Karin Höghielm - Kompositör och sångerska
Bakgrund
Jag har ett brokigt förflutet och har definitivt inte gått den traditionella vägen.
Jag har alltid varit intresserad av så mycket mer
än musik och identifierar mig nog mera som konstnär än
musiker.
Mina kompositioner hade kanske låtit annorlunda om jag gått
den institutionella vägen.
Som barn på gotländska landsbygden började jag med klassiskt piano i kombination med kyrkokören. Det finns en hel del musik i släkten. Min far är jazzgitarrist på amatörbasis, mamma sjunger i kör, brorsan spelar gitarr/bas, min moster piano och morfar spelade fiol, både dans- och folkmusik.
Jag har haft många olika yrken parallellt med studier i musikvetenskap, klassisk sång, komposition, piano, tvärflöjt och cello.
Vidare har jag studerat en del dans och rörelse, teater, måleri och skulptur och gått en röst/rörelseutbildning på Center för kreativitet och teater i Köpenhamn.
Jag har också spelat synt i rockband och illustrerat” skrot med röst och cello på Finnboda Varv i Stockholm. Senare influerad av min dåvarande bostadsort på det mångkulturella Möllevången i Malmö skapade jag bland annat Drumvoices , en kvinnlig slagverksgrupp, och solodansföreställningen Sensomoto.
Då liksom nu så har uttrycken pendlat mellan underground och vad man kallar ”finkultur.”
Foto: Tore Höghielm
Musiken.
Recensenter, skivaffärer, arrangörer och inte minst lyssnare är aldrig eniga om vilken genre jag tillhör. Det kan variera mellan folkmusik, världsmusik, avantgarde, minimalism, ambient och nutida musik.Ska jag genrebestämma musiken så skulle det bli nutida musik med vissa folkmusikaliska influenser.
Mycket låter som folkmusik men jag anser mig inte förvalta någon speciell tradition. Musiken är noterad förutom vissa undantag, som slagverk och en del röstpartier jag själv framför.
Under många år har jag försökt att använda mig av olika sångtekniker från olika delar av världen i kombination med min västerländska klassiska teknik.
Jag försöker ständigt att utveckla nya vokala
uttrycksmöjligheter, framförallt i mina soloframträdanden.
Bilder eller drömmar inspirerar mig. Naturen är också ständig närvarande i kompositionerna och i mitt utövande. Min gotländska uppväxt har också bidragit till intresset för tidig musik som tar sig i uttryck i att jag ofta använder borduner, kvinter och kvarter.
Att jag också byggt rekonstruktioner av vikingatida benflöjter, brummare m.m. och intresserar mig för en slags musikarkeologi har säkerligen med den kulturbevarande gotländska traditionen att göra.
Ofta är sången utan ord. Det ordlösa ger en större frihet röstmässigt. Det lämnar också en bredare tolkningsmöjlighet för lyssnaren som inte sällan”hör olika språk i det ordlösa och då blir det ju riktigt häftigt.
Senaste åren har jag också börjat tonsätta text. För att ändå behålla en slags mystik och också fokusera på språkklangen har jag valt lite mer udda språk. Exempel på det är Gutasagan, en filmatiserad kortopera på Gutniska (forngotländska), tonsättningar av Gustav Larssons poesi på gutamål, poeten George Stiernhielms 1600-talssvenska samt latin.
Jag har också samarbetat i flera projekt med andra konstnärer som har blivit till spännande möten mellan olika konstformer.
Ljud och instrument
Min oförklarliga fascination för ljud har jag haft sen jag var liten. Jag använder aldrig sampling. Däremot så händer något spännande då du står i snålblåsten och dokumenterar Falu gruvklocka i realtid. Man får inte bara med klockan utan vinden, en moped långt borta och en kråka.
Ett slags ljudforskande har det också blivit genom att samla och spela på otraditionella instrument, nämnas kan munorgel, skrot, glas, hackbräde, dammsugarslangar, vatten och sten.
Att jag skriver nästan uteslutande för akustiska instrument och röster och föredrar att framträda akustiskt kan kanske tolkas som teknikfientlighet.Så är det är inte alls - då skulle jag knappast spela in skivor.
_______________________________________________________________________________________
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|