|
Jacob
ägde och var huvudredare för sex olika fartyg: fyra
galeaser, en hukare och en brigg. Två av galeaserna hade
han själv låtit bygga på varvet i Visby. Fartygen gick
främst med bränd kalk och trävirke från
Katthammarsvik till olika hamnar i södra Danmark och Nordtyskland.
De kom oftast åter i barlast. I Stora sjötullens journaler
noterades last och senaste utländska hamn för ankommande
fartyg. Den dominerande hamnen för Jacobs fartyg under perioden
1803 - 1818 var Rendsburg innanför Kiel i Nordtyskland.
Under perioden 1808 - 1813 var dock sjöfarten starkt
hämmad av krig och politisk oro. Napoleons "kontinentalsystem"
förbjöd t.ex. handel med England. Jacobs fartyg blev kapade
av såväl engelsmän som
fransmän. Lindströms galeas Petter Niclas uppbringades
av engelsmän utanför Pillau (nuvarande Baltijsk) 17/8 1810.
Skepparen Dines Ekegren kunde dock med list och mod återta
befälet över fartyget och segla in till Burgsvik. I maj 1812
uppbringades samma fartyg åter (kallades nu Fem Syskon och var
omtacklat till skonert) på
väg till Libau (nuv. Liepaja) och fördes till Danzig (nuv.
Gdansk). Den här gången var det dock fransmän, som stod
för kapningen.
|
Först den 10/6 1814
kom det tillbaka till Visby. Vidare skrev Jacob i ett brev till sin
kapten och svåger Lars Stenbom 6/5 1812 att skeppare Ringbom
tagits av kapare men åter fritagits inom två timmar.
Importen skedde på såväl egna som andras
fartyg. Jacob importerade förnödenheter av vardagligt slag
(säd, ost och torkad fisk) från Flensburg, Pillau och
Danzig, medan importen från Lübeck innehöll allehanda
exotiska och lyxbetonade varor som kaffe, torkad frukt, kryddor ochvin.
Det nödvändiga saltet importerades från Liverpool och
St Ybes (nuv Setubal Portugal).
Jacob hade alltså även fartyg som gick i frakt
på hamnar utanför Östersjön. Det främsta av
dessa
var briggen Thetis som kanske var tänkt att vara handelshusets
flaggskepp. Men Jacobs två sista år förmörkades i
stället av
Thetis öde. År 1817 seglades fartyget hem utan last trots
Jacobs uttryckliga order om att ta salt från St Ybes på
hemresan. Nästa sommar gick Thetis på grund
utanför Cherbourg i Frankrike, varvid kaptenen gav timmermannen
order att borra skeppet i sank. Varken förklaring eller
ersättning stod att få.
Den som vill veta mer om Jacobs sjöfart klickar här eller på
länken ovan t.h. |
|

Hukare enligt af Chapmans ritning. |
Hukare, galeas och
skonert
I 1800-talsupplagan av Nordisk Familjebok står:
Hukare l. Hukert, sjöv., fordom i Holland och Skandinavien
brukligt fraktfartyg, som var flatbottnadt, rundgattadt (med
rundakter), med stort språng (högt för- och akterut)
och kändt för att kryssa väl. Ett sådant fartyg
var takladt dels som galeas, med stormasten stående midskepps,
och fick då namn af hukare-galeas, dels med en mast och
derjämte någon gång en liten sådan längst
akterut och kallades då hukare-jakt. På senare tider har
man borttagit rårna på aktermasten och i stället
för råtoppseglet börjat använda ett trekantigt
eller trapezoidformigt, till gaffeln skotadt, s. k. gaffeltoppsegel.
Med galeas förstås numera ett mindre fartyg med två
master, af hvilka den främsta, som är försedd med
salning och ofta 2 à 3 rår, är högst, och den
aktre, som kallas mesanmast, är lägst. Äfven
förekomma galeaser, stundom kallade slättoppade skonertar,
som hafva den aktre masten, stormasten, lika hög med eller
något högre än den främre, hvilken då kallas
fockmast och oftast saknar rår. Fartyg af dessa slag
förekomma mest på Sveriges insjöar och kuster, i
Östersjön och på holländska kusten.
|
Kalkugnarna i Katthamarsvik, basen för Jacobs handel.
I kalkugnarna eldade man under gotländsk kalksten tills den avgett
koldioxid och omvandlats till bränd kalk. I kalkladan intill
krossades den brända kalken och packades i tunnor, som lastades
på fartygen för export. Den brända kalken reagerar med
vatten under stark värmeutveckling. Det gjorde dels arbetet med
krossning och packning farligt och besvärligt eftersom kalkdammet
frätte på slemhinnor etc., dels medförde det risken att
fartygen kunde börja brinna ute till sjöss om inte lastrum
och tunnor var helt vattentäta.
Vattenbegjutning av krossad bränd kalk är även
ett arbetsmoment när kalken används. Då bildas
nämligen en massa av släckt kalk som under luftens inverkan
så småningom stelnar till hårt material av samma
kemiska sammansättning som den ursprungliga kalkstenen.
Efterfrågan på kalk berodde på att den användes
vid byggnadsarbeten.
|

|
|