Prodigy´s Historia!

Prodigys musik är svår att säga vad det är för typ men man kan kalla den: Elektrisk techno punk hip-hop acid-house Break beat… Det är en snabb rytmisk musik, med melodier, basgångar och trummor. Själva kallar de musiken för "High Dance Music". Det sägs även att Prodigy skapade "jungle" genom att blanda reagge och techno. Deras musik är väldigt populär att mixa, nästan alla prodigys låtar finns i flera olika mix versioner av bl.a. Chemical Brothers. Namnet "The Prodigy" är taget efter Liam's första keyboard en så kalad; MOOG Prodigy som betyder underbarn.

Prodigys skivbolag är XL-recording och innan var det "Mute" och innan dess var det Elektra, och de distrubiteras av Maverik. Prodigy har 4 medlemmar: Liam Howlett, Keith Flint, Leeroy Thornhill och Maxim Reality (Keeti Palmer). Det är Liam Howlett som skriver och spelar alla låtarna, Maxim Reality sjunger och Keith Flint med sin annorlunda frisyr dansar och sjunger. Leeroy är en 6-foot-6 dansare och dansar mest hela tiden han också. Det är alltså Liam som är "hjärnan" bakom Prodigy. Prodigy är ett live band och turnerar nästan hela tiden och spelar på festivaler och konserter. Om att endast sjunga live svarar Liam: "I feel a dickhead miming in front of a crowd". När U2 frågade om de ville starta en PopMart turné svarade Prodigy: "Thanks guys, but no thanks really". För Prodigy vill inte spela inför miljontals människor för då får inte publiken samma upplevelser.

Prodigy har varit i Sverige flera gånger och spelat på bl.a. Hultsfred festivalen. En gång vägrade Prodigy att spela på en konsert för att Rednex var med på den, då slängde managern för konserten ut Rednex. Tydligen så gillar inte Prodigy Rednex musiktyp, de gillar inte heller Ace of Base och alla andra grupper som gör musik för att tjäna pengar. Prodigy blir ofta kallat som ett rave band, och deras första skiva "What Evil Lurks" spelades mycket på ravescenen när den släpptes. Det var också på en ravefest som Liam Howlett mötte Keith Flint. Prodigy är stora publik dragare på ravefester, men nu för tiden så hinner de inte spela gratis på ravefester.

Men Keith säger att de har den rätta rave inställningen, som är att: om man kan fixa folk, musik och en lokal så har man en ravefest tills polisen kommer, och Liam säger att: "även om ravescenen skulle dö ut skulle jag fortsätta göra min musik, den är mitt liv." Prodigy protesterar mot de brittiska förslagen till anti-rave lagar. "How can the goverment stop young people having a good time?.

The Prodigy har fyra medlemmar Liam, Keith, Leeroy och Maxim. Alla är fullvärda medlemmar trots att Liam gör all musik, och Prodigy skulle aldrig kunna vara ett live band annars.

När Liam var 15 år började han mixa musik genom att trycka in pause knappen på bandspelaren. Som äldre började han intressera sig för techno och rave fester. När han blev duktigare på att mixa släppte han en EP: "What Evil Lurks" med 4 låtar som genast blev populär av ravescenen. Han har erkänt att han har använt ecstacy men har slutat för att det var så svårt att koncentrera sig på musiken. Innan Liam bildade Prodigy var han DJ i rap gruppen "Cut To Kill." I Prodigy spelar, mixar och skriver Liam all musik men menar ändå att alla är fullvärdiga medlemmar. Han lyssnar mycket på Senser, Led Zeppelin och Pearl Jam. Han hatar grupper som gör musik för pengar t.ex. 2 unlimited och Ace of base. För Liam är musiken hans liv och även om ravescenen skulle dö ut skulle han fortsätta göra musik. Han kallas ibland för en blandning mellan Robocop och Beethoven, och sägs ofta ha gett Technon ett ansikte. Liam är nu 25 år gammal och i framtiden är han intresserad av att börja arbeta med film. Liam om Prodigy: "Tusentals människor älskar det vi gör. Det räcker för mig".

Keith Flint är Den mest galne medlemmen i Prodigy är Keith Flint. Han försöker i alla fall verka galen. På scen springer han runt och gör en massa galna saker och stagedivar. Han har föreslagit att man borde slå en flaska i huvudet på honom eller att han skulle tända eld på sig, för att publiken skulle få se en snygg show. Även Keith har erkänt att han har tagit ecstacy när han var yngre, och även att han har langat. Om ecstacy säger Keith: "Du kanske gillar musiken mer om du tar ecstasy, men om du tar ecstasy så blir det till och med roligt att gå och handla mat." Han är 27 år och född i Braintree, Essex (Storbritannien). Han är kanske den mest kända medlemmen i Prodigy. Han dansar och på deras nya album "The fat of the land" så sjunger han också.

