Historik
Ursprunget
Fartygen
Borgmästaren
Dubbedispyter
Dokument
Ättlingar
Esther Kartor

jacob liten
Till introduktionen



syskon Lm
1885 ca
Esther Lindström
Jacobs biograf

esther Lm 70
1880 - 1964
Jacobs minne har hållits levande av efterkommande under 200 år. En person som i hög grad varit avgörande för detta är hans sonsons dotter  Esther Lindström. Hennes biografi över Jacob når du genom att klicka symbolen nedan:

esthers biografi
pdf: Esthers biografi över Jacob


När kusinerna Lindström och Philipson samlade till julkalas och dansade långdans bytte vi alltid ut fastan mot faster och skrålade: "men de´ var inte sant, men de´ var inte sant, för däremellan kommer faster". Det hade troligtvis våra föräldrar på Lindströmssidan också gjort när de var små, för det var deras faster som åsyftades, Esther Lindström. Hon var dessutom antagligen redan på plats, släktkär som hon var. "Ni skojar med mig, men det får ni", brukade hon säga godmodigt. Så var också det värsta hon kunde säga om en människa att denne inte var "fullt så sympatisk".

Ester (h-et lade hon själv till) Helena Katarina kom till världen i Norrköping år 1880 som Carolina Lövgréns och J. Axel Lindströms förstfödda. Med bara ett års mellanrum föddes sedan hennes bröder Albrecht och Gustaf. Syskonskaran var barnbarns barn till Jacob Lindström. Esther fick sin utbildning i Norrköpings högre läroverk för flickor, Åhlinska skolan i Stockholm och Högre lärarinneseminariet i Stockholm där hon tog examen 1902. Hennes bästa ämne var historia.

Under en period av fem år 1900 - 1904 gick såväl bägge föräldrarna som brodern Albrecht bort och lämnade Esther och Gustaf kvar. Möjligen var detta skälet till att hon tog på sig att bli släktens historiograf. Möjligen skall anledningen i stället sökas i att hon själv aldrig gifte sig och fick barn. Redan fadern J. Axel hade dessutom skrivit en släkthistoria för hand. Därifrån hämtade Esther många fakta och antagligen en stor del inspiration. Förutom biografin över Jacob skrev hon om sina föräldrar och om sina far- och morföräldrar.

Esther reste mycket, men var annars sin födelsestad trogen livet igenom (om man bortser från två år i Ronneby som nyutexaminerad). Hon verkade som ämneslärarinna i Norrköpings östra flickskola (kommunala flickskola) fram till pensioneringen 1940 (alldeles för tidigt enligt hennes mening). Även som pensionär bodde hon kvar i staden och vikarierade stundom i sin gamla skola.

En tidningsnotis från maj 1927 berättar att Esther Lindström lett ett radioprogram med barn från Östra flickskolan i Norrköping: sång, uppläsning av sagor och dikter m.m. Det här var i radions tidiga barndom och programmet finns tyvärr inte bevarat på Sveriges radio.
Esther deltog hela sitt liv i stadens kulturliv och var fast förankrad i alla möjliga olika föreningar. Det går att belägga att hon var (oftast aktiv) medlem i Musikaliska sällskapet, Sällskapet Bifrost, Fredrika Bremerförbundets norrköpingskrets, lokalavdelningen av Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, föreningen Nordens lokalavdelning, Gotlands gille i Norrköping, Lilla damkören, Musikaliska sällskapets kör och Norrköpings kvinnliga gymnastikförening.

I föreningarna och vid andra sammankomster höll Esther ofta föredrag eller reciterade kända verk, t.ex. vid Aftonunderhållning å Östra Flickläroverket 24/10 1925  då hon framförde Höstsol och Vinterblida av Ola Hansson, Skuggan (ur Hans Alienus) av Verner v. Heidenstam och Ithaka av Oscar Levertin. Enligt sin brorson Torolf L:m höll hon även någon form av litterära aftnar för en trängre krets i hemmet.

Redan vid unga år var Esther engagerad för kvinnosaken. När brodern Albrecht mönstrade på skolfartyget "Abraham Rydberg", skrev Esther i brev till sin kusin Carin i Göteborg att det borde finnas sådana skolfartyg för flickor också. Och hennes svar på seminarielärarens fråga, om vilken slutsats man bör dra av att mannens hjärna i genomsnitt är större än kvinnans, är en släktklassiker: "att intelligensen inte beror av hjärnans volym." Enligt tidningen Rösträtt för kvinnor höll en fröken Esther Lindström tal och reciterade dikter vid lokalavdelningens av Föreningen för kvinnans politiska rösträtts möten i Norrköping 1914 och 1916. Det kan knappast ha varit någon annan än vår  Esther.

Esther var uppenbarligen med sin tid. Samtidigt var hon strängt konservativ i vissa kulturfrågor. I hennes insändare angående olika konstverk och teaterstycken kan man läsa sådant som: "Tänk om man kunde få ett sådant vackert konstverk ... som omväxling!"; "Vi är på glid utför"; "Hur länge skall man i litteratur och på teater matas med allsköns vidrighet?"

Den som vill veta mer om Esthers verksamhet klickar här eller på boksymbolen ovan.