse statstjänare i
Neuropa kommer att nöja sig med er yttre apparition som legitim
grund att behandla er och mig illa. Men om ni är ett större
kap, så kunde det väl för allan del vara värt det.
- Gud är stor, jag är blott hans ödmjuke tjänare!
- Uff, jag är sekulariserad, det är mig ni ska tjäna, svarte
Värdinnan. Off you go!
- Fyll på mitt glas, sa Den lagom mulliga flickan till
Bartendern.
- Det smakade bra?
- Mmmm. Minns ni det förra Irak-kriget?
- Kuwait menar ni?
- Just det. Då fanns en svensk popskribent som blev eld och
lågor av identifikation med de amerikanska soldaterna. Han
insåg att han och de hade sett samma filmer och TV-serie, hört
samma sånger, spelat samma dataspel, läst samma serier och
böcker. De tu voro ett. Hans solidaritet med amerikanska
soldater kändes ända in i hjärteroten. Araberna var mest
svartmuskigt främmande, lömskt skrämmande. De visste inte ens
vem som spelade bas i Red Hot Chili Peppers eller hur Carrie var
intimbarberad den här vecka!
- Jag minns, men vad var hans namn?
- Vem minns såna? skrattade Den lagom mulliga flickan. Jag
undrar om han skälver in i hjärteroten av stolthet idag? Den
amerikanska fångbehandlingen måste te sig som ett sant uttryck
för västerländskt kristlig barmhärtighet, den djupaste
empatiska emancipation!
- Sannolikt! Sånt sitter djupt. Tror ni han brutit med sin
kulturella barlast?
- Knappast. Men var inte så gängse att skylla allt på
kulturen. För det första är mycket av det de dominerande
marknadsaktörerna kallar kultur egentligen nekulturny. För det
andra kommer kultur såväl som nekulturny ur människans inre
väsen. Vi är inte odelat positiva väsen. Det finns strukturer
som nyttjar det! Var säker på att de inte gör det i blindo!
- Ni är inte amerikanski?
- Idag måste väl det räknas som ett skällsord i hela den
civiliserade världen.
- Det är en vattendelare.
- Det kunde bli Vattendelaren.
- Fast är det vad vi vill? Ytterligare delningar? undrade
Bartendern. Olof Palme brukade under Kalla krigets slutskede tala
för något som kallades Gemensam Säkerhet. Kanske vore det dags
för en politiker av format att lansera liknande tankegångar
under den nuvarande anti-terroreran. Den här gången tror jag
att det handlar om individualism och kollektivism. Kanske var det
så förra gången också, men kanske på ett ännu djupare plan
nu. Den västerländska liberala och sekulariserade
individualismen versus den fundamentalistiska kollektivismen.
Människan som mål eller medel.
- Finns det politici av sådant format?
- Om inte, så måste de skapas.
- Hur då?
- Det finns ett talesätt som jag inte riktigt kan minnas nu, men
det går ut på att det inte är bergstopparna som höjer
landskapet runtomkring, utan landskapet runtomkring som skapar
förutsättningarna för bergstopparna.
- Men det är ett sånt gytter av våld nu! Vem kan ens hålla
reda på alla illdåden?
- De drabbade håller reda på dem. Sen tar de hämnd. Blodet
ropar! Reptilhjärnan styr! Eländet rullar på! Tvi faan så
hemskt!
- Men det skapar arbetstillfällen i vapensmedjor och thinktanks!
- There's no business like war business! skrattade Bartendern.
- Hur blev det så här?
- Bush-mannen skulle ta hämnd för 11 september-attentaten.
- Var det nödvändigt?
- Ja, men man borde ha gjort det annorlunda. Någon form av
massiv humanitär Marshallplan riktad mot lede fi.
- Vore något sådant möjligt?
- Om landskapet gåvo förutsättningarna, skulle bergstopparna
formas.
- Men nu har vi små bergsknallar att bolla med.
- Så sant. Men såna flyttas snart undan när de inte längre
tjänar sina uppdragsgivare.
- The Money Men?