Leeroy Thornhill, (Keith's barndoms kompis) kommer från Braintree, Essex (Storbritannien) Han är 26 år och Prodigys 6-foot-6 dansare, och är piercad som alla andra i Prodigy. När han dansar ser det ut som han typ står still och diggar musiken samtidigt som han glider över golvet. Många säger att hans dans är underbar men själv (som bara har sett lite grann) tycker inte att han är så särskild märkvärdig. Innan han började i Prodigy så var han elektriker i sitt eget företag. Leeroy är en lugn och tystlåten person och klagar aldrig om det inte är allvarligt.

Maxim Reality kommer ifrån Peterborough (Storbritannien) och är 30 år. Maxim heter egentligen Keeti Palmer, men har kallat sig Maxim sedan han började med MC. Det är nästan bara Maxim som sjunger i Prodigy (förutom Keith). Men på Prodigys första 2 album är det ibland svårt att höra vad han sjunger för det är ofta mixat till 100 decibel-skrik. I Prodigy är det Maxim som är MC (Master of Ceremonies), han började med MC när han var 14 år och härmade sin storebror "MC Starkey." Och innan han började i Prodigy var han en reagge MC. Nu har han sin egna MC stil som är korta livliga rader som snabbt ska få igång publiken. Maxim är den som hela tiden håller koll på publiken så alla har kul.

Hur började det ¿?

Det hela började när Liam vid 15 års ålder började intressera sig för hip hop, och samlade ihop alla grannar som var i hans ålder och ställde upp i " DJ mix competition". Vann den 1 gång under sitt riktiga namn och kom 3;a en annan gång som Pseudonym. Men det ända som han gjorde var att trycka in paus knappen på sin bandspelare. Han har fortfarande inte hämtat första priset, en adidas sportswear. På somrarna så jobbade Liam på en T-shirt fabrik för att få ihop pengar till en DJ-utrustning. I slutet av skolan så blev Liam med i hip hop bandet "Cut 2 Kill" han fixade så de kunde släppa ett album men trots det så dumpade C2K Liam. Fortfarande så använder C2K några av Liams mixar. Men skrattar bäst som skrattar sist för C2K åkte på att betala 33 000 kr för produktion och studiokostnader. När Liam hade gått ut skolan övertalade hans kompisar honom att börja gå på rave fester. De gick till ett ställe som kallades för "The Barn" där den berömda engelska ravescenen kommer ifrån. Band som Sunscreem, N-Joi och SL2 spelade ofta där. Liam gillade genast den snabba "hip hoppen" långa fester och tyvärr också ecstasy. Festerna höll på i över sex timmar men ecstacy drogade Liam tyckte att de höll på i fem minuter och att dessa 5 minuter var som himlen. Medan Liam fortfarande höll på med hip-hoppen så började en ny musikstil att växa fram i England, Acid House. I Acid House så hade man tekniken till sin hjälp för att skapa s k "beats" som inte gick att göra på mänsklig väg, men på elektronisk. Musiken spred sig via ravefester och nådde även Liam som med tiden även började gilla denna musikstil. Liam blev snart väldigt välkänd som DJ på de flesta fester i Essex. På en av festerna träffade han dansaren, knarkaren och langaren Keith Flint. Eftersom Keith var så imponerad av de låtar som Liam spelade så bad han om ett band med Liams egna Remixer. Liam gick med på det och la in 4 av sina egna låtar på bandet. Det var efter en ravefest som Keith Flint och hans kompis dansaren Leeroy Thornhill höga på knark gick hem till Keith och lyssnade på bandet. De blev överväldigade av musiken. De blev så upphetsade att dom började öva på alla dom danssteg som de brukar använda när dom dansar på scen. Eftersom de hade blivit så imponerade av innehållet så sökte de upp Liam och bad honom spela sina låtar så att de kunde dansa till dom. Efter att Liam sagt att de gick bra plockade de även in en tjej i bandet, Sharky. Nu var Prodigy bildat.

