Historik
Ursprunget
Fartygen
Borgmästaren
Dubbedispyter
Dokument
Ättlingar
Esther Kartor


Jacobs fartyg och handel
jacob liten
Till introduktionen

galeas Hägg

Gotländsk galeas från mitten av 1800-talet målad av Jacobs dotterson Jacob Hägg
boksymbol
Pdf: Jacobs sjöfart

 
Jacob ägde och var huvudredare för sex olika fartyg: fyra galeaser, en hukare och en brigg. Två av galeaserna hade han själv låtit bygga på varvet i Visby. Fartygen gick främst med bränd kalk och trävirke från Katthammarsvik till olika hamnar i södra Danmark och Nordtyskland. De kom oftast åter i barlast. I Stora sjötullens journaler noterades last och senaste utländska hamn för ankommande fartyg. Den dominerande hamnen för Jacobs fartyg under perioden 1803 - 1818 var Rendsburg innanför Kiel i Nordtyskland.
  Under perioden 1808 - 1813 var dock sjöfarten starkt hämmad av krig och politisk oro. Napoleons "kontinentalsystem" förbjöd t.ex. handel med England. Jacobs fartyg blev kapade av såväl engelsmän som fransmän. Lindströms galeas Petter Niclas uppbringades av engelsmän utanför Pillau (nuvarande Baltijsk) 17/8 1810. Skepparen Dines Ekegren kunde dock med list och mod återta befälet över fartyget och segla in till Burgsvik. I maj 1812 uppbringades samma fartyg åter (kallades nu Fem Syskon och var omtacklat till skonert) på väg till Libau (nuv. Liepaja) och fördes till Danzig (nuv. Gdansk). Den här gången var det dock fransmän, som stod för kapningen.
Först den 10/6 1814 kom det tillbaka till Visby. Vidare skrev Jacob i ett brev till sin kapten och svåger Lars Stenbom 6/5 1812 att skeppare Ringbom tagits av kapare men åter fritagits inom två timmar.
  Importen skedde på såväl egna som andras fartyg. Jacob importerade förnödenheter av vardagligt slag (säd, ost och torkad fisk) från Flensburg, Pillau och Danzig, medan importen från Lübeck innehöll allehanda exotiska och lyxbetonade varor som kaffe, torkad frukt, kryddor ochvin. Det nödvändiga saltet importerades från Liverpool och St Ybes (nuv Setubal  Portugal).
  Jacob hade alltså även fartyg som gick i frakt på hamnar utanför Östersjön. Det främsta av dessa var briggen Thetis som kanske var tänkt att vara handelshusets flaggskepp. Men Jacobs två sista år förmörkades i stället av Thetis öde. År 1817 seglades fartyget hem utan last trots Jacobs uttryckliga order om att ta salt från St Ybes på hemresan. Nästa sommar gick Thetis på grund utanför Cherbourg i Frankrike, varvid kaptenen gav timmermannen order att borra skeppet i sank. Varken förklaring eller ersättning stod att få.
  Den som vill veta mer om Jacobs sjöfart klickar här eller på länken ovan t.h.


hukare

Hukare enligt af Chapmans ritning.
Hukare, galeas och skonert

I 1800-talsupplagan av Nordisk Familjebok står:
Hukare l. Hukert, sjöv., fordom i Holland och Skandinavien brukligt fraktfartyg, som var flatbottnadt, rundgattadt (med rundakter), med stort språng (högt för- och akterut) och kändt för att kryssa väl. Ett sådant fartyg var takladt dels som galeas, med stormasten stående midskepps, och fick då namn af hukare-galeas, dels med en mast och derjämte någon gång en liten sådan längst akterut och kallades då hukare-jakt. På senare tider har man borttagit rårna på aktermasten och i stället för råtoppseglet börjat använda ett trekantigt eller trapezoidformigt, till gaffeln skotadt, s. k. gaffeltoppsegel.

Med galeas förstås numera ett mindre fartyg med två master, af hvilka den främsta, som är försedd med salning och ofta 2 à 3 rår, är högst, och den aktre, som kallas mesanmast, är lägst. Äfven förekomma galeaser, stundom kallade slättoppade skonertar, som hafva den aktre masten, stormasten, lika hög med eller något högre än den främre, hvilken då kallas fockmast och oftast saknar rår. Fartyg af dessa slag förekomma mest på Sveriges insjöar och kuster, i Östersjön och på holländska kusten.

Kalkugnarna i Katthamarsvik, basen för Jacobs handel.


I kalkugnarna eldade man under gotländsk kalksten tills den avgett koldioxid och omvandlats till bränd kalk. I kalkladan intill krossades den brända kalken och packades i tunnor, som lastades på fartygen för export. Den brända kalken reagerar med vatten under stark värmeutveckling. Det gjorde dels arbetet med krossning och packning farligt och besvärligt eftersom kalkdammet frätte på slemhinnor etc., dels medförde det risken att fartygen kunde börja brinna ute till sjöss om inte lastrum och tunnor var helt vattentäta.
  Vattenbegjutning av krossad bränd kalk är även ett arbetsmoment när kalken används. Då bildas nämligen en massa av släckt kalk som under luftens inverkan så småningom stelnar till hårt material av samma kemiska sammansättning som den ursprungliga kalkstenen. Efterfrågan på kalk berodde på att den användes vid byggnadsarbeten.
kalkugn