- The Money Men. Men också Folket. Demokratin må vara
bristfällig, men tills vidare får vi i alla fall rösta vart
fjärde år.
- Finns det några alternativ då? Är de inte alla lika?
- Inte alla! Inte helt lika! Men vet ni vad jag funderat på?
- Berätta! begärde Den lagom mulliga flickan.
- Demokratins princip om en man en röst borde modifieras.
Ungdomen borde ha flera röster. Låt säga att man får hundra
röster när man blir myndig, sedan tappar man en röst för vart
år man levat, så att man vid 28 har nittio röster, vid 48
sjuttio röster, vid 68 femtio röster och så vidare.
- Ni var mig en intressant filur. Den där ringen på ert
vänsterfinger, betyder den något?
- För tio år sedan betydde den mycket.
- När kan vi träffas?
- Jag är färdig här klockan halvtvå. Kan vi åka hem till er?
- Utmärkt, jag roar mig med gossarna så länge!
- Prata lite med den ledsna flickan också!
- Alla gånger!
- Uuuuuuu, jag är vilsen! Kan ingen mänska hjälpa mig? lät
det från ett mörkre hörn. Själens Furir kopplade besten, tog
fram Arkiv X-ficklampan och gingo åt röstens håll.
- Dra åt helvete! utbrast han. Är det inte Kommunreportern på
Brackeborgsposten? Dig hystade jag ut för en timme sedan. Hur
understår ni er att fortfara att undfägnas i dessa lokaler?
- Bli inte arg, rysansvärde Själens Furir. Ni visade mig inte
riktningen till dörren. Jag har irrat här utan vare sig mat
eller dryck i välan timman. Hulp en man i nöd!
- Huuuuu. Att ni var så vilsen insåg jag inte. Nåja, har ni
pängar?
- Jag har pängar.
- Då kan ni väl få er en tallrik nachos och några glas Wild
Africa.
- Vad är det?
- En likör som svalkar överhettade skallar.
- Att ni var en så vänlig krabat trodde jag inte.
- Packa er för helvete bort till baren innan jag blir
förgrömmad! I morgon när ni vaknar, pallrar ni er iväg och
pratar med skribenterna på Proletär Poesi om hur man lär sig
skilja på höger och vänster!
Den sjätte av gossarna gingo fram till Värdinnan och sade:
Hej stumpan. Vill du följa med på releaseparty nästa vecka?
- Kalla mig inte stumpan stumpen, väste hon, mens hon grabbade
rejält tag om den sjätte gossens genitalier. Jag har rakblad i
fingertoppen! Ska jag fälla ut det?
- Äeäeäeäeäej, uuuuuuuuu. Skulle ni vilja låta bli vore jag
er evinnerligt tacksam. Tack. Där fick ni mig i gungning! Hu!
- Vad ska ni releasa?
- Vår nya skiva! Rockar fett.
- Ni är musiker?
- Spelar gitarr och skriver låtarna.
- Sjunger ni också?
- Mest till husbehov, inte i bandet.
- Ni skulle sjunga för mig?
- Bland annat.
- Kan ni försörja mig på er musik då?
- Inte just nu.
- Men ni vill knu**a just nu?
- Allra helst genast! Jag är lite för blyg för att göra det
under bordet. Kanske där borta på toaletten?
- Det skulle rocka fett va?
- Jummy!
- Vad vore viktigast för er: jag eller musiken?
- Så kan man väl inte säga?
- Ni måste svara!
- Dra åt helvete djävla surfi**a! Sitt där och tro dig vara
viktigare än Musiken tills du multnar!
Den vanliga SM-flickan upphov sin stämma: ROCK 'N'
ROOOOOOOOOLLL! Nu dansar vi!
Hon drog med sig Den ledsna flickan upp på det diminutiva
dansgolvet. Musiken var tystlåten. En radio spelte från bakom
baren. SM-flickan dansade bra, utmanande och eggande sin partner.
Hon log stort och hjärtligt. Den ledsna flickan dansade
vackrare, mer svårflörtat, inåtvänt och raffinerat. Båda
kommo snart att nyttja en större del av det lilla dansgolvet.