Kort efter det att deras manager hade bokat deras första spelning kände Liam att de behövde en MC så därför tog han kontakt med Maxim Reality. Maxim hade misslyckats med sin karriär som MC och hade åkt utomlands ett tag. När han kom hem så fixade en gemensam vän till Maxim och Liam så att Maxim kom i kontakt med Prodigy. Eftersom de bodde på olika håll så fick de skicka låtmaterialet fram och tillbaka. Första gången de spelade tillsammans var på en spelning som managern hade fixat. Även fast Maxim aldrig hade träffat de andra så blev spelningen väldigt lyckad och några dagar senare erbjöds Maxim en permanent plats i bandet.

Under julen 1990 avslöjade Liam för de andra att han hade skrivit på skivkontrakt för XL-recordings, anledningen till att han inte hade frågat de andra var för att han var osäker på hur seriöst de andra skulle ta sina roller. Prodigy skulle nu också att börja göra musik för en bredare publik. Den enda som inte gick med på detta var Sharky så hon lämnade bandet. Nu började Prodigy att uppträda hela tiden för att marknadsföra EP:n "What Evil Lurks". Den hamnade på 31 plats på topplistan, och det är den ända av Prodigys skivor som inte platsade i topp 20. Andra band som de såg var "N joi" och "Shades of rhythm", dem hade kostymer, så Prodigy skaffade kostymer de också. Alla kostymer var vita med gröna cirklar. Det var ingen succé så de slutade med det.

Liam hade vid den här tiden fått en vana att komma hem sent från olika fester och sedan börja skriva låtar när han kom hem eftersom han fortfarande hade festkänslan kvar. Det var så han skapade deras singel "Charly". Idén till den kom också från en informations film för barn från 70-talet där en katt säger: "Charly says always tell your Mummy before you go off somewhere" Till denna fras lade Liam till en massa beats och låten var skapad. När den släpptes blev den genast succé. Man kan säga "Charly" var Prodigys verkliga genombrott. Prodigy blev ofta tillfrågade om de ville vara med i olika intervjuer bl.a. Top of Pops, men Prodigy tackade nej. Men när Prodigys tredje succé "Everybody in the Place" släpptes så var de med i "Normski's completely sorted teatime show dance energy".

Nu började Prodigy bli kända och Liam blev tillfrågad om han ville mixa några låtar av bl.a. Take That, självklart tackade Liam nej. Nu slutade Liam på sitt jobb och började satsa på Prodigy på heltid. Allt gick bra ända tills det att de fick kritik av en musiktidning för att ha öppnat portarna för ungdomarna till raven. Men de fortsatte att spela och blev snart kända som ett av Englands bästa Live-band. Nu var bara frågan när skulle albumet komma och skulle de nå upp till förväntningarna efter de framgångsrika singlarna? Efter det att de fjärde singeln, "Fire", hade släppts så kom albumet "The Prodigy Experience".

Skivan blev också en succé och den låg på topp 40 listan i över sex månader. För att marknadsföra skivan gav de sig ut på turné till bl.a. USA. Det var en väldigt kämpig tid och det hade bara 2 dagar ledigt på 1½ månads period. När turnén var över så sa de till sig själva att de aldrig skulle turnera igen. Precis när de höll på att vila sig från den amerikanska mardrömms turnén så insåg de att de hade börjat förlora sina gamla fans. Anledningen tycktes vara att de hade gjort en så stor kommersiell succé och det var inget som gav respekt i underground världen. Efter det började Liam tvivla på sig själv på grund av alla droger han har tagit. Hans livsstil började att förstöra honom och minska hans kreativitet, han kände att han inte kunde producera lika bra låtar som förut. En tidning i England anklagade Prodigy för att ha dödat raven. Så under den här perioden så producerades inga låtar alls. Men efter massor av stöd från andra band och grupper kom Prodigy över det här och blev populärare än någonsin.

Problemet rättades även till med singeln "One Love" som innehöll mindre beats och mer av den gamla stilen. Eftersom One Love hade varit annorlunda än de andra låtarna men ändå blivit en succé fick Liam fria händer att experimentera på deras nya album. En vän till Liam sa en gång: "Det är lätt att skriva dålig elektronisk musik, eftersom alla kan sitta framför en dator, men att göra bra elektronisk musik är väldigt, väldigt svårt. Liam kan göra det". Han berättade även att Liam inte gillade att använde sig av s.k. looping d.v.s. att man spelar ett stycke och låter en dator eller något annat spela upp samma stycke några gånger i rad. Istället föredrog han att spela styckena manuellt på synthen. Ingen hade trott att det nya albumet "Music for the Jilted Generation" skulle gå så bra som det gick. Direkt när det släpptes gick det upp på första platsen i flera länder. Liam hade blandat låtarna med lite olika musikstilar bl.a. hip hop. Skivan fick strålande kritik och en tidning kallade Liam för "en modern Beethoven". Nu fick de uppträda nästan varje dag och de fick väldigt mycket uppmärksamhet från massmedia.