Ingen av dem idkade på stället marsch, den annars så populära
dansformen. Sex av de sju gossarna följde intresserat deras
förehavanden. Den sjunde lät sina ögon vandra mellan
Värdinnan och glaset med ni vet vad. Själens Furir tänkte:
Sporadisk dans är acceptabel. Bartendern sa till Den lagom
mulliga flickan: Vill du dansa för mig?
- Nu?
- Mmmm.
- Med flickorna?
- Mmmmm.
Hon gled ned från barstolen och gingo smått rytmiskt bortåt
dansgolvet. Musiken hade bemäktigat sig hennes lekamen så fort
hon satt första foten i golvet. Hennes dansstil var
långsammare, mer sensuellt sugande än de andra flickornas.
Den sjunde gossen gingo fram till Värdinnan och sa: Ni
var mig en vacker kvinna. Skulle jag kunna få äran att vårda
er?
- Ha-ha-ha! Ni vill vårda mig? Varför det? Verkar jag sjuk?
- Inte alls, ni är som visans nyutsprungna ros. Men så vill jag
också att ni ska förbli. Känner ni alla faror världen kommer
att utsätta er för?
- Inte alla. Är ni inom sjukvården?
- Usch! Inte det ordet. Det var för länge sedan. Sånt arbetar
bara tråkiga människor med. Låt de sjuka vara sjuka. Ge dem
ett piller när de gastar för högljutt. Jag arbetar med
friskvård. Fräschare klienter och bättre betalning!
- Ni är läkare?
- Sjuksköterska. Men jag har betalt som en jourläkare och
slipper de etiska övervägandena, det smutsiga arbetet, de
besvärliga sjuklingarna och de usla arbetstiderna.
- Vilka är era patienter?
- Klienter heter det!
- Klienter var det förlösande ordet!
- Medelklasspatrask med för mycket pengar och för lite hjärna.
- Vad gör ni?
- Masserar deras självkänsla. Får dem att känna sig exklusiva
och lagom krassliga.
- Det var intressant! Vet ni vad: jag slutar här vid ett. Skulle
vi kunna ha efterfest hemma hos er sedan?
- Slutar ni här vid ett?
- Jag har liksom en överenskommelse med Chefen.
- Ha-ha-ha! Ni är också inom Friskvården?
- Ni förstår precis! Roa er med flickorna så länge. Beställ
taxin till 01:30!
- Ska bli, min sköna!
Den förste av de odifferentierade gossarna hade under den
senaste tiden breddat sin kompetens avsevärt. Under januari
lärde han sig fjärta. Under mars bemäktigade han sig
tomgångskörningens i tättbebyggda områden ädla konst. Nu i
maj vroooooomade han med sin Kawasaki överallt där han bara kom
åt. Februari, april och juni var de månader då han lät de nya
kompetenserna sjunka in i och bli ett med sitt väsen. Hans
största ambition här i livet voro att få livstidsförsörjning
som ljudkonstnär. För att nå detta sitt mål ämnade han söka
in vid Gotlands Tonsättarskolas 2-åriga kompositionslinje. Där
fanns ju inte många kvinnliga elever, så kanske vore det nu
hög tid att go down, go deep down, doing some really serious
business. Kanske den ledsna flickan vore intresserad? Hon dansar
bra och ser inte alltför illa ut. Var det åtta ni vet vad som
skvalpade bak svångremmen? Möjligen nio. Definitivt inte tio.
Man är väl ingen suput? Han gled ned för barstolen och raglade
bortåt dansgolvet, det diminutiva:
- Rock me baby! gastade han intill Den ledsna flickan och
begynnte jucka åt hennes håll allt medan han insöp aromen
från sin vänstra armhåla.
Den ledsna flickan vände ryggen till och fortsatte sin
raffinerade dans med SM-flickan och Den lagom mulliga flickan.
- Du vill köra doggy style? gastade den förste gossen och log
lystet.
De tre flickorna förde sina huvuden tätt samman en stund,
dansade sedan närmre gossen. Några snygga knäkontakter senare
låg han spyendes i ett hörn. Själens Furir kastade ut resterna
mens Bartendern svabbade upp spyorna.
Den andra, tredje och fjärde av de odifferentierade gossarna
beskådade förskräckta spektaklet. Någon till och med funderte
på att avlägga nykterhetslöfte. De andra sackade in drickandet
avsevärt. Värdinnan noterade förhållandet och lyfte rumpan
från barstolen, placerade först den ena, sedan den andra
stiletten i golvet och gungade fram till dansgolvet. Det fanns
inte ett uns musikalitet i hennes gångart. Rumpan var däremot
något enastående. Den levde mer än väl upp också till högt
ställda krav. Hon föste samman de tre dansande flickorna och
yppade konspiratoriskt: Systrar, hulp en flicka i nöd! Ni får
inte skrämma gåssarna. Om de blir riktigt rädda slutar de
dricka och då får jag mindre pängar av Chefen!
- Du har procent på drickat? frågte SM-flickan.
- Inte så högt! svarte Värdinnan.
- Dra åt helvete jevla h-ra! väste Den lagom mulliga flickan
med munnen helt nära Värdinnans högra öra.
- Jag lever i ett patriarkalt samhälle och blåser
gubbdjävlarna på en slant här, en slant där. Jag är feminist
ut i lillfingernageln. Å, å, å tjejer!
- Du blåser dem? Det vet vi vad det betyder. Ditt systerskap
betackar vi oss för, sa Den ledsna flickan.
- Skulle ni vilja komma med här ett tag? sa Chefen till
Värdinnan. Hans uppmärksamhet hade väckts av den hastigt
sinande pängaströmmen. Nu voro kreditorerna snart efter honom.
- Men jag försökte bara få flickorna lite mer
tillmötesgående mot gåssarna, försvarte sig Värdinnan.
- De är kunder och ärbara unga flecker. Du har procent för att
egga gåssarna att dricka. Gör ditt jobb, ställ inte till
kalabalik!
- Hrmm. En man har visat intresse för mig. Snart kanske jag
slutar!
- Du går när du vill. Titta in på kontoret vid ett så får du
pängarna. Försök få pojkarna på drickhumör fram till dess!
Värdinnan funderte djupt: En kris var under uppsegling.
Krisgrupper voro bara för välanpassat medelklasspatrask. En
arbetande flicka löser situationer med de egna resurserna. Vad
kunde egga gåssarna att återuppta drickandet? Aaaaa! En
utmanande nunna! En vampig barnflicka! En sexig lolita! Men
attiraljerna, rekvisitan saknades. Hennes persona var i stort
etablerad. Vad kunde göras med befintliga persedlar? Kjolen
ginge näppeligen att göra kortare. Benen blev inte snyggare
utan strumpor. Toppen kunde knappast tajtas till. Men kanske?
Kanske funnes det någon som fann navlar sexiga? Kanske doldes
det navelskådare bland gåssarna? Och nog voro väl min trimmad
nära perfektionens yttermarker! Hon vikte upp toppen, kavade ned
kjolen och vaggade ånyo ut på dansgolvet för att få gåssarna
drickvilliga.
Den andra gossen hade nyligen beslutat att intet större fanns
kring jordens rund än just hanses behovs tillfredsställande.
Värdinnan hade snöpt honom. Nu voro det dags för Den ledsna
flickan att lära känna Mannen. Hon såg inte allt för pjåkig
ut och hon danste raffinerat. But what would be the opening line?
Den måste genast etablera relationens själva kärnpunkt,
bestämma och determinera hela deras framtida relation! Voro ord
eller gester bäst? Voro han främst tanke eller kött? Han vart
brydd. De elva ni vet vad hulp honom i hanses delikata
beslutsfattande. Han gled ned från barstolen och stolpte fram
till dansgolvet. Fötterna rörde sig något så när i takt med
musiken, men någon vacker syn var det inte. Han danste närmre
Den ledsna flickan, sökandes hennes blick. När den vart fångad
övergingo förförelsen i nästa fas, den verbala. Dansande i
hennes närmaste omgivning finge han snart tillfälle att
proklamera:
- Jag har nya rakhyvlar hemmavid!