De vann även priset "Best Dance Act" på MTV Music Awards. Under 1994 spelade Prodigy i snitt vart tredje dag någonstans i världen. Under 1995 spelade de hela tiden på festivaler världen över. I mars 96 släppte Prodigy en singel, "Firestarter", som exempel på vad som skulle komma på den nya skivan. Firestarter blev en enorm succé och sålde över 120 000 exemplar på första veckan. En av de nya sakerna på Firestarter var att Keith Flint nu hade börjat att ackompanjera låtarna med sin röst. Keith i "Breathe" Efter ett tag släpptes en till singel "Breathe" som hamnade direkt på första platsen på UK listan. När sedan albumet "The fat of the land" släpptes den 1 juli 1997 så blev det precis som med alla andra skivor de har släppt, succé. Skivan sålde över 2,5 miljoner exemplar de första 3 veckorna sedan den släpptes. Jag har läst att Prodigy kanske ska splittras, men man vet ju inte om det är sant för ett år sedan så sa Keith att han skulle sluta men han är ju med fortfarande. Prodigys Skivor The Prodigy experience Prodigys första riktiga album heter "The Prodigy experience". När den släpptes i november 1992 blev den genast en succé, och låg kvar bland de 40 bästa låtarna i 6 månader Alla låtarna är snabba och kan beskrivas som techno/hardcore, den enda lite udda låten jämfört med de andra är "Weather Experience". Med den låten bevisade Liam att han kunde göra mer än bara super snabb hardcore. Fast p.g.a den snabba musiken blev den snabbt en populär skiva av dans publiken. "The Prodigy experience" innehåller 12 låtar av dessa har "Everybody in the place", "Charly", "Fire", "Out of space" och "Wind it up" varit singlar. Men många är mixade, t.ex. "Charly" som man har lagt till mer bas och trummor på. Skivan börjar med den breakbeat liknande låten "Jericho" som Leeroy till och med har fått med lite James Brown i. Efter den kommer "Music Reach 1/2/3/4" som Liams 14 åriga granne sjunger i med smurf liknande röst. Sen kommer "Wind it up" följt av "Your love" som egentligen är en mix av "Charly" (fast det hörs knappt). Sen kommer "Hyperspeed (G-Force Part 2)" med ljudklipp från NASA, i den här låten sjunger Keith för första gången: "Now ya rocking".

Efter den kommer den berömda singeln "Charly" (mixad). Sen kommer singeln "Out of space" som är gjord på en Roland W-30 som gjorde att den fick speciella "sound". Efter "Out of space" kommer "Everybody In The Place" som är 4;e remixen och som kunde ha blivit "death metal" om Liam hade fortsatt. Sen kommer den annorlunda låten "Weather Experience" med 8 min väderpratande, surranden och alla möjliga konstiga ljud men ändå en av de bättre låtarna på skivan . "Fire" och "Rugh in the jungle" är 2 bra låtar som Maxim sjunger i. Sist på "The Prodigy experience" är live låten "Death of the Prodigy dancers" som Maxim visar sina kunskaper på att MCa. Skivan blev genast succé, och sålde över 100 000 exemplar efter 3 veckor, och efter 8 veckor sålde den mer än "The Prodigy exparience" någonsin gjorde. Efter 12 veckor hade skivan sålt över en halv miljon. Tyvärr så fick inte Liam plats med låten "We eat rhythm" och var tvungen att korta av "The heat", "Full Throttle" och "One Love." Därför att CD-skivor bara rymmer ca 79 min. Liam själv ser på albumet som att ta tillbaka musiken till "underground" så att den inte hamnar i fel händer, vilket hörs på introt: "So, I have decided to take my work back underground, to stop it falling into the wrong hands", från filmen "Lawnmower Man." Music for the jilted generation är den ända av Prodigys skivor som har ett budskap, den handlar om brott och droger och protesterar mot de brittiska förslagen till anti-rave lagar. Efter introt kommer "Break and enter"