Några steg senare följde fortsättningen:
- Ska vi inte värma upp med lite intimbarbering?
Den ledsna flickan log och ropte:
- Slikt fjolleri slutade jag med för länge sedan. Kvinnor gör
sig bäst au naturelle!
Den andre gossen drog sig hastigt tillbaks till barstolens
trygghet och ropte åt bartendern:
- En stor stark!
Kommunreportern på Brackeborgsposten hade kommit närmre sansen
efter att ha smort kråset på nachos och Wild Africa. Han gick
fram till Själens Furir och tilltalte honom sålunda:
- Ack vise Själsfurir, nu är jag mitt fornstora jag igen. Vad
säger du om att låta mig stanna ett tag?
- Hrmmm, ni har ändå något visst sympatiskt i all er
handfallenhet. Är ni här i tjänsten eller letar ni fruntimmer?
- Fruntimmer kan vara trevliga.
- Ho-ho-ho! Ni är romantiker. Saaaatan pärkele! Ni tror på Den
Högre Moralen också?
- Jag tror!
- Vilket material! Vart månde detta barka? Möjligen, jag säger
möjligen, kunde Den ledsna flickan ha någon nytta av er. Visst
dansar hon fint?
- Och så vackra ögon hon har!
- Seså, iväg och prata me' 'na!
Kommunreportern stolpade åt dansgolvet till, tog några danssteg
i Den ledsna flickans närhet och ropte åt 'na: Önskar fröken
någon förfriskning?
- Du var mig en gullig gosse! Bjuder du på något sött?
- Alla gånger!
De tu slogo sig ned vid ett bord.
- Det är inte ofta man möter så känsliga gossar, inledde Den
ledsna flickan sin serenad till Kommunreportern på
Brackeborgsposten.
- Men jag är rätt fumlig och handfallen i tillvaron, bekände
den senare.
- Men du tycker om flickor?
- De snälla!
- Ååååå, vilken liten raring du är. Vi kunde ha mycket bra
tillsammans. Bor du i närheten?
- Du menar?
- Jag är pissed off på min nuvarande. Jag vill göra honom till
min före detta. Jag behöver en ny partner. Jag undrar om du
vore intresserad. Ska vi fortsätta prata eller dra oss hem till
dig? Hemma hos mig ligger en odåga och fiser!
- Uuuuuu ooooooo. Ska vi inte prata mera?
- Jag orkar inte prata så värst mycket mera! Är du
intresserad?
- Du har väl inga sjukdomar?
- Inga dödliga!
- Ska du stanna hela natten?
- Om du har plats!
- Har du tandborste i handväskan?
- Håll käften: nu går vi!
Alla i kör, lätt oordnad: Ouga chaka! Ouga chaka! Ouga
ouga! Ouga chaka!
Den tredje av de odifferentierade gossarna upphov sin stämma:
Företagareklimatet är alldeles för dåligt i detta häringa
landet! Ena veckan drar Kommunen ned sina bidrag, nästa vecka
följer Landstinget efter. Får bolsjeviksossarna fortsätta sitt
vanstyre dras statsstödet till Det Fria Näringslivet snart in.
Företagandets villkor måste förbättras! Pronto, vi
förblöder! Armodet grina oss i ansiktet! Ge oss mera pängar!
Den sjätte gossen, gitarristen, invände: Det är verkligen synd
om näringslivspatrasket. För egen del brukar jag gapflabba när
era talesmän presenterar sina undersökningar och rapporter i
rutan och bladet. Lipsillar! Prååååååducera grejer som folk
behöver, så blir det snurr på hjulen.
- Vi är de som håller landet ovan det primitivaste barbari och
den råaste kommunism. Sannerligen äro icke Det Fria
Näringslivets män och kvinnor de hjältar landet lönat sämst!
Vore det här landets företagareklimat i paritet med rimliga
fordringar skulle var företagsledare dagligen hyllas som
Carolina Klüft. Barn skulle stå utanför arbetsplatserna och
vifta med svenska flaggor när Ledaren anlände. Musikerna skulle
spela sånger som hyllade våra förträffliga varor och
tjänster. Pressen skulle upplåta sina spalter lovprisandes oss.
Politikerna skulle transferera miljarder till oss. Var orts
lucior, tärnor och stjärngossar skulle anställas av
Omsorgsförvaltningen för att ett helt år få i uppdrag att
tillfredsställa näringslivsledarnas basalare lustar. Efter att
slöddret visats fria från veneriska åkommor naturligtvis! Se
där en arbetsuppgift att ålägga en privatpraktiserande
underlivsläkare! Patrasket kunde möjligen rentav behöva
inspekteras var vecka. Vi vill ju inte låta näringslivet
ledargarnityr infekteras av underklassvirus... Get it on!
- Vilken bransch är du i?
- Upplevelseindustrin.
- Vilken är er målgrupp?
- Tråkiga människor med feta plånböcker!
- Vad producerar ni?
- Luftslott!
- Vad vilja ni ha av oss?
- Pängar!
- Ha-ha-ha! Det var som när jag frågade kassörskan på en av
stans chicare krogar vad jag fick för entréavgiften. Voro där
något uppträdande? Voro där dans?
- Du får så trevligt som du gör det! Det var säkert Camilla,
min lilla gullunge. Före detta. Men jag har lärt 'na det!
- Var det vad hon fick av dig också? Jag blir så trött på er.
Nu går jag!
- Du behöver oss!
- Ni behöver oss! Adjö. Du kan väl inte ens stämma en gitarr
jevla pottsork.
Den fjärde gossen sa till den femte, araben: Hur är det i ditt
hemland? Älskar man sitt arbete eller uppbär man sin
anställning?
- Det varierar nog. Det finns alla sorter här som där.
- Låter rimligt. Saken kan väl också variera inom samma
människa från tid till annan. Men inte är det bara för lönen
man arbetar?
- Till en del!
- Jag pratar alltså om själva arbetet nu. Inte
omständigheterna runt det. Själva arbetsuppgiften. Det man gör
med händer, käft, skalle eller kropp.
- Kan man älska det?
- Jag måste älska det! Annars blir jag helt jevla galen av leda
och vantrivsel.
- Men det är väl bara ett jobb?
- Nä, nä, nä! Det är en av själva grunddrifterna i
människonaturen. Det är kampen för överlevnad. Det är kampen
för att forma världen efter ens skön. Det är kampen för
utveckling. Själva essensen.
- Låter lite överspänt för min del. Hur mycket har du
druckit?
- Visst kan man roa sig med fruntimmer, men det är i arbetets
materialitet man verkligen lever fritt.
- Arbetet som en könsakt?
- Vad är skillnaden upplevelsemässigt? Hellre ett gott arbete
än ett dåligt ligg!
- Uj-uj-uj! Du var mig en skruvad djävul! Stöter du på mig?
- Nej, nej, nej! Jag filosoferar bara. Det är inte många
fruntimmer kvar.
- Värdinnan var fin innan hon börjte vifta med naveln.
- Du fick dig en hyvel av 'na också?
- Hon blev allt lite småkåt i alla fall. Drömde väl om
Arabian Knights, ha-ha-ha.
- Den mulliga är lite för rund för mig.
- Bartendern har kontrakt med 'na!
- Ja, ja. SM-flickan då?
- Själens Furir har tagit henne. Lovar piska och morot hela
natten om hon följer honom hem!
- Sånt kan väl bara intressera riktigt tråkiga, trångsynta
människor? Förvandla driftsutlevelsens frihet till kringskuren
ritual. Tvi faan!
- Jag drar mig hemåt. Ha det bra!
- Ha det gott!