(läs mer om begreppet Break & Enter på sidan om Rave, Techno & Acid) som innehåller ljudklipp som Liam har "lånat" från Baby D när han mixade en låt åt honom " Casanova". "Thair law" är en tung techno/hårdrocklåt. "Full Throttle" som innehåller bakåtspelade Star Wars ljudklipp för att slippa copyright problem är en ganska snabb låt och innehåller väldigt bra piano komp. Sen kommer en av de bättre låtarna "Voodo people" som har ett gitarrkomp tagen från "Very Ape" med Nirvana. Och rösten är från Gylan Kain. Efter den kommer "Speedway" som Liam skrev efter att Keith nästan körde ihjäl sig på motorcykel. Ljudklippen är äkta och tagna från motorvägar med motorcyklar och bilar. För övrigt låter låten ungefär likadant hela tiden ("dunk wroom dunk wroom dunk wrooom"). Sen kommer "The heat" som har klipp från "Polterguist III", en äkta techno låt. Efter den kommer den bästa låten på skivan "Poison", som är Prodigys långsammaste låt. Bra elgitarr och bas, och även bra sång av Keith. Sen kommer "No good" som sjöngs av Kelly C, den blir en riktig disco låt fram åt slutet. "One love" kommer sen med snabb och enkel melodi. En väldigt annorlunda låt jämfört med de andra låtarna på skivan är "3 kilos". Den innehåller flöjtspel och piano komp, är förövrigt en "mjuk" låt. Sen kommer "Skylined" som betyder horisont och innehåller en massa vatten brus. Efter den kommer "Claustrophobic sting" en snabb och bra låt, i början hörs någon sorts skrik och låten är enligt Liam den "elakaste" han har skrivit.

När Prodigys senaste och 3:e skiva "The fat of the land" släpptes i USA (1 juli 1997) så hamnade den högst på listan + i 22 andra länder. Inte ens Oasis har lyckats med det. Det är faktiskt bara 7 brittiska grupper som har lyckats att hamna direkt på plats nr 1 på USA listan. "It's really funny 'cause we've gone No. 1 in places we've never been to. It's strange, hard to believe really." säger Prodigy medlemmen Leeroy Thornhill bandets 6-foot-6 dansare. Skivan har hittills sålts i 23 000 exemplar i Kanada och över 200 000 i USA, totalt har skivan sålts i 2,5 miljoner exemplar de första 3 veckorna sedan den släpptes. Skivan spelades in i Braintree i Earthbound Studio som ägs av Liam Howlett. Den har 10 låtar som alla är väldigt olika, "Breathe" och "Firestarter" liknar varandra något med liknande takt men helt olika melodier. "Diesel power" är en hip hop låt med Maxim som rappar. "Funky shit" är en synt/techno låt nästan utan någon text överhuvudtaget. "Smack my bitch up" "Serial thriller" och " Fuel My Fire" är techno/hårdrock låtar med högt tempo men ändå väldigt olika. "Narayan" är en 9 minuter lång låt med ett intro som låter som en lugn låt med piano men låten ändras snart med Prodigys speciella trum sound (svårt att förklara) något inspirerad av indisk musik med en kör som sjunger typ "om ma ra narayan a" mitt i låten. "Climbatize" och "Mindfields" har inte alls samma melodi men ändå liknar de varandra något, båda låtarna håller sig lugna i början men kommer igång efter en stund.. Vissa låtar har man haft hjälp av andra artister med bl.a.Crispian Mills, Kula Shaker och Kool Keith. De låtar som har varit singlar är "Breathe", "Firestarter" och "Smack My Birch Up" som du säkert har hört om du lyssnar på P3. Prodigy själva säger att de blev riktigt nöjda med alla 10 låtarna på albumet, och att de inte kastade in någon låt bara för att den säljer bra. Ändå hade de 2 till låtar som de inte hann bli klara med innan skivan släpptes. Namnet på skivan "The fat of the land" har ingen som helst betydelse säger Liam Howlet som har skrivit nästan alla låtar. - "Den kunde lika gärna ha döpts till The Land Of The Fat", säger Liam. Det är inte särskilt långa texter på Prodigys låtar Istället är det musiken som är bra. t.ex. så har "Smack my bitch up" endast 2 textrader: Change my pitch up, Smack my bitch up. Låten är ju bra i alla fall, men i USA måste låten heta "Smack my B**** up" på skivomslaget. Leeroy Thornhill säger att: "People take things too literally. If you said to a girl 'change my pitch up, smack my bitch up' she probably wouldn't understand what 'change my pitch up,' means. It just works. It's just a hook. That's the only thing behind it. The bitch is the music, not a girl thing. A lot of the girls I know say that's their favorite track. There is no message in Prodigy music really, it's just an expression of hardness. We're not trying to put messages in about 'It's cool to beat up women,' because that's just pathetic." Liam Howlett säger att "Smack my bitch up" är den mest idiotiska text han har skrivit, med andra ord så ska man inte bry sig om texten utan lyssna på musiken i Prodigys låtar.