Chefen
Mademoiselle
Berättaren
Chefen var en mycket liten människa. Rättare
sagt: han var en tjänsteman. En liten ond djävul. Hal som en
tvål med prat i vädret det inte gick att bygga det minsta på.
Ena veckan var det si, nästa så. På vad pratet grundades gick
det inte att bli klok. Var det nycker? Var det vädret? Var det
dagsformen? Var det situationens fordringar? Något fast och
entydigt var det definitivt inte. Kanske jag är orättvis.
Något fast fanns där: rädslan för kreditorerna! Krogen var
än så länge huvudsakligen bankens egendom. I takt med att
lånen amorterades hoppades han växa till sig som krögare och
människa. Det gällde att få gästerna att dricka friskt!
För att roa sig mens han räknade kassan brukade han stämma upp
en känd visa han omdiktat sålunda:
Ko ack ack ack, ko ack ack ack
Ko ack ack ack ack kaa
Små brackorna! Små brackorna!
Är lustiga att se!
Ej hjärna, ej hjärta, ej kö-ön hava de!
Ko ack ack ack, ko ack ack ack
Ko ack ack ack ack kaa
Resten måste vi av hänsyn till anständighetens fordringar
undertrycka. Visst voro Chefen konstnär! Pängarna han räknat
la han i olika högar: leverantörernas, bankens, statens,
personalens och de egna. Av personalens pängar var de till
Värdinnan av speciell konstruktion. Hon fick 1 % av
dryckesintäkterna. Lyckades hon sedan tillfredsställa hans
köttsliga lustar dubblerades summan. Saken var den att han vart
utrustad med en rejäl falukorv, men den ville inte längre
ställa sig i givakt. Allt kraftigare stimuli hade genom åren
måst tillgripas, men nu var saken helt delikat. Den nuvarande
Värdinnan började tröttna. För mycket arbete, för liten
utdelning. Ingen säd, ingen dubblerad pängapåse var de hårda
villkor hon arbetade under.
---
- Ja, unga kvinnors lott här i världen verkar inte lätt,
stönade Mademoiselle. Tar historien då aldrig slut?
- Tröttar jag er, min kära? undrade Berättaren. Er näsa är
snart fullskriven, så ni kanske är redo att ta några steg ute
i lefvande lifvet helt på egen hand. Ni har ju dock mina råd
till vägledning.
- Kan ni inte sammanfatta fortsättningen lite kvickt? Jag
känner något pockande växa fram inombords.
- Tja, jag kommer in på frågan om kreditorernas funktion i det
moderna välfärdssamhället: pensionsfinansiering! De friska
orka ju dock bara arbeta knappt halva livet. Men det kan ni
enkelt beskåda och klura ut på egen hand om ni beger er ner
till närmsta bankkontor. Sätter er bekvämt till rätta
därinne under en halvtimme och skärskåda noggrant lokalerna,
inredningen, personalen och kunderna. De mest komplicerade
förhållanden brukar då falla på sin rätta plats.
- Vad gör jag sedan?
- Sedan går ni till närmsta offentliga avträde, tömmer tarmen
ordentligt och ger er ut att forma världen efter ert skön!
- Det är väl bäst att jag först tvättar av mig om näsan
efter allt ert skrivande?
- Vet ni vad: jag tror ni har rätt däri, skrattade Berättaren
och körde sin stolta riddare än djupare i Mademoiselles
kärleksgrotta.
Texten skrevs ursprungligen våren 2004, kompletterades
och putsades sommaren 2007.
index.html
veckans_verk.html
popmusik.html
internationell_konstmusik.html
nutida_internationell_konstmusik.html
svensk_konstmusik.html
Krogen Äfventyret
huligan.html
Walter Ekelins CV
lankar.html
besök på sajten sedan september 2001, ej räknande mig själv
visits since september 2001, not counting myself
Senaste uppdatering
(latest update) 26 oktober 2007.
Version 5.32 av sidans Telia-inkarnation (of the page's
Telia-version).
På nätet sedan 16 januari 2001, hos Telia sedan 20 juli 2001.
On the net since 16 january 2001, at Telia since 20 july 2001.